Några ryska helgonbilder i svenska samlingar Arne, Ture J. Fornvännen 10, 117-148 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1915_117 Ingår i: samla.raa.se

Några ryska helgonbilder i scenska samlingar
Av T. J. ARNE.

varje ryskt hem, för att ej säga rum, hänger i ett hörn en helgonbild, en obraz eller ikon. Det är vanligen en enkel trätavla, framställande Jesus, Maria med barnet, den helige Nikolaus eller ett annat helgon. Stundom är trätavlan försedd med två sidodörrar, i vilket fall den kallas kiot eller skladenj (de senare ofta resealtaren). Ofta ses blott ansikte och händer målade; resten av tavlan täckes med silverbleck, å vilket dräkten är framställd. I millioner framställas dessa bilder sedan minst 7 århundraden tillbaka. Oss förefalla de en smula stela och uttryckslösa, men så gå de ocksä tillbaka på 1100- och 1200-talens byzantinska konst. I århundraden har man fasthållit den ursprungliga dräkten och ansiktsuttrycket. Ännu använda de ryska ikonmålarna ett slags handledningar i rituell målarkonst av samma art, som den Didron upptäckte i ett Athoskloster, och som i början av 1700-talet författats av munken Dionysios från Furna med användning af betydligt äldre källor. Likväl kan man även inom ikonmåleriet spåra en utveckling, och i Ryssland har denna fångat många konstforskares intresse.
Ö v e r s t y c k e t : t v ä f ä g e l f o r m a d e bronsspannon från Öland samt del af ett baltebeslag av s i l f v e r Iran B l e k i n g e (yngre Järnåldern).

Fornvännen 1915.

9

118

T. J. Arne.

Inom det gamla ikonmåleriet urskiljer man, enligt Sergjej Glagoljs framställning i hans korta översikt över konstens historia i Ryssland, minst tre olika stilar. Äldst av dessa är Novgorodstilen, som utvecklar sig från 1100- till mitten av 1500-talet. Den utmärkes genom de mörka ansiktenas stränghet, asketism och högtidlighet samt dräktens färggivning, åstadkommen med få färger utan halvtoner. Moskvastilen utvecklas ur den novgorodska på 1300-talet och skiljer sig i början föga från denna, men senare visar sig i denna stils arbeten mera konstnärlighet, koloriten blir ljusare, mer och mer överväga varma gula toner, i stället för den hårda högtidligheten i helgonens ansikten inträder rörelse, och i sin helhet blir bilden mera målerisk. Namnet på en framstående konstnär, som arbetade i denna stil, är ännu bevarat: Andrej Rubleff. Senast och mest egenartad är den Stroganoffska stilen, som uppkom på 1500-talet i staden Ustjug i guvernementet Vologda. Här fanns en skola grundad av de bekanta köpmännen Stroganoff, som togo initiativet till Sibiriens erövring och från vilka den nuvarande grevliga ätten härstammar. Figurerna äro inom denna stilriktning övervägande miniatyrer. Rikedomen på scener och figurer gör alstren av denna stil till de måhända intressantaste inom ikonmåleriet. I förra hälften av 1600-talet inrättade tsar Michail Feodorovitsch vid Orusjejnaja Palata i Moskva en skola för ikonmålning, och för att handleda lärjungarna inkallades utländska mästare. Under tsar Alexej Michailovitsch fortsatte denna skola sin verksamhet, och dess inflytande gjorde sig snart gällande i rikets avlägnaste hörn. Det ryska ikonmåleriet blev mera enhetligt och fullkomnades, vad riktig teckning, perspektiv och dylikt beträffar. Bland de främsta ikonmålarna från denna tid märkas Simon Uschakoff, en adelsman i Moskva, född 1626 och död 1686. Åtskilliga av hans arbeten förvaras i Moskvas kyrkor. I våra dagar utövas det gammaldags ikonmåleriet såsom hemslöjd av ett par tusen bönder i guvernementen Vladimir

Nägra ryska helgonbilder i svenska samlingar.

119

och Kursk. Dessa bondemålare resa över land och rike och uppehålla sig ofta längre tider vid något kloster, där de förfärdiga sina varor. Så äger det berömda Troitsaklostret utanför Moskva en verkstad för ikontillverkning. På sina håll drives ikonframställningen rent av fabriksmässigt, varvid olika detaljer utföras av särskilda arbetare. En rysk konstskriftställare skildrar ikonmålarens arbete på följande sätt: Då han ämnar måla en ikon, tar han ett bräde, hälst av lind, bestryker det med lim och täcker det med "levkas", en botten, bestående av krossad alabaster (krita), uppblött till ett tämligen flytande lim. Stundom lägges icke levkasen direkt pä brädet utan på ett stycke väv, genomblött i flytande lim. Då levkasen är torr och utprässad, övergår man till teckningens utförande; härför finnas flera förfaringssätt, av vilka det lättaste och snabbaste består däri, att man på tavlan lägger ett pappersblad med teckningen; å detta äro längs konturerna rader av hål genomslagna; genom dessa hål tryckcs något slags färgpulver. De på detta sätt betecknade linjerna dragas därefter ut med en blyerts eller ännu oftare en pensel med flytande tusch. Då teckningen pä tavlan utförts, förgyller mästaren med bladguld helgongloriorna, fonden och vad som eljes erfordras, samt skrider därefter till färgbehandlingen. Färgerna sönderrivas i brödkvass eller helt enkelt i vatten med någon tillsals av äggula. De fördelas i små skålar, musselskal, på krukskärvor eller t. o. m. målarens egna naglar, som ej sällan ersätta paletten. Först målas ornat, byggnader, träd, klippor och andra aksessoarer till ikonlandskapet och därefter kroppsdelar och ansikten. Originalbeskrivningarnas uppgifter äro så stränga och detaljerade, att de ej tillåta ikonmålaren något godtycke ens vid valet av färger på den dräkt, i vilken han kläder det avbildade helgonet, utan fordra, att varje sådant skall framställas i bestämda, honom tilldelade färgnyanser. De belysta ställena såväl på dräkterna som på de andra aksessoarerna tecknas med gyllene streck, vartill fordras s. k. "skapat guld".

120

T.J. Arne.

d. v. s. ett pulver af sönderrivet bladguld, förtunnat i gummi. Därmed utföras även, när så är nödigt, mönstren pä dräkterna. Vad ansiktena beträffar, ledes ikonmålaren vid deras framställande likaledes av noggranna föreskrifter i originalbeskrivningen. Först täckes grunden med en mörk färg (Sankir), därefter upplivas ansiktena så småningom genom ljusare färger och slutligen genom gulvita ljusställen på de mera framträdande partierna; men i allmänhet förblir koloriten mörk, likblek, brunaktig eller olivfärgad. Tillsammans med ansiktena fullbordas hår och skägg, vilkas täthårighet angives med ytterst små streck och snirklar. Då ikonen är fullt färdigmålad, och tillhörande underskrifter blivit anbrakta pä densamma, bestrykes den med linoljefernissa, ett särskilt slags fett lack, som förlänar ytan glans och stor varaktighet. Många ikoner anses vara undergörande, och denna egenskap sä att säga smittar ifrån sig på noggranna kopior. I krig medföra regementena sina ikoner, och hela vagnslaster dylika sändas till soldaterna för att tillfredsställa deras religiösa behov och bringa seger. Så var fallet under det rysk-japanska kriget, och så är det även under det nuvarande. Under 1600och 1700-talens krig med Sverige medförde likaledes ryska regementen och ryska krigsfartyg ikoner, och en del av dessa kommo som krigsbyte till vårt land. I Statens Historiska Museum i Stockholm finnas 9 målade ryska helgonbilder. Fyra av dessa ha därstädes deponerats från K. Livrustkammaren. Enligt den därstädes förvarade "Kongl. Maij:ts Hoff-KlädeCammar-Räkning, Med Cammar-Förvalten Wälbetrodde Anders Hellman, För Åhr 1743" inkommo är 1707 förutom diverse andra ryska föremål, däribland tre crucifix och diverse prästdräkter, även "1 Bild i Silfwer Tavla och Ram, 1 Christi Bild med förgyld guten rand av Silfwer, 1 Marise Bild af mässing, 1 litet Skatull eller altare om l h alns längd, 1 Skattull eller altare med målade Bilder, 1 litet altare om 1 1 h qvarters längd, 1 Bräde med små målningar". De tre "altarena" och förmodligen även Kristusbilden med

Några ryska helgonbilder i svenska samlingar.

121

förgylld silverrand äro identiska med pjäser i Statens Historiska Museum. De bära inventarienumret 3937. Traditionen uppgiver, att de tagits i slaget vid Narva 1700. Emellertid omnämnas de ej i till våra dagar bevarade förteckningar över Narvatroféerna, t. ex. "en richtig törtechning uppå the wid Narva erhållna trophéer, stycken, fanor och standarer," som bifogades en på Kungl. Boktryckeriet tryckt "Sannfärdig berättelse om the ryska fångars ankomst till Stockholm," eller i den "Specifikation på ryska saker, som efter Hans Maij:tz ordres inlefwererades i Tyghuset," anförd i löjtnant C. H. P. Sperlings dagbok (Karolinska krigares dagböcker III, utg. av prof. Qvennerstedt). En liten trätavla med Kristushuvud bär inventarienumret 1436, 238. Den har befunnit sig på Ulriksdals lustslott, varifrån den 1822 överlämnades till K. Klädkammaren och 1848 till museum. En triptyk med den helige Nikolaus å mittavlan, klädd med drivet silver, är tagen i slaget vid Svensksund 1790. Den uppräknas i bouppteckningen efter Gustaf III såsom tillhörande klädkammaren och stående under slottsförvaltaren Gribergs vård. Nu bär den inventarienumret 1436, 212. En tavla med Kristusbild, täckt av silver och försedd med förgylld silvernimb, har skänkts till museet och är införd i samlingarna under inventarienumret 8509, 149. Till ett par andra av museets ikoner återkommer jag senare. I Stockholms Storkyrka förvaras även ett ryskt helgonskåp, som erövrats under Karl XII:s krig. Mittpartiet framställer S:t Nikolaus. Kläder, gloria m. m. äro av silver, till en del förgyllt. Bilden togs i slaget vid Sjagarin nära Birsen den 19 mars 1703 och skänktes till kyrkan av generalmajoren Carl Magnus Stuart. Till Uppsala Universitets konstsamlingar höra 5 smärre ikoner, som 1621 jämte annat byte, däribland ett större bibliotek, togos i jesuitklostret i Riga vid denna stads erövring av Gustaf II Adolf. I en förteckning över de till Uppsala uni-

122

T. J. Arne.

versitet lämnade föremålen, uppgjord 1622, finnas upptagna "5 st. ryske måladhe trätaflor." I en år 1678 uppgjord förteckning över Uppsala Universitets instrumenter m. m. figurera "quatuor tabulae antiquas Russicae". I en senare förteckning på bibliotekets husgeråd m. m. vid E. Obrechts tillträde år 1694 anträffa vi åter "4 st. Ryske taflor med deras Helgon". I de två sista förteckningarna saknas alltså en av bilderna.1 Överintendenten J. Bottiger har emellertid meddelat mig, att den felande bilden sannolikt är identisk med en, som förvaras i det berömda konstskåpet i Uppsala, dit den kommit först efter 1632. I själva verket överensstämmer den till format och karaktär fullständigt med dessa. Uppmärksamgjord av bibliotekarien I. Collijn på en i Riksarkivet förvarad räkenskapsbok för jesuitkollegiet i Riga, förd från den 1 juli 1592 till 1 aug. 1620, har jag genomgått densamma. Bland utgifterna för biblioteket märkes den 5 juli 1592: "Pro libris quibusdam et tabulis" 7 flor. 6 gross. Måhända är det just de här omtalade tavlorna, som vid detta tillfälle inköpts. Kalmar Museum äger 4 ikoner. Av dessa ha åtminstone 2, föreställande Kristus och den helige Nikolaus, ursprungligen skänkts till Kalmar Gymnasium är 1797. Förmodligen ha även dessa förvärfvats under något tidigare fälttåg. Två bilder pä Skokloster skola härnedan beskrivas. Av här omtalade bilder framställa 4 uteslutande eller som centralfigur den heliga jungfrun med barnet, 3 ä 4 Kristushuvud på Veronicaduk och 2 Kristus Pantokrator, 6 den helige Nikolaus, 1 den heliga Eudokia och resten ett flertal scener ur Nya Testamentet. I Statens Historika Museum finnes en tavla, på vars likhet med ryska madonnabilder dr. Janse gjort mig uppmärksam. Det är också i verkligheten ett ryskt arbete (Fig. 1). I museets katalog uppges bilden vara en italiensk temperamålning
Claes Annerstedt, Uppsala Universitetsbiblioteks historia intill år 1702 (V. H. A. Akad.s Handlingar XII, 2).
1

Några ryska helgonbilder i svenska samlingar.

123

Fig.

från 1300-talet, som tillhört Vadstena klosterkyrka. Den restaurerades på ett föga lyckat sätt år 1837 genom historiemålaren Berggren. I de skriftliga uppgifter om tavelrestaureringar, som förvaras i konstmuseets arkiv, omtalas dock för detta år inga restaureringar av Berggren utan blott av Hei-

124

T. J. Arne.

deken. F. Sander omtalar den i sitt arbete "Nationalmuseum. Bidrag till taflegalleriets historia, III", i följande ordalag: "Hos oss finnes en gammal madonnabild, som i hög grad påminner om Cimabues och hans samtidas framställningssätt samt torde härstamma från fjortonde seklet. Den förvaras nu i Statens Historiska Museum, men har af ålder tillhört Vadstena klosterkyrka och har troligen blifvit hemsänd från Italien af den heliga Birgitta. Det är bekant, atl Gustaf II Adolf räknade denna målning såsom en af rikets konstklenoder; och ehuru den i förra Kungl. Museum lidit af misslyckade renoveringsförsök, förtjänar den dock att bevaras och värdas såsom ett dyrbart minnesmärke." Den i Sanders arbete intagna avbildningen är jämförelsevis summariskt hållen; ramens och bakgrundens ornamentik saknas alldeles. I Kongl. Musei inventarium av år 1861 har tavlan inventarienumret 1036. År 1872 deponerades den i Statens Historiska Museum under inventarienumret 4716. Arkivarien C. M. Kjellberg i Vadstena har upplyst mig om, att tavlan ej omnämnes i de bevarade inventarielängderna för Vadstena klosterkyrka. Ingenstädes finnes den omnämnd i den av C. Silfverstolpe utgivna Vadstena klosters uppbörds- och utgiftsbok 1539— 1570 (Antiqv. Tidskrift för Sverige XVI). Det av Gustaf II Adolf fällda yttrandet, som citeras av Sander, tyckes ej hänföra sig till denna tavla. Biblioteksamanuensen O. Lundberg har meddelat mig, att i de Palmsköldska samlingarna i Uppsala Universitetsbibliotek finnes följande uppteckning (Handskr. Palmsköld 262, sid. 6, Messen. Collect.) "K. Gustaf Adolph berättes, hafwa plägat säija, att i Sverige funnes fram för andra Trenne förnemblige Mestarestycken, Riddar S. Jöran i Stockholm, altaretaflan uthi Linköping och Salvator i Wadstena." Här omtalas sålunda förutom St. Göransbilden i Stockholms Storkyrka och Mårten Heemskercks berömda altartavla i Linköping en Kristusbild i Vadstena, troligen en ännu i dess kyrka bevarad skulptur, som ej har något att göra med den

Nägra ryska helgonbilder i svenska samlingar.

125

s. k. Vadstenamadonnan. Huru traditionen om dess härstamning från Vadstena klosterkyrka uppkommit, är mig f. n. omöjligt att säga. Tänkbart vore ju, att den under Johan III:s regering inkommit i landet och av denne konung skänkts till kyrkan i Vadstena, men något bevis härpå föreligger ej. Vid ännu ett annat tillfälle synas svenskarna ha lagt sig till med rysk kyrkoegendom, nämligen efter Novgorods eröfring 1611. I Stolbovafredens artiklar ingick emellertid en bestämmelse, att den kyrkornat m. m., som tagits i Sofiakyrkan och andra tempel, skulle återlämnas. Om denna bestämmelse i detalj efterkoms, är en annan fråga. Bilden är målad på en trätavla, tillverkad av fyra aspbräder, vartill kommer en omramning av påslagna brädlappar. Trätavlans tjocklek uppgår till 3,5 cm., dess höjd till 117,5, dess bredd till 92,5 cm. Bortsett från ramen, som dock inom ikonmåleriet utgör en så att säga integrerande del av tavlan, mäter denna 100 x 75 cm. Ramen, gloriorna och bakgrunden äro täckta med ett tjockt levkasskikt, i vilket ornamentiken inprässats och sedermera förgyllts. Madonnan är framställd i något mera än bröstfigur, säkerligen tänkt såsom stående. Hon håller i sin vänstra arm Jesusbarnet, mot vilket hon lutar huvudet och som i sin mot modern framsträckta hand håller en liten blomma. Madonnans högra hand vilar på bröstet. Hon är klädd i ett rött dok med gula fransar, en grön mantel och därunder en lilafärgad dräkt med gult band vid halsen och vid armlinningen. Barnet är klätt i en grön, vidärmad skjorta och ett gyllene skynke, kastat över benen och högra skuldran. De sandalklädda fötterna sticka fram nedtill. På ömse sidor om den, liksom en upphöjd valk kring madonnans huvud anbrakta nimben synas två runda medaljonger med de kyrkslaviska bokstäverna Ml — 6V. Givetvis . är / felstämplat för P, och monogrammen äga den vanliga betydelsen av MP BV = MijvifQ Seov (Guds moder). Vid barnets huvud synes inom en rektangulär ram orden IC XC = Jesus Christus. Dessa bokstäver ge en värdefull hjälp till da-

126

T. J. Arne.

tering av helgontavlan. De tillhöra det vackra, dekorativa alfabet, som var i bruk under senare hälften av 1500-talet och förra hälften av 1600-talet.1 Växtornamentiken å bakgrunden synes vara nedärvd från äldre tid, under det att omramningens ornamentik har påverkats av renässansornamentiken. Madonnan tillhör den s. k. Hodegetria-typen, framställande den heliga jungfrun stående eller sittande, med barnet på vänstra armen och hållande högra handen framför bröstet-. Typen går tillbaka till första årtusendet, måhända redan dess förra hälft, och är kanske den viktigaste av alla äldre madonnatyper. I Ryssland upprepas den i en mängd berömda ikoner: Vlachernskaja i Moskvas Uspenskikatedral, Smolenskaja, Tichvinskaja, Grusinskaja m. fl. Hos dessa madonnor är dock den byzantinska stelheten bibehållen; moder och barn stirra med vidöppna ögon på åskådaren. En variant visar oss modern kärleksfullt lutande sig över barnet, som vänder sig mot henne. Till denna typ hör den berömda undergörande Iverska eller iberiska madonnan i Moskva, som 1648 kopierades efter en bild i ett av Athosklostren. De bekanta bilderna från Murom, Tjernigov, Tolgski-klostret vid Jaroslav (omnämnd redan 1314), äro också besläktade med densamma. Tydligen får även vår madonna räknas dit. Egendomliga för henne äro emellertid de hälft slutna ögonlocken liksom även blomman, som räckes henne av barnet. Händerna äro mjukare tecknade och mindre stelt målade än på samtida ryska madonnor. Uteslutet är ej, att någon inflyttad italiensk konstnär haft med madonnans tillkomst att skaffa, eller att åtminstone italienskt inflytande gjort sig gällande. Emellertid hålSpecimina palaeographica codicum grwcorum et slavonicorum bibliothecw mosquensis synodalis swc. VI—XVII, edid. Sabas, episcopus Mojaisky. Moskva 1863; Schtjepkin, Opisanie nadgrobii, sid. 81 (Otcet imp. ross. istor. museja v Moskvje za 1906 god. Moskva 1907. 2 Dalton, Byzantine art and archceology. Oxford 1911, sid. 673: Kondakoff, Pamjatniki christianskago iskusstva na Afonje, St. Pbg 1902.
1

Nägra ryska helgonbilder i svenska samlingar.

127

ler jag för ännu sannolikare, att historiemålaren Berggren funnit sig mindre tilltalad av de vidöppna byzantinska ögonen och därför försett dessa med ögonlock, samt att även blomman är hans tillägg. Efter allt att döma synes bilden härstamma från Ivan IV:s eller Boris Godunoffs tid, alltså senare delen av 1500-talet, men skulle kunna vara något senare.

Fig. 2.

Bland helgontavlorna i Uppsalasamlingen finnes en, som framställer Maria med barnet sittande på högra armen. Barnet lutar sin kind mot hennes och omfattar hennes hals (Fig. 2). Omramning och bakgrund äro förgyllda utan ornament. Marias mantel synes ha varit röd lila med förgyllda bårder och stjärnor. Barnets dräkt är hållen i ljusare rött med för-

128

T J . Arne.

gyllning och svart bälte. Höjden uppgår till 31 cm., bredden till 27,5 cm., tjockleken till 2,i cm. Omkring madonnahuvudet har ursprungligen funnits en metallgloria, som i senare tid avlägsnats. Denna madonnatyp kallas af ryssarna "Umilenie" — (sinnes)/-ö/Wsf? och förekommer i allmänhet i litet format såsom hemikon. Mest representativ för denna typ är den s. k. Vladimirska madonnan, som fördes till staden Vladimir 1155. Dess framställning av modern med barnet har tjänat till förebild för vår madonna, som troligen härstammar från 1500talets senare del. Med obetydlig variation har den Vladimirska madonnan kopierats även av den berömde Simon Uschakoff. På tavlans baksida finnes en gammal rysk inskrift, åstadkommen med bläck och med bokstäver från slutet av 1500talet. Den lyder i transkription och översättning på följande sätt: Molitsa semu obrazu Maria Ivanova Zena Esipova, (Denna bild tillbedes av Maria Ivanova, Esipovs hustru). Vi få alltså här en uppgift om, vem som innehaft bilden, innan den kom i jesuitkollegiets ägo. Namnet Esipov är ej så synnerligen sällsynt under Ivan den Förskräckliges tid. Det förekommer t. ex. ett par gånger i Novgorods "Skrivarbok" från 1580-talet, innehållande förteckning på hus och tomter i Novgorod och deras ägare'-'. Emellertid har man väl anledning att tro, att Esipov var en tämligen betydande man i sin hemtrakt. En av de märkligaste ryska ikonerna i Statens Historiska Museum utgöres av en trätavla med bilder målade på båda sidor, nämligen å ena sidan ett Kristushuvud på en Veronicaduk, å den andra den heliga jungfrun med barnet. Trätavlan synes vara gjord i ett enda stycke och mäter 55,5 cm. i höjd om 41 cm. i bredd. Tjockleken uppgår till 2,9 cm. I rännor längs de båda smalsidorna äro infogade tunna lister. Å den undre listen ses monogrammet j& rned kunglig krona över,
Kondakoff, Pamjatniki christianskago iskusstva na Afonje. St. Pbg 1902. Sid. 164, fig. 65. 2 V. V. Maikoff, Kniga pistsovaja po Novgorodu velikomu kontsa XVI v. St. Pbg. 1911.
1

Nägra ryska helgonbilder i svenska samlingar.

129

angivande att tavlan en gång tillhört drottning Lovisa Ulrikas samlingar. I Strinnholms "Beskrifning öfver Drottningholm, Sthlm 1821, omtalas denna tavla såsom förvarad i Mynt-Cabinettet pä Drottningholm. Därifrån överlämnades den 1862 till Statens Historiska Museum, där den förvaras under inventarienumret 3121. Huru denna tavla kommit i Lovisa Ulrikas besittning är ej lätt att avgöra. Hade den varit svenskt krigsbyte, skulle den troligen ej ha stämplats med hennes personliga monogram. I den "generalförteckning på alla Drottning Lovisa Ulrika vid K. Lustslottet Drottningholm tillhöriga Tavlor och Schilderier", som 1760 uppgjordes av C. V. von Diiben, omtalas den ej. Ej häller förekommer den i en ännu existerande "förteckning på de vid Drottningholm i Fataburen förvarade taflor och Schilderier1." Ur Tessins samlingar syne,s den ej härstamma Sannolikt har tavlan icke ansetts som ett konstverk utan som ett etnografiskt kuriosum och därför fått sin plats i Lovisa Ulrikas myntkabinett. Möjligt är, att Lovisa Ulrika förvärfvat tavlan av numismatikern C. R. Berch, som 1735 besökte Ryssland. I Berchs reseanteckningar om Ryssland, som förvaras i Riksbiblioteket, omtalas ej direkt något sådant köp. Däremot berättar B., under rubriken "Helgonbilder": Det är icke allenast om Bilder utan ock om de smala vaxliusen, som för dem uptändas, at Ryssarna af wördnad icke bruka ordet sälja utan bortbyta dem, dock mot penningar." Man kan också tänka på medaljören Hedlinger som mellanhand. Han vistades åren 1735—37 i St. Petersburg för att gravera medaljer över ryska personligheter och återvände sedan till Stockholm. Med dessa två personer äro ju emellertid ingalunda alla drottningens ryska förbindelser angivna. Hon synes av kejsarinnan Katarina ha till skänks mottagit en samling av över 100 ryska medaljer. Måhända åtföljde tavlan dessa. På ena sidan av denna helgontavla framställes en Maria orans med gloria och uppräckta händer (Fig. 3); Jesusbarnet
1

Sander, I. c.

130

T. J. Arne.

Fig. 3.

är anbrakt på hennes bröst inom en rund medaljong. Maria bär en grön dräkt med gyllene dok och mantel; dräktens Hnningar äro förgyllda. Jesus är framställd med en pappersrulle

Några ryska helgonbilder i svenska samlingar.

131

i handen, bär en tunika i grönt och guld med mantel och bälte i rött, vitt och guld. Bakgrunden är ljusgrön med ett halvt övermålat MP (~)V. Till vänster ses röda kerubim, till höger gröna serafim.

Denna madonnatyp namnes inom den grekiska kyrkan Platytera; stundom kallas den även Blacherniotissa efter det berömda Blachernaeklostret, som troligen varit ägare till flera ryktbara madonnabilder. Enligt Kondakoff, som ej skiljer denna typ från den, vilken framställer Maria hållande medal-

132

T. J. Arne.

Fig. 5.

jongen med båda händerna, kallas den hos grekerna Panagia, hos ryssarna Sndmenie (uppenbarelse). Berömda Snamenieikoner äro Novgorodskaja (i Snamenski-katedralen i Novgorod), Kurskaja (omnämnd 1295), Mirosjskaja (omnämnd 1069)

Nägra ryska helgonbilder i svenska samlingar.

133

(1262), vidare ett par i Fsarskoje Selö och i Snamenie-kyrkan i St. Petersburg. Samma madonnatyp är framställd å mittavlan av ett i Statens Historiska Museum förvarat ryskt helgonskåp (Inv. 3937,33) av 29 cm:s höjd och 16 cm:s bredd (Fig. 4). Det är klätt med skinn utvändigt. Madonnan omgives av en mandorla med keruber och de fyra evangelisternas tecken i hörnen av tavlan. På krönet ovanför mittavlan ses Maria med barnet sittande på en tron och omgiven av de 12 apostlarna. Ur den strålande skyn ovan hennes huvud sänker sig en duva. De båda sidodörrarna bära 3 framställningar ovanför varandra. Överst "Blagovjéséenie", Marie bebådelse. Å den ena dörren ses ängeln Gabriel komma gående, å den andra väntar honom Maria i sitt hem. Mitt på vänstra dörren se vi Ilja (Elias) och Joann predtéca (Johannes döparen), på den högra dörren Vasilij och Grigorij. Nedtill å vänstra dörren framträda Tichon och Nikolaj, å högra dörren Johannes och Alexius. Denna triptyk synes mig — även på grund av skrivtecknens form — härstamma från senare hälften av 1600-talet. Kristushuvudet pä andra sidan av den tavla, som tillhört Lovisa Ulrika, är framställt utan törnekrona och med en gloria av förgyllt silverbleck (Fig. 5). Bakgrunden utgöres av en duk med två knutar upptill, nedfallande i veck på sidorna. Det är enligt rysk terminologi en s. k. "Spass nerukotvorny"', en "Frälsare, ej gjord av människohänder", alltså en rysk översättning av det grekiska acheiropoiet. Därmed menas en av de tidiga Kristusbilder, som ansågos vara direkta avtryck av Kristi ansikte på dukar och som ägde undergörande kraft. Enligt Dietrichson skulle vi här närmast ha att göra med en reproduktion av den Edessenska Abgarbilden, ej med den senare Veronicabilden. Duken är vit med guldbård och växtornament i guld av senrenässanskaraktär. Fonden bakom duken är mörkbrun med en omgivande smal vit linje. Ramen utanför är hållen i grönt med en brun ytterrand. Nedtill å ramen ses fyra helgon, två
Fornvännen 1915. 10

134

T. J. Arne.

på vardera sidan. De båda till vänster från åskådaren föreställa enligt inskrifterna: upptill Nikolaus, nedtill Andreas. Helgonen å högra sidan äro upptill Sergius, nedtill Johannes. Inskriften ovanför den sistnämnde är otydlig. Nimben, som omger Kristushuvudet, är prydd med vackra akantusrankor och tre punkterade avdelningar, inom vilka läsas orden OCOH = b év, den som är. På nimbens baksida ses en något otydlig guldsmedsstämpel med de ryska bokstäverna 1*AB = G.D.W. Å det vackra Kristushuvudet bör observeras pannans och ögonens form samt hår- och skäggläggning och den triangulära näsroten. Denna bild av Kristushuvudet på svetteduken är om icke original, så dock en tidig kopia efter ett av den berömde kejserlige ikonmålaren Simon Uschakoffs verk. Det är nämligen påfallande, huru nära vår bild överensstämmer med en tavla av Uschakoff, som nu förvaras i det utanför Moskva liggande, berömda Troitsaklostrets skattkammare (Fig. 6)1. Denna ikon fullbordades 1674. Till storleken är den dock betydligt mindre än Lovisa Ulrikas helgonbild, nämligen blott 7 x 6 tum. I det avseende överensstämmer den mera med en ävenledes av Uschakoff målad "Spass nerukatvorny" i Borisoglebkyrkan vid Pokrovkagatan i Moskva, som mäter ungefär 90 x 72 cm. Denna målades 1685, alltså ett år före Uschakoffs död, med hjälp av dennes lärjunge Nikita. Tavlan skiljer sig från de båda andra (att döma av fotografiska reproduktioner) blott därigenom, att två änglagestalter hålla i duken och att Kristushuvudet saknar silvergloria'2. Även ett par av helgonskåpen i Statens Historiska Museum visa oss en corpus med framställning av Kristushuvudet på Veronicaduk. Det ena skåpet (3937,32) är beklätt med
A. I. Uspenskij, Tsarskie ikonopistsy i zivopistsy, XVII v. (Zapiski moskovskago archeologiéeskago instituta, Tom II), Moskva 1910, Pl. LV, sid. 353. 2 Drevnosti. Trudy mosk. arch. obscestva. Tom III, Moskva 1909. (Pl. XXXV).
1

Några ryska helgonbilder i svenska samlingar.

135

rött skinn och prytt med järnbeslag. Höjd 58 cm.; bredd 39,5 cm.; djup 9,8 cm. Kristushuvudet har lidit en del skador, sedermera, troligen i början av 1800-talet, överstrukits med fernissa, men nu befriats från denna. Det visar en nära släkt-

Fig. 6.

skåp med Uschakoffs Kristustyp. Veronicaduken är också översållad med förgyllda växtornament av samma karaktär som på Lovisa Ulrikas tavla. Å dukens undre kant synes spår av en inskrift med stora ryska bokstäver. Blott I och M (?) kunna urskiljas. Av största intresse äro de båda änglagestalterna, som bära upp veronicaduken (Fig. 7 och 8). Deras

136

T. J. Arne.

ansikten och händer äga intet av den stelhet, som eljes karaktäriserar det rituella måleriet. De liffulla ansiktena med sin varma bruna färgton omramas av korta, naturliga lockar. Dräktbehandlingen är betydligt ledigare än hos figurerna på sidodörrarna. Det torde inte lida något tvivel, att vi i dessa änglafigurer ha att göra med en skapelse av en inkallad västeuropeisk mästare, troligen en italienare, som tjänstgjort som lärare vid ikonmåleriskolan i Orusjeinaja Palata. Från denne härrör nog även den rika orneringen i grönt, guld och rött, som pryder corpus' fyra innersidor runtom mittavlan. Det är växtmotiv i senrenässansens stil, som här kommit till användning jämte inhemska framställningar av den fullvuxne Kristus, av Maria med barnet och av Kembim och Seraphim. Mittavlan omgives med en ram av i ganska hög relief prässade mässingsbleck. Deras ornering utgöres av rankor i senrenässansstil. Å krönet ovanför Kristushuvudet finnes en framställning av Korsfästelsen med Jerusalem i bakgrunden. Å de båda dörrarna upprepas Marie bebådelse ungefär på samma sätt som å det förut omtalade helgonskåpet 3937,33, alltså till vänster Gabriel, till höger en stående Maria med en slända i handen. En del hus synas i bakgrunden. Mittpartiet å vänstra dörren framställer "Rozdestvo Christovo", Kristi födelse, samt flykten till Egypten, båda verkliga små genrebilder med träd, buskar
Fig. 7.

Några ryska helgonbilder i svenska samlingar.

137

och hyddor. Vidare ses här Josef och Johannes Döparen. I vänstra övre hörnet av samma tavla ses tre i karriär framsprängande ryttare, som vända sig om och peka på en sol eller stjärna — troligen de helga tre konungar. Fyra änglar i högra övre hörnet hälsa den nyfödde. Mittbilden på högra dörren visar enligt en i rött påmålad inskrift "Voskresenie Christovo", Kristi uppståndelse. Nedtill ses å vänstra dörren 10 helgon och en ängel ordnade i tvä rader över varandra. I övre raden ses kejsarinnan Helena, Joann Voinstvenik (Krigaren), Simeon Stolpnik (Styliten), Sergius och Michailo Malein. I nedre raden förekomma Teofil (?), Jona, Aleksej, Petr, Ilja och en ärkeängel. De mönstrade kostymerna äro synnerligen väl målade. Joann Krigaren synes efteråt ha skjutits in mellan Helena och Simeon; hans gloria har ej fått rum mera än till en obetydlig del mellan de båda andras. Blott fyra upptill anbrakta helgonnamn angåvo ursprungligen, vilka helgon, som skulle målas, däribland Joanns. Han synes dock ha blivit bortglömd och i stället under hans namn placerats Simeon Styliten. Då sedan Joanns bild trängdes in, målades elt "Simeon Stolpnik" högre upp på den svarta omramningen. Nedre bilden å högra tavlan framställer 11 helgon i två rader ovanför varandra. Upptill kejsar Konstantin, Feodor, Georg, Flor(?), Lavr(?); de nedre helgonen har jag ej säkert kunnat urskilja.

Fig. 8.

138

T. J. Arne.

Detta helgonskåp, som genom sina kompositioner och färger är ett av de vackraste och intressantaste i svenska samlingar, torde ha tillverkats omkring 1650. Även å ett mindre helgonskåp i Statens Historiska Museum (3937,33)l återfinnes i mitten Kristushuvudet på en Veronicaduk, uppburen av två änglar. Denna i mittskåpet löst insatta bild omgives på alla sidor av miniatyrfigurer, tillsammans tjugu framställningar. I mitten upptill ses tre änglar kring ett bord med en kalk, förmodligen de av Abraham inbjudne; till höger därom fortsätta sedan bilder av Aleksij, FiHpp, Pafnutij, Vazilij Blazenny, Joann Rylski, Nikon, Sav(v)ati (Solovetskij), Matrona, Makarij, Maria Platytera, Johannes (Döparen), Vazilij Amasiskij, Zosim(a) (Solovetskij), Sergij, Nikolaj, Alexandr, Ferapont, Jona och Petr. Stundom otydliga inskrifter ange namnen. Prosten Rumjantseff vid ryska legationen i Stockholm har haft vänligheten att understödja mig vid identifieringen av flera av dessa helgon. Å krönet ovanför mittavlan kan man urskilja en framställning av Kristus och Gud Fader på ömse sidor om en glob, krönt med ett kors och med sol, måne och stjärnor påmålade. Några änglar fullständiga bilden. Sidodörrarna visa som vanligt upptill bebådelsescenen. Under denna möta vi på vänstra sidan en Hodegitria, omgiven av änglar, (en "obraz neopalimyja kupiny"), på högra dörren den heliga jungfrun, krönt och med Kristusbarnet över huvudet, förkunnande frälsning ät de elända och lidande (en "obraz umilenie i posjescenie v bjedach straduscich"). Båda dessa scener äro försedda med långa inskrifter. Nedtill ä vänstra dörren ses de fem helgonen Nikita, Avif, Samon, Gurij, Ilja, på högra dörren Flor, LaVr, Joann Krigaren, Vlasi (?) och Georgios. Av dessa äro Avif, Gurij och Samon edessenska helgon, vilkas högtidsdag infaller den 15 november. Båda de sistnämnda helgonskåpen äro otvivelaktigt förfärdigade på 1600-talet.
1

Detta nummer återfinnes ä tvänne museets ryska helgonskåp.

Några ryska helgonbilder i svenska samlingar.

139

Till denna tid hör jämväl en Kristusbild, förvarad i Kalmar Museum. Den mäter 32,5x28 cm. Bakgrunden är gröngul, ramen gulgrön med en röd kant ytterst och innanför denna en svart rand. Kristus är framställd i halvfigur, med högra handen rituellt framsträckt; i den vänstra håller han

Fig. 9.

evangeliet. Huvudet omgives av en guldgloria med bokstäverna o o) H i rött. Tunikan är röd med guld och silver, manteln grön med guld. Boken är gul och röd. På sidorna om huvudet läses / i / 2 ' — X 2' och orden Gospodi vsederzitelj (Herren den allt uppehållande). Den skadade evangelietexten å den uppslagna boken har ej kunnat fullständigt tolkas. Samma ställning med evangeliet på vänstra armen och

140

T. J. Arne.

med högra handen utförande den rituella gesten intaga ett par Nikolaus-tavlor i Uppsalasamlingen. Den ena mäter 36,3 x 28x2,5 cm., den andra 32,8x28x2 cm. Båda ha förgylld omramning och bakgrund. Vackra akantusrankor pryda ramen,

i det ena fallet även bakgrunden. Hos den här avbildade tavlan (Fig. 9) ersättas de inre rankorna av ett slags cirkelnät. Rankorna ha en utpräglat romansk karaktär. Trots detta måste bilderna anses ha tillkommit så sent som under 1500-talet. Härför talar den å ett blått tvärband med vita eller silverfärgade 1500-talsbokstäver anbrakta inskriften på ömse sidor om helgonet. Den anger att bilden föreställer den helige Niko-

Nägra ryska helgonbilder i svenska samlingar.

141

laus undergöraren (cudotvorjets). Några ligaturer före sistnämnda ord äro svåra att tolka. Måhända föreställa de i det ena fallet bokstäverna Miskij och utgöra en förkortning av

Fig. 11.

ordet Mirlikijskij (=frän Myrrha i Lydien, ursprungsorten för denne Nikolaus). En i sen tid verkställd överstrykning med fernissa har vanställt den ena bilden. Helgonet är emellertid framställt i vid dräkt med grönt omophorion eller pallium och guldkors. Å den andra tavlan är Nikolaus klädd i brun-

142

T. J. Arne.

gul dräkt, med gult pallium och svarta kors, vilkas inre fått förgylld ornering. En Nikolaustavla från ungefär samma tid eller måhända

början av 1600-talet förvaras i Kalmar Museum (Fig. 10). Tavlan, som 1797 skänktes till Kalmar Gymnasium, mäter 55 x 38,5x2,5 cm. På ömse sidor om Nikolaus huvud ses två människogestalter; den högra är tydligen Guds moder, den andra föreställer Kristus.

Några ryska helgonbilder i svenska samlingar.

143

Nikolaus är klädd i brungul dräkt med svarta kors, den av honom burna evangelieboken är röd till färgen. Bakgrunden är förgylld, en svart cirkel omgiver huvudet. Märkligast är omramningen. Två vridna kolonner med ett slags "dubbelkapitäl" uppbära en bruten båge. Denna från arkitekturen (ursprungligen väl den persiska) hämtade omramning torde ej ha uppkommit tidigare än på 1400-talet, men säkerligen mest varit i bruk under följande århundrade; däremot har akantusrankeornamentiken en ännu äldre karaktär. I Uppsala Universitets samling förekomma ännu två ikoner med den helige Nikolaus Undergöraren i helfigur (Fig. 11). Å den ena håller han i vänstra handen en kyrka, i den högra ett svärd. På ömse sidor om huvudet ses Kristus och Maria. Bakgrunden är grön med stjärnor och gröna prickar, måhända framställande firmamentet. Pä sidorna äro målade ett par bukiga kolonner, som på mitten äro insnörda. De uppbära en bruten "hästskobåge" i rött och vitt. Ramen är förgylld och smyckad med två små målade bilder av Gabriel och Ilja (Elias). Huvudena omgivas av förgyllda metallnimber med prässade ornament, som å Nikolai nimb imitera filigranteknik. Å ramen upptill läses i röda bokstäver Nikolae M r (?) ski cudotvorjets. Tavlan mäter 31x27,5x2,5 cm. Pä dess baksida finnes en inskrift: Serna obrazu molitsa Gavrilo Samsev derevni teprs. (?) (Denna helgonbild tillbeder Savrilo Samsev från byn teprs (?). Inskriftens formulering och bokstävernas form är ungefär densamma som på baksidan av den förut nämnda Mariabilden, och ikonens ålder synes också överensstämma. Den andra tavlan i Uppsala (förvarad i Gustaf II Adolfs Konstskåp) med Nikolaus i helfigur, mäter 29,i x 23,7x2 cm. Nikolaus håller evangeliet i handen, är klädd i en gul mantel och pallium. Till vänster om huvudet ses Kristus med evangeliet inom en röd, cirkelrund mandorla med gyllene strålar, till höger madonnan, omgiven av en blåaktig mandorla och hållande ett band med kors (pallium ?). Bakgrunden är brun, nedre tredje-

144

T. J. Arne.

delen svart. Ovanför huvudfiguren ses inskriften Nikolae Zaraskij. Betydligt yngre är den i Svensksundslaget tagna kiot, vars mittparti smyckas av Nikolaus Undergörarens bild, överklädd utom å huvud och händer av silverbleck (Fig. 12). Å krönet upptill ses himladrottningen med barnet, omgiven av änglar och bedrövade, som hon uppmuntrar ("ikona vsjech skorbjascich radosti"). Sidodörrarna upptagas av bebådelsen, Kristi dop, ett helgon med en skriftrulle, St Mikael och draken samt St Georgs strid med draken. Om också ämnena och i viss grad ställningarna äro de inom den byzantinska konsten traditionella, så äro dock färger, dräkternas fall och veckning, St Georgs häst, himladrottningens minervaliknande

Några ryska helgonbilder i svenska samlingar.

145

hållning och andra detaljer hämtade från västerlandets barockkonst. I Ryssland varade denna långt in på 1700-talet, och jag skulle tro, att bilden ej är målad före detta århundrades mitt. En ikon i Kalmar Museum av 31,5 cm:s höjd, 27 cm:s bredd och 2,5 cm:s tjocklek framställer den heliga Evdokia, stående mot en blåsvart himmel och gröna havsvågor på den bruna jorden. Uppe i vänstra hörnet ses Kristus framträda ur gröna och gula moln. Helgonet är klätt i röd kjol, brun kappa och svart huva med gloria kring huvudet. En annan tavla i samma museum, mätande 3 1 x 2 8 x 3 cm., är synnerligen intressant genom sin figurrikedom. De talrika miniatyrframställningarna visa, att vi ha att göra med ett alster av den Stroganoffska stilriktningen. Centralscenen framställer Kristus inom en mandorla, bakom, över och under honom ses konungar och helgon, somliga med skrifter i händerna. Kristus trampar just på dödsrikets portar och utför ur detsamma det gamla testamentets rättfärdiga. Uppe i vänstra hörnet ses Kristi korsfästelse, därunder hans gravläggning. I mitten upptill är anbrakt en Kristus med naken överkropp, bärande ett kors framför sig; framför och bakom honom helgon. Till höger upptill är målad en kyrka med väldig mittkupol; därunder kunna vi urskilja fotatvagningen. Underst till höger finnes en framställning av Kristi uppståndelse ur graven med en krigsknekt nedanför densamma. Vidare ses Mikaels strid med satan och huru djäfvulens käftar tilltäppas av en ängel. Ytterligare ett par scener förekomma, som jag ej säkert kunnat bestämma. Denna värdefulla ikon torde tillhöra 1500-talet. Från samma tid härstammar säkerligen även en liten triptyk, en hopläggbar "Skladenj", av trä med mässingsbeslag, som förvaras i Statens Historiska Museum (Inv. 3937; Fig. 13). Dess höjd uppgår till 8,6 cm., bredden för de tre olika delarna till 8,i, 8,2 och 8,25 cm. Miniatyrmålningarna, som ansluta sig till den Stroganoffska stilen, äro anbrakta på metallplåtar.

146

T. J. Arne.

Å mittavlan ses en tronande Kristus med det uppslagna evangeliet stött mot vänstra knäet. Å evangeliet läses: Priidite ko mnje (kommen till mig). Vid hans fötter ses Abraham och Maria, på ömse sidor sju speciella moskvahelgon, vilkas namn angivas å de förgyllda bleck, som innefatta hela tavlan. Högst upp finna vi från vänster räknat Petr och Pavel, därunder Jona, Petr, Aleksej och Filipp, samt nere till vänster Tichon. Den vänstra tavlan visar upptill "Pokrov Presvjatyja Bogoröditsy", Marias förbön, nedtill till höger Maria och barnet, till vänster Maria och Elisabet samt möjligen de heliga tre konungar. I mitten nedtill en ärkeängel (?) stående på en tron i renässansstil Den högra tavlan upptages av Maria med barnet i sitt sköte, sittande pä en tron av 1500-talskaraktär. Pä sidorna stå två Kievhelgon, Antonij och Feodosij. Metallomramningen är prydd med akantusrankor, som ge intrycket att vara ett halvt årtusende tidigare än vad som i verkligheten är fallet. Färgerna äro övervägande rött och guld med obetydlig insprängning av svart. De båda tavlorna i Skoklosters kyrka, som i början av denna uppsats omnämndes, synes även tillhöra Stroganoffskolans stilriktning och förskriva sig från tiden 1550—1650, troligen dock dess förra del. Vardera tavlan är gjord av ett enda bräde, något välvt trots de båda tvärslår, som på baksidan äro insatta för att hålla träets yta plan. Den ena tavlan mäter 43,5 cm. i höjd, 36 cm. i bredd och 2,6 cm. i tjocklek, utom ramen 26,6x23 cm. Omramningen liksom den inre ytan täckas av miniatyrmålningar, alla på guldgrund utom de 4 enstaka heliga personer, som strax skola omtalas. Ramen visar upptill från vänster till höger Marie bebådelse, frambärandet i templet, Maria med barnet (Hodegetriatypen) och Kristi dop med Johannes och tre änglar. Å vänstra ramen (från åskådaren) ses upptill Joakim (Marias fader) och nedtill Vasili Veliki. På själva tavlan äro framställda en rad scener ur Jesu barndoms-

Nägra ryska helgonbilder i svenska samlingar.

147

historia. I mitten högst upp ses betlehemsstjärnan, nedanför denna änglakören och på dess sidor de tre vise männen. Dessa rida på vänstra sidan mot stjärnan, pä den högra från densamma. Mittpartiet upptagas av Jesu födelse med Maria, barnet, oxen och åsnan samt pä sidorna de tre vise männen, frambärande gåfvor, samt herdarne ute på marken. Därunder ses den sittande Josef, som mottar besök av Johannes Döparen (?), samt en liten scen framställande en kvinna, som i ett slags funt gjuter vatten ät modern med barnet på sitt knä. 1 sex scener framställas det betlehemitiska barnamordet och flykten till Egypten. Av särskilt intresse äro här de tre stadsbilderna med murar och torn. Inklämda mellan dessa scener finner man en under ett träd liggande Natanael med en kvinna vid sidan. På ramen och över de olika scenerna finnas längre och kortare ryska inskrifter, som angiva innehållet. Tavlan n:o 2 mäter 43,2 cm i höjd, 35,5 cm. i bredd och 2,6 cm. i tjocklek. Ramen är brun med en svartbrun yttre rand, delvis täckt med inskrifter i vitt. Tavlan framställer Kristi tillkommelse till domen. Ett myller av figurer mot guldgrund upptager hela ytan. Överst ses det himmelska Jerusalem med talrika intågande helgon, därunder i tre avdelningar skaror av helgon och apostlar, flera bilder av Kristus, änglar och allehanda apokalyptiska djur, satans fall samt nederst om en rik fantasi vittnande helvetesscener. Båda tavlorna synas av format och målningssätt att döma vara gjorda av samme mästare. De tillhöra det värdefullaste vi äga i Sverige av gammal ikonkonst. Bristen på litteratur hindrar mig tyvärr ifrån att gå närmare in på de intressanta ikonografiska frågorna. De här omnämnda helgonen — t. ex. de två Petr å en av de sista ikonerna — äro ingalunda alltid identiska, därför att de bära samma namn. Den ryska helgonkalendern känner en mängd liknämnda helgon, och nya kanoniseras ständigt. De synnerligen värdefulla uppsalatavlorna ha, sedan detta skrivits, konserverats av konservator Ehrnsten, som lyckats av-

148

T. J. Arne.

lägsna den nypåstrukna fernissan och därigenom återge bilderna en del av deras forna färgrikedom. Ytterligare några ryska ikoner lära förekomma i Visby Museum, Veckholms kyrka (enl. uppgift av docenten J. Roosval) och Uppsala arbets- och försörjningsanstalt samt har åtminstone förekommit i det forna Finspångsbiblioteket i Östergötland.

Fig. 14. Medeltida byzantinsk Steatitplatta med Kristi korsfästelse, f. på Gotland.
(Statens Historiska Museum).