Målningarna på altarskåpet från S:t Petri klosterkyrka i Ystad Trotzig, Aina Fornvännen 79, 173-180 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1984_173 Ingår i: samla.raa.se

Målningarna på altarskåpet från S:t Petri klosterkyrka i Ystad
En ikonografisk undersökning Av Aina Trotzig

Trotzig, A. 1984. Målningarna på altarskåpet från S:t Petri klosterkyrka i Ystad. En ikonografisk undersökning. (The paintings on the altarpiece from St. Peter's Church in Ystad. An iconographical investigation.) Fornvännen 79. Stockholm. An altar-piece from the Franciscan church of St. Peter in Ystad (now in lhe Historical Museum of Lund) has eight interesting paintings with motifs from the life and legend of St. Mary Magdalene. The altar-piece is related to the large altar-piece from the high altar in Lund Cathédral dating from 1398. They were both produced at the same time in northern Germany in a workshop connected with Master Bertram van Minden. l h e most important masterpiece ol" this tradition is the retable of the apocalypse (Victoria and Albert Museum, London). On the Ystad altar-piece the paintings have partly survived. Two of the motifs derive from the Gospels: the suppcr in the house of the Pharisee (Luke 7: 36-50) and the "Noli me tangere" (John 20:11-18), Four of the motifs are from the legend of St. Mary Magdalene"s apostolate in Marseille and from her hermit life in St. Baume in Provence, well known from the Legenda Aurea. The most interesting motif from an iconographical point of view is the lirst one with Mary Magdalene riding on a horse. This motif belongs to a cycle known as "the worldly life of St. Mary Magdalene". They were inspired by mystery plays from the second half of the lifteenth century. They do not occur in art bclbre 1500. The motif of the Ystad altar-piece is a hundred years older. a (act which has not been noticed in earlier investigations ol this theme.
Aina Trotzig. Västmannagatan 32. S-113 25Stockholm. Sweden.

Ett från ikonografisk synpunkt märkligt altarskåp, som ursprungligen tillhörde franciskanernas kyrka i Ystad i Skåne, men sedan 1900-talets början finns i Lunds historiska m u s e u m (inv. 24364), har sedan länge varit känt inom forskningen (Stange 1938, s. 198, och 1967. 1, s. 188.; Kauifmann 1968). Altarskåpet har behandlats utförligt av Wrangel (1917), som utan att göra en grundlig analys av motiven konstaterar att de är hämtade ur S:ta Maria Magdalenas legend. I motsats till vad som gäller för de flesta

medeltida altarskåp finns det en relativt fast grund för dateringen. Det anses nämligen vara samtida med det stora altarskåpet i L u n d s domkyrka om vilket man vet att det år 1398 donerades av en skånsk adelsdam, Ide Pedersdatter Falk till Gladsax. Hon lät också inrätta en altarstiftelse till Maria Magdalenas ära i Lunds domkyrka år 1395. Detta kan utläsas av ett testamente som finns bevarat i en avskrift (Erslev 1901). De båda altarskåpen har målningar och skulpturer av mycket hög kvalitet. De är tillverkade i Nordtyskland
Fornvännen 79 11984)

^ M B

174 A. Trotzig

Målningarna på altarskåpetfrån S: t Petri och tillhör en verkstad med nära anknytning till Meister Bertram van Minden (Stange 1938, 1967). Det viktigaste verket inom denna målartradition är det s.k. Apokalypsaltaret (Victoria and Albert museum i London) (Hasse 1980). Det är intressant att konstatera att även detta altare har tre scener ur Maria M a g d a l e n a s legend. Altarskåpet i Lunds domkyrka och dess mindre variant från Ystad utgör tidiga exempel på den horisontalt utsträckta altartypen med genomgående centralparti och två rader bilder på varje sida. Båda har Marias kröning som huvudmotiv. Ystadskåpet har de bäst bevarade målningarna. När man stänger altarskåpsdyglarna ser man på skåpets utsida åtta scener ur S:ta Maria Magdalenas legend. Med läsning från vänster av fyra bilder i den övre och fyra i den nedre raden far bildcykeln följande utseende: 1. En kvinnlig ryttare sitter på en vit häst. H o n är barhuvud, saknar gloria och är klädd i en violett klänning med förgyllt bälte, en vit h u n d springer vid hästens sida. Bakom ryttarinnan syns en man på en ljus häst. Han är klädd i ljusblå dräkt och har en barett på huvudet. H a n blåser i ett horn. Marken är täckt av blommor och ett träd i bakgrunden antyder skog (fig. 1). 2. D a m e n har stigit av hästen, vars huvud skymtar bakom henne. Den övriga delen av målningen är helt utplånad så när som på ett trädfragment i högra hörnet (fig. 1). 3. Vid ett bord täckt av en vit duk med fat innehållande bröd och fiskar sitter en man med gloria — Kristus. Vid hans fötter ses en framåtlutad kvinna vars huvud omslutes av en gloria. Till höger om Kristus sitter en farisé, klädd i röd dräkt och toppmössa, ö v e r hans huvud syns ett språkband där man kan urskilja ordet Dicere. Till höger ses två av Kristi lärjungar även de med glorior (fig. 2). — Detta är ett välkänt motiv i den medeltida kristna konsten, Kristus i Simon Fariséens

175

hus d ä r en okänd synderska kommer in och smörjer Kristi fötter med en dyrbar olja (Luk. 7: 36-50). Texten på språkbandet har varit följande: "Simon, habeo tibi aliquid dicere . . ." (enligt Vulgatan). (Simon jag har något att säga d i g . . .). Den okända synderskan identifierades i den västerländska konsten med Maria från Magdala (Hansel 1937; Saxer 1959). Från och med romansk västerländsk konst användes motivet ofta för att representera den syndiga mänsklighetens ånger och försoning med Gud (Schiiler 1958, s. 157, 158) — botens sakrament. 4. I denna scen, som är den bäst bevarade i hela bildsviten ser m a n den uppståndne Kristus som örtagårdsmästare med spade i handen u p p e n b a r a sig för Maria Magdalena. På ett språkband kan man läsa följande text: "Noli me tangere" (rör inte vid mig) (Joh. 20:11—18). Motivet förekommer ofta i den medeltida konsten (Trotzig 1973; fig. 2). 5. Ett kvinnligt helgon — Maria Magdalen a i grön dräkt med ett vitt dok på huvudet, pekar på texten i en bok, som hon håller i handen. Framför henne står en krönt man, som har gult hår och skägg. Vid hans sida står en kvinna, som bär ett dok fast med ett d i a d e m på sitt guldfärgade hår. Nedanför d e m ser man en man i vitt hår. Han bär en gul dräkt med en mörkröd kapuschong (fig- 1)6. Bilden är mycket skadad, men längst till höger urskiljer man det kvinnliga helgonet från föregående bild. Den övriga delen innehåller en fragmentarisk dopscen, en biskop i blå dräkt lyfter välsignande handen över en m a n och en kvinna i en dopfunt (fig. 1). 7. Till vänster på bilden ser man det kvinnliga helgonet. Till höger två krönta personer — en man och en kvinna i en båt i vars mitt m a n kan urskilja en åra, som fattas av två händer. Bilden är mycket svårt skadad (fig. 2). 8. Helgonet, vars kropp är helt täckt av det långa håret lyfts över marken av fyra änglar (fig-2). Redan när m a n ser de båda bilderna som h ä m t a t sina motiv ur evangelierna förstår m a n att altarskåpsmålningarna framställer den heliga Maria Magdalenas liv och legend.
Fornvännen 79 (1984)

Fig. 1. Altarskåp från S:t Petri klosterkyrka i Ystad, Högra flygelns målningar. Lunds universitets historiska museum. Foto LUHM. — Paintings of the right-hand panel of the altar-piece from St. Peter's Church in Ystad.

176 A. Trotzig

Målningarna på altarskåpetfrån S: t Petri

17 7

~4*r'j/^f ^ r " " * '

r

y
•%j.;

4

t"^-*

Fig. 3. Glasmålning från katedralen i Auxerre, Frankrike; Magdalenalegenden. Efter Cahier, Nouveau mélanges d'archéologie. Paris 1875. — Stained glass from the Cathédral of Auxerre, France; legend of St. Mary Magdalene. After Cahier 1875.

Bild fem, sex och sju är hämtade ur den version av hennes helgonlegend som blivit mest känd genom Jacobus de Voragines på 1200talet nedtecknade kompilation av helgonlegender. Enligt denna version av legenden som också finns återgiven i Fornsvenskt legendarium tvingades Maria Magdalena av judarna att lämna Det heliga landet tillsammans med sin syster Marta, Lasarus, en lärjunge vid namn S. Maximinius och en tjänarinna. De sattes i en båt utan segel och mast och fördes av vindarna till Marseille där de landsteg. Där predikade Maria Magdalena för befolkningen och lyckades vinna fursteparet för kristendo- Fig. 4. Altartavla i Florens j\kademi. Maria Magdalenas legend. — The legend of St. Mary Magdalene. Accademen. Bild 5 (fig. 1) visar hur hon predikar för mia, Florence. dem och bild sex (fig. 1) hur de döpes av antingen Lasarus eller S. Maximinius. På bild 7 (fig. 2) ser vi hur fursteparet beger sig på vallfärd till Rom. Den åttonde och sista bilden har inspireDessa motiv förekommer för första gången rats av den del av legenden som skildrar Mapå ett glasfönster på katedralen i Auxerre ria Magdalenas kontemplativa liv i St. Bau(1220-1234) (fig. 3), med den skillnaden att me i Provence. Enligt en tradition tillbringadopet där förrättas av Maria Magdalena. de hon de trettio sista åren av sitt liv i bergstrakterna norr om Marseille. Hon bodde i en grotta och sju gånger om dagen upphöjdes hon av änglarna för att hon skulle fa höra den Fig. 2. Vänstra flygelns målningar. Foto LUHM. — The paintings on the left-hand panel. himmelska musiken. Denna scen som avbilFomvännen 79 (1984)

178

A. Trotzig anser, att en teckning i ett manuskript från 1390 är det första kända motivet (fig. 6). Enligt J a n s s e n går detta motiv, som inte finns n ä m n t i Legenda Aurea tillbaka på en tysk medeltidsdikt, Saelden Hört, som anses författad omkring år 1298 av en anonym författare i o m r å d e t omkring Basel (Adrian 1927). Den innehåller en romantiserad framställning av J e s u liv och innehåller ett långt avsnitt om M a r i a Magdalena och hennes syskon. Den är skriven i avsikt att vara en from motvikt mot tidens riddarromaner och vänder sig framförallt till adliga läsare. I dikten lägges stor vikt vid M a r i a Magdalenas förment adliga börd. H o n är ägare till borgen Magdala och hennes bror Lasarus skildras som en ädel riddare, som ägnar sig åt jakt och andra höviska nöjen. I denna dikt förekommer också den under medeltiden ganska utbredda legenden om att M a r i a Magdalena var bruden och J o h a n nes b r u d g u m m e n i bröllopet i Kana. J o h a n nes kallades till Jesu lärjunge under själva bröllopsfesten. Maria Magdalena lämnade då festen tillsammans med sina tärnor och förföll därefter till ett vilt leverne till dess att hon omvändes i samband med Jesu bergspredikan. Det är denna episod som skildras i det avsnitt av Saelden Hört där det av Janssen anförda motivet finns. Hon kallar därför alla motiv med Maria Magdalena till häst för M a g d a l e n a s "Ausritt". Det är emellertid inte troligt att det är Maria Magdalena som sitter till häst på detta motiv. O m man jämför med de övrig illustrationerna i manuskriptet är det hon som står bredvid de ridande tärnorna. Motivet på altarskåpet från Ystad har en helt a n n a n ikonografisk utformning och föreställer enligt min åsikt en högättad dam på jakt. För detta talar både hunden, som springer bredvid hästen och den lurblåsande m a n n e n bakom henne. Denne föreställer troligen en tjänare vid namn Brunamont, som tidigare var Lasarus tjänare, men som vid dennes omvändelse i samband med att han såg Kristus uppväcka Jairi dotter och till tecken på sin omvändelse kastade bort sitt horn och sin jaktfalk, tog vara på dem och gick i M a r i a Magdalenas tjänst (Dust 1936). Vad konstnären velat framställa, är att Maria M a g d a l e n a var en högättad d a m med höviska

Fig. 5. Okänd flamländsk mästare, Berlin, Dresdner Bank. Maria Magdalena till häst. Foto Bibliotéque d'Art et d'Archéologie, Paris. — St. Mary Magdalene on horse-back. Flemish master, Berlin, Dresdner Bank.

das på altarskåpet i Ystad finns för första gången avbildad på en kapitälrdief i Autun (1100-talet). Den ikonografiska typ som motivet på altarskåpet från Ystad representerar är först belagd på en italiensk altartavla från 1200-talet (fig. 4). Motivet har här lånat drag från legenden om den egyptiska Maria. Det är emellertid den första bilden i målningssviten på altarskåpet från Ystad som är mest intressant från ikonografisk synpunkt. Den föreställer Maria Magdalena till häst och tillhör en bildsvit som skildrar Maria Magdalenas liv före omvändelsen. Enligt Måle (1958) förekommer dessa motiv först på 1500talet och är inspirerade av teater och mysteriespel från 1400-talets slut (fig. 5). Janssen
Fornvännen 79 (1984)

Målningarna på altarskåpetfrån S: t Petri
Fig. 6. Cod. 2841, 72 v. Nationalbibliothek, Wien. Scener ur Maria Magdalenas liv. Foto Nationalbibliothek, Wien. — Scenes from the life of St. Mary Magdalene.

179

.(P.vvag-vcfcinC tttwbteii jTfyirflfs» 8*iV WEWV Urh, . vn vmtegCctjonutnt u g n i ^ I A f »nm b n y er krrt ipn i mcgfcE frmvan tod an tub, - »t^ 13 fcimnirmidilitf i vnjtjnth i n mtt it-lcp.tw tern jetttl wcrjprfafttat Gnf www k-djrnteti^Cttntwdtt j Wrervfvn ivuHtti feuttr tbbmvrfö v« vberV tfrwtti K ? * t m t ^* *"" « r f a i r b r r i r v f r d t v ^ b e i p c n i / l . ^ u«Ö* 1h ahr fcljk.tr / " Z V **b "fST A - 8w nrb ätter £W dt ve ner •L.,« A ^ p t t r f^r sön- fco^arr^ •. )n vat)t »ti mran mretimr •^Vji^fc b a r ^ 8flpuftr*armur ; v K f 8rvlta-%tjtrmilrfn I/ / Gät fiif vti b?tf »vol gdntt Wan ft Klknr •v»et-'rfn prdilftif tnt etten B*vrf »ji* flti»alr ir (Hto fcmt j&f^tnrtija: ^ S vartoiä fant £xU& {mt " Ö t C mm wamcnr

**.v**

nöjen. Det märkliga med detta motiv är att det ligger hundra år i tiden före andra framställningar som först förekommer på 1500talet och att detta inte tidigare uppmärksammats i ikonografiska studier över ämnet.

Referenser
Adrian, H. 1927. Der Saelden Hört. Berlin. Cohen, G. 1947. Le théalre en France au moyen age. Paris. Dust, A. 1936. jDi* Magdalenenscenen im französischen und provenzatischen geistlichen Speile des Mittelalters. Lingen Ems.

Erslev, K. 1901. Testamenter fra Danmarks middetalder indtil 1450. Hansel, H. 1937. Die Maria Magdalena-Legende, eine Quellenuntersuchung. Greifswalder Breiträge. Heft 61. Bottrop. Hasse, M. 1980. Der Apokalypse-Altar (Johannes-Altar) im Victoria and Albert Museum zu London. Niederdeutsche Beiträge zur Kunstgeschichte Band 19. Jacobus de Voragine, helgonlegender. Valda stycken ur Legenda Aurea. Malmö 1981. Janssen, M. 1961. Maria Magdalena in der abendländischen Kunst. Freiburg in Br. — Maria Magdalen. Lexikon der christlichen Iconographic. Kaulfmann, C M . 1968. An Altarpiece of lhe Apocalypse from Master Bertram 't workshop in Hamburg. London. Fornvännen 79 (1984)

180 A. Trotzig
Mäle, É. 1958. Les saints compagnons du Christ. Paris. Maria Magdalena sagan. Samlingar utgivna av Svenska fomminnessällskapet. Stockholm 1847. Saxer, V. 1959. Le culte de Marie Madeleine en Occident. Trotzig, A. 1973. Christus resurgens apparet Manae Magdalenae. Stockholm. — 1982. Kristus som örtagårdsmästare — den nye Adam. ICO 1982:1. Wrangel, E. 1915. Det medeltida altarskåpet från Lunds domkyrkas högaltare. Lund. — 1917. Altarskåpet från Ystads klosterkyrka. Minnesskrift 1907—1917. Utgiven av Ystads fornminnesförening. Ystad 1917.

Paris.
Stange, A. 1938. Deutsche Malerei der Gotik. — 1967. Kritisches Verzetchnis der deutschen Tafelbilder vor Durer. Miinchen.

Fornvännen 79 (1984)