Kring den industri- och bergshistoriska debatten Hyenstrand, Åke Fornvännen 1970(65), s. 63-67 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1970_063 Ingår i: samla.raa.se

Smärre meddelanden

63

verket ej varit självtätande genom sin tyngd,54 men tack vare ramverkets stabilitet bör den dock ha varit avsevärt tätare än den väggkonstruktion, som här lagts fram i det rekonstruktionslörslag för Drottens domkyrka i Lund, där denna iir

tänkt utan jordväggar.
Rikard Holmberg

Summary
The author discusses a hypothesis advanced by G. Rausing ihat the burial chambcr, the Norclhögen in Jellinge is to be regarded as the oldest known stave church in northern Europé. The chamber is, however, buried in a Bronze Age harrow. and when eonstrueted, therefore, was surrounded by walls of earth. Thus, it can be related to the Nordic tradition, represented by the Iron Age long house, with walls of earth or peat. Some stave churches, among them Drotten in Lund, seem to have had a roof construction reminiscent of that of the long house. The author assumes that these churches had earth walls, too, and were therefore probably similar to Icelandic peat churches. By the Drotten Cathédral there were, however, a number of graves in two places in the immediate vicinity of the plank walls. These graves were of a very special character. They were, almost without exception, the graves of infants. The author assumes that these children bad died before receiving the Holy Communion, and it was to compensate for this ihal their graves were situated just outside the squint in the church wall. Alternatively, a construction without earth walls is suggested. The author does not consider, however, that such a building should be regarded as a genuine stave church, but rather as a compromise between domestie building traditions and the genuine stave construction, which is considered to be a technique imported from Germany. Translated by Albert Read

Kring den industri- och bergshistoriska debatten
Är 1967 intensifierades den industrihistoriska debatten. Initiativ togs av bl. a. Jernkontorets bergshistoriska utskott, Tekniska museet, landsantikvarien i Falun. Riksantikvarieämbetet, fil. lic. Marie Nisser och arkitekt Gunnar Sillen. l Samma är medtogs även vissa bergshistoriska lämningar i ämbetets planering av vårdarbeten med AMS-medel. Gamla industrianläggningar är ofta förfallna, något som siirskilt de regionala kulturminnesvårdarna blir päminda om. Ur allmän kulturhistorisk synpunkt iir konservering ofta angelägen, men kostnaderna för återställning etc. av sådana anläggningar mycket höga. Det är därför av vikt, att värd planeras och motiveras.
51 1

Rausing, a. a., s. 238. Inventering av teknikhisloriska minnesmärken. Specialutgåva av Tekniska museet, redigerad av Marie Nisser och Gunnar Sillen 1968.

64

Smärre meddelanden

HYTTPLATSER Dalarna och

i d e l a r av

/ A ""'•—-—i /' \

#

Västmanland

/'"""• '•' 7 . * /•---, > f . • .,'' • • • • ' —**. / ' •"/•;-. ^ i ^ \S

/""v ;r .

• /,(&*"&:& ------4/ :
•

• •

f ;•• • (• - * - • • J\ • •;

\ c-, , \

.

.

•}

2 j

•

• "

/
vi ,

j

•
••••••

• 1'ii/•-'i. •
:-"r *^•'" •

^

/• . _ M

v.. • •

v

. >

•• . • • < . .

»V4*

( r

- A -/^v/lp :i t y
k>^ - \ X #
;

.J

X - " . v v- 7 \ /"-• \ V \

L»f*

.T

1

V o ™ r 3 y * *'••r"""r v -(
1 • • 'V" ! •!
1
S

'-'' |-f
'' f *

'^ i k s a n t i k v a r i e ä m b e t e t s
17 ••

/ \

• • kj • >^
» ^^"^

\J\

u ^ w -—-----u - ,

i
1/

tornltimningsregtster

Planerad vård kräver kunskap om objektens lokalisering och mängd. Vid diskussionerna har alla parter därför understrukit behovet av en industrihistorisk inventering. En självklar idealbild är, att det fanns ett komplett register över industriminnesmärken, att så mänga anläggningar som möjligt dessutom var dokumenterade med bilder och skisser, samt att ett urval av de märkligaste anläggningarna och

Smärre meddelanden

65

miljöerna kunde bevaras fiir framtiden. Ett register skulle ocksä vara av stort värde viel ämbetets beredning av planärenden. Dessutom skall den vetenskapligt inriktade sidan, den industrihistoriska forskningen, inte förbises. Av historiska orsaker och genom Jernkontorets initiativ är det naturligt, att bergshanteringslämningarna kommit i förgrunden vid de inciustrihistoriska diskussionerna. Dessa lämningar har tidigt varit föremål för registrering, inte minst av Carl Sahlin. Det bergshistoriska primärmaterialet kan indelas i brytningsplatser (gruvhål med anordningar för uppfordring, vaueiiundanhällning etc), anordningar lör röstning och smältning (rostugnar, anrikningsverk, hyttor med tillhörande fördämningar och kanalsystem, slaggvarp etc.) samt anordningar fiir vidare bearbetning (hammare, smedjor, metallverk etc). Till det bergshistoriska materialet hiir givetvis även miljöerna vid industriplatserna, t. ex. bruksgator, magasin, bruksherrgårdar, bergsmansgårdar, gruv- och hyttbyar, arbetarbostäder, kommiinikationsanläggiiingar, brukskapell med begravningsplatser etc. En detaljerad lista på bergshistoriska lämningar har nyligen för Jernkontorets räkning utarbetats av Torsten Althin. Bruken har varit föremål för en rad undersökningar, bl. a. frän Nordiska museet. Brukslitteraturen är omfattande, inte minst när det gäller Västmanland. Särskilda anvisningar för bruksundersökningar har även utarbetats av Carl Sahlin (manuskript). Den äldre hyttrörelsen har också behandlats i litteraturen, men systematiska fältundersökningar har varit få. I detta avseende finns dock ett stort och föga uppmärksammat material, nämligen det som insamlats i samband med riksantikvarieämbetets fornminnesinventering fiir den ekonomiska kartan. En kortfattad presentation av detta material kan vara pä sin plats. Arkeologernas intresse ftir bergshantering väcktes tidigt. Det var naturligt, att man i samband med ämbetets snabbinventeringar av fasta fornlämningar pä 1920—30-talcn medtog järnhanteringslämningar. Registreringen begränsades dock inte enbart till den primitiva järnhanteringen, utan kom att omfatta hyttor överhuvudtaget. Detta berodde delvis pä svårigheter att dra en gräns mellan primitiv och industriell bergshantering, men framför allt pä det starka bergshistoriska intresse som inventeringens ledare, Karl Alfred Gustawsson, hade. Gustawsson hade tidigt kontakter med bergshistoriker, bl. a. Carl Sahlin. Niir den fullständiga fornminnesinventeringen för ekonomiska kartan startaele 1938 fanns en viss vana att registrera hyttor och slaggförekomster. Synliga och begränsningsbara lämningar, t. ex. hyttruiner och slaggvarp, kom dessutom att markeras på de tryckta ekonomiska kartorna. Fornminnesinventeringen är numera avslutad i de centrala bergslagsområclena.2 I vissa fornlämningsfattiga områden, t. ex. norra Västmanland och Västerbergslagen i Dalarna, blev hytt- och slaggregistrering den dominerande arbetsuppgiften. I likhet med större delen av fornlämningsregistrets »ordinarie» fornminnesan'- Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister till ekonomiska kartan. Riksantikvarieämbetet, Arbetet i detta område har främst letts av antikvarierna C.unnar Ekelund, Bernt Einerstam, Äke Hyenstrand, K.-G. Selingc och Gerhard Winberg.
5 ~- 694473 Fornvännen H . I, 1970

66

Smärre meddelanden

teckningar är hyttmaterialet ännu ej bearbetat. En hastig sammanräkning avDalarna och Västmanland visar, att antalet beskrivna hyttplatser inom detta område uppgår till ca 700 (fig. 1). Hyttplatsernas utseende varierar starkt. Ibland återstår endast spridd slagg utmed en bäckfåra, ofta inom en by med hyttnamn. I andra fall återstår hela anläggningar frän 1800— 1900-tal. När det gäller dessa bada ytterligheter är ocksä registreringen minst fullständig, beträffande den spridda slaggen genom dess lätthet att undgå upptäckt, beträffande de sena anläggningarna genom att de vid invcnteringstilltället bedömts alltför moderna för registrering. Hur komplett är ämbetets hyttförteckning? I samband med inventeringen görs genomgångar av äldre topografisk litteratur och viss bergshistorisk litteratur. Däremot granskas ej bergshistoriska arkivalier. P. g. härav och dä bergshistorisk expertis ej anlitas, kommer materialet att bli ofullständigt och rymma vissa feltolkningar. För Dalabergslagens del har förf. gjort en preliminär genomgäng av inventeringsmaterialet i jämförelse med medeltida ortnamnsbelägg, Gustav Vasas jortleböcker, Carl Bondes förteckning 16253 och Abraham Hiilphers uppgifter frän resedagboken 1762.4 Dessa för en bergshistoriker sannolikt alltför amatörmässiga jämförelser visar, att inventeringen fyller 80—90% av arkivalieuppgifterna. Ämbetets hytiregister är visserligen osystematiserat, ofullständigt och bristfälligt i andra stycken, men torde ändå vara landets mest fullständiga förteckning av en viss sorts industrihistoriska minnesmärken. 5 I samband med fältarbetena fiir ekonomiska kartan har i vissa områden anteckningsarbetet utsträckts till att omfatta gruvhål och hammarplatser, dock ej fullständigt. Beträffande kompletta bruksmiljöer är registret mycket ofullständigt. Pä senare är har dock en fullständigare miljöredovisning eftersträvats. Genom de utgångspunkter själva hyttorna utgör, torde en förnyad, miljöinriktad registrering underlättas. Pä bergshanteringssidan är således förutsättningarna för planerad värd ganska goda. Vårdarbeten har också inletts på hyttomräden. En naturlig följdfråga är, om andra industrityper, t. ex. tegelbruk, sågverk, kvarnar etc. skulle kunna registreras på ett likartat sätt. Ett sammankopplande med ekonomiska kartan vore praktiskt, dä exakta lägesanvisningar därmed erhålles. Formerna för en central och brett upplagd inelustrihistorisk inventering iir elock ännu ej utarbetade. Ake Hyenstrand

Summary
The industrial-liistorical debate has become very lively during recent years, not least in respect of problems of preservation and documentation. The basis of
3 4

Bergverksrelation, återgiven i tryck i Jernkontorets Annaler 1845. Abraham Abrah:son Hiilphers, Dagbok öfwer en resa igenom de, under Stora Kopparbergs höfdingedöme lydande lähn och Dalarne år ijyj. Nytryckt i Dalarnes fomminnes och hembygdsförbunds skrifter 12. Falun 1957.

Smärre meddelanden

67

such work is cataloguing. On the iron-working side, which is naturally of great importance in this context, a little-known material is presented. During the cataloguing of ancient monuments by the Central office of National Antiquities for the economic map of Sweden, sites of old iron-works were also included. The list comprises brief descriptions and exact locations of sites on underlay maps. Translated by Albert Read

Ett forskningsprogram
Fornvännens redaktion har bett mig lämna några uppgifter om mitt forskningsprogram, eftersom jag erhållit en nyinrättad forskartjänst hos Statens humanistiska forskningsråd. Tjänsten avser jämförande judisk och kristen senantik och medeltida konsthistoria. Denna formulering täcker helt vad det iir fråga om men en närmare orientering kan kanske dock vara pä sin plats. Den vetenskapliga problemställningen belyses bäst genom att teckna dess bakgrund. Ännu omkring är 1930 var det en allmän uppfattning, att den senantika judendomen inte hade någon bildkonst och att de exempel som trots allt fanns, bl. a. reliefer och golvmosaiker, närmast borde betraktas som undantag som bekräftade regeln. Så kom dä den stora sensationen 1932—33, då man vid utgrävningarna av ökenstaden Dura-Europos i östra Syrien påträffade en synagoga, som innehöll den största svit målningar, som över huvud finns bevarad från den senantika främre Orienten. De kunde dateras till omkr. 245 e. Kr. och var av hög kvalitet. Genom analyser av dem under de årtionden som gått har det framkommit att de har ett mycket sammansatt idéinnehåll. De bibliska motiven har nämligen visat sig vara uppblandade med både rabbinska, iranska och hellenistiska inslag. Målningarna har naturligtvis utförts efter skisser eller kartonger men förutsätter utan tvivel en konstnärlig tradition, eventuellt även i form av bokmålningar. Just denna fräga, om det möjligen funnits ett tidigt hellenistiskt-judiskt bokmåleri, har utvecklat sig till en stridsfråga. För min del håller jag det för övervägande sannolikt att det funnits ett sådant bokmåleri, varigenom motiven lätt kunnat spridas och kopieras, en uppfattning jag delar med de främsta specialisterna på området, André Grabar i Paris, Kurt Weitzmann i Princeton och den nyligen avlidne E. R. Goodenough vid Yales, New Haven. Redan på 30-talet anade man, att Dura-mälningarna förde med sig den konsekvensen att en tidig judisk konst kunnat påverka den äldre kristna konstens gammaltestamentliga ikonografi. Vid denna tid hade man dock ingen metod att arbeta med, men en sädan utarbetades vid 50-talets början ungefär samtidigt av flera forskare, oberoende av varandra. Den gick ut på följande. Eftersom det fanns inslag av rabbinernas legendartade utläggningar i Dura-mälningarna, borde eventuella fynd av sådana inslag i den kristna konsten visa att det där var fråga om avläggare, sena kopior, av en ursprungligen judisk tradition. Det är just detta arbete som jag sysslar med. Jag är således inte den ende pä området och inte heller den förste. Jag lade fram mina resultat för första gängen vid bysantinistkongressen i Istanbul 1955 men året innan hade Weitzmann pub-