Jakobs kyrkas byggnadshistoria : några iakttagelser i samband med kyrkans restaurering 1932 Nordberg, Tord O:son Fornvännen 219-229 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1936_219 Ingår i: samla.raa.se

JAKOBS KYRKAS BYGGNADSHISTORIA
NÅGRA IAKTTAGELSER I SAMBAND MED KYRKANS YTTRE RESTAURERING 1932
AV

TORD O:SON NORDBERG id den sommaren 1932 utförda yttre restaureringen av Jakobs k y r k a i Stockholm avknackades putsen utvändigt fullständigt, och tillfälle gavs till en n ä r m a r e byggnadshistorisk u n d e r s ö k n i n g av själva murverket. Denna undersökning h a n d h a d e s på Riksantikvariens u p p d r a g av förf. Då n å g r a uppmätningar av k y r k a n s fasader icke funnos, måste detta arbete först utföras. Uppmätnings- och fotograferingsarbetet verkställdes av ingenjör J. Söderberg vid Stockholms stadsmuseum. K y r k a n s n u v a r a n d e y t t e r m u r a r äro, såsom framgår av uppmätn i n g s r i t n i n g a r n a (fig. 1, 2 och 3), uppförda under en och samma byggnadsperiod ända från korets östvägg och till långhusets västvägg n ä s t a n ända upp till taklisten. Ingen vertikal s k a r v finnes å långhusets n o r r a eller södra yttermurar, varken vid den a n d r a konterforten från öster r ä k n a t eller vid den tredje från väster, såsom förutsattes i den senaste, omfattande skildringen av k y r k a n s byggnadshistoria. 1 Kyrkobyggnaden h a r från början planlagts i hela sin n u v a r a n d e utsträckning och form, och arbetet med dess uppförande h a r u n d e r den första byggnadsperiodon vad korets y t t e r m u r a r beträffar h u n n i t ända upp till den n u v a r a n d e taklisten; med långhusets y t t e r m u r a r stannade man h a l v a n n a n meter under den n u v a r a n d e taklisten, där en horisontal fog kan iakttagas såväl å södra som å n o r r a muren (se fig. 1 och 2). Mittskeppets m u r a r ovanpå pelarna hade i västra delen blivit murade ungefär 3 meter högre än de nyssnämnda y t t e r m u r a r n a (således omkr. l l A meter över sidoskeppens n u v a r a n d e taklist), och till ungefär samma höjd hade de båda åttkantiga tornen
1 L u n d m a r k , Jakobs kyrka II, konsthistoria; i Sveriges kyrkor, Stockholm 1930.

V

220

TORD

0:SON

NORDBERG

a

c H
t*

m

(M

OJ

."O

o

— o.
3

,2
O

OD

JAKOBS

KYRKAS

BYGGNADSHISTORIA

221

S s | •c

CO

cr.

60

E B
•Q

c*

o

ä
3

I
O C of
-M

E

XI O

m

>.

M
n
i-s

222

TORD

0:SON

NORDBEBG

Ulnjvato, .SU. IbW Ölt^jua^. Zklh, KW

Fig. 3. Jakobs kyrka, väst- och östfasaderna uppmätning av J. Söderberg 1932. Olika byggnadsperioder markerade. vid västgaveln hunnit. Öster om tvärskeppet hade mittskeppets murar rests betydligt högre. Tvärskeppets södra gavel hade under denna byggnadsperiod kommit nästan ända upp till den övre taklisten, medan den norra gaveln endast blivit uppmurad ungefär mitt emellan de båda taklisthöjderna (fig. 1 oeh 2). Teglet i detta äldsta murvcrk har formatet 31X15X7,5 cm. Under den andra byggnadsperioden, då uppenbarligen valven slagits i byggnaden och kyrkan i stort sett fått den utformning, som den ännu har, påmurades långhusets båda lägre yttermurar halvannan meter. I samband härmed uppfördes gavlarna i väster på långhusets bägge lägre sidoskepp helt och hållet (fig. 3). Medan i öster gaveln på det norra sidoskeppet till större delen påbyggdes vid detta tillfälle, har gaveln på södra sidoskeppet här i sin helhet tillkommit under den första byggnadsperioden (fig. 3). Till den andra byggnadsperioden hör däremot påmurningen av tvärskeppets båda gavlar till deras nuvarande höjd och form. Vidare påbyggdes nu mittskeppsmurarna ovan pelarraderna till nuvarande taklisthöjd, liksom de båda tornen vid västgaveln. Vid denna andra byggnadsperiod användes i murarna tegel av samma format, 31X15X7,5 cm., som förut men i valven huvudsakligen klinker. Ankarjärnen i murverket från den första byggnadsperioden hava gaffelformiga slutar, medan den andra periodens ha vanliga enkla slutar. Även de under senare århundraden företagna förändringarna kun-

JAKOBS

KY BK AS

BYGGNADSHISTORIA

223

de avläsas i murverket. Sålunda har under 1800-talet inurverket å södra, östra och västra fasaderna strax ovan sockeln ilagats med nytt tegel (format 30X14X7), som löper i ett brett band efter hela fasaderna (fig. 1 och 3). På båda sidor om sydportalen finnas strax ovanför denna ilagning ännu bågarna till de båda öppningar, som upptogos här på 1670-talet, såsom särskilda ingångar till de då nybyggda läktarna. Framför dessa läktaringångar uppfördes förstugor i form av små halvrunda utbyggnader framför sydfasaden. Dessa revos 1815, då öppningarna åter igensattes. 2 Till de mera betydande förändringarna under 1800-talet hörde igenmurningen av de båda stora fönstren i västfasaden på ömse sidor om västportalen (fig. 3). Murningen i dessa igensättningar är utförd med tegel av formatet 29X14X7 cm. Den för kyrkans såväl yttre som inro utseende mest bety : delsefulla förändringen gjordes emellertid i samband med kyrkans restaurering 1892—93, då Fig. 4. Detalj av korfönster åt nordost (jmfr fig. 2). Uppmätning av J. Söderberg 1932. Den ursprungliga större igenmurade öppningen i murverket tydligt urskiljbar. " Se härom L u n d m a r k , a. a.

M

1100

i m n 11 ii i =

j>

J

I

<jt

i:

224

TO AD

0:SON

NORDBERG^

do kolossala korfönstren delvis igenmurades och dageröppningarna förminskades till ungefär hälften av sin ursprungliga storlek (fig. 1, 2 och 4). På fotografier från 1870- och 80-talen synas ännu dessa stora ursprungliga fönster (fig. 5). Redan i det första kända kungliga brevet den 11 januari 1580 om »kyrkebyggningen på Norrmalm» föreskrev Johan III, att fönstren skulle göras stora »på det samme kyrko med ringe sten kan blive uppmuret». Men det var nog icke endast av ekonomiska skäl, som korfönstren i Jakobs kyrka gjordes så stora. Man kunde härutinnan bygga på gammal tradition i Stockholm, alltsedan Riddarholmskyrkans »fagra, ljusa» kor—som samtiden beundrande uttryckte sig — blev färdigt icke fullt tre hundra år tidigare. De stora korfönstren och det ljusa koret i Jakobs kyrka ha sålunda varit ett av kyrkans mest karakteristiska drag, som tyvärr genom olika restaureringar i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet alltmera förändrats. I samband med korfönstrens förminskning tillbyggdes och utökades den nordöstra konterforten vid koret till ungefär dubbla bredden (fig. 2 och 3). Under restaureringsarbetet 1932 utfördes en del schaktningsarbeten invid kyrkans norra fasad, varvid några äldre murpartier påträffades. Utanför nordportalen återfunnos sålunda delar av grundmurarna (fig. 6) till det vapenhus, som uppfördes här på 1700-talet och som nedrevs under 1800-talet. Vid vapenhusbygget ha synbarligen vissa murpartier av äldre murade gravkamrar kommit till användning. Längre österut påträffades några rester av i sandsten uppförda murar (fig. 6). Av de utförda undersökningarna framgår sålunda, att Jakobs kyrka blivit uppförd i två etapper. I enlighet med konung Johans befallningar och föreskrifter började kyrkan byggas på 1580-talet. När arbetena vid konungens död avstannade, voro yttermurarna nästan färdiga, såsom ovan närmare skildrats. Såväl under Karl IX :s som Gustav II Adolfs regering gjordes ansträngningar för att få kyrkobyggnaden färdig, men dessa ledde icke till något resultat, trots att, som det heter i en anteckning från år 1625,3 konung Johan uppbyggt kyr' Citerad efter L u n d m a r k , a. a., sid. 285. Ordalydelsen i denna anteckning — i en bok över gåvor till Jakobs kyrkobyggnad — utesluter ju också möjligheten av en omfattande till- och ombyggnad av Jakobs kyrka under KlOO-talets första år, såsom antagits.

J A K O B S

K Y R K A S

B Y G G N A D S H I S T O R I A

225

Fig. 5. Jakobs kyrka från sydost. Foto Selma Jakobsson. 1800-talets slut. Märk de stora korfönstren, lifter orig. i Stockholms stadsmuseum. kan så långt, att hon med måttlig hjälp hade k u n n a t fullbordas; men hon h a r alltsedan stått i regn och oväder naken och taklös och liksom ropat efter hjälp, den ingen henne så lång tid h a r velat bevisa.
U — Fornvännen 1036.

226

TORD

0:SON

NORDBERG

-o
••o

03

60 C

s
O,

B.

P
(M CO OJ

C O

O C

eo • . C

JM

co 60 C

a JB

s
IV "?

'O

Q.

Wå

JAKOBS

KYRKAS

BYGGNADSHISTORIA

227

Först 1633 kommo arbetena med kyrkans fullbordande i gång. Under denna andra byggnadsperiod påbyggdes sålunda yttermurarna och mittskeppets murar ovanpå pelarna samt de båda västtornen. Valven slogos och yttertak uppfördes. Då tillkommo också de ståtliga huggna portalerna, tvärskeppsgavlarnas utsirning, varav rester nu påträffades (fig. 1 och 2), och de i natursten huggna listerna. De nämnda gavlarna ha varit ornerade med sandstensband samt ett par vapensköldar på vardera gavelfältet. Vapenbilderna voro nu helt utplånade. Kyrkobygget fullbordades tack vare överståthållaren Klas Flemings bedrivande och frikostighet. Förmodligen är det hans och hans makas vapen, som fått pryda gavlarna. Ar 1643 kunde kyrkan äntligen invigas. De å murverket gjorda iakttagelserna om omfattningen av denna andra byggnadsperiod stämma väl med de uppgifter, som lämnas i bevarade förslag och kontrakt rörande arbetena på 1630-talet. Av de ganska knapphändiga uppgifter och föreskrifter rörande konung Johans kyrkobygge, vilka finnas bevarade i fyra kungliga brev, två från år 1580 och två från år 1588, ha slutsatser dragits om att konungens planer beträffande kyrkobygget upprepade gånger ändrats samt att själva byggnadsarbetena ändrats i enlighet härmed. 1 De ifrågavarande kungliga breven synas mig emellertid knappast lämna något stöd för en sådan uppfattning. Den 11 januari 1580 beordrades Erik Björson att »nu i vinter» låta hugga och framköra så mycket timmer och virke, som kunde erfordras till den nya kyrkobyggnad konungen ämnade bygga »på sankte Jakob». Konung Johan var tydligen ivrig, att virket till det nya bygget skulle kunna framforslas med vinterkörslorna redan den vintern. I korthet beskrives den planerade kyrkobyggnaden för att Björson skulle få en uppfattning om virkesbehovet. Den skulle bliva 60 alnar lång, 30 alnar bred och 18 alnar hög samt förses med två gavlar (på tvärskeppet). Kyrkan skulle uppföras av tegel; konungen föreskrev som nämnt, att fönstren skulle göras så stora som möjligt för att minska tegelåtgången. I det bevarade konceptet till brevet kallas den nya kyrkan för »korsvärkes kyrka», vilket uppenbarligen är skrivfel för »korskyrka». Den 18 april samma år skrev nämligen konungen på nytt till Erik Björson om »den korskyrke som vid sankte Jakobs kyrkegård på Norrmalm uppbygges skall». Byggnads« A. a., sid. 271 ff samt 423.

228

TORD

0:SON

NORDBERG

arbetena skulle sättas i gång den instundande sommaren i enlighet med de besked och befallningar, som E r i k Björson erhållit. Byggnadsarbetena clrogo emellertid ut på tiden. P å våren 1588 var dock g r u n d e n lagd. I ett kungl. brev den 17 april 1588, som var en svarsskrivelse med anledning av do underrättelser och förfrågningar konungen erhållit från Nils H a n s s o n r ö r a n d e k y r k o b y g g n a d e r n a i Stockholm, framkastade J o h a n I I I ett förslag till förändring av planen för J a k o b s k y r k a . F ö r ä n d r i n g e n motiverades av konungen med att de k y r k o b y g g n a d e r i Stockholm, vilka då voro under uppförande, icke borde bliva alltför lika v a r a n d r a . J a k o b s k y r k a skullo g ö r a s kortare och bredare med endast fyra pelare, på vilka mittornet skulle vila. Med anledning h ä r a v sände Nils H a n s s o n ritningarna till det pågående kyrkobygget vid S:t J a k o b till konungen. Den 5 juli skickade konungen r i t n i n g a r n a tillbaka till Nils H a n s s o n : »och efler det samma efterliknelser hava Oss behagat sende vi dem n u Eder tillh a n d a igen. Såsom Vi ock have underskrivit grunden till samma kyrko, på det i och V å r vilje mage vare dess vissare». Ordalagen synes mig giva vid handen, att konungen n u frångått den framkastade tanken på en förändring av det redan utförda arbetet. Arbetet på k y r k o b y g g n a d e n gick n u i r a s k a r e takt. Stora mängder tegel levererades detta och följande år. 5 Naturstenen höggs på Öland, och 1590 levererades därifrån 18 fönsterramar av sten till J a k o b s kyrka.

ZUSAMMENFASSUNG. TORD O.SON NORDBERG: Die Baugeschichte der St. Jakobskirche.
Im Zusammenhang mit der 1932 ausgefuhrten äusseren Restaurierung der St. Jakobskirche in Stockholm wurde auch eine baugeschicbtlicbe Untersuchung des Mauerwerks selbst vorgenommen. Die Ergebnisse werden hier vorgelcgt. Der Kirchenbau ist von vornhercin in seiner ganzen gegenwärtigen Ausdehnung und Form gcplant worden. Die Bauarbeit war während der ersten Bauperiode, was die Aussenmauern des Chors betrifft, bis zu dom jetzigen " L u n d m a r k , a. a., sid. 278.

J AK O B S

K Y BK AS

B V G G S AD S H I S T O R I A

229

Ltachgesims gefördcrt worden. Dio Mauern des Mittelscbiffs oberhalb der Pfeiler waren im westlichen Teil ungefähr 3 Meter höher als die Aussenmauern gefiihrt worden, und etwa dieselbe Höhe hatten die beiden acbteckigen Turme am Westgiebel erreicht (Abb. 1, 2 und 3). Der siidliebe Giebel des Quorsohiffs reichte fast hinauf bis zu dem oberen Dachgesims, während der nördliche nur etwa bis zur Mitte zwischen den beiden Dachgesimshöhcn gclangt war (Abb. 1 und 2). Die Arbeit, die in den 1580-er Jahren begonnen worden, war beim Tode König Jobanns III. nicht vollendet. Erst 1633 wurde die Arbeit wiederaufgenoramen. Der Bau der Aussenmauern und der Mauern des Mittelscbiffs oberhalb der Pfeiler sowie der westlichen Turme wurde weitergefiibrt (Abb. 1, 2 und 3). Aus dieser zweiten Bauperiode stammen Gewölbe und 1 lach, die gebauenen Portalsteine und die Verzierung der Qucrscbiffgiebel, von denen Reste nun angetroffen worden sind. 1643 konnte die Kirche endlich eingeweibt werden. Auch die Im Laufe späterer Jahrhunderte vorgenommenen Ändorungen (siehe hieriiber Lundmark, a. a. O.) Hessen sich an dem Mauerwcrk ablesen. Während des 19. Jahrhunderts ist das Mauerwerk der siidlichen, östlichen und westlichen Fassade dicht oberhalb des Sockels mit neuen Ziegeln ausgebessert worden. Zu den bedeutenderen Ändorungen während dos 19. Jahrhunderts gehörte die Zumauerung der beiden grossen Fenster in der Westfassade (Abb. 3) und vor allem die Verkleinorung der urspriinglich grossen Chorfenster (Abb. 1—5), wodurch der Charakter der Kirche leider verändert worden ist. Bei Ausschacbtungen vor der Nordfassade der Kirche wurden Reste von Grundmauern der Vorhalle, die im 18. Jahrhundert erbaut und im 19. Jahrhundert abgerissen wurde, sowie von gemauerten Grabgewölben angetroffen