Ett varuhus från Vasatiden Andersson, Iwar Fornvännen 249-275 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1964_249 Ingår i: samla.raa.se ETT VARUHUS FRÅN VASATIDEN Av Iwar Anderson Vid en nyligen företagen restaurering av det så kallade Engelbreklshuset i Vadslena har några för tolkningen av byggnadens historia betydelsefulla iakttagelser kunnat göras. Husets gestaltning under vasatiden har sålunda framträtt ganska klart. 1 men när det gäller de äldre skedena är bilden mindre tydlig och detta framför allt beträffande funktionen. Undersökningen har också givit anledning till vissa spekulationer rörande stadens topografi under senmedeltiden och 1500-talet. Benämningen Engelbrektshuset kan sägas vara missvisande och uppträder enligt härnedan nämnda författare troligtvis först 1832, i Tollstorps Vadstenabeskrivning. 2 Byggnaden består dock av murverk från såväl 1500-talet som medeltiden; för dessa förhållanden samt för namnfrågan redogöres närmare i det följande. Flera forskare har tidigare skrivit om detta hus. men ingen av dem har haft den möjlighet alt studera inurverket, som erbjöds i samband med den nu fullbordade restaureringen. Charles Bengtsson anser, att södra delen av huset är en under 1500-talet utförd tillbyggnad av ett äldre hus, och Carl M. Kjellberg skriver i en slutsats: "Av det anförda tvingas man att anta, det hela det nuvarande huset uppfördes på 1500-talet... Dock Arm den bortre 1 Lämpligheten av att även i verkligheten utföra en partiell rekonstruktion av 1500-talsskicket har prövats; dock beslöts att ell mindre omfattande program skulle följas. Sålunda h a r söndervittrat eller på annat sätt skadat byggnadsmaterial ersatts och fasaderna givits en så tunn putsbehandling, att säväl gränserna mellan olika murverk som äldre muröppningar o. dyl. framträder i svag relief. 2 Tollstorp skriver: "Ryckte! påslår, alt denna Riksförsamling (1434) hade sitt sammanträde uti hörnhuset vid Rädstugulorget, der drällsfabriken nu iir inrättad." J. P. Tollstorp: Wadstena och dess omgifning, historisk, romantisk målning. Wadstena 1832, s. 144—45. 249 WAR A N D E R S O N Råd h u5t o rg et .Storgatan •~i '45 i ST 40m Fig>. f. Situationsplan. Vid Storgatan de två äldre, här aktuella byggnaderna, överst det dr 1900 fullbordade bankhuset och däremellan en sammanbindningsbgggnad från 1960. — Situationsplan. An der Storgatan die zwei älteren. hier aktuellen Gebäude, zuoberst das im Jahr 1900 vollendete Bankhaus und dazwischen ein Verbindungsbau von 1960. (norra) delen av huset, som åt gårdssidan har ett utsprång, dit ingången förr ledde, vara äldre." Sven Bergman uppfattar huset på liknande sätt.3 Här givna orienteringar utgår, liksom de följande, från att byggnaden ligger i nord-sydlig riktning, i verkligheten är den belägen i nordöst-sydväst, fig. 1. Byggnaden ifråga är belägen vid Storgatans västra sida, i hörnet vid Rådhustorget ("Gambia torget" enligt 1655 års karta) Carl M. Kjellberg: Vadstena i forntid och nutid, Linköping 1917, Charles Bengtsson: En bok om gamla Vadstena. Söderköping 1921 samt Sven Bergman: Seklernas Vadstena, Vadstena 1955. 3 250 ETT V A R U H U S FRÄN VASATIDEN Fig. 2. Med bomärken och initialer försedda slutstenar från Udd Jönssons hus, foto M. Bratt-Gustafsson, samt sekundärt inristat bomärke från ö j a k y r k a pd Gotland. — Mit Namenszeichen und Initialen versehene Schluss-Steine vom Hause Udd Jönssons sowie sekundär eingeritztes Namenszeichen von der Kirche zu ö j a auf Gotland. 251 IWAR A N D E R S O N samt beslår enligt undersökningarna av murverk från skilda tider; sålunda bekräftas i huvudsak de tidigare tolkningarna — en äldre del i norr och en yngre i söder — men även mer komplicerade förhållanden kan iakttagas. Enär restaureringen främst gällt byggnadens fasader och det inre endast flyktigt kunnat undersökas, bör här framlagda försök till tolkning av husets historia betraktas som i viss mån preliminära. Beträffande det inre kan dock exempelvis fastslås, att våningshöjderna från början varit lägre. Det måste även framhållas, alt redan den kunskap som vunnits klassificerar byggnaden som märklig. Rester av en rad salubodar i gatumuren betyder troligtvis, att den är i del närmast unik i det svenska beståndet av äldre köpmanshus, jfr C pä fig. 15. Bodarna, säkerligen sex till antalet, vette mot Storgatan. En av dem låg i byggnadens äldre del och de övriga i den yngre, parten. Omfattningarna kring portar och luckor var i de sistnämnda av finl buggen kalksten och bodräckan enhetligt utformad och skickligt konstruerad. I tvä av dess portar finns skulpterade slutstenar in situ. Andra sådana stenar har tidigare flyttats till sekundära platser i fasaden och lämnats synliga. Ytterligare en sten av samma slag, sekundärt inlagd i murverk och med framsidan inåt, har nu påträffats. På en av dessa stenar finns religiösa symboler samt ett numera svårtolkat årtal; de övriga är prydda med ett i huvudsak lika, men till detaljerna varierat bomärke samt initialer (fig. 2; se även s. 267). Enligt Kjellberg och Bengtsson ägdes huset ifråga, under 1500-lalets mellersta del, av den framgångsrike köpmannen Udd Jönsson. 4 Samtliga initialer kan också sättas i samband med Udd och hans hustru samt fyra av hans lem kända söner. Enär byggnaden nu främst präglas av Udds insatser, torde det vara mera berättigat att kalla den Udd Jönssons hus än att använda beteckningen Engelbrektshuset. Det iir väl dock inle helt uteslutet, att det är fråga om en "äkta" Kngelbreklstradition, jfr not 2 och s. 273. Det första sifferparet i ovannämnda årtal är 15. men av del andra återstår nu endast nedre hälften. Såväl Kjellberg som 4 Kjellberg, s. 87 och Bengtsson, s. 136—40. 252 ETT VARUHUS FRÅN V A S A T I D E N Fig. 3. Schematisk uppmätning av bottenvåningen, utförd 1959 av I. Anderson och E, Unnerbäck; kompletterad 1964. — Schematische Aufmes»urig des Erdgeschosses. Bengtsson uppger att årtalet var 1590. Troligtvis var siffrorna bättre bevarade, då Kjellberg — för ca 45 år sedan — skrev sin Vadstenabok, men nämnda rester syns mig i nuvarande skick knappast kunna tolkas annat än som härrörande från något av sifferparen 53, 55 eller 59; osannolikare 93, 95 eller 99. I delta sammanhang bör även nämnas, att bottenytan på den aktuella stenen är o inhuggen, av tekniken att döma då bredvidstående bankhus uppfördes, dvs. i slutet av 1890-talet. Bengtsson förmodar, att byggnaden härrör från 1570-talet och att slutstenarna huggits ut först senare, dvs. 1590. Kjellberg antager däremot, att årtalet anger tiden för själva husets färdigställande. Enligt den ena teorien skulle Udd kunna vara byggherre och enligt den andra sonen Lars. Udd dog nämligen, enligt Kjellberg, 1574, sonen Mauritz 1581 och Hans 1586. Kvarlevande efter 1590 var ovannämnde Lars, som var köpman och levde till 1618, samt Jöns, som var präst och avled någon gång mellan 1596 och 1601. Möjligen levde också Udds hustru samt sonen Hägge, som 1582 hade utskrivits "till siööfoolck". 5 Byggnaden har under yngre tid fungerat i många olika sammanhang och präglas nu starkt av därav betingade ändringar. 5 Uppgifterna hämtade från Kjellberg och Bengtsson samt ur Georg J. V, Ericssons ulgåva av Vadslena stads äldsta tänkeböcker, Uppsala 1945. 253 W A R A N D E R S O N Fig. 4. Best av bodlucka i gatamuren» norra del. foto G. Sträng. — Rest einer Ladenlucke im nördlichen Teil der Strasscnmauer. Ar 1861 började man använda den som "Drällsfabrik", och efler att ba varit ålderdomshem, skola och kolerasjukhus inrymde den omkring år 1870 bostäder och mejeri. 6 Ovanvåningen är nu inredd med en större sammanträdeslokal m. m., och bottenvåningen inrymmer affärs- och lagerlokaler. I flera Vadstenaskildringar från 1800-talet återges en tradition, enligt vilken övre våningen skulle ha bestått av ett enda rum, som kallals "rikssalen". Den norra, äldsta delen av anläggningen är byggd av kullerstenar samt starkt brandskadad. Omkring dess äldsta muröppningar samt i ett oregelbundet begränsat parti av gatufasaden finns dock tegelmurverk. Denna fasad företer en ganska förvirrande bild, som emellertid torde klarna genom en blick på planuppmätningen, fig. 3. Troligtvis har södra parten av ifrågavarande murverk fläkts av på tjockleken, varvid det inre murskalets gråstenar blivit synliga i fasaden. Varför en så omfattande åtgärd har vidtagits är svårt alt förstå: möjligtvis utgjorde den ett led i en gafureglerlng eller också är det fråga om ett partiellt ras, jfr s. 274. I muren mot gården märks i ovanvåningen rester av en tegelomfattad port (fig. 17). och på norra fasaden sitter två korpformade ankarslular (1400-talstyp) samt mynnar • Beträffande dessa sentida användningar se Bengtsson, s. 141 saml Krik Sellin: Vadstena, Omberg, Alvastra, Sthlm 1890. s, 73. 254 ETT V A R U H U S FRÄN V A S A T I D E N Fig. 5. På gärdssidan belägen port med omfattning av huggen kalksten. — ,4n der Hofseite gelegene Pforte mit Umrahmung aus behauenem Kalkstein. F'ig. 6. Detalj av cn på gärdssidan belägen port med omfattning av huggen kalksten. Observera ytstrukturen pä d d blottade anslaget och jämför med de ej omhuggna slutstenarna, (ig. 2. — Detail von einer an der Hofseite gelegenen Pforte mit Umr a h m u n g aus behauenem Kalkstein. Bemerke die Flächenstruktur des hlnssgelegten Anschlages und vergletehe die nicht umbehauenen Schluss-Steine Abb. 2. en från ovanvåningen utgående slasktrumma. Bakom norra änden av den södra huspartens mot gården vettande mur finns i ifrågavarande murverk rester av en öppning, troligen ytterligare en port, jfr fig. 3 och 17. Västra delen av den här aktuella huspartens sydmur har bilats av på tjockleken eller ombyggts helt; jfr det på fig. 17 markerade såret efter en del av densamma, som även visar att muren ifråga har stjälpt över mot söder. Samma lutning återfinns på murens fortsättning inne i byggnaden. Porten i väster har ett tröskelläge på ca 3,6 m över nuvarande gårdsnivå och tröskeln i den förmodade, ovan nämnda porten mot söder bör ha legat ca 1 m över samma nivå. Dessa måttförhållanden kan tyda på, att ifrågavarande huspart ursprungligen haft källare samt botten- och ovanvåning. Beträffande det inre i samma part av anläggningen kan för närvarande endast sägas, att det nuvarande tunnvalvet över bottenvåningens mindre rum, tillika med mellanväggen, säkerligen är sekundära samt att det finns rester av ett annat, högre 255 IWAR A N D E R S O N beläget tunnvalv i byggnadens norra mur. Detla torde ha varit ursprungligt och kan ha sträckt sig frän kortsida till kortsida i utrymmet. I den mot Storgatan vettande muren, dvs. den som förmodas ha fläkts av på tjockleken och delvis försetts med ny fasadbeklädnad, bevaras över hälften av en kalkstensomfattad och med tegelmurad avlastningsbäge försedd bodlucka samt ena sidan av en helt tegelmurad port, jfr fig. 4 och 16. Beträffande övriga bodar är del som nämnts fråga om en enhetlig gestaltning, buren av en arkitektonisk idé. men här om en betydligt enklare och troligtvis också äldre anordning. Såväl portens hjässa som luckans understycke ligger sålunda lägre än motsvarande detaljer i övriga portar och luckor. Enär ifrågavarande anordning sitter i det "nya" fasadlivet torde den dock inte vara ursprunglig, men tekniskt seit kan ju åtminstone bodluckans omfattning ha flyttats in då fasaden ändrades. Den typ av tegel, som använts då ovan nämnda mur jämnades ut, skiljer sig från del som kommit till användning i övriga äldre partier av anläggningen, främst genom att stenarna är mycket hårt brända samt sönderspruckna. Möjligen är det fråga om brandskador — gråstenarna visar som nämnts kraftiga sådana — men troligare är, att teglet redan från början har slagils av olämplig lera samt blivit för hårt bränt. Den södra parlen av anläggningens mot gården vettande mur är uppförd av stora kullerstenar samt skolad med såväl tegel som annat .stenmaterial. Vid partiella undersökningar kunde konstateras, att dess innerliv åtminstone upptill utgjordes av en bilad yta, såsom efter ett nedbrutet valv eller en minskning av murtjockleken. Intill norra husparten finns i ifrågavarande mur en med flack båge avtäckt, nu ca 3,5 m hög och nära 4 m bred. med blandat material igensatt öppning, jfr fig. 17. Den kan följas genom murens hela tjocklek och tillhör med största sannolikhet de i ifrågavarande mur ursprungliga anordningarna. Avtäckningsvalvet är slaget av utvald kalk- och sandsten jämte tegel, och höjden svarar ungefär mot ett enstens tegelvalv. Längst i norr ingår dock i delsamma tre tegelskift av en halvstensbåge, som torde härröra från en äldre, med norra husparten troligen 256 ETT V A R U H U S FRÅN VASATIDEN 40 cm Fig. 7. Ankarslut, insatt vid ombyggnaden på 1500-talet. Ankarjärnet är nitat i sluten. —• Ankerabschluss, eingesetzt beim Umbau im 16. J a h r h u n d e r t . Das Ankereisen ist an seinem Ende genietet. ; • * • sammanhängande anordning. Strax under den lägre bågens vederlag återfinns hjässan i n o r r a huspartens förmodade sydportal eller interna förbindelse med en riven del av samma anläggning. Söder om ovan beskrivna detaljer märks två muröppningar, som efter huggningstekniken att döma säkerligen härrör från 1500-talet, fig. 5, 6 och 17. Omfattningarna är av kalksten och har relativt små, utåt vända anslag. Hela eller fragmentariska gångjärnshakar samt låsbyglar finns ännu kvar; de sistnämnda förekommer i en äldre och en yngre upplaga. Muröppningarna har gissningsvis tjänstgjort som varuintag och kan eventuellt ha placerats med hänsyn till ett mot söder fallande gårdsplan. Lägel på deras understycken k a n då h a svarat mot höjden på en lastbrygga eller flakvagn. Huruvida ifrågavarande muröppningar är sekundära eller ursprungliga, kan visserligen ej med full säkerhet avgöras, men den stora skillnaden mellan å ena sidan omfattningarnas relativt exakta former och å den andra det omgivande ramverkets mycket grova struktur, liksom förhållandet att övriga på samma sätt huggna kalkstensdetaljer sitter i tegelmurverk, tyder starkt på sekundäritet. Den yngre huspartens mot torget och gatan vettande m u r a r är uppförda av tegel och fint bearbetad kalksten samt smyckade med blinderingar; de är också betydligt tunnare än övriga ytterm u r a r i anläggningen. Tegelförbandet växlar mellan för senmedeltiden och renässansen typiska rytmer. Kalkstenen har renäs257 IWAR A N D E R S O N arf«« Jffr-0- > / " Fig. 8. Schematisk bild av rester efter ett snedställt murverk och ett i samma riktning orienterat valvupplag, blottade vid ingrepp i sentida murverk i gatumurens södra del. — Schematisches Bild von Resten eines schrägggestellten Mauerwerks und eines in derselben Richtung orientierten Gewölbeansatzes, blossgelegt bd Eingriffen in spätes Mauerwerk im sudlichen Teil der Strassenmauer. HpJl ow~ ^c SC-%1 w ? ? * * fe>^ sansmässig behuggning, bortsett från några under 1890-talet på nytt bearbetade partier, och ankarslutarna är av yngre typ än norra huspartens, fig. 7. Vid sentida genombrott för fönster och dörrar har stora stycken av sistnämnda murverk försvunnit, men åtskilligt återstår och bottenvåningens forna fasadbildning kan ganska säkert fastställas. Första ovanvåningen är svårare att komma till rätta med i detta hänseende. I gatufasadens södra del finns emellertid rester av ett snedställt murverk, troligtvis efter ett karnap med ungefär samma konstruktion som det i Mårten Skinnares hus delvis bevarade, fig. 8.7 Vidare märks rester av ett fönster samt ett ommurat parti, sannolikt platsen för ytterligare ett fönster. Det förstnämnda har varit förhållandevis lågt samt avtäckt med rakt överstycke av kalksten och tegelmurad avlastningsbåge. I höjd med första ovanvåningens äldre golvbjälklag finns en rad ankarslutar eller spår efter sådana, jfr fig. 16. Tyvärr kan det ovan anförda inte kompletteras med redogörelser för komplexets äldre plandispositioner, trappförbindelser, eventuellt eldsläder o. dyl. Som nämnts har dock bottenvåningen säkerligen inrymt sex salubodar, vardera med port och disklucka mot Storgatan. I den yngre husparten var dessa bodar troligtvis åtskilda genom korsvirkesväggar el. dyl.; det finns i varje fall inte plats för några tjockare mellanväggar, fig. 9. Av undersökningarna att döma har portarna varit inåtgående Per-Olof Westlund: Mårten Skinnares hus i Vadstena, Vadslena 1957 samt Nordisk familjeboks månadskrönika 1939, häfte I. 7 258 ETT V A R U H U S FRÄN VASATIDEN Fig. 9. Försök till rekonstruktion av Udd Jönssons affärsvdning. Kryssgrafferingen utmärker på ifrågavarande höjd bevarat murverk från såväl medeltiden som 1500-talet. — Rekonstruktionsversuch fur das Geschäftsgeschoss in Udd Jönsson» Hau». och troligen försedda med invändiga stängningsanordningar. Första ovanvåningen h a r kanske, enligt det förmodade karnapels vittnesbörd, varit bostad. Sannolikt har del även funnits en andra ovanvåning; avståndet från platsen för första ovanvåningens takbjälklag till högsta bevarade punkt på murverk från 1500talet är nämligen så pass stort som ca 1,3 m. I den mot gården vettande muren finns rester av några tidigare utskjutande bjälkar från sentida trapp- ooh balkonganläggningar. Möjligen har trapporna tidigare legat inomhus, såsom exempelvis varit fallet i Vadstena rådhus före den sista ombyggnaden 8 samt i Mårten Skinnares hus. Beträffande byggnadens yttre kan slutligen nämnas, att åtminstone bägge kortsidorna samt fasaden mot Storgatan h a r varit rödfärgade och prydda med vita blinderingar, samt att den därefter målats i en ganska mörk grå färg. Yngre färglager, exempelvis vitt, rosa och ockragult förekom även. Det yttersta skiktet på fasaderna bestod av en spritad puts, som målats svagt ockragul. Under överstyckena i de yngre bodluckornas omfattningar, men inte i den äldre bodluckans, ligger grova järn som extra bär8 Sune Zachrisson: Rådhuset i Vadstena, Vadstena 1963. 259 IWAR A N D E R S O N NUVARANDE OÅNCMNÄ mm. •TTrh. Fig. 10. Rest av bodlucka till höger om port nr 5 (jfr fig. 16), tvärsektion. A = spår efter sekundär karm. Innanför denna finns ett antal färglager: från stenytan räknat, vitt + starkt m ö r k r ö t t + vilt i flera omgångar. — Rest einer Ladenlucke rechts von der Pforte Nr. 5 (vgl. Abb. 16), Querschnitt. A = Spur einer sekundären Fensterbank. Innerhalb finden sich eine Anzahl F a r b layer vor: gerechnet von der Stelnoberflächc, weiss + stark d u n k d r o t + weiss in mehreren Lagen. ningar, fig. 10. Liknande konstruktioner kan exempelvis iakttagas i öppna spisar på Vadstena slott. I understycket i den äldre bodluckans omfattning finns runda, snett nedåtgående hål i själva falsen; troligen fordom fästen för gångjärn och från början sannolikt fem till antalet, jfr fig. 4. Understyckena i de yngre bodluckornas omfattningar är nästan helt spolierade. Några gångjärnshakar har ej iakttagits i sekundärt påträffade fragment av sådana stycken men i sidostyckena sitter grova öglor av järn, sannolikt fästen för stoppkedjor. Samtliga bodluckor har sålunda troligtvis varit utfällbara till vågrätt läge och tjänat som diskar, fig. 10—12. I två undersökta, yngre luckhål fanns spår efter omedelbart 260 ETT V A R U H U S FRÅN VASATIDEN Fig. 11. Port och bodlucka i gatufasaden, jfr nr 4 på fig. 16. •— Pforte und Ladenlucke in der Strassenfassade, vgl. Nr. 4 auf Abb. 16. innanför falsen sekundärt insatta träkarmar, jfr fig. 10. Innanför dessa, som varit fastspikade i vissa liggfogar, bevarades rester av vit kalkning eller limning samt starkt röd färg. 9 Bortsett från vissa senlida ankarslular vid takfoten bevaras två olika typer av i respektive murverk ursprungliga sådana. I den äldre parlen av huse1! finns sålunda helsmidda eller hophetsade, korpformade slutar. Enär ankarjärnens inre fästen är Denna sekundära anordning skulle gissningsvis k u n n a representera ett stadium i utvecklingen, då man i stabilare förhållanden överger det gamla systemet lör en "kundvänligare" butiksform, med skyltfönster i stället för bodluckor. 8 261 IWAR A N D E R S O N Fig. 12. Bössmakarverkstad med salubod, träsnitt från 1500-talets andra hälft av Jost Amann, efter Insel-Bucherei Nr 133. — Buchsenmacherwerkstatt mit Verkaufsläden, Holzschnitt aus der zweiten Hälfte des 16. Jahrhunderts von Jost Amann, nach Insel-Bucherei Nr. 133. oåtkomliga, kan väl ej a n n a t sägas, än att de syns tillhöra en typ som tidigast torde förekomma i början av 1400-talet, exempelvis i Vadstena klosters västra länga. Den a n d r a typen är av mera ovanligt slag och kännetecknas av att ankarjärnet h a r nitats fast i sluten, jfr fig. 7.10 Inte heller beträffande dessa kan något sägas om den inre förankringen. 10 Detta sätt att foga samman ankarjärn och slut bör väl tolkas som en förenkling, och ankarjärnen ifråga räknas til! den hophetsade eller helsmidda typen. Slutar med samma form förekommer även hophetsade, se Brynolf Hellner: Järnsmidet i vasatidens dekorativa konst, Sthlm 1948, bild 99. 262 ETT V A R U H U S FRÅN VASATIDEN Fig. 13. Fotografi från omkring 1900 au fasaden mot Storgatan, ATA. Fotografie der Fassade nach der Storgatan von ca. 1900. Gavelröstena, som är uppförda av tegel och en sten tjocka, har en intressant konstruktion. Inne i dem står nämligen armeringar av furuträ, bestående av sammanlappade fotvirken och överliggare samt ståndare och horisontala kortstycken, jfr fig. 18. Denna trästomme är såväl utåt som inåt beklädd med på flätan ställda, fastspikade murtegel. 11 Virkenas dimensioner har sålunda rättats efter tegelmått och fotvirkena är 1 X 2 stenbredder samt de övriga en sådian bredd i fyrkant. Teglet är av skiftande slag, men av de yngre typerna att döma skulle röstena kunna härröra från omkring 1800 (1816?). Sju ornerade slutstenar är kända; av dessa sitter fyra i ursprungliga lägen. Tre återfinns i den längst mot söder belägna, på uppmålningen med siffran 1 betecknade porten och den fjärde i den helt intakta porten nr 4, fig. 16. Förstnämnda port är 11 Virkcna var nästan helt förintade av röta och hålrummen efter dem fylldes nu igen med tegelmurverk. 263 IWAR A N D E R S O N Fig. 14. Sekundärt anträffad sten, säkerligen härrörande från omfattningen i en boddörr. — Sekundär angetroffener Stein, sicherlich von der Umfassung einer Ladenfure. visserligen inte i sin helhet ursprunglig, men dess södra smyg samt huvudparten av valvbågen, inklusive slutstenarna, bevaras in situ. övriga stenar i samma omfattning härrör säkerligen från en på platsen för den nuvarande ingången tidigare återstående porlrest; denna plats betecknas här med siffran 3, jfr fig. 13, De tre flyttade slutstenarna fanns kvar i gatumuren, där två av dem låg med de ornerade sidorna utåt och den tredje med samma sida inåtvänd. På sistnämnda sten bevarades färgrester, som visar att även kalkstensomfattningarna har varit rödmålade. Ovan nämnda ändringar utfördes i slutet av 1800-talet då ifrågavarande tomt, inklusive Udd Jönssons hus, av Vadstena stad försåldes till Vadstenaorlens sparbank. År 1900 var det nuvarande bankhuset fullbordat, och i anslutning till dess uppförande hade också Udds hus reparerats. Det tillträddes av banken år 1898. Utöver nämnda ingrepp omhöggs då också de synliga kalkslensytorna, utom initialer, bomärken o. dyl., på portarna 1 och 4 samt på den sten, som bär initialerna H. V. Härvid användes elt landat verktyg, och exakt samma ytbehandling finns på bankhusets dekor samt på de nuvarande solbänkarna i Udds hus. övrigt jämförbart stenmaterial i sistnämnda hus bevarar däremot sin ursprungliga, renässansmässiga ytstruktur. De sekundärt placerade slutstenarna samt några andra huggna stenar har tagits ut ur murverket, jfr exempelvis fig. 14. Slutstenarna Slutstenen i port 1 flankeras av Udd Jönssons och hans hustrus, Anna Larsdoller, bomärke och initialer, jfr fig. 2 och 16. Rundeln i mitten erinrar starkt om dem som finns på Vadstena slotts 264 ETT V A R U H U S FRÄN VASATIDEN Fig. 15. A = fri rekonstruktion av en förmodad primär gestaltning. B = försök till rekonstruktion av det fullt utbyggda medeltidshuset. C = rekonstruktion av byggnaden efter förändringen på 1500-talet. — A = freie Rekonstruktion einer vermufeten primären Gestaltung. B = Rekonstruktionsversuch des fertig ausgebautcn mittelalterlichen Hauses. C = Rekonstruktion des Gebäude» nach dem Umbau des 16. Jahrhunderts. 265 IWAR A N D E R S O N yttre, år 1563 daterade portal, fig. 19. Denna tillskrivs Peter De la Roche, som kom till Vadstena år 1555. överensstämmelsen kan antyda, att nämnde Peter medverkat vid den av Udd företagna ombyggnaden —• och i så fall kunde den yrkesskicklighet, som överhuvudlaget kännetecknar arbetet ifråga få sin förklaring och det sökta årtalet ha varit 1959, jfr s. 253. Slutstenen i den helt intakta porten nr 4 bär initialerna L V, säkerligen för Lars Uddson. Denne var liksom fadern en framgångsrik affärsman och valdes 1592 till borgmästare i Vadstena samt levde till 1618. övriga slutstenar är som nämnts funna i sekundära lägen, men åtminstone för en av dem kan den ursprungliga platsen möjligen bestämmas. Enligt ett i samband med reparationen omkring år 1900 taget fotografi var dä port nr 3 till betydande del bevarad, och troligtvis satt även slutstenen kvar, jfr fig. 13 och 16. Vid samma reparation har utan tvivel ingången flyttats till sitt nuvarande läge, och det får anses rimligt och troligt, att även slutstenen ifråga följde med, dvs. till det läge över porten den nu hade. Denna sten, som alltså kan ha tillhört port n r 3, bär initialerna H V, för Hans eller Hägge Uddsson. Hans var rådman i Vadstena (möjligen också borgmästare) samt dog 1586. Hägge utskrevs som nämnts år 1582 till "siööfoolok" — hur länge han levde är okänt. Ytterligare två stenar med bomärken och initialer är som nämnts bevarade i sekundära lägen, nämligen en med bokstäverna M V, säkerligen för Mauritz Uddsson, död 1581, samt en med I V, för Jöns Uddsson, som var präst och avled någon gång mellan 1596 och 1601. Som ett kuriosum och utan kommentar kan nämnas, att ett bomärke av alldeles samma slag som det Mauritz Uddsson förmodas ha haft finns i ö j a kyrka på Gotland — på sandstensbågen mellan långhuset och tornet — jfr fig. 2. Det är inristat i stenen och säkerligen sekundärt. Det finns vissa fakta, som möjligen skulle kunna vägleda, när det gäller att söka slutstenarnas ordningsföljd i byggnaden, och kanske även något som k a n ge anledning förmoda, att denna placering hade med successionen inom familjen att göra. Udds och hans hustrus initialer återfinns ju in situ i porten 266 ETT V A R U H U S FRÄN VASATIDEN längst till vänster (nr 1) och Lars Uddssons i port nr 4. Som härovan framhållits finns skäl för antagandet, att Hans (eller Hägges) initialer funnits över port 3. Initialerna för Jöns Uddsson fanns på den sten, som nu upptäcktes i högra delen av gatufasaden, där även stenen med Mauritz initialer var sekundärt insatt. Den förstnämnda hade, tillsamman med flera valvstenar m. m. använts som byggnadsmaterial vid igenmurningen av en bodlucka (bod nr 5). Den andra hade däremot placerats synligt, i ett uppbilat hål, exakt mitt emellan två sentida fönster. Dessa förhållanden kan betyda, att sistnämnda sten också har flyttats i sen tid, dvs. möjligtvis då den port, som förmodas ha funnits mellan 1 och 3, spolierades, under det att den andra troligtvis bytt plats då bod 5 slopades, dvs. sannolikt under ett tidigare skede i byggnadens historia. Slutstenarnas ordning i gatufasaden skulle då möjligen ha varit följande: Längst till vänster den med Udds och hans hustrus märken och initialer, därefter Mauritz, Hans (eller Hägges), Lars och Jöns. Om man lägger sönernas bomärken i ovan nämnd ordning, så frapperas man av, att tilläggen eller ändringarna i förhållande till ursprungsmärket kan sägas vara mer eller mindre "naturliga" i just samma ordning. Möjligen kan detta tolkas så, att stenarna ifråga varit placerade efter successionen inom familjen. UDDcANNA MAURITZ HANS el. HACCE LARS JONS Beträffande senmedeltida förhållanden i Vadstena skriver Bengtsson bland annat följande: "När nu en borgare köpte gård där, undantog klostret för egen räkning ett område närmast galan eller torget till ett djup av 8, ibland ända till 16 alnar. På dessa tomtstycken, s. k. gatubodstomter, uppförde det sedan salubodar av trä, som uthyrdes till borgare mot en årlig lega, växlande mellan 2 och 6 mark, vanligen sistnämnda belopp." Så anför samme författare ett exempel, som syns vara av största intresse i föreliggande s a m m a n h a n g : "Före branden 267 ^ .1= « te WAR A N D E R S O N 5M Fig. 18. Uppmätning av torgfasaden (södra fasaden). Märk blinderingarna upptill. Den prickade ytan till vänster markerar en svårförståelig ändring au blinderingen. Sentida utbyggnader är ej redovisade. Mätningen utförd 1963— 64 av L. Cnattingius och E. Unnerbäck samt kompletterad av I. Anderson. — Aufmessung der Platzfassade (Sudfassade). Bemerke oben die Verblendung. Die gepunktete Flache markiert eine schwerverständliche Veränderung der Verblendung. Spätere Ansbauten sind unberucksichtigt. 1423 hade klostret framför Tord guldsmeds gård — i hörnet av Stora gatan, Hovsgatan ooh torget — två salubodar. När så byn bränder var, bad förenämnda Tord storligen om att han måtte få de två gatubodsrummen in till sin gård och " k o m m a d ä rm ed t i l l gatan".12 Det citerade frammanar bilden av en säregen stadsplan. Stadens särställning framhålles också av Lars-Arne Norborg, som skriver: "Den hade i sin helhet uppvuxit på mark, tillhörig en kyrklig institution. Vadstena gård, som genom Magnus Erikssons och drottning Blankas fundationsbrev av den 1/5 1346 tillBengtsson, s. 24—26. 270 ETT VARUHUS FRÄN VASATIDEN föll klostret, omfattade bl. a. hela det nuvarande stadsområdet, följaktligen även det medeltida." 1 3 Norborg redogör även för ekonomiska förhållanden rörande gatubodar m. m. År 1447 hade klostret exempelvis en inkomst av 93 m a r k och 4 öre från 32 bodar och en smedja; bybadstugan gav samma år 20 mark. I "Vadstena klosters uppbörds- och utgifts-bok", 14 omfattande åren 1539—70, finns egentligen endast en post — den gäller dock inte Vadstena — som kan sättas i direkt samband med uthyrning av salubodar, men sådana inkomster kan möjligen dölja sig under andra rubriker, exempelvis "Item som brödrene fingho in". Den ovan nämnda posten är från 1539 och lyder: "Item brodiher Arffwid fik in, som han bar wp i Söderköpung, bodhalegor . . . 9V2 (mark)". Att klostret ä n n u efter 1550 ägde tomter eller gårdar, troligtvis i Vadstena, framgår av följande poster: år 1553 "Item gardhalegor 8 (mark)". 1554 "Item gaardhalegor aff Arffwid gulsmeds gaardlh 4V2 (mark) 1 (öre)". 1563 "Item för hwilka wi sattom i pant 2 gaarstomther, the ena Nils kraemara, the andra Baenckth Ottessons 200 (mark)." År 1556 "Item för en tompt; thaet war sancta Katerine g a a r d h 100 (mark)". Salubodarna har troligtvis legat på området mellan den tättbebyggda "Sanden" 1 5 samt koncentrationen vid klostret och stadskyrkan. Tyvärr vet vi alltför litet om detta, jfr dock Bengtsson, kapitlet "Staden växer" samt Sven Bergman, s. 255—56. Sannolikt medeltida, hittills kända stenhus på området ifråga är de äldre delarna av Udds hus, det tätt därintill stående, två våningar höga gråstenshuset (jfr fig. 1) samt Helgeandshusets äldre del. På Storgatans östra sida, mitt för Udds hus, finns också en troligtvis senmedeltida källare ett stycke från gatulinjen och på den så kallade Mauritzsonska tomten, vid Rådhustorgets östra sida, låg till 1937 ett senmedeltida stenhus på ca 5 m avstånd från torget. Delta hus hade i ett tidigt skede byggts ut mot väster, Lars-Arne Norborg: Storförelaget Vadstena kloster, Lund 1958, kapitlet "Inkomster från köpstäder". 14 Carl Silfverstolpes utgåva, Antiqvarisk tidskrift för Sverige XVI: 1, Sthlm. 1895. 15 Eyvind Unnerbäck: Sanden, en medeltida stadsdel i Vadstena, Meddelanden från Östergötlands och Linköpings stads museum 1962—63. 271 13 IWAR A N D E R S O N fram till torget (rapport i ATA). Endast en av dessa medeltida byggnader, norra delen av Udds hus, når sålunda fram till gata eller torg! Här framträder säkerligen också i verkligheten det dokumentariskt belagda systemet med gatubodstomterna. Senmedeltidens Vadslena h a r sålunda sannolikt haft en särprägel, betingad av det sätt, varpå klostret utövade sin äganderätt. När denna överhöghet upphörde, måste ju betingelserna för byggandet ha väsentligt ändrats, framför allt genom att borgarna då fått möjlighet att "komma till gatan". De två tidsavsnitten kan också belysas av två sammanfattande citat. Om klosterstaden skriver Norborg: "En stundom hätsk rivalitet mellan kloster och stad utgör i själva verket ett ledmotiv i Vadstenas medeltida historia." Relationerna då vasaslottet stod under byggnad uppfällas av Pär Bergman på följande sätt: "Förhållandet siad—kung är säkert under denna hektiska tid spänt ända till bristningsgränsen." 1 0 Tolkningen av ifrågavarande huskomplex, liksom av några närbelägna hus, måste ulan tvivel ske i belysning av det ovan skisserade skeendet. Först bör dock framhållas, att den här närmast aktuella anläggningen har ett "fint" läge i staden, nämligen sannolikt vid ett medellida torg. Om platsen för det äldsta torget i Vadslena råder visserligen skilda meningar, men enligt angivelserna i den efter Bengtsson anförda notisen — vid Hovsgatan, i hörnet av Stora gatan och vid torget — måste ju, såvitt gatorna inte bytt namn, Rådhustorget ha funnits före 1423. Med ledning av ooh med hänsyn lill det ovan anförda kan följande byggnadshistoria skisseras för det aktuella huskomplexet. Den ca 7 m djupa platsen framför det fristående, mindre huset kan tänkas vara en gatubodstomt som ännu ej återutnyttjals. Den slörre byggnadens norra, medeltida del når ju däremot fram lill galan och skulle därför gissningsvis kunna tänkas ha varit ett i allmän tjänst brukat hus. Det finns dock ännu en aspekt på frågan. Som nämnts är torg- och g a t u m u r a r n a i södra delen av huset väsentligt olika muren inåt gården, och i den sistnämnda finns dessutom den med bodarrangemangen oförenliga, 16 Pär Bergman: Gustav Vasa och Vadstena, Föreningen gamla Vadstenas småskriftserie nr 4, Vadstena 1955. 272 ETT V A R U H U S FRÄN VASATIDEN mycket stora muröppningen. Detta torde betyda, att muren mot gården härrör från en tidigare tillbyggnad av den norra husparten och att Udd låtit riva gatu- och torgsidorna i denna, men sparat gårdssidan. Även andra omständigheter än de nämnda skillnaderna i murverken syns styrka ett sådant antagande. Det är sålunda otänkbart, att man utan att riva hela väggen skulle ha kunnat bygga in en bodräcka av ifrågavarande, galleriartade typ i murverk av det slag gårdssidan representerar. Den breda öppningen mot gärden torde inte heller kunna tolkas som annat än en rest av en mellan gata och gård ledande körport, jfr B på fig. 15. Ett alternativ till antagandet skulle möjligen vara, att även den markyta som upplages av Udds anläggning, dvs. den som begränsas av de tunnare murarna, varit en gatubodstomt. Enligt denna teori borde ifrågavarande västmur tidigare ha varit östmur i ett för övrigt rivet hus, dvs. ett längre in på gården beläget sådant. Då några rester av ett hus i detta läge ej kan påvisas och då valvet över den antagna körporten är rakavslutat mot den nuvarande gården, syns alternativet kunna avfärdas. Har anläggningen under medeltiden såsom här antages, bestått av två sammanbyggda hus, med såväl mot torget som gatan gränsande fasader, som B på fig. 15 — dvs. ett relativt stort komplex — så blir väl den härovan framförda gissningen, att huset haft en offentlig funktion än rimligare; varför inte, såsom Kjellberg försiktigt antyder, "sancta Gertrudha" år 1418 omnämnda gilleshus 17 eller den 1556 av klostret sålda "sancta Katerine gaardh"? Här ligger den spekulationen frestande nära, att byggnaden i ett sådant skede varit skådeplatsen för rådsmötet 1434 och därefter kallals Engelbrektshuset. Anläggningen kan ha varit särskilt lämpad för ett sådant ändamål, enär den möjligtvis varit stadens största medeltida profanbyggnad. Även när det gäller norra parten av byggnaden kan det vara fråga om en tidig ändring. Gatu- och gårdsmurarnas ändar mot söder är nämligen oregelbundna och bildar sålunda ej några egentliga hörn samt förefaller att nå förbi den däremellan stående murens södra liv. Detta skulle kunna lyda på, att norra husparlen är en rest av en större byggnad, jfr A och B på fig. 15. 17 Kjellberg, s. 84. 273 IWAR A N D E R S O N Södra delen av denna skulle då ha raserats eller rasat, jfr den lutande muren. Den medeltida bebyggelsen omkring torgets nordöstra hörn har sålunda sannolikt dominerats av det stora stenhuset — sedermera Udds varuhus. Byggnaderna däromkring var utan tvivel av mindre format, men åtminstone i ett par fall byggda av sten. Dessa hus stod dock, i olikhet med det större, ett stycke innanför gatu- eller torggränserna. Platsen mellan dem samt gatan eller torget torde enligt här citerade äldre uppgifter varit upptagen av klostret tillhöriga salubodar av trä, bland annat de två som utestängde Tord guldsmed från galan. Det på Mauritzsonska tomten belägna stenhuset kan enligt platsangivélserna i den efter Bengtsson anförda notisen ha varit just Tord guldsmeds. Vid undersökningar har konstaterats, alt det fanns brandrester under tillbyggnaden mot torget av huset ifråga, efter en salubod? Pig. 19. Ornamentdetaljer, till vänster från Vadstena slotts ytterportal, till höger från port n r 1 i Udds hus. foto M. Bratt-Gustafsson. •— Ornamentddails, links vom Aussenportal des Schlosses von Vadstena, rechts von Pforte Nr. 1 in Udd Jönssons Haus. ZUSAMMENFASSUNG /. Anderson, Ein Warenhaus aus der Wasa-Zeit. Der Aufsalz berichtet iiber haugeschichtlichc Zusammenhänge, die bei einer in der Hauplsache den Aussenbau betreffenden Restaurierung eines sowohl aus dem Mittelalter wie dem 16. J a h r h u n d e r t h e r s t a m m e n d e n Gebäudes in Vadstena beobachtet werden könnten; nämlich dem sogenannten Engel- 274 ETT V A R U H U S FRÄN VASATIDEN brektshaus. Das Aussehen dieses Gebäudes im 16. J a h r h u n d e r t k ä n n ziemlich sicher festgestellt werden, seine Gestaltung in den älteren Perioden ist indessen weniger deutlich erkennbar. Der Bau liegt an der Storgatan (der alten Hauptslrasse der Stadt) beim Rathausplatz und in seiner nach der Strasse zu gewendeten Mauer zeigen sich Reste einer Reihe von Verkaufsläden, vgl. die Aufmessung in Abb. 16 und die Rekonstruktion C in Abb. 15. Eine Anzahl Schluss-Steine mit Namenszeichen und Initialen sind erhalten, Abb. 2. Nach diesen war das Haus im Besitz des reichen Kaufmannes Udd Jönsson, der es auch umgebaut hat; vermutlich um die Mitte des 16. J a h r h u n d e r t s . Von einem mitfelalterlichen Zunft(?)haus wurde es daraals zu etwas umgewandelt, was m a n ein W a r e n haus mit sechs Verkaufsläden nennen konnte. Einige der Schluss-Steine finden sich in situ in den Turen der Läden und andere sind friiher sekundär im Mauerwerk des Gebäudes vermauert worden. Durch ihre Initialen können sie auf Udd und seine Gemahlin sowie auf vier von fiinf bekannten Söhnen dieses Ehepaares zuriickgefuhrt werden. Möglicherweise waren die Schluss-Steine gemäss der Succession innerhalb der Familie angebracht, vgl. S. 267. Die Untersuchungen aktualisiercn das Problem der Umgestallung der Stadt Vadslena im Zusammenhang damit, dass das Birgitlinerkloster um die Mille des 16. J a h r h u n d e r t s seine Macht verlor. Gemäss eines von König Magnus Eriksson und Königin Blanka im J a h r e 1346 ausgestellten und von deren Sohn Håkan 1362 beslätigten Testamentes besass das Kloster nämlich das ganze Sladlgebiel. W e n n diese Institution Grundsliicke verkaufte, wurden daher, zumindest längs Teilen der Storgatan und am Rathausplatz, solche der genannten Strasse und dem Platz am nächsten gelegenen ausgenommen. Auf diese "Strassenläden-Grundsliicken" baute das Kloster Verkaufsläden aus Holz, die an Kaufleute vermietet wurden 1 2 . Dieses ganze System muss zusammengebrochen sein als das Kloster seine Macht verlor; clamals wurde es fiir die Kaufleute möglich, "an die Strasse zu k o m m e n " , d.h. wie Udd Jönsson eigene Häuser und Läden zu bauen, auch auf den Strassenläden-Grundsliicken. Das unbebaute Grundstock bei Udd's Haus (Abb. 1) känn ein noch nicht wiedcrbenulztes Slrassenladen-Grundstiick sein. Gewisse in der Nachbarschafl liegende oder fruher belegene spätmitlelalterliche Häuser liegen oder lagen ebenfalls ein Sliick von den Slrassen- oder Plalzgrenzen entfernt und aus allén diesen Umsländen tritt vermutlich auch in der Wirklichkeit das dokumentarisch belegte System mil Strassenläden-Grundsliicken ans Licht. W a s den milfelalterlichcn Teil des in Frage stehenden Gebäudes betrifft, so ist es nicht leicht, seine verschiedenen Bauzustände zu rekonstruieren. Gewiss war auch dieser Komplex Gegenstand fiir Um- und Anbauten, vgl. den Rekonstruktionsversuch in Abb. 15, A und B. Es ist denkbar, dass der mittelalterliche Bau als Zunfthaus gedient hat. Der Sladtplan von Vadstena diirfte daher aus spezicllen Bedingungen heraus erwachsen sein und känn wahrscheinlich nicht in ein allgemeingiiltigeres System eingeordnet werden. 275