SVERIGES KYRKOR KONSTHISTORISKT INV'ENTAiliUM MED3TÖDAVKYJIT.~HIST! O..AN~AKAD UTGIVET AVSIGURD CURMAN OCH JOHNNYROOSVAL .STOCKHOU1S ~KOll UTGIVNA MED BIDRAG AV .SAMF. ..S:T ERIK/ BAND IV. HAFT. 2. •• JAKOBS KYR.KA Il. KONSTlii.STORJA AV EFRAIM LUNDMA~K i S. J A K O B S K Y R K A I STOCKHOLM KONSTHISTORISKT INVENTARIUM P Å UPPDRAG AV S. JAKOBS FÖRSAMLING och med stöd av KUNGL. VITT. HIST. OCH ANT. AKADEMIEN utgivet av SIGURD CURMAN ocH JOHNNY ROOSVAL Sv en ska Bokh an delscen t ralen A. - B. STOCKHOLM Fig. å föregående sida återger (i naturlig storlek) »Stochol(ms] norm förstads secrete >, an vänt 1603- 1635. Sigillstampen graverades av Johan Bure 1602 (jfr s. 275) . Siegcl (auf vorhergehender Seite) fllr die damalige nörd­ Jiche Vorsadt Stockholms, henutz 1603- 1605. Reproduction of s ea! (on preceding page), usecl by the former northern suburb of Stockholm, 1603-- 1635. CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM l 9 3 O SANKT JAKOBS KYRKA II. KONSTHISTORIA AV EFBAIM L UNDMARK Fig. 33 (föregående sida). Medalj av silver från 1550- 60-talet, sydtyskt arbete. botten på skål av silver, utförd 1641 (jfr fig. 128 och s. 340) . Fig. 33 (auf vorhergehender Seite). Medaille aus Silber, von den 1550- 60-Jahron; silddeutsch o Arb eit. Eingelegt iu > . Det första av dessa årtal är missvisande. Församlingen byggde nämligen på denna tomt redan på 1640-talet en prästgård av trä, som brann ned, J AKOBS KYRKA 249 l l l l l Fig. 54. F assade des Pfarrha.uscs vom 17. Jhd., nach ciner Ze ichnung von E. lloos 17G !. Fasadritning 1764 av lfiOO-talets församlingshus; ritningen utförd av Erik Roos. Facade of the administrative building after a drawing by E. Roos 1764. • varefter en tegelbyggnad uppfördes på 1650-talet. 1668 om· och tillbyggdes denna; det är tydligen detta årtal man funnit och på nämnt sätt förevigat. ED ELTIDENs Var den medeltida prästgården låg, omtalad 1447 (se sid. 265), är ej bekant, M 1 ej heller om den var av sten eller timmer. En del av det nuvarande församlings- 16 4 0~.~! LETS husets tomt köptes 1644, och samma och påföljande år byggdes där en prästgård av PRÄsTnÅRDAR timmer. Dödgrävaren och hans »stallbröder» lade torv på taket. Prästgårdsbyggnaden låg framme vid gatan, ty i räkenskaperna talas om plank på de ställen, där intet var byggt. 1646 köptes mera tomt. I ett inventarium från 1647 får man en kort beskrivning på prästgården : En byggnad med fyra stuvar (d. v. s. rum), en bak­ ugn, tre spisar; tvenne kamrar bredvid stuvan på södra sidan i gården (d. v. s. en tillbyggnad till huset, inrymmande två kamrar) med en vit och blå kakelugn; en port med snickarearbete; en välvd källare. 1651 rödfärgades boställshuset. Prästgården disponerades av kyrkoherden. 1653 brann gården ned under den häftiga t650·'l'ALETS PRÄSTGXRD vådelden på Östermalm, som en insamlingsbok (0. 18) i kyrkoarkivet omtalar. Efter k. maj:ts befallning måste den nya prästgården byggas av sten. Dessutom behövdes kaplans- och klockargårdar. De båda följande åren anskaffades tegel och gråsten, och stenhuggaren Henrik Blom högg en portal till det nya kyrkoherdehuset, vilket belades med tegel. Först 1660 blev stenhuset färdigt i sitt första skede. Det året levererade ,Joh. \Vendell Stamm, Bildthawer» öländsk golvsten till kyrkoherdens hus och »Johan Jöransson, Conterfeiare» vitlimmade ett rum därstädes, målade lister under taket och en »gardin» nedtill. Man hittar namnen på 1600-talets förnämsta konst· hantverkare i Stockholm i kyrkans räkenskaper. 250 STOCKHOLM Fig. 55. J . F . Åboms planritning 1864 till ombyggnad av församlingshus. Plan by J . F. Åbom 1864 for rebuilding of the administrative building. Umbauprojekt des Pfarrhauses Fig. 53- 54, (Plan) von J. F. Åbom 1864. TILLBYGOl\AD PÅ 16 60 TALET 167 o-TALETS KAPLANsn us 1666 byggdes och ändrades ganska mycket på kyrkoherdehuset. 1668-1673 upp­ fördes ett stenhus i två våningar med källare bredvid kyrkoherdehuset, möJ'ligen det gårdshus som synes på planen fig. 53, i väster på tomten. Av ett justitiekollegii protokoll 1675 (9 april) framgår, att man det året planerade ett nytt husbygge, för kaplanerna, intill kyrkoherdehuset. Kyrkoherden och kyrkans föreståndare hade besvärat sig hos kollegiet över kyrkavärdarnas åtgärd, att de på eget bevåg låtit uppgöra ritningar till det nya huset. Kyrkavärdarna svarade, att de handlat i samråd med borgmästaren Jean De la Vallee, vilken tillhörde kyrkans föreståndare. Tvisten bilades, och huset uppfördes efter ritningar av arkitekten Mattias Spieler 1676 -1679. stenhuggaren Jakob Schultz nedtog 1676 kyrkoherdehusets port, som lades på kyrkogården, samt gjorde en ny portomfattning. Säkerligen menas med den gamla porten icke den portomfattning som Henrik Blom levererat 1654-1655 utan någon annan av de portomfattningar, som synas på en fasadritning från 1764 (fig. 54); Bloms portal är tydligen den västra av de båda åt Jakobsgatan. 1678-1679 färdigmålades kaplanshuset inuti och hela övervåningen i kyrkoherdehuset av konterfejaren Jockim J AKOBS KYRKA 251 Fig. 56. J. F. Åboms fasadritning 1864 till ombyggnad av församlingshus. Drawing by J. F. Åbom 1864 for rebuilding of t h e administrativc builcling. Umbauproj ekt des Pfarrhauses F ig. 53-iil , (Fassade) von J. F. Åbom 186!. Lang, med lister under taken i rummen och gardiner nedomkring; dörr- och fönster­ karmar målades gula. 1684 köptes taktegel från Lybeck till »prästhusen» . Under 1700-talet ändrades och reparerades - flera gånger i kyrkoherde- och kaplans­ husen. För finare rumsdekoreringar samt målningsarbeten i kyrkan anlitades Danck­ wart Pasch under en lång följd av år (1710-1720-talen). I samband med någon föreslagen förändring anmodade kyrkorådet 1764 åldermannen och stadsmurmästaren Erik Roos att göra ritningar över prästhusen. Dessa finnas ännu i behåll. En teck­ ning av fasaden (fig. 54) visar ett hörnhus i tre våningar och vindsvåning under brutet tak (troligen det »galleritak» som man 1703 beslöt lägga, enär det gamla var förstört). Två portgångar åt Jakobsgatan, den västra, av Henrik Blom (se ovan), med huggen omfattning i barock liksom kyrkans väst- och nordportaler, den östra med enkel listomfattning; en enkelt infattad portöppning åt Västra trädgårdsgatan, enligt planritningen (fig. 53) inkörsport till gården. I väster på denna ett boningshus i två våningar, i norr uthus och bodar. 252 PASTORSHUSENS OM· BYGGNAD PÅ IsGo-TALET STOCKHOLM 1864-1865 ombyggdes boställshusen så gott som från grunden. Enligt ritningar " bom f.. "llk omna b yggna d erna un d er gemenav ark"t 1 ekt en A orenad es d e p å ol"k 1 a t"d 1 er ti samt tak och med enhetliga fasader. I stort sett såg komplexet ut såsom Åboms fasadritning visar (fig. 56), då det var färdigt efter halvtannat års arbete: Fyra vå­ ningar ovan jord, en port, åt Jakobsgatan, utan särskild omfattning. Fasaden åt detta håll var putsad i rustik i bottenvåningen, med släta ytor mellan i puts upplagda lisener i de båda mellan våningarna. Enligt planritning (fig. 55) och sektion låg på gården, i väster, en kyrksalsbyggnad i en våning. Femtio år efter Åboms ombyggnad av pastorshuset revs det, och det nuvarande uppfördes (som ovan är nämnt) efter ritningar av arkitekten G. Wickman. Fig. 57. Modell (i Nordiska museet) av Jakobs kyrka, utförd 1836 (s. 309). Modell der Kirch e, 1836. Mode! of the church, 1836. J AKOBS KYRKA 253 SANKT JAKOBS KYRKORS ARKITEKTUR OCH BYGGNADS­ HISTORIA NOVARAN DE KYRKAS YTTRE OCH INRE Ehuru tio stora fönster släppa in dagsljus genom vattenklart glas i kyrkans långhus, härskar i regel halvdager där inne. Under mittskeppets högt spända valv, dit solen aldrig når, ligger en för stämningen välgörande skymning, som flyter ihop med det dämpade ljuset genom de fem korfönstrens glasmålningar. Sandstenskolonnernas roströda färg anger huvudtonen. Redan det yttre säger, att kyrkans långhus är indelat i flera skepp (fig. 38, 39). Mitt­ partiet, av samma bredd som koravdelningen i öster, uppbär ett fyrsidigt torn, som i norr och söder flankeras av takkupor. Vid kyrkans västgavel stå tvenne åttasidiga torn, trapphus till vindarna, vilkas murverk slutar på den höjd där mitt-tornets börjar. Korets tresidiga avslutning, strävpelarna, de spetsbågiga fönstren och partornen i väster påminna om sengotisk byggnadskonst, medan sydportalens rika sandstensomfattning före ter 1600-talets s. k. broskstiL Tjockflytande öronmussleformer, men tyngre och fattigare, fylla ytorna också på nord- och västportalernas inramningar (fig. 37, 81­ 84). Centraltornets lanternintak visar elen yngsta historiska stilformen i kyrkans ytterarkitektur, mjuk, smidig senbarock. Ehuru kyrkan undergått många förändringar, äro de här anmärkta stildragen i stort sett pålitliga vid en hastig bestämning av anläggningens successiva till växt. · Byggnadens grundplan (fig. 59) är treskeppig. De sex valvtraveerna bäras av ytter­ murarna och tio kolonn er, två rader med fem i varje rad. Valvtrycket mottages även av strävpelarna vid murarnas utsidor. Det enskeppiga, rektangulära koret i öster är välvt med tvenne valv. Västtornen stå i fortsättningen av kolonnraderna. Fyra av kolonnerna, andra och tredje kolonn­ paren från öster, äro grövre än de övriga och uppbära centraltornet. En tvärgenomskärning norr-söder visar (fig. 60), att långhusets mittskepp är högre än de båda sidoskeppen. De senares valv ligga så mycket lägre, att det finns plats ovan dem för ett par läktare, en 1 norr och en i söder i mitt-tornsiravEm (synliga på fig . 62, 63). lVIurar och valv äro av tegel, som både i det yttre och i det inre är överputsat. Kolonnerna äro av röd sandsten, från Öland troligen, de tre portalerna av omväxlande röd och grå sandsten, sockeln runt kyrkan av ljusare röd sandsten och den karnis­ profilerade sockellisten a v grå sandsten; sockeln är ej ursprunglig. Ovan sockeln äro ytterväggarna avfärgade i sandgult. Taklisten är av röd sandsten. Takkuporna norr och söder om huvudtornet ha liksom detta i puts upplagda hörn­ kedjor. Taklisterna äro av sandsten. Yttertaken äro belagda med kopparplåt. Huvudtornet, som har åtta rundbågiga ljudöppningar, två i varje väderstreck, har EXTERIÖR PLAN, SEK'l'IO NER MA'l'ClUAL 254 STOCKHOLM Fig. 58. Jakobs kyrka från sydöst 1925- 1926. The church from the south-east, 1925- 1926. Die Kirche von Slidosten, 192ö-1926. J AKOBS KYRKA 255 kopparklädd kupol med fyrsidig plan. Denna bär på hjässan en gallerinhägnad platå, varpå står en kopparklädd lanternin med oval plan. Lanterninen och därmed hela kyrkan krönes av ett förgyllt kors. Nord- och sydmurarna genombrytas vardera av fem fönsteröppningar, spetsbågiga, med enkelt glas i järnspröjsar (dessa senare tillkommo 1776). I gaveln ovanför syd­ portalen är ett rundfönster, på motsvarande plats på norra sidan ett halvrunt; i tri­ angelfältet ovanför nordgavelns fönster är en rundbågig dörröppning med hissbom ovanför. På västsidan finns ett spetsbågigt fönster ovanför portalen och i norra sido­ skeppets östmur ett fönster, med målat glas, samt i södra sidoskeppets östmur ett nu provisoriskt igensatt fönster. Koret har fem spetsbågiga fönster, som ha spröjsverk av sten (från 1890-talet) · och glasmålningar (utförda 1893). Motiven för bildfram­ ställningarna äro hämtade ur Nya testamentet. Kyrkans nuvarande (1925- 1926) inredning är utförd 1892- 1894 (fig. 63, 90, 91). Innerväggar och valv ha en gulgrå bottenton. De äro dekorerade i s. k. Vasa-renäs­ sans med bågställningar, evangelist- och andra figurer, beRlagsornamentik, fruktsnören etc. i flera färger, mest i olika valörer av rött. Valven ha ribbor i nät- och stjärnmönster (fig. 66, 73). Valvet under huvudtornet har årtalet »1642» av förgyllda järnsiffror. Valvet norr därom har en kvadratisk slutsten med vinkelhake, passare, lod- och våginstrument och andra byggnadskonstens sinne­ bilder huggna i relief (fig. 78). Den tyska inskriften efter stenens kanter är förvans­ kad genom övermålning: »Hans F 0rster . .. . . . mwrer diser chirk 16!3 » (ungefär: Hans Förster lfullbordade?J murarna till denna kyrka 1643). Alla bågar i interiören äro spetsbågiga utom de som gjordes under 1800-talet mellan förs ta och andra traveerna i sidoskeppen, vilka äro rundbågiga. Kolonnbaser och kapitäl ha listliknande profiler. Konsolerna, av grå och röd sand­ sten, från vilka valvribborna springa ut, äro enkla. Golven äro av furu; golvet i koret är mattbelagt. Innerväggarna i kyrkan ha en manshög bröstpanel av furu, oljefärgad, brun, vilken liksom bänkarna och läktarbröst­ ningarna i norr och söder har en 1892-1894 skuren barockdekor. Nord- och syd­ portalens vindfång äro samtida med läktarna ovan dem . Västportalens vindfång är uppbyggt på 1890-talet av delar från ett äldre 1800-talsvindfång, liksom orgelläktaren ovanför i 1800-talsgotik. Trappuppgångarna till norra och södra läktarna äro inbyggda i vindfången. Uppgången till orgelläktaren är i det norra av de båda västtornen. I båda småtornen finnas trappor till kyrkans vindar. Sakristian, i yttervinkeln mellan norra sidoskeppet och koret (fig. 59) består av två rum. Till det västra finnas ingångar från norra sidoskeppet, från koret och från kyrkogården. Väster om dörren till kyrkogården finns ett fönster. Det östra sakristi­ rummet har ett fönster i norr och ett i öster. Mässhakar etc. förvaras i väggfasta skåp. Kyrkan har centraluppvärmning. Under sakristian ligga maskin-, kol- och slaggrum . Ingången till dem är i öster, från Kungsträdgården . INTERIÖRE~ 256 STOCKHOLM c ==::J ! ~ C::---------:J ~L c-~ § . :;;;;;;] c==~ C::::::=-1 lgl~l(~ c_ ::::J Fig. 59. Planritning av Jakobs kyrka Grundriss der Jakobs·Kirch c, 1925-1926. 1925 - l!:l~fi av N. Ahrbom och D. Hellden. Plan of the church , 1925- 1926. JAKOBS KYRKA 257 Fig. 60. Tvärsektion mot öster av Jakobs kyrka, utförd 1925- 1926 av N. Ah r bom och D. Hellden. Querschnitt gegen Osten, 192ö- 1926 . Cross-section Jooking east, 1925- 1926. 17. Sveriges kyrkor . Stocklwlm I V. Fig. 61. Längdsektion mot norr genom norra sidoskeppet i Jakobs kyrka, utförd 1925-1926 av N. Ahrbom och D. Hellden. Longitudinal section through the north aisle, t owards the north, 1925- 1926. Längcn sclmitt dm·ch das nördliche Schiff gcgcn Norden, 1D25 --1D2G. Fig. 62. Längd:sektion mot söder genom mittskeppet i Jakobs kyrka, utförd 1925 - 19~6 av N. Abrbom och D. Hellden. Lä.ngenschnitt durch das Mittel sch iff gegen suden, 192ö- 192U. Longitudinal seetian of the nave, towards the south, 1925-19:W. 260 STOCKHOLM Fig. 63. Interiör av Jakobs kyrka mot öster 1925-1926. Interior looking east, 192ö- 1926. Das Inncre der Kirche gegen Osten, 192ö-192G. JAKOBS KYRKA 261 Fig. 64. Interiör av Jakobs kyrka mot_öster omkr. 1890. Interior Jooking east, about 1890. Das Innerc der Kirch e gegen Osten um 1890. HUVUDDATA I NUVARANDE KYRKAS BYGGNADSHISTORIA Vid restaureringen på 1890-talet knackades putsen bort från kyrkans innerväggar - ytterväggarna hade tidigare putsats om - , och ojämnheterna i tegelmurningen avlägsnades. Lyckligtvis försvunna ej därmed alla yttre bevis på byggnadens ålder och egenartade växt. Första kolonn- eller pelarparet från öster är olikt de övriga fyra kolonnparen i kyrkans långhus : trekvartskolonner av sanelsten äro hopmurade med rätvinkliga tegel­ pelare (fig. 59). Den närmare unelersökningen nedan visar ock, att detta första kolonn­ eller pelarpar är en anordning från 1800-talets mitt, och att koret dessförinnan räckte fram till detta kolonnpar. Andra och tredje kolonnparen äro grövre än fjärde och femte, enär de bära upp centraltornet, för övrigt äro de lika. Men valvet över kvadraten mellan dem är väsentligt olika öyriga valv i kyrkan. Det har rundbågiga gördelbågslinjer och nästan rundbågiga skölclbågslinjer; valvkapporna äro släta som segment av cylindrar; diagonallinjerna äro markerade med puts och löpa ut från jäm­ förelsevis små, med murbruk upplagda platta konsoler; valvet har ingen skulpterad slut­ sten. Övriga valv i mittskeppet ha tydligt spetsbågiga båglinjer, de ha starkt bukiga (konkava) kappor, ribbor av formtegel, som springa ut från päronformade konsoler av 17* 262 STOCKHOLM Fig. 65. Interiör av Jakobs kyrka mot väster 1925-1926. Interior Jooking wcst, 192ö- 1926. Das Innere der Kirche gegen 'Vesten, 1925-1926, sandsten samt ha - utom valvet över orgelverket - en i form av druva huggen slutsten (c:a 40 cm hög). Centraltornsvalvet har en svag stigning mot hjässan, övriga valv ha stark stigning. Årtalet 1642 i tornvalvet behöver naturligtvis ej betyda, att detta valv slogs just då, det anger året då kyrkans välvning avslutades. På vindarna kan man fullständiga iakttagelserna i kyrkans inre. Valven över de östligaste kvadraterna i sidoskeppen ha helt annan karaktär än övriga sidoskeppsvalv; dessa senare, liksom mittskeppsvalven - utom tornvalvet - , ha på översidan synligt ribbsystem, medan de båda nämnda sidoskeppsvalven i öster ej visa det bärande ske­ lettet på översidan. Vidare skiljas dessa båda valv från valven väster om dem me· deist kraftiga murar. Huvudtornets valv visar sig vara ett s. k. romerskt kryssvalv, murat av vanligt byggnadstegel, medan övriga valv äro av sengotisk typ och av särskilt valvtegel (tun­ nare än murteglet). Ungefär halvannan meter ovan sidoskeppsvalvens hjässor syns en linje i de sträck­ murar som bäras upp av kolonnraderna; teglet ovan denna linje är mindre och jämnare än nedanför. De anmärkta olikheterna i valv och murverk bero på förändrade byggnadsplaner och växlande arbetsledning. Av arkivalierna framgår, att nuvarande kyrkas uppmur­ JAKOBS KYRKA 263 Fig. 66. Gewölbe in der Kirche. De tre östligaste vnhen (öyer koret) Jakobs kyrka . Vaults over chancel. 264 STOCKHOLM ning påbörjades 1588 efter ritningar av arkitekten och målaren Willem Boy_ Till den byggnadsperioden, som slutade 1593, höra murarna i koret och långhuset fram till näst sista kolonnparet i väster samt huvudtornet med dess romerska valv; i övrigt inga valv. Omkring 1600 (160 2 ?) beslöts och igångsattes en förlängning av kyrkan med två traveer åt väster. Under perioden 1633-1643 välvdes kyrkan (med undantag för centraltornskvadraten!) och uppfördes de två västtornen samt fullbordades huvud­ tornet med spira. Huvudtornet förstördes vid en eldsvåda 1723 men återuppbygg­ des; 1739 blev överbyggnaden färdig. På 1860-talet genombrötos murarna som skilde kyrkan från de rum, vilka nu utgöra nordöstra och sydöstra kvadraterna i ·•· sidoskeppen . Dessa båda rum hade ursprungligen byggts som sakristia och bisätt­ ningskapelL Nuvarande sakristias västra rum är från omkring 1700, det östra rum­ met från 1926. Dessa data ange i korthet nu stående kyrkobyggnads historia, i det följande utredes den i detalj. Men först ett kapitel om de medeltida Sankt Jakobs-templen på Norrmalm . GILLESKAPELLET OCH FÖRSAMLINGsKYRKAN UNDER MEDEL TIDEN 131 0-'l'ALE'l'S GILLES­ KA P"LL Sankt Jakobs kapell eller kyrka omtalas i handlingar från början på 1300-talet . En viss Håkan Knutsson testamenterade 1311 två mark penningar till »capelle a N0rnemalm in Stokholm de novo extructe•, d . v. s. det ny1.1ppförda eller nyligen uppbyggda kapellet på Norrmalm i Stockholm.l Utan tvivel är det detta kapell, 1 D. S., III, n:r 1791, daterat 23 april 1311. - Uttrycket »de novo extructa" översättes av A. QUENSEL i Jakobs försam lingshistoria, Stockholm 1928, s. 11, med >ånyo uppfört" samt anses betyda, att kapellet på Norrmalm (>möjligt är, att det - - - motsvarar S. Jakobs helgedom>; ibid.) har en historia, som skulle >kunna antagas sträcka sig ännu längre tillbaka> . N. ÖsTMAN har oppo­ nerat sig mot denna tolkning (i tidskr. Vår stad, 1928, s. 208) samt anfört tlera exempel ur me­ deltida latin som visa, att >de novo> i detta betyder >nyligen, nyss, ny-> , ej »på nytt» . I ett dokument, som är föga mer än två decennier äldre än ovan omskrivna testamente 1311, nämligen ett brev från biskop Anund i Strängnäs 17 juni 1288 (D. S., II, n:r 965), omtalas >opidum in ipsa nostra diocesi in fundo di cto Sutnemalm iam de nouo constructum ». >De nouo> kan här knappast ha betydelsen >ånyo», enär - enligt benäget meddelande av prof. N. AnNLUND - Södermalm måste anses ha fått stadsbebyggelse först vid tiden för biskopsbrevets tillkomst. Östman tyder s istnämnda brev på enahanda sätt. - H. ToLL, Medeltidslatinet om Stockholms föregångsstad på Södermalm , Stockholm 1929, vill visa, att >de novo» betyder >på nytt>, >>ånyo>. - Sedan ovan­ stående blivit uppsatt, har doc. S. Kraft visat mig >de nouo» i ett par påvebrev från 1229, där uttrycket icke gärna kan betyda annat än >>nyligen>, nämligen i R. PIPPINGS Kommentar till Erikskrönikan (Svenska litteratursällskapet i Finland , 187), Helsingfors 1926, s. 88: >Finlandensis episcopus - - - ewangelicando - -- - de no u o - - - acquisiuit eidem » (Åbo domkyrkas Svartbok, n:r 3) samt: >>episcopo Finlandensi - - - de nouo per te conuersi>> (Svartboken, n:r 6), d. v. s. >nyligen omvända», ej >å nyo» . Pipping framhåller i en not, att översättningen »nyligen>, icke »å nyo », bekräftats som den rätta av doc. G. 'l'hörnelL J AKOBS KYRKA som på 1320-talet kallas »ecclesia sancti J acobi » i eller vid Stockholm 1 . Vid ka­ pellet fanns präster (omtalas 1328), kyrko­ gård (1345) och prästgård (1447). 2 Det är mycket troligt, att Jakobs ka­ pell stått i förbindelse med Jakobs gille i Stockholm, vars existens under 1300-talet A. Schuck påvisat- 3 Gillets sigillstamp, som har inskriften: » Sigillum convivii beati J acobi Stocholmis > > (Sankt Jakobs gilles i Stockholm sigill), är ännu beva­ rad (fig. 67 ).4 Genom jämförelse m ed an­ dra 1300-talssigill kan man lätt fastställa, att Jakobs gilles stamp graverats i början på 1300-talet, man skulle t. o. m. kunna våga fixera tidpunkten till 1310-talet. 5 Samtidigheten i kapellets och sigillstam­ pens tillkomst tyder onekligen pa ett sam1 265 Fig. 67. »Sankt Jakobs gilles i Stockholm sigill », från 131 0-talet. Das Siegel der St. Jakobsgildo, um 1310 . Scal of St. James 's Guild, ab ou t 1310. F. DE BnuN, En vandring genom det medeltida Stockholm (i S:t Eriks årsbok 1912, s. 183) ; D. S., IV, n:r 2601 (1327), n:r 2654 (1328). 2 D. S., IV, n:r 2654 (1328: >- - - et sacerdoti>>); D. S., V, n:r 3903 (1345, 23 febr. : »circa cimiterium ecclesie sancti Jacobi »; förmodligen är det samma donationsbrev som åsyftas i Pering­ skiölds diar. , s. 1263, dat. 1345 : >>- -- - wid S:ti Jacobi kyrckegård >>; här omtalas således ej präst­ gård, som Qu ENSE L , a. a., s. 11, not 5 påstår); Jordeböcker, 1447, 8 maj (•- - -- prestegardhen widh sancti Jacob »), den äldsta notis ang. prästgården jag påträffat. 3 A. Scm}CK, S:t Jakobsgillet i Stockholm (i S:t Eriks årsbok 1925, s. 116- 120), en uppsats skriven med anledning av det fynd Schiick gjort av gillets sigillstamp, vilken han daterar till 1300-talet utan närmare tidsbestämning. • Sigillstampen, av koppar, Diam. 6,5 cm, finns i Statens historiska museum . 6 På .Jakobs-gillets sigill (fig. 67) h ar man att ge akt främst på följande: bokstavstyperna, figu­ rens hållning och mittfältets rutnät med ornament (i varje ruta). Bokstä verna äro gotiska ma­ juskler. Figuren , som vid sin högra sida har en, sannolikt av en rem över axeln uppburen bok­ väska med pilgrimssnäcka - dylika även på båda sidor om figuren - , bär i sin vänstra hand en bok (?) och bakom vänstra axeln nå got som kan vara en pilgrimsstav; i högra handen håller han ett förem ål, som bör tydas som ett svärd men i verkligheten är en spira. J a kobs-bilden är nämligen graverad efter ett sigill med en sittande konun g, vilket dels spiran och högra handens ställning, dels den oproportionerligt korta stå-figuren förr åda. Sigillets alla bokstavstyper utom N och H finnas i Bengt Birgerssons (hertig av Finland och biskop i Linköping) sigill 1283 (B. E . HILDEBRAN D, Svenska sigiller från medeltiden , Stockholm 1862-1867, ser. l, pi. 6: 35). Bland de få bevarade typerna på konung Birgers sigill 1311 finns H lika Jakobs-sigillets, dessutom rut­ nät med ornament, pärlstavar inramande legenden, höfterfäst-ställning för spiran samt hårbucklor (ibid., ser. l, pl. 10: 54). Hertiginnan Ingeborgs sigill 1318 (möjligen graverat i Norge) har genom­ gående lika bokstavstyper samt rutad botten (ibid., ser. 1, pl. 10: 58). Med konung Magnus II:s 266 STOCKHOLM band mellan kapellet och gillet, vilka båda buro den h elige Jakobs namn, och det torde icke vara för djärvt att påstå, att 1310-talets Jakobs-kapell var ett gilleskapelL Uppgifterna om Jakobs kapell äro icke så utförliga, att man efter dem kan säkert peka ut kapellets läge. »Vid» eller »nära» äro inga nöjaktiga topografiska uttryck, men de ge förhållandevis god ledning. Särskilt givande äro ingresserna till ett par bullor och suppliker (bullan upprepar vanligen noggrant supplikens ingress) i den påvliga korrespondensen från 1400-talets början. 1 GILLESKAPEL- I en påvlig bulla 1421 säges inledningsvis, att en stor mängd troende strömma till ~l~GE~v:~- spetälskehusets kapell utanför Stockholms murar för att tillbedja, av kärlek till den GÖRANs Hos- helige Jakob, i vilkens namn detta kapell är grundat. 2 Spetälskehuset, eller de spet­ PICJ.'AL älskas gård, var det Sankt Görans hospital som byggdes 1418-1419 på Norrmalm. 3 Sannolikt låg detta (med användande av nuvarande beteckningar) invid .1\'Ialmtorgs­ gatans, eller troligare Regeringsgatans mynning till Gustav Adolfs torg (mellan detta och Jakobi3gatan). 4 Av uppgiften i 1421 års påvebrev om att Jakobs kapell då var spetälskehusets kapell (capella domus lepro_ s orum) kan framgå, att spetälskehuset eller hospitalet låg i omedelbar närhet av Jakobs kapell. Tydligen hade det sedan 1311 kända Jakobs-kapellet annekterats för hospitalets behov, förmodligen därför att gillet upplösts eller uppgått i annan sammanslutning. Om det för hospitalet antagna läget är det rätta - de Bruns på tomtuppgifter grundade mening om hospitalets sigill 1321 börja avvikelserna från .Jakobs-gillets sigill överväga (ibid., ser. l, p!. 11: 59). Sigillets totalkaraktär överensstämmer - frånsett mittbilden och ett par bokstavstyper -- med Stral­ sunds sigill, som är känt från 1329 men torde vara äldre (E. v. BERCHEM, Siegel, Berlin 1918, Abb . 107), samt med det Stockholms stads sigill som är känt sedan 1326. 1 Doc. S. KRAF'l' har godhetsfullt bistått med läsning och översättning av de latinska breven samt av de latinska inskrifterna på gravmonument etc. i det följande. 2 R. A., K. H. Karlssons avskrifter ur Vatikan-arkivet, Bulla 1421, 12 febr., Rom, av Martin V:» - - - cum itaque sicut accepimus ad capellam domus leprosorum extra muros opidi Stoc­ holm Upsalense diocese ob beati .Tacobi sub cuius vocabulo ista capeila fundata existit reveren­ tiam et honorem devotionis causa copiosa Christi fidelium confiuat multitudo - - - »; i skri­ velsens fortsättning säges, att de allmosor som inkomma till kapellet så väl behövas för de spet­ Ulska, varför det är önskligt, att nämnda tillbedjan fortsätter och tilltar (vigeat et augeat); hundra dagars botlindring utlovas, men detta gäller icke i händelse andra lättnader tidigare lovats dem som på viss annan tid besöka kapellet eller lämnat hjälp till dess uppförande eller vidmakthållande (ad eius fabricam aut conservationem). Bullan finnes i översättning hos DE BRUN, Holmiana et alia, IV:1, fol. 145, dock på ett par punkter med annan tolkning än ovan givits. Huruvida »fa­ brica» skall översättas med •uppförande>>, »byggande» (så hos de Brun och ovan) eller med >kyrko­ kassa » är ovisst. Y. BmLIOTH, Svensk kyrka, konungadöme och påvemakt 1363- 1414, Uppsala 1925, s. 9, översätter >fabrica ecclesire» med »domkyrkokassa». .Tfr dock »ad prrefati domus hospitalis fabricam» i brev 1421, 13 juli, som av B1tNG, II, s. 60, översättes med »til des bygnad» . 3 1418, 28 juni skänkes jord i Pen~ingby till hospitalet som skall byggas på Norrmalm (D. S., III, n:r 2495). Från 1419 (till 1526) finnas föreståndare .vid Görans (Georgs, Örjans) hospital; Äm­ betsbok, s. 256. • DE BRUN, Från det gamla Stockholm, s. XIV; Holmiana et alia, I, fol. 163. J AKOBS KYRKA 267 lokalisation synes oantastlig - , så är det klart, att även Jakobs kapell låg närmare nuvarande Regeringsgatans mynning än den nu stående Jakobs kyrka gör. I ett par bevillningsbrev för Görans hospital 1431 och 1433 anges dettas läge »invid» eller ~nära» Jakobs kyrka (prope ecclesiam sancti Jacobi, apud ecclesiam sancti J a­ cobi).1 På samma sätt fixeras hospitalets läge i förhållande till Jakobs kyrka i en supplik till påven 1433. 2 I de många skrivelserna rörande Görans hospital senare under århundradet förekommer ej denna lokalbestämning, vilket på sitt sätt visar, att hospitalet nu ej längre var okänt. Men ännu på 1430-talet ansågs det nödvändigt att bestämma läget av Görans hospital och Görans något år yngre kyrka (om denna se nedan) i förhållande till Jakobs kyrka, det äldre topografiska begreppet. Upplysningarna om Görans hospital och Jakobs kyrka i den nämnda suppliken 1433 GÖRANs nos­ ha framförallt stort byggnadshistoriskt värde. Stockholms borgmästare och råd börja PI'l'AL l'ÅR NY'l'T KAPELL sin böneskrift till påven med att omtala, att de ha inrättat, uppbyggt och fullbordat ett hospital eller spetälskehus med kapell och kyrkogård invid aposteln Jakobs för. sam lingskyrkas kyrkogård utanför stadens murar, och -· nu upprepas delvis det nyss berättade, vilket man synes ha lagt stor vikt vid - de ha vid nämnda spetälskehus anlagt ett kapell med klocktorn och kyrkogård; de anhålla nu om två kapellaner. s Av 1433 års supplik framgår , dels att det numera fanns två gudstjänstlokaler med I4so-TALE'l'S var sin begravningsplats nära eller invid (prope) varandra, dels att den ena gudstjänst- FÖR~~~~r:Gs­ lokalen var ett kapell (Görans), den andra en församlingskyrka (Jakobs). Tydligen h ar det byggts ett nytt kapell åt hospitalet efter 1421, vilket år Jakobs kapell kallas spetälskehusets kapell. Men då det ej är troligt, att det hundraåriga Jakobs-kapellet, sedan det ratats av hospitalet efter ett tiotal års nyttjande, skulle ha fått rangen av föreamlingskyrka, så torde man kunna antaga, att det byggts en ny Jakobs-kyrka i trakten. Det 1311 omtalade Jakobs-kapellet, måhända av trä, revs sannolikt när hos­ pitalet fått sitt nya kapell färdigt 1433 (då man skriver till påven om kapellprästm-).4 1431, 17 maj, t r.: R\.NG, II, s. 61 -62; 1433, 21 april, pergamentsbr., R. A. R. A., K. H . Karlssons avskrifter ur Vatikan-arkivet, Supplik (även bulla finns) 1433, 8 dec., Stockholm, från borgmästare och råd : >- - -- quoddam hospitale seu domum leprosorum cum ·capella et cimiterio prope cimiterium parrochialis ecclesim sancti Jacobi a-postoli extra muras dicti ·opidi - - - erexerunt, constituerunt et perficerunt, necnon apnd eandem domum unam capell am cum camparrile et cimiterio - -- - construxerunt - - - ». 3 Ofta göres ingen skillnad på >ecclesia > och >capella», men i skrivelsen 1433, 8 dec. vill man tydligen särskilt betona skillnaden mellan >församlingskyrka> och >kapell> . Jfr ScHDCJc, S:t Jakobsgillet, a. a ., s. 118, not 4. 4 1358 omnämnes en kyrkoherde Kelderns i S:ti Jacobi, Stockholm (Y. BmLIO'l'H, Den påfliga beskattningen af Sverige, Uppsala 1915, s. 329). Om detta betyder, att ovan omskrivna Jakobs­ kapell då var församlingskyrka, är ovisst. 1426 fanns en kyrkoherde Gerekin Benekini i Jakob och Solna, som var prebendat vid Nikolai kyrka (DE BRUN, Holroiana et alia, JV: l, fol. 63, anser 1423 (5· apri l) vara det rätta årtalet, ej 1426, som är R. A: s datering); sammanställningen ,i Jakob och Solna>> behöver ej betyda, att J akob var församlingskyrk a (men väl annex till Solna; se nedan). En supplik till påven 143:2, 15 febr. (R. A., K. H. Karlssons avskrifter ur Vatikan­ 1 2 2li8 STOCKHOLM Fig. 68. Parti av Frantz Hagenbergs kopparstick över Stockholm från norr omkr. 1575-80. förgrunden t. v. platsen för nuv. Jakobs församling. I rreil eines Stich es liber Stockholm von Norden von F. Ho­ gen berg um 157 5 - 80~ Im Vordergrund links der Platz der jetzigen Jakobs-Gemeinde. Part of a print representing Stockholm from the north , by F. Hogenberg, about 1575-80. Position of the present Ja1nes's parish in f oreground to loft. En notis från 1400-talet synes bestyrka antagandet, att hospitalet och Jakobs kyrka lågo intill varandra (d. v. s. så nära, att resp. kyrkogårdar rent av stötte ihop): i Annales holmienses 1451-1463 berättas, att efter striderna i augusti 1463 begrovos många vid Jakob och Göran. 1 a rkivet, i översättning hos DE BRUN, Holmiana et alia IV: 1, f o l. 83) handlar om >S:t Nikolai församlingskyrka, som är den enda i samma stad>; av detta uttryck har man slutit till, att Jakobs kyrka ej gärna kunde vara församlingskyrka vid denna tid, eftersom Nikolai kyrka (Storkyrkan) var >den enda> i Stockholm. Men då ju Norrmalm den tiden låg utanför eller vid Stockholm (endast sällan förekommer bestämningen >i> Stockholm), så var det alldeles riktigt att beteckna Nikolai kyrka som den enda församlingskyrkan i staden, ty Jakobs kyrka (liksom Solna kyrka, med vi lken den synes ha varit förenad i egenskap av annexkyrka - detta ej riktigt utrett ännu) ansågs tydligen vara landskyrka. 1 Script. rer. svec. III:l, s. 29:> - - - quorum corporum major pars apud sanctos Jacobum videlicet et Georgium est sepulta>. J AKOBS KYRKA l 269 ---........---­ . . _.,_ Fig. 6~. Detalj ur Frantz Hagenbergs kopparstick omkr. 1575- 80 (se fig. 68). Den medeltida kyrk· gaveln, kringbyggd med trähus, sticker upp i trädkronan t. v. På 1600-talsefterbildningar av sticket har man ändrat om kyrkgaveln till en skorsten, ur vilken rök bolmar. Detaille des Stiches Fig. 68. E inen Giebcl der mittelalter­ lichen St. Jakobs-Kirche (gebant um 14HO), umgeben von Ideiucn Holzhäusern, s ieht man in der Ba.umlJ:rone links h ervorragen. Detail of th e print fig. 68. A gable of the mediaeval St. James's church (built about HöO), surrounded by small wooden houses, is to bo s een b eside trce to l eft. Jakobs kyrka, någon gång kallad Japs kyrka, omtalas i :flera urkunder från 1400­ talets senare hälft, likaså det nya Görans- (Georgs-, Örjans-) kapellet. Då det aldrig meddelas någonting som tyder på byggnadsarbeten vid Jakobs kyrka, kan man vara ganska säker på, att 1430-talets Jakobs-kyrka var densamma som vi veta stod på Norrmalm 1527 . Denna stadsdel är så summariskt återgiven på »vädersolstavlan» 1535 1 i Storkyrkan, att man ej kan urskilja någon kyrkoruin. Men på Frantz Hagen­ bergs kopparstick omkring 1575--80 äro detaljerna tydligare (fig. 68, 69). En stengavel med ett par gluggar sticker upp ovan trähuflen (längst till vänster på bilden; ett träd bakom gaveln); gaveln har hört till en byggnad med klerestorieväggar (d. v. s. mitt­ skeppsmurar, som skjuta upp ovan sidoskeppstaken), en kyrkobyggnad i exteriören påminnande om Nikolaus i Visby t. ex. Nuvarande Jakobs kyrka har liknande två­ 1 Fig. 2 i QuENSELS a. a. visar ett parti av målningen (som dock felaktigt daterats 1528). 270 STOCKHOLM delat, »basilikalt» takfall (västgaveln är dock av annan typ). Konsthistoriskt sett kan gaveln mycket väl dateras till 1420-1430-talen, vilket överensstämmer med det som ovan utlästs ur handlingarna från samma tid: att en ny Jakobs-kyrka av tegel , förmodligen treskeppig, uppförts på platsen efter 1421, före 1433. En stackare kom 1481 i skuld till »sancte Jacobs» och pantsatte sin »kiortill» för 6 mark. Några år innan kyrkan revs, fick den tillsammans med andra kyrkliga och världsliga institutioner en större summa pengar i testamente av Herman Lyttingh 1523: »ridder sancte Jöran vtanför staden, sancte Jacobs thernest, til förbetre wäger oc stiger, item staden till bygningh, til sancta Clara klöster, sancta Maria Magda­ lena » etc. 1 Det är icke troligt, att 1400-talets Jakobs-kyrka låg precis på den plats där den nuvarande · är uppbyggd (sid. 275). Men med ledning av de uppgifter härom, som Johan III:s brev lämna, kan man säkert påstå att den nuvarande kyrkogården är tagen i bruk redan under medeltiden. Den medeltida kyrkobyggnaden bör då, enligt medeltida skick, ha legat norr om kyrkogården; hur långt norrut kan ej sägas, då vi ej veta om och hur mycket området beskurits. DEN MEDEL· Ej förrän 1527 talas något om själva kyrkobyggnaden . Det är referaten av vad . '!'IDA ANLÄGG- som förekom på riksdagen i Västerås detta år som meddela, att kyrkan var m luad NINGEN RIVES 1527 och av tegel_2 Man hade anklagat Gustav I för att han lät bryta ned kyrkor och kloster. Kun­ gen svarade, att detta var icke helt efter sanningen; dock var det riktigt, »ath Stock­ holms borgare med stor skeel haffua talad om the kyrkior på malmarna liggia, stade­ nom till stort forfång, thå han belagd aer, och fienderue til godho », och att kungen därför ansåg det vara bäst, att kyrkorna på malmarna nedbrötos, vilket dock ej skett ännu. På Gustavs fram ställning svarade rådet och menige adeln, att de voro nöjda med vad kungen kunde komma överens med Stockholms borgare om beträffande kyrkorna på malmarna. Köpstads- och bergsmännen läto veta sin mening om malmkyrkorna: »det synes them allom lict vara, att the affbrwtes och forbettrades crononnes stad och slott med ». Allmogen lät också de praktiska synpunktern a råda och uttalade som sin mening, att de nämnda kyrkorna kunde nedbrytas »til ath forbettra staclzens mwr med tegledt» . Detta meningsbyte om malmkyrkornas vara eller icke vara skedde i juni 1527 . På hösten samma år raserades bl. a. Klara kloster och Jakobs kyrka, dels för att ej fiender skulle ha någon nytta av byggnaderna, dels för att man skulle få tegel till staelsbefästningarnas förstärkning, vilket framgår av diskussionen i Västerås. Jakobs 1 Tänkeboken 1481, 7 april; R A., pergamentsbr. 1523, 16 mars. - Lyttinghs donation »til förbetre wäger oc stigen var säkerligen riktad till staden , ej till kyrkan (som QuENSEL, a. a., s. 13, oriktigt antar), vilket även torde framgå av det eftPrföljande »item staden till bygningh ". 2 Gustav I:s registratur 1527, Stockholm 1861, s. 208-209, 218, 221, 225. JAKOBS KYRKA 271 kyrkas nattvardssilver (se sid. 340) avlämnades - av kyrkoherden i Solna -- till Gustav Vasas utskickade. 1 Hur pass fullständigt Jakobs kyrka bröts ned kan nu icke sägas nilgot om, men utom den ännu 1575-1580 kvarstående gaveln fanns sannolikt så mycket kvar av murverket, att man då återuppbyggnadsfrågan blev aktuell sistnämnda år, kunde se hur kyrkan varit anlagd. Olavus Petris korta anteckningar om namnkunniga städer i Sverige äro odaterade men troligen nedskrivna under senare hälften av reformatorns levnad. De få raderna om Stockholm innehålla ej många ord om Jakobs kyrka »vtan för stadhen på Nörrmalm», men den bestämda form Olavus Petri givit sina meddelanden om att en byggnad fanns (>>är») eller hade funnits (»var») gör, att de äro att betrakta som fullt pålitliga kalen ­ darieuppgifter. Orden om Jakobs kyrka bekräfta, att Västerås-beslutet om kyrkans nedrivande verkställts : >>St. Jacob kyrkie war ther ock» . 2 JOHAN III :S KORSKYRKA .Johan III:s enastående stora intresse för byggnadskonsten, icke minst den kyrkliga, LhGKYUKA MED 'l'VÄU­ räckte till även för de av fadern ned brutna k yrk orna på malmarna öster och väster SJ>Men widh Stocholm synes för nöden [wara], för folckens myckinheet skull, at på huar malm, huad rådh thertil kunne finnas, wore een kyrkio igen, ther folckit motte bequämbligen haffua theras tilflykt arla eller seerla, at icke så månge skola trengas in til huffuudkyrkionne i staden>>. 3 I ett brev den 11 januari 1580 från Vadstena till slottsloven i Stockholm Erik Björnsson (Björsson) om kyrkobyggnadernas och kyrkogårdarnas iståndsättande på Norr­ malm lät konung Johan vederbörande få veta sina önskemål beträffande den nya Jakobs­ kyrkans utseende: Kyrkogårdarna på malmarna skulle omgärdas med sten i stället för med trä, vilket man stulit (jfr ovan sid. 239). Vidare skulle slottsfogden redan samma vinter låta anskaffa så mycket timmer och virke som kunde behövas till en »korsswerkeskyrcke >>, vilken kungen ville ha uppsatt »på Sancte Jacob .. . effter thet sätt» han låtit bygga på Torvesund (nuvarande Drottningholm). Kyrkan skulle vara 80 alnar lång, 30 alnar bred och 18 alnar hög samt ha två gavlar. Och på det att samma kyrka skulle kunna uppföras >>medh ringe steen >>, borde fönstern.a göras stora »effter thett sätt som bäst will tiene >>. 4 Beteckningen >>korsswerkeskyrcke>> samt föreskrifterna om att timmer och virke skulle 1 2 3 4 K. A., Riintekammarbok 1527, s. 376. 0LAVUS PETUI, Samlade skrifter, utg. av B. HESSEL~IAN, 4, Uppsala 1917, s. 557. Kyrkoordningar och förslag dertill före 1686, I, Stockholm 1872, s. 337. Riksreg. - Tr.: WrrTINGH, s. 236 (förra hälften av k. br. 1580, 11 jan.); s. 232 (senare hälften). 272 STOCKHOLM ....- -- l ........... _p. i *-V- / i r - ---'-­ _-? l l l l :·­-:··r··r -­ !li \i j : i --L_t __ l_ j __;- -+--'--"--'--'-'-l./_ - -- ~ -- i ! l r· ···-------· · ···J / / l l / / l -· -· - ··­- ··· - --····----1 Fig. 70. Uppmätnin gsritning 1926 av murverk, som påträffades vid grävning för sakristi­ tillbyggnad strax norr om koret. A mur från 1698. B välvt rum från 1500-talet (jfr fig. 71). C lämningar av trappa, som fört ned till B . D värmeledningskanaler frän 1850-talet. E mur från 1800-talets senare hälft (s. 301). Alte Grundmauern untor der j.etzigen Sakristei. Foundation w alls of buildin gs from the 16th and 11th century under and beside present sacristy . anskaffas och att sten ·- här menas säkert tegel - skulle sparas kunna tyda på, att Johan III avsåg en kyrkobyggnad m ed timmerkonstruktion och med fyllningar av tegeL Anvisningen att byggnaden skulle uppföras på samma sätt som Johans slottsanläggning på Drottningholm talar härför. På 15 70-talet anskaffades för nämnda slottsbygge utom · tegel förhållandevis mycket timmer. H ahr, som meddelat material­ siffror från Drottningholms-bygget, påstår visserligen icke, att m an där arbetat i kors ­ virkesteknik, men det är sannolikt, att så var fallet. Ännu under Johan Ill:s tid byggdes ofta korsvirkeshus, som voro tillåtna; däremot ansågs det icke önskvärt med hus enbart av trä på grund av eldfaran. 1 1 H ARR, Johan III:s renässans, II, s. 132 ; 108. Prof. I. Wahlman har haft vänligheten göra mig uppmärksam på, att korsverke 1580 möjligen hade annan betydelse än nu. l.lttrycket be­ höver icke avse en byggnadskonstruktion av trä i vad som nu kallas fackverk. Det är knappast J AKOBS KYRKA 273 Fig. 71. Uppmätningsritning 1926. Sektion av det på planen fig. 70 med B be­ tecknade valvrummet från l 500-talet; te~rlet delvis medeltida. Muren t . h . är terrassmur m ot Kungsträdgården (jfr sid. 301). Trappan t. v. revs 1926 (s. 301). Altes Mauerwork unter der jetzigen Sakristei (vergl. Fig. 70). Old walls under present sacristy (cf . tig. 70). Tre månader efter detta brev, den 18 april 1580, sände Johan III från Linköping ett nytt till Erik Björnsson, en full makt »vm thenn kårskyrckie, som wedh sancte Jacobs kyrckegård på Norremalm vpbygges schall», som brevets rubrik lyder. Även texten talas om en korskyrka: » - - - att effter thett wij nu i thene ssommer wel e lathe vprette och bygge enn kårskyreke wed sancte Jacobs kyrckegård på Norremalm , effter then bescheed och befalningh som wår trootienere och befalningAman på Stock­ holm Erich Björson thervm bekommith haffuer», och enär det behövs en del dags­ verken till detta, så får Björnsson fullmakt att fordra sådana av alla som bo på Norrmalm. Brevet fortsätter: »Ther näst, effter wij förnimme, att på then platz och rum, som wij wele att samme kyrcke schall bliffue ståendes, såsom och in på sielffue kyrckegården, äre någre buss och gårder vpsatte, så schall och för:de Erich Biörson härmedh haffue macht och befalningh på wåre wägne, att seije them till, som ther boendeE' äre, att the medh thet allerförste vthen all vndtschyllen och geensage flyttie sin huss och gårder tedhen, så wijdt att samme kyrckegård iu ändeligen bliffuer så troligt, att man ämnat uppföra en kyrka med de i k. br. 1580, 11 jan. angivna måtten i den endast för byggnacler med relativt små rum praktiska fackverkskonstruktionen. - I detta sammanhang kan nämnas, att det i stadens tänkeböcker från 1500-talets sista årtionden göres skillnad på stenhus, korsverkshus (ibland med tillägget: på stengrund) och trähus. 18. Sveriges kyrkor. Stoekholm l V. 274 STOCKHOLM stoor som han tilförende aff ålder haffuer waridt - - -» . Vidare skulle Björnsson anvisa tomter åt dem som måste flytta från kyrkogården.1 Av aprilbrevet 1580 kan möjligen framgå, att Johan III ändrat sina planer beträffande den nya kyrkans läge. I januari önskade han en kors­ virke~byggnad »på S:t Jakob»; bokstavligt skulle det betyda, att den nya kyrkan skulle byggas på den nedbrutna kyrkans grund. I aprilbrevet är skrivet om den korskyrka, som skulle byggas »vid S:t Jakobs kyrkogård», ej som i januaribrevet »på S:t Jakob ». Och då kungen hade fått veta, att det stod hus på den av honom bestämda bygg­ nadsplatsen »vid» ( = bredvid) kyrkogården, så be­ fallde han, att dessa skulle bort liksom ock de hus som stodo inne på kyrkogården (se fig. 69 !). Enligt aprilbrevet skulle kyrkan byggas efter de besked Björnsson förut fått . Man bör därför läsa januari- och aprilbreven 1580 såsom kom­ Det nya Fig. 72. Plan avFrauenkirche i Nlirnberg. pletterande, ej motsägande varandra. Die Frauenkirche in Plan of Frauenldrchc, Jakobs-templet skulle således byggas i korsform N tirnb erg. Grundriss. Ntirnberg. av timmer och tegel i något slags korsvirkesteknile Efter jämförelse med föreskrifterna i ett k. br. 1588, l 7 april, synes man även kunna få fram, att 1580 års kyrka skulle ha treskeppigt långhus (se vidare nedan, sid. 276). Wittingh omtalar i sin bok, att han hört av Jonas Bång -- en för Stockholms antikviteter mycket intresserad forskare under 1700-talets senare hälft - , »det han någorstädes sett St. Jacobs grundritning (teckn ad på en pergamentstafia af den äldre Bur::eo) föreställa en gammalmodig korssbygnad». Wittingh förmodade, att denna ritning återgav den medeltida kyrkan, 2 men mera sannolikt är, att den var gjord efter 1580 års förslag till långkyrka med tvärskepp, vilken förslagsritning i så fall kopierats av fornf?rskaren och fornvårdaren Johan Bure (Johannes Bureus). Detta kan Bure ha gjort på initiativ av hertig Karl (IX), vilken 1602 gav honom ett par uppdrag, söm stodo i samband med h ertigens planer på upprättande av en stad på Norrmalm (se sid. 279). Enligt anteckningar av Bure framgår, att han och ett par andra 1602 för hertig Karls räkning tecknat en del bilder av Stockholm. 3 1 Riksreg. - Tr.: BÅÅ'l'H, Utredningar, V, s. 70- 71 (13 april hos Bååth är fel; QuENSEL, a. a., s. 17, not 4, uppger oriktigt 1588; fullmakten är daterad 1580, 18 april). 2 WITTINGH, s. 44. • NrLS ÖSTMAN, Johannes Bureus' förlorade stockholmsbilder (i F. U. WRANGEL, Stockholmiana, V, Stockholm 1916, s. 279-286); ERIK VENNBERG, Johan Bure (i Svenskt biografiskt lexikon, 6, Stockholm 1926, s. 699). J AKOBS KYRKA 275 Samma Bure graverade Norrmalms sigill 1602, likale­ des på hertig Karls anmodan (avb. på titelbladet). Intet talar för att den i Johans brev omnämnda kyrko­ gården legat söder om den tomtdel där nu .Jakobs kyrka ligger. Denna skulle enligt Johans befallning uppbyggas på en plats bredvid kyrkogården, vilken plats ursprungligen tillhört kyrkogårdsområdet, d. v. s. varit begravningsplats. Det sades ju uttryckligen i april­ brevet 1580, att det bodde folk på det rum där den nya kyrkan skulle stå (och på kyrkogården). De där boende skulle nu flytta sina hus och gårdar så långt bort, att kyrkogården bleve lika stor som den förr varit. Det synes sålunda vara klart, att Johan utsett till bygg­ nadsplats (en del av) det gamla begravningsområde som han genom sin reduktionsåtgärd (i brevet den 18 april 1580) återfört till kyrkotomten. Men på denna återvunna tomtdel låg icke den me­ deltida kyrkobyggnaden. Som ovan sid. 270 påpekats lades kyrkan under medeltiden alltid norr om det för de vanliga begravningarna avsedda området. Norr om kyr­ kan jordades endast missdådare. Den Jakobs kyrka som Fig. 73. Plan av Jakobs kyrka, uppfördes omkring 1430 måste då ha legat norr om med valvschema (sakristian är ej inmätt). den nuvarande, under medeltiden anlagda kyrkogården, Grunc1riss der St. Plan of St. James's Jakobs Kirehe mit church (excluding kanske just där lantmäterikontorets byggnad- av drott­ Gewölbesch ema. vestry), with Die Sakristci nicht schorne of ning Kristina anlagd som »lusthus» - nu ligger. eingezeichnet. vaultiug. Förmodligen var det med tanke på en gatuplan för Norrmalm, som Johan III ville ha Jakobs kyrka söder om kyrkogården, i korsningen av de vägar som ännu finnas kvar, nuvarande Arsenalsgatan och Västra trädgårdsgatan. JOHAN III:S KVAD RATKYRKA Det gick ej fort med kyrkobyggandet. Man ser av ett brev 1588, för vars innehåll sALKYRKAPÅ­ skall redogöras här nedan, att bygget var påbörjat. Men då Johan III det året ändradeBÖRJAs 158 8 sina tidigare befallningar är det antagligt, att man ej hunnit längre än till grunden. Det mest intressanta är, att Johan nu ville ha en kyrka i en annan typ än 1580. I en skrivelse den 17 april 1588, utfärdad i Borgholm, meddelade konung Johan, att han var belåten med de upplysningar · han fått angående Klara kyrka i Stock­ holm, likaså, att han var tillfreds med, att stadens borgmästare på allvar tagit itu med att beställa om Jakobs och Maria Magdalena kyrkor samt kapellet på Söder­ malm. Tyvärr har icke det brev varpå kungens är ett svar anträffats; brevets 276 STOCKHOLM 15 88 ÅRS BYGGNADB­ RITNINGAR frågor och meddelanden skulle otvivelaktigt ha lämnat värdefulla upplysningar till komplettering av det som eljest framgår av den långa svarsskrivelsen. Kungen önskade nu, att Jakobs kyrka skulle få endast fyra pelare och att den icke skulle byggas mer än 60 alnar lång samt 40 alnar bred. På pelarna skulle tornet eller spetsen sättas, mitt på kyrkan. Vid den västra gaveln, intill gatan, skulle vara ett litet vapenhus, som dock icke fick byggas högre än under nosen», ett rundfönster, för att icke ljuset skulle utestängas. Och blir då, fortsätter den kungliga skrivelsen, en förändring på kyrkorna, att de icke alla äro lika såsom nu de tre endels äro. Med »de tre» menas tydligen Maria Magdalena kyrka och Södermalms kapell samt Klara (eller Jakobs?) kyrka. De tre förstnämnda voro korskyrkor. I samma brev lovade Johan Norrmalms-borna ett rådhus (av tegel).! I det andra brevet samma år, 1688, utfärdat elen 6 juli i Norrköping, tackade Johan för en skrivelse han för någon tid seelan mottagit och för de »efterliknelser» som sänts honom angående Jakobs kyrka. Dessa ritningar hade behagat kungen, och han återsände dem nu med påskrift om godkännande - såsom vi ock hava unelerskrivit grunden till samma kyrka - jämte en anmaning att påskynda arbetet.2 Den 1580 omskrivna kyrkan skulle byggas i korsform, 80 alnar lång, 30 alnar bred. Då 1588 års kyrka skulle ha endast fyra pelare, torde det av denna bestämmelse framgå, att 1580 års kyrka skulle ha flera än fyra pelare. Vidare kanske man av föreskrif" terna om torn mitt på kyrkan och vapenhus i väster kan sluta till, att torn och vapen­ hus icke hade de platserna på 1580 års ritningar. 1580 års kyrka skulle då ha varit planerad som långkyrka med flera pelare, sannolikt treskeppig, med tvärskepp. Denna gotiska byggnadstyp, med eller utan tv-ärskepp, höll sig kvar inom kyrkobyggnads­ konsten i Norelen in på 1600-talet. Jakobs kyrka i sin nuvarande planform hör till samma typ. Med 1588 års byggnadsföreskrifter angående den nya Jakobs-kyrkan övergav Johan den ursprungliga planen på en rektangulär långkyrka och godkände »efterliknelser» till en treskeppig kyrka med ungefär kvadratiskt menighetshus, som skulle bära ett torn mitt på. Kyrkans mått fastställdes till 60 x 40 alnar ; förmodligen skulle allmänheten s rum bli ungefär 40 x 40 alnar och koravdelningen 20 alnar lång med samma bredd som mittskeppet. Även denna byggnadsform var medeltida. Till långkyrkatypen hörde ett flersidigt avslutat kor, oftast av långhusets bredd, med eller utan inre om­ gång, till kvadrat- eller salkyrkan vanligen ett enskeppigt kor, smalare än kyrkan i övrigt, med tre- eller femsidig avslutning i öster. I samma månad Johan förordnade om att Jakob skulle byggas med endast fyra pelare samt med mitt-torn, gav han befallning angående Trefaldighetskyrkans i Stock­ holm uppförande (1588, 5 april). 3 Ett brev den 6 januari 1589 meddelar, att Willem 1 2 3 Riksreg. Riksreg. - Tr.: vVITTINGH, s. 232; W :s .Riksreg. - Se GRANLUND, n:r 463, not. DISSERT. I , s. 6. JAKOBS KYRKA 277 Boy gjort ritningar till Trefaldighetskyrkan, som fått kvadratisk grundplan, tydligtvis en salkyrka. 1 Man kan därför med största sannolikhet antaga, att Willem Boy gjort de ritningar till Jakobs kyrka, vilka kungen godkände i brevet den 5 juli 1588. Upmark d. ä. trodde sig i aprilbrevet 1588 se hur renässansens kyrkoideal, central­ kyrkan, föresvävat Johan III. 2 Hahr bemöter detta och framhåller, att 1588 års Jakobs-kyrka var en sengotisk s. k. salbyggnad. Sistnämnda författare har på tal om Trefaldighetskyrkan hänvisat till en bekant salkyrka i Nurnberg, Frauenkirche, som exempel på typen .3 Denna 1355- 1361 uppförda kyrka (fig. 72) har tjänat som före­ bild .för ett flertal tyska salkyrkor 4 : Ett kvadratiskt rum med nio valv vilande på mu­ mma och fyra kolonner, ett enskeppigt kor med tresidig avslutning. Frauenkirches fyra kolonner bära dock intet torn; ett mindre dy likt rider på västgaveln. Den kvadratiska förhallen i väster tillkom troligen 1411. 5 E nligt Upmark skulle planen ännu en gång h a ändrats under Johans tid och fått det utseende den nu har; då konungen dog 1592 och arbetet avstannade, skulle kyrkan ha varit uppbyggd till och med yttermumma och kolonnerna i det inre, två rader med fem i varje; först 1634 skall arbetet h a återupptagits och mitt-tornet icke upp­ förts förrän de bårla åren efter kyrkans invigning 1643. 2 Detta är icke riktigt. Som det framgår av ovan meddelade huvuddata i byggnads­ historien var förloppet ett annat än Upmark antagit. Från och med 1588 till 1593 byggdes på Jakobs kyrka efter ritningar till en kyrka av den nämnda Frauenkirches typ. De nedan anförda kungl. breven från 1589 och 1590 nämna intet om att 1588 års beslut om en kyrka med fyra kolonner skulle ha ändrats. Man får därför anse, att 1588 års byggnadsplan realiserades. Nuvarande Jakobs kyrka består således väsent­ ligen av den av Johan III 1588 anlagda kyrkan med mitt-torn, vill{en byggnad förläng­ des åt väster med två traveer först omkr. 1602 (se fig. 205 A och 206 A). Samtidigt med det konung Johan bestämde sig för en annan kyrkotyp -än 1580 års korskyrka i korsvirkesteknik - , torde man ha övergått till att bygga med enbart tegel. Detta kan framgå av ett kungligt brev 1589, avsänt från Uppsala den 6 januari, med befallning till byggningsborgmästaren i Stockholm Olof Gregersson att med all flit fullfölja Jakobs kyrkabyggning på Norrmalm och samma vinter anskaffa sten , kalk och annat, så att arbetet tillstundande vår skulle kunna drivas med fart.G Riksreg. - Tr.: GRANLUND, n:r 89. - HAJ'IR, a. a., s. 113-114. Svensk byggnadskonst, s. 94. - Jfr kap. nedan om kyrkans kon sthistoriska inställ­ ning, s. 311. 8 HAI·IR, a. a., s. 117- 118; 114. Beträffande Frauenkirche bör man dock observera, att denna är byggd som hallkyrka, d. v. s. har lika höga valv i de tre skeppen, samt har lägre kor än menighetshus. Jakobs kyrka åter har redan i 1588 års uppbyggnad högre mittskepp än sido­ skepp samt koret lika högt som kyrkan i övrigt. 4 K. 0. HARUIANN, Die Baukunst, 2, Leipzig 1911, S. 123. ö P. J . REE, Nurnberg, 6. Aufl., Leipzig 1926, S. 30, 58. 6 Riksreg. - Tr.: GRANLUND, n: r 88. 1 2 UPMARK, 18* 278 STOCKHOLM BoR.E - . ~ A\, ;____ Fig. 74. Jakobs kyrka med omgivningar på 1600-talet. Utsikt från söder efter kopparstick av W. Swidde 1693 (i Svecia). St. Jamcs's church and its environs in the 17th century, seen from the south. After an ongraving by "\V. Swiclcle 1690. St. Jakobs-Kirchc 1nit Umgebungen im 17. Jhd. von Slidcn gcsehen. Nach eincm Stich von ,V. Swidde 1H9ö. Efter de båda breven 1588 samt januaribrevet 1589 gick arbetet raskare. Betydande partier tegel levererades 1588 och följande år från Horns tegelbruk till Jakob.l Bygg­ mästaren Henrik van Huwen, som fått i uppdrag att leda kyrkobygget, synes ha upp­ burit lön från och med 1589, och han kvitterade ut lön för sitt arbete på kyrkan ännu 1592. Den nämnde borgmästaren Gregersson hade överinseende över arbetet. Den 9 januari 1590 gav Johan III från Stockholm in struktioner angående stenhuggar­ nas på Öland löneförmåner. Mårten Persson och flera andra stenhuggare hade sänts till Öland för att hugga den sten som behövdes till Heliga trefaldighets- och Jakobs kyrkor. 2 Av Borgholms slotts byggnadsräkenskaper vet man, att Dionysius de W ale 1590 på Öland högg 18 fönsterramar iw sten till Jakobs kyrka. 3 Den huggna stenen sändes till Stockholm successivt.4 ' Rå. A .• Horns tegelbruks och storkyrkans räk. 1588-1589. 2 Riksreg. 3 UPMARK, a. a., s. 94. 4 K. A., Sandbergska saml., Y 442 (1591); Räntekammarbok 1592. J AKOBS KYRKA 279 1588 års anläggning har sengotisk karaktär. Listverket, som markerar bas och kapitäl på kolonnerna, har sengotiskt kynne, eller rättare postgotiskt, enär stöden ha formen av rundpelare och ej av knippepelare (fig. 63). Den runda kolonnstammen, som är ställd på en åttasidig bas (fig. 77; jfr sid. 312, not l), har ej något fullt utbildat kapitäl : h als saknas, och den rudimentära korgen, om in an skall kalla den åttasidiga fÖ rtjockningen under nedre listprofilen så, växer oförmedl at upp från stammen. Särskilda räkenskaper fördes l 588-1593, 1 men de ha brunnit upp, varför m an endast med ledning av spridda notiser i olika handlingar kan följ a arbetets fortgång. Efter vad som redan sagts ger dock kyrkan själv gan~:;k a tydli ga upplysningar om hur långt man kom de olika perioderna. Centraltornet uppfördes till och med det rom erska kryssvalvet före 1593. Kryssvalvet måste ha slagits under kyrkans första byggnadsperiod , ej under den andra, ty då bes tälldes särskilt valvtegel (se nedan), men m aterialet i det romerska kryssvalvet är vanligt byggnadstegel (j fr ovan sid. 262). Ännu 1593 i april betalades från räntekammaren till ett par stenhuggare på Öland, Mårten Persson och Martin Wedi (Watti), på det arbete som skulle göras färdigt till de båda nyss omta­ lade kyrkorn a.2 Med Joh an III:s död 1592 avstannade flera av de av kungen igångsatta byggnadsarbetena, så även J akobs-bygget. Utbetalnin­ gen 1593 till stenhuggarna synes vara den sista under den bygg­ nadsperioden. Österrikaren E rik Lassota von Steblan, som under sitt uppehåll i Stockholm i början på 1590-talet gjorde en del Fig. 75. Jakobs k yrk· anteckningar om det han där såg, skrev våren l 593 om J akobs torn från öster på 1600­ talet. Efter kopparstick kyrka, att Johan III påbörjat men icke fullbordat den. 3 KARL IX:S L ÅNG KYRKA av Jean Marot 1667 (i Svecia). Karl IX var intresserad av att Jakobs tempel fullbordades. Detta hörde ihop m ed hans strävanden att göra Norrmalm till egen stad. Praktiskt taget blev Norrmalm stad 1602 m ed egen jurisdiktion och eget sigill, ehuru malmboarna aldrig fingo stads­ Die Tiirme der St. Jakobs· Kirche im 17. Jhd., von Osten gesehen . Nach einem Stich von J. Maro t 1667. Spires of St. James's church KAR!' IX in the 17th century, seen FOR'l'SA'l"l'CR from the east . After J. Ma· J3YGGE'l' rot's engraving 1667 . B~"l'ER NY PLAN 1 Av borgmästaren Gregersson (Grelsson) ; K . A., Landskapshand l. , Uppland , reg. ; S. HEDAR, MeddeL fr. sv. riksark. 1926, s. 262; K. A., Sandbergska sam!., YY 9277 (k. br. till Gregers­ son 1591). 2 . K. A., Räntekammarbok 1593, Eskil Jönssons räk. 3 NILS ÖSTMAN, Några anteckningar till Erik Lassotas von Steblau meddelanden om Stockholm 1590-1593 (i S:t Eriks årsbok 1907, s. 51). 280 STOCKHOLM privilegier. I ett brev samma år, den 4 juli, medde­ lade Karl sin önskan, att Jakobs kyrka på Norrm alm skulle »opbyggies och förfärdigas» . Karl befallde brev­ mottagaren underhandla med Stockholms borgmästare och råd om, att de till kyrkan måtte sälj a det tegel de nyligen bränt och det de ämnade låta sätta in i ugnen. Det skulle även anskaffas tvåhundra läster kalk samt timmer tillställningar och bodar. Man skulle också underhandla angående förvärvandet av en tegellada att slå valvtegel i samt för övrigt taga besked av bygg­ mästaren.1 Hertig Karls brev 1602 omtalar byggmästaren men icke hans namn. Möjligen är det Henrik van Huwen Fig. 76. En grupp konsoler i en avcentraltornsbågarna(s. 295). (jfr sid. 312), som utarbetat ritningarna till en utvidg­ Konsolengruppe Group of consales ning av Johan III:s 1588­ 1593 upp till valven upp­ eines der Central ­ in oneofthe arehes turmbogen . of t h e central byggda salkyrka. Hertig Karl önskade tydligen en större tower. katedral i den nya staden. Utvidgningen bestod i att långhuset förlängdes tvenne traveer åt väster, som redan är nämnt. I stället för ett kva­ dratiskt menighetshus med fyra kolonner fick kyrkan således ett rektangulärt med åtta kolonner, två rader med fyra i varje. Att denna förlängning icke skedde perioden 1633-1643 framgår klart av det anbud murm ästaren Hans Förster avgav vid den periodens början (vidare om detta nedan). I detta detalj erade anbud talas ej om kolonner och uppmurning av förlängda murar. Ej heller i stenhuggaren Henrik Bloms kontrakt (se nedan) förekommer något om kolonner. De nya kolonnparen beställdes tydligen från samma håll som de tidigare erhållna, från Öland, där kanske samma stenhuggare som 1592- 93 ä nnu voro i arbete. På Stockholm s »äldsta kar­ ta» (i stadsingenjörskontoret) är Jakobs kyrka avritad som långkyrka med västt.orn. Ä r / \ den numera godtagna date­ r-----=-~ ringen 1622 2 av denna karta ~~ ~- 1 0 Riksreg. c: ~ (, B ÅÅ'nr, Helgeandsholm en I, s. 95; jfr BÅÅ'l'HS uppsats Hand­ r l ">\ l ~ ritade kartor öfver Stockholm från 1600·talet (i S:t Eriks årsbok 1909, s. 79 o. f.). N. ÖSTMAN, 1622 års karta över Stockholm - den äldsta stockh olmskartan (i S:t 1 !1111' l Fig. 77 . Kolonnbas (s. 279). Säul enbasis. l l Base of a column. J AKOBS KYRKA 281 riktig, så har man här ett positivt bevis för, att för­ längningen av Jakobs kyrka åt väster med två traveer och två västtorn igångsattes under ett äldre byggnads­ skede än Försters och Bloms. I ett kungligt brev 1607 (21 jan.), i vilket tyskarna i staden få tillstånd att hädanefter ensamma använda Gertruds kyrka, säges att finländarna, som hittills delat gudstjänstlokal med tyskarna, skola hålla till i Riddar­ holmskyrkan »in till des att wij, om Gudh will, kunne lathe opbyggie och fulborde S. Jacobs kyrckie på Norre­ malm, som wij nu hafwe lathitt göre förordningh till, Fig. 78. Slutsten i ett valv med både med timber och wireke ».1 Hans Försters namn och em­ Under några år uppehölls det allmänna intresset för blem, daterad 1643 (s. 255, 29ö). Schlusstein mit Boss of a vault with name and kyrkan på Östra malmen kanske mycket därför, att fin­ Namen und Em­ blem des Ban­ emblems of buil­ meisters Hans der Hans Förster ländarna hade utsikt att få gudstjänstrum där. 1616 1G43. ' Förster, 1G4~. skall en Hans Gubertz ha skänkt en tornklocka till tyskarnas kyrka i staden, vilken klocka sedan gavs till finska församlingen i Jakobs kyrka på Norrmalm . 2 Ännu på 1630-talet levererades pengar från Kloster-, d. v. s. Riddar­ holmskyrkan, av finska församlingen där till Jakobs kyrka för gravplatser i denna. Utgifterna för material till kyrkan under Johan III:s tid återfinnas delvis i ränte­ kammarböckerna, m edan en del av kostnaderna för bygget under de två första år­ tiondena av 1600-talet äro bokförda i stadens räkenskaper. Måhända skall man lyckas att där finna namnet på den arkitekt som på hertig Karls uppdrag utförde de nya ritningarna. .Aven i tänkeböckerna finnas uppgifter om kyrkan. Arbetet gick sakta od1 synes ha avstannat då och då; i slutet på 1610-talet köptes fortfarande tegel till kyrkobygget. 1622 och 1624 försökte man genom ~n maning till landets biskopar få ihop pengar till att bedriva byggandet med, enär invånarna på Norrmalm voro medellösa. 3 Dessa upprop följdes några år senare av nya föreskrifter. 1628 (k. br. 4 april)4 anmodades de som hade hand om Jakobs kyrkas pengar att lämna dessa till Södermalms, d. v. s. Mari::_ Magdalenas kyrkoföreståndare, så att de Eriksårsbok 1928, s. 191- 199).- På kartan har Jakobs kyrka fem par kolonner och i det när­ maste halvrunt kor, men dessa fe laktigheter betyda mindre för oss här; det viktiga är, att väst­ tornen finnas. En kartritare omkr. 1620 hittar näppeligen på sådana egenartada detaljer som två västtorn (utan motsvarighet i Stockholm), men han kan mycket väl slarva eller förbise med de t som ej direkt hör till en regleringskarta. Se t. ex. en dylik från omkr. 16!0 (i Kungl. biblioteket; utdrag publicerat av B,L\Tn, Helgeandsholmen, I, s. 152), där Jakobs kyrka avritats med sex par kolonner men utan västtorn. ' J. A. A. LUDEKE, Denkmal der Wiedereröffnung der deutschen Kirche, Stockholm 1823, s. 78. 2 LDDEKE, a. a., s. 199 - 200. 3 K. A., Sandbergska sam!., Y 4!0. 4 Riksreg. PENGAR I N­ SAMLAS 'l'ILL BYGGE'!' Fig. 79. Jakobs kyrka från söder efter kopparstic:k av Fr. Akrelius 1771 (i Wiltinghs St. Jacobs minne). St..James's church seen from the south. b y Fr. Akrelius 1771. After an engraving Die St. Jakobs-Kirche von Sliden. Nach einem Sti ch von Fr. Akreliu s 1771. Bfdlll01llllflmJ T lmJ m_ Fig. 80. Planritning av Jakobs kyrka 1771. Efter träsnitt i Fred. L. Wittinghs St. Jacobs minne 1771. Pl an of St. James's church 1771. Grnndriss der St. Jakobs-Kirche 1771. 284 STOCKHOLl\1 Fig. 81. J akobs kyrkas norra portal, uppe att 1643 (s. 295). North portal , erected 1643. Das Nordportal, erri chtet 1648. J AKOBS KYRKA 285 Fig. 82. Teil des Siiclportals, 1644. Jakobs kyrkas södra portal, date!'ad 1644 (s. 295). Dctail of the south portal, 1644. kunde bygga sin kyrka färdig; de pengar Jakobs medelförvaltare hade räckte ej till att fullborda Jakobs kyrka med. I brev 1629 (k. br. l juni)1 omtalas att så skett: Gustav II Adolf hade fått veta, att man ännu ej i alla stift hörsammat den befall­ ning han tidigare givit om insamlande av bidrag till nämnda bygge; detta hade nu fördröjts; de pengar som inkommit från några stift h ade överlämnats till kyrkobygg­ ningen på Södermalm, enär det ej blev så mycket. Jakobs kyrka begagnades emel­ lertid i sitt ofullbordade skick av finländarna, vilket framgår av bl. a. magistrats­ beslutet 1623 (3 febr.), att finska församlingen hade rätt fira gudstjänst i Jakobs kyrka under pesttiden. I kyrkans arkiv finns en anteckningsbok (0. 14) för gåvor till Jakobs kyrkobyggnad, som är upplagd på våren 1625. Denna boks inledning berättar om hur kyrkan såg ut just då: Ibland annat står här i vår huvudstad Stockholm för ögonen den härliga och sköna Jakobs kyrka på Östermalm, vilken höglovlig och berömlig i åminnelse k. Johan etc., fordom Sveriges, Götes och Vendes konung, icke med ringa omkostnad hade uppbyggt så långt, att hon med måttlig hjälp hade kunnat fullbordas. Men hon har alltsedan stått i regn och oväder naken och taklös och liksom ropat efter hjälp, den ingen henne så lång tid har velat bevisa -- - 1 Riksreg. 286 STOCKHOLM Fig. 83. Jakobs kyrkas västra portal, uppsatt 1643 (s. 295). Das Westportal, .errichtot 1643. West portal, erected 1613. JAKOBS KYRKA 287 Fig. 84. Jakobs kyrkas södra portal, daterad 1644 (s. 295). Teil des Siidportals, 16!4. Part of the south portal, lGH. 288 STOCKHOLM Fig. 85. Jakobs kyrka från sydväst efter miniatyrakvarell av J. P . Cumelin 1785. The St. Jam es's church scen from south ­ west. Aftcr a water-colour painting , by J. P. Cumclin 17~5 . Die St. Jalrobs-Kirche von Siidwesten. Nach einem Aquarello von J. P. Cumeliu 1785. De under åren 1625-1638 fåtaliga anteckningarna av givare lämna i ett par fall upplysningar, som äro av värde för byggnadshistorien. Den äldsta anteckningen om bidrag är gj'Ord av biskopen Johannes Rudbeckius, den 21 mars 1625. Rudbeckius har antecknat 50 dlr, vilka insamlats i hans stift; denna summa ökades strax efter med ett något mer än dubbelt så stort belopp. Troligen samma dag har Rudbeckius för egen del antecknat en post på 10 dlr. Han lovar dessutom att ge 20 dlr, då kyrkan börjar välvas, och 20 dlr, då hon börjar täckas . Av insamlingsbokens inledning och Västerås-biskopens anteckningar ser man således, att kyrkan 1625 ej var välvd och täckt. Men det framgår ock, att det ej var långt till välvningen. Insamlingsbokens uppgift om att man redan under Johan III:s tid hunnit så långt med kyrkan, att den med litet hjälp hade kunnat byggas färdig, bestyrker det som är sagt i föregående kapitel. J. Messenius berättar i tryck 1611, att Gustav Vasa lät riva ned Klara kloster och J akobs kyrka samt fortsätter: »som någhre åhr sedhan igenom JAKOB S KYRKA 289 F i ~. 86. Jakobs kyrka från öster efter akvatintagravyr av .M. R Heland 1801. von Osten . Nach eincr Aqu a· ti nta von M. H. H eland 18Ul. St. •Tam cs ' s church , scen fr01n th e east. an aquatint etchi ng b y M . R. Heland After 1 ~ 01. St . J ak o b s ~ K i rch e konung Johans then tridies frijkåstighe et blefwe igen upbygde».l Samma författare skrev i sin krönika om Stockholm 1629: '·' Sancht Jacob s kyrkia alla the 2 wpsatte så skön man will se.>> Man bör kunn a tyda dessa versrader så, att kyrkan vid slutet av 1620-talet såg färdig ut till det yttre. Men det fin ns uppgifter som äro m era exakta än de nyss anförd a av Messenius, och vilka, sammanställda med de ovan m eddelade utdragen ur 1620-talets kungliga brev och kyrkans insamlingsbok visa, att byggnadskroppen stod där ganska nära sin fullbordan . J . MESSE NIUS, Sveopentaprotopolis, Stockholm 1611; citatet efter övers. 1612, s. 146. J . MESSENIUS, En lustigh och trowärdig chrönika om Stocholm, 1629 (i Historiskt biblio­ tek, I, Stockholm 1875). 1 2 19. Sveriges kyrkor. Stockholm IV. 290 STOCKHOLM NUVARANDE KYRKA FÄRDIGBYGGEs I en sluträkning mellan kyrkan och stenhuggaren Henrik Blom (även Blume) 1644 säges, att Blom utfört i räkningen specificerat arbete enligt ett kontrakt av den 15 ATERUPP­ 'l'AGAS OMKR. augusti 1629 (se bil. 5). Detta kontrakt har ej påträffats men däremot ett av den 1630 15 augusti 1634, som är upprättat mellan den detta år tillsatte överståthållaren i Stockholm, amiralen Klas Fleming på kyrkans vägnar och Henrik Blom (se bil. 1). Troligen är 1629 en fe-lskrivning. 1 I alla händelser har Blom fått pengar redan i oktober 1633. Samma månad fingo timmermän betalt för en kran och för en bod till stenhuggaren vid kyrkan. Pengar infiöto på insamlingsböcker, som skickats ut inom landet m,en även till »Fin- och Liffland» (1633). Ett flertal officerare vid ami­ ralitetet lämnade förhållandevis frikostiga bidrag till kyrkans färdigställande. Enligt kontraktet 1634 skulle Blom utföra följande (bil. 1): Taklister under första taklaget och på andra avsättningen, d. v. s. list under vattentaken över sidoskeppen och över det högre mittskeppet med koret. Lampetter under valven, d . v. s. konsoler för valvribborna, portal, tvenne gavlar, den ena »för änden på kyrkan», d. v. s. västgaveln, den andra mitt på kyrkan, där klockorna skulle vindas in i tornet. Allt stenhuggeriarbete skulle utföras med sirater och prydnader efter de modeller och rit­ ningar Blom visat Fleming. Han hade rätt att använda den huggna sten som »legat på muren». Konsolerna i mitt-tornsbågarna insattes nu . Observera anhopningen av tre olika konsoler tätt på varandra i tornbågarna (tig. 76). Avtalet med Blom visar, att murarna kommit så högt upp, att man nu närmast behövde taklister. En viktig annotering i räkenskaperna från 1633 är den om ut­ betalda kostpengar till soldaterna, »som haffua nederriffwet och borthuggit den för­ derffwade stenen på kyrckiomurem (9 okt.). Av den bokföringsposten får man bestämt veta, att arbetet på den nu stående kyrkans färdigställande började mera effektivt först 1633. I räkenskaperna från dessa år finns ett för kännedomen om kyrkans byggnads­ historia betydelsefullt anbud (se bil. 2). Den på dålig tyska skrivna handlingen saknar datum och namn men torde vara från omkr. 1634 och författad av murmästaren Hans Förster. Anbudsgivaren erbjöd sig att uppföra västgaveln, de båda småtornen där, båda sidoskeppsgavlarna i väster, vid småtornen, och båda sidoskeppsgavlarna i öster, vid koret (punkt l, 2, 5 i anbudet, bil. 2), vidare att avlägsna det förstörda murverket och ersätta det med nytt (punkt 3, 8), att slå valv över sidoskeppen, mitt­ skeppet och koret (punkt 6, 7) och att mura på murarna över kolonnraderna, så att de blevo åtta alnar högre än ytter- ( = sidoskepps-) murarna (punkt 4). Punkterna i anbudet om valvens antal (fem valv över varje sidoskepp, i nuvarande byggnad äro sidoskeppsvalven sex) ge besked om, att nuvarande östligaste trave i både norra och södra sidoskeppen icke var påtänkt, då Förster avgav sitt anbud omkr. 1634. BYGGNADs- ~RBE'l'ENA 1 Se vidare nedan, kap. Kyrkans konsthistoriska inställning, s. 311. JAKOBS KYRKA 291 Fig. 87. Jakobs kyrka från sydväst omkr. 1805, efter färglagd teckning av Christine Charlotte Cederström, f. Mörner. St. Jakobs-Kirche von SUdwesten, um 1805. Nach einer Zeichnung von Christine Charlotte Cederström. St. Ja.mes's church . frmn · the south-west about 1805, after a drawing by Christine Charlotte Cederström. 292 STOCKHOLM Fig. 88._ Interiör i 1836 års modell av Jakobs kyrka (s. 309). Das Inner c des Modells der St. Jakobs-Kirche vom Jahre 183G. I n terior of th e church model of 1836 (cf. fig. 57). JAKOB S KYRKA 293 Fig. 89. Interiör i 1836 års modell av Jakobs kyrka (s. 309). ,; Interior of the church mode! of 1836 (cf. tig. 57). Das Inncr e d es Modells der St. Jakobs·Kirche vom Jahre 1836. 19* 294 STOCKHOLM Den i punkt 5 omtalade uppmurningen av sidogavlarna vid koret är icke tillräckligt upplysande. Detta kan lika väl åsyfta en påmurning av redan stående gavlar ­ deras rösten måste höjas, eftersom kolonnmurarna skulle göras åtta alnar högre ­ som uppförandet av nya. 1635 eller året före var i varje fall sakristian så pass färdig, förmodligen med provisoriskt brädtak, att den kunde användas som kontor för byggnadsledningen eller dylikt; det året köptes nämligen ett lås till sakristian. Enligt anbudet skulle 1 sju valv slås över mittskeppet. Det åttonde, det romerska kryssvalvet över tornkvaclraten, fanns förut (jfr ovan sid . 262). Skillnaden mellan torn­ valvet och de av Förster slagna valven framträder tydligt vid närmare granskning (se fig . 63). Det refererade anbudet svarar mot ett mellan Förster och Klas Fleming den 25 februari 1635 ·ingånget avtal. Förster hade börjat sitt arbete vid kyrkan redan i mars 1634, vilket framgår av kontraktet (bil. 3) samt av räkenskaperna. Som ovan vi sats, avsåg Karl IX:s långkyrkoplan även de två västtornen, vilka Förster uppförde. Denne byggde - medan han ännu höll på med Jakobs kyrka - Tyresö kyrka samt påbörjade Kristina kyrka i Falun. Frånsett att Kristina kyrka har klock­ tornet i väster - så även Tyresö enskeppiga kyrka - samt är byggd efter större mått, är grundplanen alldeles lika Jakobs. De båda småtornen vid stockholms-kyrkans västgavel återfinnas vid Falu-kyrkan, visserligen förkrympta, som trapphus på ömse sidor om klocktornet. Tyresö kyrka har ett dylikt trapptorn inställt i hörnet mellan långhuset och klocktornet på sydsidan. I Jakobs kyrka äro alla murgenombrytningar spetsbågiga - spetsbågigbeten fanns ju i kyrkan, innan Förster kom dit-, i Kristina kyrka gjorde Förster dem rundbågiga. Vissa detaljer, såsom konsoler och valvmönster äro lika i de bå~a kyrkorna.! Det ängsliga upprepandet av valvmönstrens inre ordning skvallrar nästan om en mönsterbok som förlaga och tyder i varje fall precis icke på fantasirikedom . Men Fön;ter var den tekniske yrkesmannen, icke den skapande arkitekten. slottsbyggmästaren Louis Gillis stou för timmermansarbetet Han fick i maj 1634 betalt för arbete på takstolar och annat. Ännu i slutet av året 1638 arbetade han på »taklaget så väl som torn byggningen>>. Gillis var liksom Förster teknisk yrkesman, ej arkitekt. Äldre författare (Eiehhorn, Upmark d. ä.) ha överskattat Försters och Gillis' insatser i arkitekturhistorien. Yttertaken blevo färdiga 1639. Då bekläddes stora tornet, de två västtornen och de båda sidoskeppstaken med kopparplåt. Takbleck skänktes delvis av staten. Möjligen belades de båda översta takfallen, ovan mittskeppet och koret, med ekspån. Klas Fleming gjorde 1637 (15 nov.) kontrakt med några timmermän om att de skulle hugga, klyva och sälja 20,000 ekspån efter den form eller ritning som slottsbygg· mästaren meddelade dem. Halva ekspånspartiet lämnades sedan till slottet i Stock· holm, förmodligen i utbyte mot koppar. 1 CARL MöLLER, Några ord rörande Christine kyrka i Falun (i Kult och konst 1907, s. 272). J AKOBS KYRKA 295 Först i slutet på december 1641 kom Förster överens med kyrkans allt i allo Klas Fleming om ställningsbygget för valven. Valvslagningen avslutades året därpå. Till valven hade använts hårdbränt tegel från Holland, klink. Den fig. 78 avbildade slutstenen inmurades i det valv i norra sidoskeppet som är norr om klocktornsvalvet. I det sistnämnda sattes »1642» med järnsiffror, ehuru det ej var slaget av Förster (men det Vi:IT ju mitt i kyrkan, och därför sattes siffrorna här). Slutstenarna, i form av druvor, och konsolerna (»druvor» och »lampetter»; se bil. 5), av sandsten, höggos av Henrik Blom. Konsolerna (fig. 76), med en droppliknande tapp i relief på en platta under en list eller med en »droppe» hängande under en rundare skulpterad sten, ha motsvarigheter på flera hus i Stockholm från 1630-40-talen.1 Mittvalvets ribblinjer, som endast markerats med puts (i Försters valv finnas ordentliga ribbor) löpa ned till konsoler, som tydligen inmurats senare, samtidigt med övriga konsoler. I högkoret lades golv av råhuggen sten, i gångarna av tegel. Samma år som valvslagningen pågick, började man göra i ordning fönstren. Riks­ marskalken J akob De la Gardie bidrog med 100 kistor glas, och under detta och föl ­ jande år målade och brände glasmästaren Kort Losse hennes kungliga maj estäts och riksens samt adelns vapen på fönsterna. Utvändigt målades kyrkan röd med vita lister, invändigt vitlimmades den. Målarens sluträkning 1644 talar även om övriga färger som användes. De båda portalerna, den västra och den norra - den södra blev ju icke färdig förrän 1644 --,målades m ed oljefärg, grå och röd; bokstäverna förgylldes. Fönstergallren rödmålades, en koppar­ port och en. träport målades röda på insidan. Tolv pelare gråmålades; det uppges ej, om det var kolonnerna och pilastrarna i det inre som målades, eller om det var " strävpelarna utvändigt. Givetvis målades huggstensarbetet för att skydda den mot väder och vind icke obegränsat motståndskraftiga sandstenen. 2 stenhuggaren Henrik Bloms redan On:ltalade sluträkning 1644 (bil. 5) upplyser om POUTALERNAf:i hans arbete ganska noga. Enligt det kontrakt Blom hänvisar till hade han huggit MÄSTAR 8 en portal och två gavlar. På särskild beställning hade han huggit ännu en portal och en gavel. Den ena portalen sattes upp i väster, den andra i norr. Av de tre gavlarna placerades en i väster, en i norr och en i söder. Bloms portaler och gavlar blevo färdiga 1643. Portalerna äro rundbågiga, med rusticering och kvaderkedjor på sidorna samt överbyggnader i broskbarock Materialet är röd sandsten m ed här och var insatta .gråa sandstensstycken. Västportalen (tig. 83) har i överbyggnaden .ett rektangulärt inskriftsfält med bibelspråk, nordportalen (tig. 81) har ett ovalt fält med bibelspråk. Gaveluppsatsen ovan nordportalen synes på van den Aveelens stick 1700 (fig. 34): den är genom horisontala lister indelad i fyra våningar, som åt sidorna be­ gränsas av inåt- och utåtvända c-voluter; de tre översta avdelningarna bära urnor. Kyrkans märkligaste portal är den 1644 daterade sydportalen, av grå sandsten. 1 2 JOS8PHSON, Borgarhus, :fig. 257 (1635 eller strax efter), fig. 404 (1640-talet) o. a. 1705 höggos flera nya stycken till västra portalen av stenhuggaren Jakob Scheulze (Schultz). 296 STOCKHOLM Fig. 90. Jakobs kyrka, interiör mot öster (koret) 1925-1926. Interior of chancel. Innenansicht des Altarranms . JAKOB S KYRKA 297 Fig. 91. .Takobs kyrka, interiör i norra sidoskeppet mot öster 1925-1926. Interior of north aisle looking east. Innenansicht des närdlichen N ebenschiffes g egen Osten. 298 STOCKHOLM Den rundbågiga öppningen garderas av kolonner, vilka uppbära en rik överbyggnad: På bjälklaget stå och sitta putti; mellan dem äro inskriftstavlor med huggna, för­ gyllda bokstäver; ovan inskriftsavdelningen är en figurframställning i relief, Gud fader till höger och sonen till vänster med duvan och korsgloben mellan sig, således ett återgivande av gudomen. På sidorna om kolonnerna stå rundskulpterade helfigurer, till höger Sankt Jakob d. ä. med stav, väska och flaska samt pilgrimsmussla på hatten, till vänster Moses med lagens tavlor. Inskrifterna lyda: »Her Henric F lemingh til Lectis Isenhåf Tellista och Lais medh des län, öfverste och krigsrådh. Frv Sigre K vrsel, frv til Memm Hånö Halbonäs och Fagernäs. Allting förmåhr Guds nå ... Gudi allena ske ärona». Portalen är således skänkt till kyrkan av de båda i texten nämnda, vilkas vapen finnas huggna på bjälklaget under inskriftsfälten, till vänster Flemings, till höger Kurtzels. 1 Ovanför inskrifterna är hugget: >lANO 1644» . 2 Det är tydligt, att flera händer varit verksamma vid huggningen av sydportalens detaljer; så äro friskulpturerna Moses och Jakob bättre skulpterade än entablementets änglar. Portalen är sannolikt tillkommen under ledning och medarbetarskap av sten­ och bildhuggaren Markus Hebel. Portalens komposition ansluter sig regelrätt till tidens gällande mönsterböcker, vanligen nordtyska förlagor, och blandningen av renässans­ ornament med broskvoluter är helt naturlig för tids- och lokalmiljön, 1640-talets Stockholm. Dokumentariskt kan ej bestämt fastslås, att Markus Hebel är upphovsman till den av Henrik Fleming skänkta portalen. Men dels finnas vissa likheter med skulpturen på spisomfattningar på Skokloster, som Markus Hebel är mästare till, dels är över­ ensstämmelsen i komposition och annat med sydportalen till Tyska kyrkan i Stockholm påtaglig, och denna portal är utan tvivel ett arbete av Hebel och haw; gesäller.3 Tyska kyrkans portal är daterad 1643. Detta och föregående år arbetade Hebel i denna kyr:(m. För Henrik Fleming utförde han där bl. a. dennes vapensköld i sten, nu uppsatt i ett av valven i kyrkan. Simonsson har trott sig kunna påvisa likheter i skulpturen på Tyska kyrkans och Jakobs kyrkas sydportaler samt bilderna på Petersenska husets i Stockholm dubbel­ portal, vilken senare är ett verk av Christian Julius Döteber. 4 Denna sammam;tä.llning är omöj lig av form - och stilskäP En av Henrik Flemings bokhållare i november 1644 uppsatt kontokurant över vad Fleming skänkt till Jakobs kyrka meddelar, att kontrakt ingicks med en sten­ huggare den 29 april 1636 om utförandet av en stor, uthuggen portal till ett pris 1 Henrik Klasson Fleming, krigare, diplomat, lantmarskalk, f. 1584, d. 1650, begrovs i Virmo kyrka, Finland; g. 1633 med Sigrid Knrtzel, d. 1673. - .Tfr s. 321- 322 och bil. 4. 2 Sydportalen har sommaren 1929 konserverats av stuckatören Augusto Conte. 3 LUNDMARK, Döteber och Hebel (i Fataburen 1930). 4 IvAR SmoNSSON, Bildhuggaren Christian Juli us Döteber (i Konsthistoriska sällskapets publi­ kation 1918, s. 25 o. f.). JAKOBS KYRKA 299 av 450 rdlr. Men då denna sedan uppsattes »i bättre form», således fick en dyr­ barare anordning och utsmyckning än som kontrakterats, så ökades bildhuggarens arvode (se bil. 4). Då ju Fleming betalade bildhuggaren, finns icke dennes namn i kyrkans räkenskaper. Bland utgifterna 1643 förekommer arkitekten Jean De la Vallees namn; i november detta år fick han betalt för det h an avritat kyrkan, 7 rdlr. 1644 i augusti fick De la Vallee 5 rdlr för en avritning på kyrkan han skulle göra. Vad dessa avritningar avsågo är obekant, möjligen skulle de tjäna till ledning vid anordnandet av bisätt­ ningsrum och gravkor (se nedan). Inredningen var i det väsentligaste färdig, då kyrkan hösten 1643 invigdes för KYRKAl\ INVIGES 1643 gudstjänstbruk. Om denna händelse antecknade man i församlingens dopbok : »Anno 1643 den 26 novembris wart kyrkian sancte Jacob inaugurerat och invigd uthi h. k. m:tz dråtningens och hela richsråds samt andra herrars, fruers och förnämligt folcks närwarelse». I ett k. brev från dagen före invigningen förordnades, att Norrmalm skulle delas i tvenne församlingar, så att det som låg öster om Brunkeberg skulle tillsammans med den nya staden på Ladugårdslandet bilda_Jakobs församling. 1 Av ett 1644 upprättat inventarium ~på det som ingen värdering är på» får man veta hur kyrkan var inredd: Kyrkan, helt täckt med koppar. 5 klockor. 32 manfolksbänkar med 2 dörrar, lås och beslag, på södra sidan kyrkan. 32 kvinnfolksbänkar lika de föregående, på norra sidan. 4 bänkar med snickare- och bildhuggareverk högkoret. 6 lösa bänkar i högkoret. 31 lösa bänkar på gångarna i kyrkan. l läktare bak i kyrkan med bänkar och 2 trappor till. 3 portaler för kyrkan (syd portalen var nu färdig) med träportar, en beslagen med koppar. l träfot med bildhuggareverk till funt. l sångstoL l pall kring altaret med 2 dörrar. l skrank till högkoret. Rött kläde till l bord och 3 bänkar i sakristian. 1 BÅÅTH, Utredningar, V, s. 71-72. - Ang. den territoriella och den ecklesiastika indelningen : LUND MARK, Ladugårdslandet eller Östermalm? (i Stockholmstidn. 20 nov. 1921, 314 B). - I skri­ velse uppläst i r ådskammaren 1653, 28 jan. kallar Jakobs kyrkoråd sin församling »Östermalm>: kyrkvärdarna anhålla, att Brunkebergs kyrkogård (där nu Johannes kyrka ligger) måtte tillhöra endast Östermalms församling, och att kyrkvärdarna i Klara utlämnade vid denna kyrkogård uppburna likpengar till dem för skötseln av samma kyrkogård; ty från Östermalm och Ladu­ gårdslandet begravas årligen många vid Klara men få från Västermalm vid Jakob. Både i råds­ kammaren och hos magistraten ansågs denna hemställan alldeles berättigad; R. A., Stockholms konsistoriums acta 1655, bil. fol. 16. 300 STOCKHOL.M Bakristian låg som redan är omtalat norr om koret, intill norra sidoskeppets öst­ mur, således motsvarande norra sidoskeppets östligaste trave i nuvarande interiör. Ingången till sakristian var från koret. Väster om ingången avskilde det ovan nämnda skranket högkoret från mittskeppet. .Mitt emot sakristiingången var dörr till det b i­ sättningsrum, som upptog nuvarande östligaste trave i södra sidoskeppet. Något år efter kyrkans invigning tudelades bisättningsrummet av en mur med sträckning norr­ söder. Det östra rummet uppläts för bisättningar (jfr sid . 389), det västra blev 1646 familjen Horns gravkor; västra väggen bröts igenom, och här uppsattes ett järngaller. KLOCKSåväl det stora tornet mitt på kyrkan som de två mindre gaveltornen voro färdiga TORNE'!' OM- och beklädda med koppar redan 1639 (sid. 294). För att få plats med en större klocka BYGGES 1651 ocH 1664 behövde huvudtornets bjälklag byggas om. Detta arbete anförtroddes 1651 åt en hol­ ländare Willem Doens (?). Han skulle vinda ned elen största klockan i tornet på kyrkogården samt hissa upp tvenne klockor och hänga dem jämte de två andra som funnos kvar i tornet på sina platser. 1844 bortauktionerades en flöjel med årtalet 1651, vilken sannolikt hört .till klocktornet. 16.64 ändrades detta av en annan hol­ ländare, Adrian Dirchsoon, så att där blev bättre plats för ett nytt urverk med tim­ klocka. På ett kopparstick av Jean .Marot frånr.l667 i Svecia antiqua ser man kyrkans tak och torn från öster (fig. 75) med urtavlor på mittspiran, som krönes med ett kors, samt med vase och krona på småspirorna. En beskrivning av Stockholm 1660 om­ talar också, att de båda västtornen på sina spiror buro var sin vase och över denna en krona med korsglob, således en kunglig krona.1 På ett par yngre kopparstick i Svecia antiqua, det ena av W. Swidde 1693 (fig. 74) och det andra av J . van elen Aveelen 1700 (fig. 34), synes kyrkan från söder .och från norr. Huvudtornet är åttasidigt med tvenne ljudöppningar i varje sida, alla tre spirorna äro spetsiga som på me~eltida kyrktorn. För övrigt har exteriören samma utseende som nu, mittskeppet skjutande ovan sidoskeppen. Vid västra gavelmuren, i skydd av tornen, stodo tvenne bodar, som voro uppförda av bräder. 1645 hyrde en bagaräqka en av bodarna, 1653 innehades de av skoflickare. Nedanför kyrkan, troligtvis söder om koret, fanns också en bod. Denna ersattes 1657 med ett murat välvt rum, som fick dörr och fönster åt gatan samt en dörröppning in till koret och täcktes med koppar. Detta valvrum , synligt fig . 80 S, användes länge till bisättningar. I samband med byggandet av nya läktare (se sid. 328) uppfördes på kyrkans södra sida i början på 1670-talet tvenne förstugor till läktaruppgångar, en på var sida om sydportalen, under fönsterna där. De voro halvrunda, murade och täckta med koppar. stenhuggaren Hans Goldschmidt tick 1674 betalt för listverket till »rundlarna» . Dessa · målades samtidigt som gaveln ovanför sydportalen bättrades. Antagligen reparerades stendekorationen på gavelfältet, varefter stenlisterna mål~qes i brunt, väggpartierna i 1 Enligt GERHARD STALHOFFS beskrivning av Stockholm 1660 (pUbl. av RUDOLF CEDERSTRÖM i S:t Eriks årsbok 1910, s. 36). JAKOBS KYRKA 301 grått. På taket av rundlarna uppsattes i bly gjutna änglar (rundlarna synliga fig. 79, 80, 87). De halvrunda utbyggnaderna r evos 1815. I sakristian fanns ej plats för kyrkans skrud och silver, varför dessa inventarier förvarades i kaplanshuset. Kyrkorådet beslöt 1698 att bygga till gamla sakristian (fig. 80 C) åt öster, huvudsakligen för att få säkrar~ förvaringsrum för kyrkans värde­ föremål. Tillbyggnaden, som blev färdig efter ett par år, bestod av ett kvadratiskt rum med murat kryssvalv, den ännu stående sakristian (fig. 80 D), och ett fyrsidigt förrum öster om detta. Förrummet, som fick den på fig . 80 D synliga oregelbundna formen för att. man skulle kunna använda muren åt Kungsträdgården som östvägg, var ej så solitt byggt som det kryssvalvstäckta rummet och tjänade egentligen som överbyggnad till den trappa, vilken förde ned till en tunnvalvstäckt, av tegel murad källare. I maj 1926 påträffades denna källare vid grundgrävningen för nytt sakristi· tillbygge. Då förrummet i mitten på 1800-talet revs ned i samband med anläggandet av värmekammare på denna plats och under det kryssvalvstäckta rummet, revs även en stor del av källaren. Den 1926 påträffade östra väggen var uppförd av tegel, delviR av medeltida ursprung, på gråstenssockeL I denna vägg fanns ett (igenmurat) fönster med låg segm entbåge och sneda smygar. Valvet var invändigt putsat. In· gången hade varit i södra gavelväggen; av den trappa som från denna fört upp i för­ rummet funnos ännu flera stenar i behåll på sina platser, grovhuggna hällar. Mycket talar för att delar av källarens östmur tillhört äldre byggnadsverk (jfr fig. 70 och 71). Av 1580-talsbrev vet man, att kyrkatomten var bebyggd (jfr sid. 273 ). Det kryssval vstäckta rummet, som kallades inre eller östra sakristian, inreddes med kakelugn, skåp, bord och andra möbler. I den gamla sakristian, även kallad yttre, första eller västra sakristian, förvarades under 1700-talet kyrkans arkivalier och präst­ porträtten. Kyrkan fick snart igen nya tillbyggnader. På grund av det besvärande draget klagade de som hade sina bänkplatser i närheten av norra och södra ingångarna och begärde, att skärmar skulle sättas upp. Om och på vad sätt man anordnade vind­ skydd vid sydportalen är ej klart, men utanför norra ingången byggdes 1702 ett vapenhus, som detta utvändiga vindfång k allades, av trä. Senare under århundradet uppfördes ett nytt vapenhus av sten, vilket revs under 1800-talet. 1700-TALETS TORNBYGGNAD OCH REPARATIONER Natten mellan den 14 och 15 maj 1723 härjade ett svårt åskväder i Svea- och Götaland. Blixten slog ned i flera kyrkor, såsom Spånga, Brännkyrka, Solna, Ytter­ gran, Holm och Nysättra. I Stockholm träffades Jakobs kyrka. Ett för släcknings­ arbetet gynnsamt regn föll, och man lyckades förhindra, att elden slog igenom denna kyrkas valv, varför det inre fredades för elden. Orgelverket förstördes dock ganska mycket av vatten. SAKRIS'l'I­ 'l'IJ,LBYGG· NADEN 1698 ELDSVÅDAN 1723 302 STOCKHOLM .;rr -P Fig. 92. Utkast till tornpåbyggnad av C. Hårleman omkr. 1735. Entwlirfe zu einem Turmhclm von C. Hårleman um 1735. Sketches for a spiro, by C. Hårleman about 1735. RITNINGAR TILL NUVARANDE KLOCKTORN Huvudtornets och småtornens spiror samt det mesta av kyrkans yttertak med deras takstolar brunno ned. Hettan var så stark, att klockorna smälte. Men då kyrkans valv förblivit oskadade, kunde gudstjänst fortfarande hållas. Återuppbyggnaden av tornen drog ut på tiden, enär man ej kunde enas om hur de skulle se ut. Praktiska synpunkter angående takfall, gavelutsmyckning, spirornas höjd och annat stodo emot de tillkallade arkitekternas estetiska krav på kyrkans hel­ hetsutseende. Uppdraget att göra ritningar till nytt huvudtorn lämnades åt arkitekten Göran Josum Adelcrantz. På kyrkorådssammanträde i september 1723 uttalades en önskan, att gavlarna i norr, söder och väster skulle göras lägre, enär stenen var förbränd; dess­ utom ville man ha gavlarna i proportion till det nya taklaget. Takfallen skulle således ändras. I december samma år uppvisade Adelcrantz två teckningar. Enligt proto­ kollet var den ena en figur av ett spetstorn, 100 alnar högt, med klockspel uti . Den andra teckningen visad·e ett något mindre torn med vacker sirat på, vilket senare man tyckte vara bäst. Utom detta lovade Adelcrantz att göra ännu en teckning, om man ej var nöjd med någon av de framlämnade. Han avrådde från ett högt torn, eller »långt> som det står i protokollet, helst emedan de långa tornen äro underkastade stora hasarder av ljungeld och stormväder. JAKOBS KYRKA 303 Fig. 93. Jakobs kyrka från väster. Ritning av C. Möller 1892. Die Kirche von 'Vesten. Zeichnung von C. l\iöller 1892. The church from the west, drawing by C. l\iöller 1892. På våren 1724 talade man i kyrkorådet om, att de små tornen (man menade spi­ rorna på dessa) ej :mer borde uppsättas utan i deras ställe klot eller andra sirater, ty dels äro småtornen farliga, dels skymma de på en sida urtavlan. Längre fram på året beslöts, att gaveln på västra änden skulle tagas ned jäms med listen, för regu­ laritetens skull, så att den måtte svara emot den östra änden, samt att gaveln på södra sidan skulle göras litet lägre. slottsmurmästaren Jonas Fristedt kom med en ritning till ett torn, som skulle bli lättare att bära för valvet än det förra, men det 304 STOCKHOLM talades icke vidare om detta förslag. I augusti 1725 beslöt man att låta täcka de nu återupp­ förda tornmurarna provisoriskt i avvaktan på beslut om huru överbyggnaden skulle göras. På 1730-talet sattes ny fart på tornbygget. Den ålderstigne G. J. Adelcrantz av­ löstes av den unge arkitekten Carl Hårleman, som tillkallades (sannolikt) 1734. I Nationalmuseum finns ett av Hårleman tecknat blad med trenne utkast i blyerts till tornpåbyggnad (fig. 92). Ett av utkasten är utom i ett par detaljer lika den utförda lanterninen. 1735 var murare- och timmermansarbetet på tornöverbyggnaden färdigt. Måiaren Gabriel Orm målade tre modeller tillledning för smeden som skulle göra galler till lanterninen »efter hovintendentens befallning», den tyske bildhuggaren J . Fohs gjorde en tupp, tio gånger förstorad, av lind, som kopparslagaren skulle ar­ beta efter, ävenså modeller till kragstenar och festoner, »enligt hovintendenten Hårle­ mans ritning» . 1736 målades järngallret och stenhuggerierna med guld av Johan Pasch. Den franske modellören .M.ichelle Gardy utförde l 73 7 en modell till de stora vingarna under urtavlorna, året därpå blev urverket färdigt, och 1739 kunde tornet och de redan 1723- 1724 gjutna ringklockorna invigas. Ceremonien skildras av Rudling (Supplement 1740). Branden 1723 förstörde Jakobs kyrkas medeltidsaktiga torn och spiror. De voro visserligen uppförda under 1600-talets förra hälft, men återgingo liksom kyrkan som helhet på sengotiska, nordtyska förebilder. Adelcrantz kom först med förslag till spetstorn, 100 alnar högt (enligt protokollet från kyrkorådssammanträdet i september 1723) förmodligen något i stil med det nedbrunna tornet. Men han varnade samtidigt för ett »långt» torn. Den tornkropp som Hårleman uppförde avviker väsentligt från den som syns på bilder av kyrkan före branden (fig. 75, 93); den har en klassiekt på­ verkad senbarock karaktär. Då Adelcrantz' ritningar äro förkomna, veta vi ej hur han till slut tänkte sig tornöverbyggnaden; måhända något som liknade den han gjorde utkast till 1724 för Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm.l Genom det att småtornens spiror gjordes lägre och västgaveln borttogs minskades kyrkans (i det yttre) tydliga karaktär av sengotisk avlång kyrka. Det mäktiga mitt­ tornet med skenkupol i förening med nord- och sydfrontonerna gav åt exteriören ett drag av centralanläggning. Hårlemans lanternin, med oval plan, blev en nästan kokett modernisering av det hela enligt senbarockens yttersta krav. Det är under tornets byggnadstid som rokokon tränger in i den svenska byggnadskonsten. Hårlemans lanternin på Jakobs kyrka är ett av de tidigaste exemplen på denna stils inflytelse, måhända via Filippo Juvaras klosterkyrka Madonna della Superga vid Turin, vilken storartade anläggning i alldeles särskild grad fängslade dåtidens Italia-resande svenskar. 2 1 LUNDMARK, Hedvig Eleonora kyrka, Stockholm 1920 (SVERIGEs KYRKOR, Stockholm, bd 3, h. 2), fig. 101. 2 Jfr STAVENOW, En arkitekttävlan i Stockholm 1736 (i S:t Eriks årsbok 1926, s. 30 och fig . 2); LUNDMARK, a. a., fig. 123 och s. 230; se även STAVENOW, Hårleman, s. 237 o. f . J AKOBS KYRKA 305 .Fig. 94. Jakobs kyrka, interiör mot öster 1880 (i kal endern Svea 1880). Osten . Interior towards the east 1880. Innenansicht gegen 1880. Med undantag för några smärre reparationer stod kyrkan i detta skick till 1770- l 7 7 O-'l'ALWl'S REPARATION talet. Ytterväggarna voro då »efter de gamlas smak rödfärgade, med hwita lister» OCH BALU­ BODAR (WIT'l'INGH), således samma färger som till invigningen 1643. I mitten på 1770-talet ansågs det nödvändigt att reparera kyrkan utvändigt. 1777 godkändes ett förslag av arkitekten Erik Palmstedt till en sådan. Enligt hans rit­ ningar borde strävpelarna byggas på, så att de kommo i linje med taklisten. I stället för foten på kyrkans södra sida föreslog han uppförandet av sex salubodar. I an­ seende till kostnaderna modifierades Palmstedts förslag om strävpelarna; de skulle upp­ muras med sluttning (jfr fig. 79 från 1771 och fig. 87 från omkr. 1805). Taklisten på frontonen över norra portalen, som var av trä, skulle inuras av tegel. Då det visade sig, att man fick rum med sju bodar på sydsidan, uppfördes sådana i enlighet med förslaget. 1 Kyrkfotens sträcksten togs till sockel på bodarna. Man hade förut haft en bod under trätak vid södra sidan, vilken var så dåligt byggd, att regnet slog mot dess tak och rann in genom kyrkans fönster på begravningsvapnen i södra sidoskeppet. ' Då det behövdes bodar eller salustånd i trakten sedan man börjat riva bodar på slakthusbron 20. Sveriges ky•·kor. Stockholm I V. 306 STOCKHOLlVI - Fig. 95. Förslag till ombyggnad av Jakobs kyrka av A. E. Melander 1875 (s. 310). Proj ect for r ebuilding of th e church, by A. E. 1\'Iolander 1875. Umbauvorschlag von A. E . Melander, 1873. JAKOBS KYRKA 307 Samtidigt byggde man nya bodar på västra sidan. Det hade klagats (1751) över de hyresgäster man hade, Rkoflickare och strumpstickerskor, vilka dels betalade litet, dels voro lastbara. Deras enkla träbodar ersattes nu med sådana av sten. Blind­ fönsterna ovan bodarna på västgaveln fylldes igen ordentligt, så att inga fördjupningar syntes. Valvet och bodarna söder om koret ändrades om, det förra till magasin, de senare till saluboclar. Till sist gråmålades kyrkan som naturlig sten. Arkitekten Jean Erik Rehn satt i kyrkorådet och var med om besluten. Fig. 87 visar kyrkans ex­ teriör omkring år 1805.1 Man hyste även planer på förändringar i kyrkans inre. Rehn lämnade in ett par förslag till ny predikstol i nyklassicismens smak (vidare om dessa förslag sid. 323). Attackerna mot 1600-talets rikt skulpterade predikstol fördes dock icke till slut denna gång. Troligtvis realiserades ej heller ett av Rehn, på kyrkorådets begäran utarbetat projekt till eastrum clolm·is i koret för förnämligare begravningar (se sid. 414). De verkligt genomgripande förändringarna kommo med det nya århundradet. Ett förslag till värdering 1786 för försäkring av kyrkan och dess inventarier för­ tecknar bl. a. 6 läktare med bänkar och 122 bänkar nere i kyrkan. De flesta av läktarna voro byggda under 1700-talet, bänkarna på kyrkans nedre golv voro nästan alla från 1600-talets mitt. 1791 diskuterade man i kyrkorådet möjligheten av att upplåta den yttre, d . v. s. den första eller västra, av kyrkans båda sakristior till guds­ tjänstbesökare, dels därför att det var trångt i kyrkan, dels därför att denna gamla sakristia såsom den var byggd, avskild från kyrkan i övrigt, på grund av drag och köld nästan icke kunde användas. Men först sjuttio år senare genombrötos mu­ rarna mellan gamla sakristian och kyrkans skepp. 1800- OCH 1900-TALENS RESTAURERINGAR OCH OMBYGGNADER Den mest omfattande restaureringen av kyrkan hittills är den som utfördes l 814 --1816 enligt råd och ritningar av arkitekten C. F. SundvalL Den gick ut över kyrkans interiör. Församlingens dåvarande kyrkoherde, J. J. Hedrf:m, har i en liten skrift berättat om händelserna dessa år: »Kort berättelse om S:t Jacobs kyrka ifrån dess första grundläggning, i sammanhang med den nu senast fulländade reparatio· nen. Aflemnad till församlingen, då kyrkan efter nämcle reparation öppnades till allmän guclstjenst nyårsdagen elen l januarii 1817,. Hedrim motiverade restaurerin­ gen med att man dels ville ha mera ljus i kyrkan, de många läktarna skymde dags­ ljuset, dels att inventarierna icke voro i gott stånd: »Då härtill kommit det synner­ ligen föråldrade och förnötta utseende, som utmärkte hela denna kyrkas inre, och över Norrström (där sedan Norrbro byggdes), »så äro nu till en början Storkyrkan och Jacob garnerade på sidorne af dylika bodar»; En stockholmskrönika ur C. C. Gjörwells brev, utg. av O. Sylvan, 8tockholm 1920, s. 211, brev 1778 till P. Alströmer. 1 Sekr. Bengt Hildebrand har varit vänlig göra mig uppmärksam på akvarellen, fig. 87, som tillhör friherrinnan Joaquine Crafoord, f. Gyllenkrok, Lund. RESTAURE­ RINGEN 1814 - 1816 308 STOCKHOLM RES'l'AU RE· RINGEN 182 5 - 1830 som, oaktadt de~s af kännare godkända architectur, nedsatte dess värde nedom hufvudstadens öfriga kyrkor, dem hon i flera stycken öfverträffar: så har äfven detta skäl förenat sig med de förut anförda för att önska, påtänka och besluta en total re­ paration». Hela kyrkan vattenrevs och vitlimmades invändigt. Över det gamla gravstensgolvet lades ett trägolv. De båda läktaruppgångarna på sydsidan, »rundlarna» från 1670­ talet, togos bort, och i stället uppsattes salubodar. Ny altaruppsats, nytt korskrank, ny predikstol, nya bänkar, nya läktare, ny belysning. Allting gjordes grundligt. Allmänheten var mycket missnöjd med förändringarna, och man klandrade altarupp­ satsen, predikstolen, läktarna, bänkarna etc. samt beklagade, att man lagt in bräd­ golv när det fanns stengolv, samt att man. tagit ned begravningsvapen.l Vad som ej togs bort eller förändrades 1814- 1816, och det var ej mycket som skonades, det fick ny gestalt ett tiotal år senare. Det seelan 1700-talet vid nordportalen kvarstående vapenhuset av sten, täckt med koppar, revs ned, en åtgärd som icke kan betecknas som skadlig för kyrkans arkitektur. Begravningskapellet i norr på kyrko­ gården byggdes· delvis om, muren och portalen utefter kyrkogårdens västra sida brötos ned, likaså trenne mindre gravkor, som stodo intill kyrkomuren i nordöst samt salu­ bodarna i öster, söder och väster. Denna restaurering sköttes av arkitekten Bäck, som ibland fick stöd av arkitekten Gjörwell, när det gällde ett utlåtande. I kyrkans inre tog man bort elen altartavla och elen predikstol med i trä skurna, vajande palmer på sidorna, som kommit dit på 1810-talet, och man fick en annan, om ock blott för ett par år, varefter den nuvarande predikstolen uppsattes. Den kan nog sägas vara estetiskt mera tilltalande än 1810-talets produkt (jfr fig. 308 och R10). Även altartavla byttes ett par gånger. Ett inventeringsdokument från 1830 (R. A.) lämnar en utmärkt beskrivning av kyrkan vid den tiden : Hela kyrkan tillika med tornen är vitrappad, med ljusare röd färg å lister och ut­ skärningar. Tornet omges vid taket av ett gult järnskrank, och dessutom äro de på åtskilliga ställen anbragta bildhuggeriarbetena och övriga prydnader förgyllda . Alla tre portarna äro kopparbeslagna med ornament, vapen och inskrifter. Interiören såg enligt samma dokument ut på följande sätt: Till höger om ingången i väster äro tvenne förvaringsrum, till vänster kyrkans arkiv. I dessa sidorum äro trapporna till orgel- och de båda långläktarna i norr och söder. Genom en dubbel­ dörr kommer man in i kyrkan. Ovanpå förstugan är orgelläktaren. På vardera sidan om stora gången är en läktare, som går från orgelläktaren ända fram till koret. De upptaga norra och södra sidorna av kyrkan och sluta intill fönstermurarna . På dem äro fasta bänkar. Framsidorna äro målade med ljus oljefärg, alla ornament äro förgyllda. Söder om koret är Hornska graven, avdelad i tvenne rum. I det ena, med ingång från koret, förr bisättningsrum, förvaras en del av de gamla nedtagna och såsom för­ ' Föreningen, Skandinaviskt folk blad, 1817, 13, 23 jan., 17 mars; stockholmsposten 1817, 25 jan. J AKOBS KYRKA 309 åldrade kasserade dels prydnader, dels ljuskronor ävensom vapen, vilka förr haft sin plats i kyrkan. I det andra rum­ met, med ingång från kyrkan i väster och därifrån avskilt med ett järnskrank, är familjen Horns gravkor. Här förva­ ras en del effekter, tillägges i 1830 års inventeringshandling. Denna beskrivning illustreras utmärkt av en modell av kyr­ kan (i Nordiska museet; L. 110, H . c:a 125), som enligt en anteckning på en lös lapp liggande i modellen är utförd 1836 av A. R. W. Åberg, >>magasinsförvaltare hoss A. G. Ström­ berg, Regeringsgatan n:o 74» .1 Exteriören (fig. 57) har un­ gefär samma utseende som nu, medan interiören är mycket olika (fig. 88, 89), Modellbyggaren har ställt tidstypiska figu­ rer på kyrkgolvet. En av de märkligaste detaljerna är mi- Fig. 96. Järngrindarna till niatyrgallret till Hornska gravkoret (fig. 96), som ger en föreHornska gravkoret i miniatyrmodell . ställning om de försvunna och ej genom annan bild kända Modell der eisernen Gitterturen der Horn'schen Grabkapelle . järngrindarna (jfr beskrivningen s. 4 36). Mode! of lattice-doors of Horn's Givetvis följdes de sorglustiga ommöbleringarna i kyrkan tomb-chapeL av allmänhetens och kriticis intresse. I samtida periodiska publikationer förekomma insändare och protester under flera år. I mitten på 1850-talet anlades centraluppvärmning i kyrkan. Då borttogs den sid. RES'l'A URE- " RINGARNA l'A 301 omtalade trapp- och källaröverbyggnaden norr om koret, öster om inre eller nya 1850 - 1860 sakristian, och där byggdes under markytan värmekammare med tillhörande rum. TALEN 1862 är årtalet för ett nytt sorgligt kapitel i kyrkans restaureringars historia. 2 Familjen Horns gravkor och kyrkans allmänna bisättningsrum, som voro under samma valv, det nuvarande östligaste i södra sidoskeppet, »bortröjdes, och flera andra förändringar vid­ togos för att göra kyrkan ljusare». 3 Detta var till stor skada för de många begrav­ ningsvapen, sorgfanor och epitafier som förvarades i dessa kor. Man måste förvåna sig över att detta skedde, då så strax förut, på 1850-talet, en häftig presspolemik förts mot dem som voro ansvariga för vården ·av Horns gravkor med dess minnes­ märken. En församlingsbo, landskapsmålaren Axel Em. Holmberg, höll 1852 ett före­ · drag i Konstnärsgillet om Horns gravkor, vilket föredrag gav anledning till den nämnda pressfejden. En av Holmberg utgiven liten broschyr, »Om Horns af Björneborg graf i S:t J acobs kyrka», samma år innehåller värdefulla upplysningar, som angå konst­ 1 Kyrkmodellen, av trä och papp, har tack vare kyrkorådets i församlingen stora intresse och bistånd blivit sakkunnigt konserverad 1929. 2 En medalj, graverad av Edv. Hesselgren, 60 mm diam., präglades 1862 .för att hedra den byggmästare som förestått restaureringen detta år. Åtsidan: Kyrkans exteriör, sydsidan samt •Byggd under konung Johan III:s, förskönad under kon. Carl XV:s regering>. Frånsidan: Bygg­ nadskonstens emblem samt >Till byggmästaren Axel Alm af Jakobs och Johannis församl. leda­ möter 1862>. 3 Oc• rAVIA CARLEN, Stockholms kyrkor, Stockholm 1864, s. 193. 20* 310 STOCKHOLM historien. Då broschyren är svåråtkomlig, avtryckes den här som bil. 6. 1862 års ombyggnadsnit blir knappast mer berömvärt därför, att man i en samtida anteckning kan läsa om att »1450 lågor sprida en ovanlig glans i denna helgedom; Jakob har största antalet gaslågol\ af Stockholms kyrkor» . 1 Man tog också bort de väggar som skilde gamla sakristian från mellersta och norra skeppen. I båda de nya sidoskeppskvadraterna anordnades bänkplatser. Koret, som förut gått fram 'till det kolonnpar som nu är det östligaste, där nu predikstolen och dopfunten ha sina platser, blev på detta sätt en kvadrat kortare. Arkitekten Åboms förslag att ombygga gavelröstet ovan sydportalen i ett slags renässansstil med ett smalt spetsbågigt fönster godkändes ej av byggnadsstyrelsen. Lyckligtvis godtogs ej heller ett av arkitekten A. E. Melander 1875 framlagt för­ slag till ombyggnad av kyrkans exteriör (fig. 95). Förslagsställaren avsåg att omskapa byggnaden till en katedral i höggotik med gavlar, torn, takkammar och dylikt. Utanför södra kyrkaportalen skulle uppföras en förhall, naturligtvis även den i gotisk stil. HEST AUlm1892- 1894 fick kyrkans interiör det utseende den nu har (se sid. 255). I stället RDIGEN för långläktarna i norr och söder sattes upp kortare läktare, vilka ej liksom de före­ 1892 - 1893 gående voro så djupa. De äldre läktarna hade med sina fasader gått fram nästan så långt som kolonnerna inåt mittskeppet. All annan inredning gjordes också ny. De genom borttagandet av den hela korets östvägg täckande altaruppsatsen förändrade belysningsförhållandena i koret äro icke riktigt fördelaktiga. Jämför korbelysningen på fig. 63 och 64. Arbetena leddes av arkitekten Carl Möller. Dekorationerna utfördes efter kartonger av Agi Lindegren. 1909-1910 reparerades kyrkan utvändigt, även detta arbete under Möllers ledning. Ny sandstenssockel sattes, nytt koppartak lades på, och färgen på portalernas omfatt· ningar avlägsnades. 1926 utökades sakristian med ett rum åt öster efter ritningar av arkitekten S. Leijon· TILLBYGGNAD hufvud. Då tillbyggdes även värmekammaren under sakristian, trappnedgången till 1926 ångpannerummet slopades, och passage anordnades ut till Kungsträdgården. 1 CAnLEN, a. a., s. 193. JAKOB S KYRKA 311 KYRKANS KONSTHISTORISKA INSTÄLLNING Enligt 1580 års förslag skulle det nya Jakobs-templet bli en treskeppig korskyrka. 1588 frångick man denna kyrktyp, och Johan III godkände ritningar till en byggnad med kvadratiskt menighetshus, över vilket skulle höja sig ett av fyra pelare buret torn . Beslutet av 1588 har tolkats som uttryck för en ny ide, centralkyrkoidE'm (Up­ mark d. ä.). Men vi kunna icke säga, om denna skenbara eftergift åt tidens krav på s. k. centraliserade kyrkrum (d. v. s. rum med predikstolen uppställd så nära mitten som möjligt) berodde på kungens och hans arkitekts, Willem Boys, känsla för det nya, eller om det endast var en tillfällighet, att 1588 års kyrktyp, i sig själv av medeltida kynne, så bra gick ihop med reformationstidevarvets centralkyrkoide. Det senare synes mig troligast, särskilt om man närmare aktger på de orden i det kungliga brevet (1588, 17 april) som säga, att om Jakobs kyrka uppföres med endast fyra pelare och centraltorn, blir det en förändring på de nya stockholms-kyrkorna, »att de icke alla äro lika». Men det finns också något annat som talar för, att den sista förklaringen - att det endast var en tillfällighet etc. - är den riktiga: J ohans ställning till katolicism och protestantism beträffande religionsbruken. Luthers gudstjänstordning 1536 framhåller predikans betydelse och gör den till en mycket viktig del av högmässan, varför det i den luterska församlingen med tiden utbildades kyrkbyggnadsformer, som bättre än de medeltida lämpade sig till före­ läsningsrum. Under 1500-talet byggdes förhållandevis få nya kyrkor, ty man annek­ terade de gamla. Det förekom även, att man broderligt delade kyrkan, t. ex. i Bautzen 1524; betecknande nog togo katolikerna domkyrkans kor, rummet för altarceremoni­ erna, medan protestanterna fingo långhuset, där predikstolen stod. 1 Då det byggdes nytt, fick kyrkan helst en fyrsidig, sluten form. 2 Johan III hade en annan mening än protestanterna om sättet för en rätt gudstjänst. l hans 1576 tryckta liturgi är mässritualen färgad stark~ romersk-katolsk, och det är uppenbart, att Johan ej hyste några tankar på att genomföra en kyrktyp, som skulle befordra protestantenias intressen men omintetgöra hans egna planer på återinförande av god katolsk rit och kult. Den Röda boken orsakade ju mycken strid, som icke var minst het 1588, då Jakobs kvadratkyrka beslöts. Denna fick efter medeltida skick ett ordentligt kor, där den i Röda boken renoverade altartjänsten skulle kunna förrättas i all sin glans. Kyrkan i Uppsala slott, från Francisens Pahrs (och Johan III:s) byggnadsperiod 1572--1fi80, var visserligen helt kvadratisk, utan korutsprång Bau- und Kunstdenkmäler des Königreichs Sachsen, H. 33, S. l, Dresden 1909. Flera ex. i: K. E. O. FRITSCH, Der Kirchenbau des Protestantismus, Berlin 1893; G. VON BEZOLD, Die Eaukunst der Renaissance in Deutschland etc., 2 Aufl., Leipzig 1908; W. LtiBim - A. HAUP'l', Geschichte der Renaissance in Deutschland, 1-2, 3 Aufl., Eszlingen a . N . 1914. 1 2 312 STOCKHOLM (de tre altarna stodo vid östväggen), men den planformen betingades av kyrkans plats i slottet.1 Sannolikt har Willem Boy ritat Jakobs kvadratkyrka, 2 till typen en gotisk salkyrka (Hahr), men man måste räkna med, att Johan haft en bestämd uppfattning om hur den nya kyrkan skulle se ut. Kungen var väl hemma i arkitektur och kunde själv utföra byggnadsritningar. 3 Då det strax efter konung Johans död nedlagda arbetet på Jakobs kyrka omkr. tio år senare återupptogs, lät Karl IX förlänga den halvfärdiga byggnaden åt väster. Re­ sultatet blev en gotisk långkyrka, visst icke den sista i sitt slag i Sverige; Kristina­ kyrkorna i Göteborg och Jönköping, som tillkommo långt in på 1600-talet, äro också länkar i den utvecklingskedjan. Uppgiften att skarva till Jakobs kyrka var i och för sig ganska enkel ; den gotiska stilen fanns i korets plan och i murgenombrytnin­ garnas form (i mitt-tornstraven och i koret). I samma stil var Klara kyrka i Stock­ holm. Den hade uppbyggts av Henrik van Huwen, förmodligen efter ritningar av Willem Boy. 4 Då Boy hade dött ] 592, samma år som Johan III, är det tänkbart, att man vände sig till van Huwen med uppdraget att fullborda den av Boy ritade Jakobs-kyrkan. van Huvven blev 1603 utnämnd till byggmästare på alla kungliga slott och hus i Uppland, varför det synes antagligt, att han även övervakade byggan­ det av Jakobs kyrka. De två västtornen, vilkas åttkantiga form är typisk för kyrk-, rådhus- och slottstorn från 1500-talets senare hälft i Nederländerna och Tyskland, få väl tillskrivas van Huwen. På 1630-talet övertog murmästaren Hans Förster den upp till valven uppförda kyrkan och fullbordade den. Han slog nät- och stjärnvalv, vilka gingo bra ihop med byggnadens gotiska karaktär. Man får ej tro, att Försters ribbvalv vittna om fin för­ ståelse för vad stilen kunde fordra, ty dylika gotiska valv slogos i Tyskland sent på 1600-talet, även om den byggnad som välvdes för övrigt i arkitekturen var påverkad av italiensk klassicerande byggnadskonst samt hade kolonner och annan antik rekvi­ sita. Möjligt är, att Förster genom att kopiera Jakobs kyrka åt Falu-borna (Kristina kyrka) inverkat försenande på kyrkaarkitekturen i mellersta Sverige, ty han aktuali­ serade en stil och en kyrkform som bestämts 1588 och 1602-03. 5 1 HAr-m, Två nyfunna planer av Vasaslottet i Uppsala (i Fornvännen i929). - På de av Hahr reprod ucerade planerna, fig. 40 och 41, synes, att slott skyrkans båda läktare och nio valv upp­ buros av fyra pelare, sannolikt åttkantiga, i varje fall med åttasidiga baser, liksom i Jakobs kvadratkyrka av 1588. Jfr ovan s. 279-280. 2 A. HARR, Willem Boy (i Svenskt biografiskt lexikon, 5, Stockholm 1925, s. 623). s HARR, Johan III (i Nordisk familjebok, 3 uppl. , bd 10, Stockholm 1929, sp. 1092). 4 S. BRANDEL, S. Klara kyrka II, Stockholm 1927 (SVERIGEs KYRKOR, Stockholm, bd 6, h . 2), s. 232. 5 En bekant tysk kyrka från denna tid är den 1604-1623 byggda Marienkirche i Wolfen­ biittel, vars plan är nära lika Jakobs kyrkas sådan den blev efter förlängningen 1602-1603 (men utan västtorn) . Wolfenbiittels kyrka har även sengotiska, ehuru enklare indelade valv. Exte­ riörens många gaveluppsatser ge Wolfenbiittels kyrka en viss likhet med Heliga trefaldighetskyrkan i Kristianstad (som dock fått sina gavlar etc. från närmare håll: de danska öarna) . J AKOBS KYRKA 313 Det enda moderna, som tillfördes Jakobs kyrka på 1630-talet, var stenhuggaren H enrik Bloms sirater och praktgaveluppsatser efter egna modeller och utkast. I Bloms sluträkning 1644 uppges, att kontraktet ingicks 1629; är detta årtal rätt, så kan det vara möjligt, att hans arbete för Jakobs kyrka inspirerats av dåvarande överinspek­ tören över kronans byggnader, arkitekten Casper van Panten. Denne hade gjort rit­ ningar till de kungliga stallbyggnaderna strax söder om kyrkan (på nuvarande KungL teaterns, Operahusets, tomt), vilka voro under uppförande 1630. Enligt ett kungligt brev detta år (2 juni) skulle fl era praktgavlar av gotländsk sten sättas upp på de av rött tegel murade stallbyggnaderna, därav tre gavlar mot kyrkan .1 Till den yttersta porten skulle beRtällas en ståtlig portal, till de mindre portarna något ringare. Så snart man byggt färdig den på började längan, skulle man fortsätta med de våningar, som kommo emot kyrkan. Regeringens intresse för att stallet skulle verka förnämt med hänsyn till det arki­ tektoniskt ömtåliga grannskapet, särskilt Jakobs kyrka, är anmärkningsvärt. Blom kan icke ha undgått att känna till detta, och även om han icke rådgjort med van Panten om gavlar och portaler till kyrkan, så har han dock otvivelaktigt tagit intryck av stenutsmyckningen på stallbyggnaderna (van Panten dog 1630, men hans ritningar till stallbyggnaderna följdes även i fortsättningen av arbetet). C. van Panten kom från Amsterdam, och hans hemlands s. k. renässansstil blev sanno­ likt bestämmande för arkitekturen kring Jakobs torg. Kyrkan var visserligen gotisk i uppbyggnaden, men gaveluppsatser och portaler bidrogo väsentligt till modernise­ ringen . Den blev färdig 1643; samma årtionde byggde Blom ett hus åt sig på Jakobs torgs västra sida, som dekorerades på fasaden med broskornamentik, och ungefär sam­ tidigt byggde Hans Jakob Kristler palatset Makalös öster om det kungliga stallet. Palatsets nederländska-sydtyska stil bröt icke sönder den arkitektoniska helheten kring torget, även om kyrkan, sedan palatset blivit färdigt med friskulpturer, kartuscher, maskaraner o. d . i överflöd, kanske tedde sig något fattig . Lyckligtvis hade kyrkan sin praktportal mot torget och Bloms gavelavslutningar. Men även om man tar med dessa prydnader, var det en betydlig skillnad mellan Jakobs kyrka och den 1617-1628 uppförda Heliga trefaldighetskyrkan i Kristianstad. I den senare hade förenats senmedeltida drag - smärta pelare, gotiska valv - och antika detaljer - bågställningar, pilastrar, doriska kapitäl, tandsnitt -- med holländ­ ska karakteristika - rött tegel, gråa stenband - och protestantisk rumskänsla ­ centralisering, luftighet - till något man kortast kallar nordisk renässans. En ingå­ ende analys visar, att det ej fanns mycket av sådant som kan benämnas renässans i den Jakobs kyrka Förster murade färdig 1643. Han var visserligen tilltalad av Bloms nederländska-tyska gaveluppsatser, det ser man på en kopparsticksbild av de båda hus han byggde åt sig och en granne på Stora nygatan (synliga på Jean Le­ pautres framställning av Karl X Gustavs likfärd, tredje och fjärde husen till vänster 1 Riksreg. 314 STOCKHOLM Fig. 97. Dopfat (detalj) av silvPr, utfört av J . Jäger i Augsburg omkr. 1660 (jfr fig. 115 och 116 samt s. 334). Baptism of Christ, r elief in font basin, by J. Jäger, Augsburg, about 1660 (cf. figs. 115 and 116). 'l'aufe Christi, Relief des 'l'aufbeckens von J. Jäger ans Augsburg, um 1660 (vgl. Fig. 115 und 116) . JAKOBS KYRKA 315 om Ryningska-Bergstrahlska huset), 1 men han hade tydligen icke kommit i förbin­ delse med den antikiserande arkitekturen. Det förklarar också, varför han så slaviskt kopierade Jakobs kyrka, då han byggde Kristina kyrka i Falun (efter 1642). Antikt och palladianskt gingo Jakobs kyrka förbi, nästan. Interiörens möbelytor buktade sig i öronbrosldormer; möjligen v oro altaruppsatsens bildfält och predikstols­ korgens apostlar inställda mellan kolonner liksom sydportalens dörröppning, men det torde i så fall ha varit allt. Från Augsburg, en av de tyska städer, där via Italien antika former tidigast på ­ nyttföddes, kom det dyrbara dopsilvret. På Jägers vattenkanna finnas reminiscenser av Kleinmeisters (Altdorfers, Alelegrevers asymmetriska, naturalistiska) ornamentik, en efterklang av Diirer - och Luther-tiden - alltså. Silversmeden S. M:s vinkanna åter, som är gjord i samma tyska stad ett eller två årtionden tidigare än dopkannan, har en Rubens frodiga figurstil och barockens ymniga former; amorinerna, sjöjungfrurna och tritonerna runt kannans överdel tyda på, att kannan gjorts för att blänka på en herremans middagsbord. Maskaraner lika fult grinande som de på kannans fotbuckla fastlödda finner man i de nederländska romanisternas gravyrverk. Drottning Kristina var icke nöjd med, att stallet låg så nära kyrkan; 1653 lät hon vederbörande veta, att stallet låg olämpligt och var så byggt, att det var föga heder­ samt.2 stallbyggnaderna kom mo dock icke bort förrän i början på 1700-talet. 3 Nikodemus Tessin d. y. älskade icke medeltidsarkitektur; om Riddarholmskyrkan skrev h an, att den var vanskaplig. Men nederländska praktgavlar synas ha funnit nåd för hans ögon, åtminstone de på Jakobs kyrka. I sitt storslagna projekt till ord­ nande av omgivningen kring Stockholms slott omkr. 1710 har. han frilagt J?latsen framför (söder om) J akobs kyrka ända ned till Norrström. 4 Man skulle således ifrån slottet kunna se icke endast kangakyrkan och palatsen på Norrmalmstorg (nuvarande Gustav Adolfs torg) samt arsenalen öster därom, utan även Jakobs kyrka. Om Tessin el. y:s plan kommit till utförande, skulle denna kyrkas jämförelsevis enkla renässans i rött tegel och grå sten ha verkat kvarglömd lantlig idyll mitt ibland pompös romersk barock och förfinad fransk klassicism, som kringgärdades av joniska och doriska ko­ lonnräckor. Det blev icke så som Tessin d . y. tänkt sig. Han fick icke ens uppdraget att göra ritningar till nytt torn på Jakobs kyrka efter branden 1723; han var för gammal. Det i och för sig viktiga om icke så stora arbetet tillföll Tessin d . y:s efterträdare på stadsarkitektsposten, Göran Josure Adelcrantz. Av dennes första förslag avsåg det ena ett spetstorn, förmodligen ungefär i stil med den avbrända huvudtornspiran, det 1 S. VON pi. 110. PUFENDORF, Konung Carl X Gustafs bragder, övers. af A. Hillman, Stockholm 1915, 2 3 BÅÅTH, Helgeandsholmen, I, s. 96. N. G. WOLLIN, • JoSEPHSON, Karl XII:s torg (i S:t Eriks årsbok 1925, s. 86). Tessins slottsomgivning, fig. l (i Konsthistoriska sällskapets pub!. 1922) . 316 STOCKHOLM andra en lägre tornavslutning, vilket senare man tyckte bäst om. I stället för det låga åttasidiga tornspiresoubasementet lät Adelcrantz mura upp ett kraftigt fyrsidigt, som gav åt kyrkan en karaktär av centralanläggning, vilken blev ännu mera märkbar, sedan Carl Hårlemans skenkupol blivit färdig . Den västra praktgaveln hade rivits ned året efter branden, för regularitetens skull, och då kyrkan i sitt nya skick åter­ invigdes 1739, såg den ut som en centralkyrka - något i stil med vad Johan III ville ha 1588 · - , och ej som en medeltida långkyrka. Karl Fredrik Adelcrantz och Jean Erik Rehn hade förhållandevis små uppgifter att lösa för kyrkans räkning; den förre ritade en orgelfasad, den senare, som satt i kyrko­ rådet och var smakdomare, ritade epitafier etc. Erik Palmstedt fick ordna med salu­ bodar utefter kyrkfoten. Samtidigt, på 1770-talet, lät han gråmåla kyrkan, som ända tills nu varit röd och haft vita lister »efter de gamlas smak». Nu utbytte kyrkan således den medeltida dräkten mot en modernare. Empiren och upplysningstiden brÖto radikalt med det gamla, och ungefär samtidigt med att 1695 års psalmbok togs bort från predikstolen i Jakobs kyrka, kasserades även denna praktpjäs från 1600-talets mitt. Vårdslösheten med de historiska minnena och konstföremålen satte nya fula märken i kyrkans historia, då Hornska gravkoret revs ned. Under det sista årtiondet av 1800-talet vakade man med iver över det historiska; tyvärr tänkte man mera på de historiska stilarna än på de personligheter som skapat dem och så jämnade man murarna och suddade ut märken, som kunde ha berättat mycket om kyrkobyggnadens historia. J AKOBS KYRKA 317 INREDNINGENs OCH INVENTARIERNAs BESKRIVNING OCH HISTORIA ALTARE, ALTARUPPSATSER OCH KORSKRANK Nedanför östra korfönstret, fritt från väggen, står ett altar bord av furu med enkel, skuren och förgylld dekoration . På altaret står en upp sa ts av furu, bredare än bordet, som består av ett rektangulärt nedre parti indelat i fält, vilka ha konstlösa, på väv målade dekorationer, samt ett smalare överstycke med skulpterade änglafigurer på sidorna om ett lamm i relief och ett på glas målat allseende öga. Ögat och ett uppsatsen krönande kors av trä upplysas m ed elektriska lampor. Uppsatsens träpartier äro förgyllda, vävfälten äro målade i grönblått och guld. Både altarbord och uppsats äro från 1893 . Liksom all annan inredning från 1890-talets restaurering imiterar altaranordningens dekoration barockstil. Fig. 63 och 90 visa korets utseende 1925--2 6. Den nuvarande kyrkans äldsta kormöbler utfördes av bildhuggaren Jost Schutz. Undantagandes altaruppsatsen var korets inredning färdig till kyrkans invigning 1643. Av bildhuggarens sluträkning och ett inventarium 1644 framgår, hur koret såg ut vid mitten av 1600-talet. Väggarna kring altaret, förmodligen runt hela koret, voro klädda med en panel, som var skuren i trä, sannolikt ek. De fyra högkorsbänkar som omtalas h ade snickare- och bildhuggareverk. En panel med gallerverk av 40 svarvade pelare avskilde högkoret från mittskeppet. Schutz hade även utfört en bokstol, som man, enligt hans räkning, brukade sjunga vid ; inventariet (jfr ovan sid. 299) omtalar en sångstoL Sannolikt var bok- eller sångstolen en bekännelsepall vid altarringen . Altar­ pallen eller -ringen hade två dörrar, vilka synas ha varit dekorerade av Schutz. För att få medel till altarprydnad, orgelverk och urverk kringskickade man insam­ lingsböcker år 1645. Schutz fick uppdraget att utföra altaruppsat~ens skulpturala partier, konterfejaren Jakob Henrik Elbfas skulle utföra förgyllning och målning. Enligt kontraktet skulle Elbfas fullständiga uppsatsen med fyra målningar, nämligen natt­ varden nederst, Kristi födelse och korsfästelse ovanför denna scen och Kristi begrav­ ning överst. Som ovan är nämnt avlägsnn;des på 1810-talet kyrkans 1600-talsinredning, även altar­ uppsatsen av ' Schutz-Elbfas. Kyrk_ans protokoll och räkenskaper äro i flera fall de enda källor ur vilka vi kunna hämta säha uppgifter om nu försvunna inventariers utseende och anordning. Wittinghs 1 bok 1771 »St Jacobs minne» innehåller bl. a. goda upplysningar om ky~kans inventarier omkring 1770, så mycket betydelsefullare, som hela den dåtida inredningen är borta. Värdet av »St. Jacobs minne » ligger just i beskrivningarna av kyrkan och dess mobilier på författarens tid. Wittinghs anteck­ ningar efter arkivalierna om kyrkans uppbyggnad och äldre utseende ha visat sig mindre ) ALTARE ocn ALTARUPP· SATS 16 OO·'l'ALETS KORINREDNI NG OCH AL TARUPP· SATS 1 Fredrik Wittingh, teol. d:r, kyrkoherde i Kungsholms förs., Stockholm (1803- 11), f. 1744, d. lSll , 318 STOCKHOLM Fig. 98. Antependium av brokad, daterat 1657 (s. 352). Antep endium of brocade , 1657. Antependium aus Brokad von 1657. pålitliga, ibland alldeles felaktiga, varför man naturligtvis måste räkna med, att hans iakttagelser av det som var på hans tid ej äro alldeles riktiga. Vid beskrivning i det efterföljande av inventarier som WIT'riNGH skildrat citeras denne, då ej annan, säk­ rare källa finns. 1600-talets altaruppsats beskriver han så : »Fyra bibliske stycken, wäl målade och med förgylte lister, bilder och löfwärk ifrån hwarannan skilde och omfattade, gifwa denna taflan ett behageligit utseende. Det nedersta stycket föreställer Jesum sittjande til bords med sina lärjungar, då han äter påskalambet och insticktar d. h. nattwarden. På hwardera sidan om denna mål­ ning äro twänne små bröstbilder, på kopparplåtar lifligt tecknade, af hwilka de åt norra sidan utmärka konungarne Gustaf I och Johan III, men de åt söder drottning Chri­ stina och rikscancelleren gref Axel Oxenstierna. Det tyckes som wåre fäder med desse skuggor welat gifwa sine efterkommande denna ärhindran: Konung Gustaf I lät ned­ rifwa St. Jacobs kyrka; konung Johan III började åter upbygga henne, och drottning Christina fullbordade henne, då gref Axel Oxenstierna war rikscanceller. Det andra stycket, som är bredast och sträcker sig emellan båda chorwäggarne, föreställer Jesum i Mariae skjöte, då herdame kommo at se hwad de hade hört skedt wara, det Herren dem förkunnat genom änglarna, hwilka nu wisa sig i en klar sky med denna frögdebetygelse: Gloria in excelsis deo et in terra pax, hominibus bene­ placitum. På hwardera sidan om denne afdelning stå twänne prydelige och wäl för­ gylde pelare; framför de norra a post. Petri bild med en bok i den wänstra och en nyckel i den högra handen samt Moses med lagens båda taflor; framför de södra är JAKOBS KYRKA 319 a post. Pauli bild med en bok i 'den högra och ett swärd i den wänstra handen; der­ bredewid wår frälsares Jesu bild med en öppen bok i handen, hwarpå ligger ett lamb med denna omskrift: Ecce agnus dei qui tollit peccata mundi. Det tredje stycket wisar J esum på korsset med öfwerskrift : I. N. R. J. samt Maria och Johannes bredewidstående. På norra sidan om denna afdelning är evangeL St. Mattheus, i träd bildad och wäl förgyld, med sitt wanliga wartekn, en ängel i men­ niskoskapnad. På södra sidan är St. Johannes med en örn jemte sig. Det fjerde stycket föreställer Jesu nedtagande af korsset och dess begrafning; på sidorne stå evangelisterne St. Marcus och St. Lucas, den förra wid ett lejon, den sed­ nare wid en oxe. Ofwan uppå denne altaretafla afbildas wår frälsare i sin himmelsfärd, med utslagit segertecken i handen och beledsagad af de helige änglar.» Av denna beskrivning framgår, att det av Jost Schutz utförda bildhuggeriet var ganska rikt. Utom lister och lövverk, som omramade de på koppar och - troligtvis - trä av Elbfas målade porträtten och scenerna, funnos flera i trä skurna bilder, sannolikt fristående. Antagligen komponerade Schutz hela uppsatsen. Den såg för­ modligen ut ungefär som altaruppsatsen i Kristina kyrka i Falun (före restaureringen där 1904-06).1 I juni 1648 byggdes ställningar .för altaruppsatsen. Ett år senare anskaffades 2,000 murtegel, som behövdes till att sätta igen det östra korfönstret med, vilket arbete om­ bestyrdes av Hans Förster. På ett kopparstick från 1700 i Svecia antiqua synes (fig. 41 ), att fönstret då var igenmurat till ungefär halva sin höjd. Man får av denna bild ett begrepp om hur hög uppsatsen var. Den uppsats som i samband med restaureringen av kyrkan 1814- 1817 tillkom var utförd efter förslag av arkitekten C. F . Sundvall: I mitten fanns en av G. E. Hassel­ gren 1815 i Rom målad tavla, föreställande Kristi uppståndelse, som omramades av tvenne på fyrsidiga baser stående joniska kolonner, vilka uppburo ett överstycke i antik gavelform. Men då denna altarprydnad ej tilltalade allmänhetens flertal, måste den tio år efter uppstållandet avlägsnas. 2 1828 invigdes en ny uppsats, som var upp­ byggd efter ritning av arkitekten C. G. Blom-C:son med en av Fredrik Westin målad tavla som mittfält. Om man jämför beskrivningen av Sundvalls uppsats ovan med avbildningen av Bloms till utförande godkända ritning (fig. l 02), märker man ingen väsentlig skillnad i arkitekturen : En fronton buren av ett par kolonner. Det hela var målat som vit marmor, dekorationerna med rika förgyllningar. Över frontonen med de språkbandsbärande änglarna var en förgylld sol inneslutande ett rundfönster. 1893 togs denna uppsats bort från altaret och överlämnades till Nordiska museet (inv.- n:r 78,107), där den magasinerats; fig. 105 och 106 visa ett par detaljer av själva altar­ 1 1800 -TALETS ALTARUPP­ SATS im 2 Bild i Kult och konst 1907, s. 288. Hasselgrens målning finnes sedan 1842 i Helgums kyrka, Ångermanland . 320 STOCKHOLM Fig. 99 . Antependium med Sparres och Horns vapen, 1682 (s. 353). Antependium mit den Sparre'schon und Horn'schen Wapp en, 1682. Antependium with the arms of Sparre and Horn, 1682. ALTARRING KORSKRANK 1600-TALETS KOll SKRA N K beklädnaden (av trä). Fig. 64 återger en fotografi av interiören före 1893 års för­ ändring.1 Den i mittfältet på 1828 års altaruppsats infattade målningen, Kristi förklaring, av W estin, är nu upphängd på östväggen i långhusets södra skepp (fig. l 03): Kristus, klädd i blekröd underdräkt och blekt gröngrå mantel, står på ett gröngult berg. På sidorna on1 Kristus finnas ett par män i vita kläder, den ena med lagens tavlor och den andra med en skriftrulle. Nedanför äro tre apostlar i röda, gröna och guldbruna kläder. Tavlan, olja på duk, är nedtill till vänster signerad: »Fred. W estin 1828 ». 2 Ramen är ornerad med äggstav; förgylld, ursprunglig. H. c: a 740, B. c:a 315. Nuvarande altarring är ett konstlöst snickare- och svarvarearbete i brunfärgad furu med guld och röd schagg, från 1890-talet. Ett stycke av 1814 - 1817 års altarring är bevarat (fig. 104). Dockorna i balustraden äro skurna i form av palmträd. Furu; spår av ljus färg och förgyllning. H. 60. Kyrkaritdet beslöt 1'792 anmoda J _ E. Rehn lämna förslag till altardisk; det är okänt om och hur detta blev utfört. Koret, som ligger trenne trappsteg högre än långhuset, är vid dessa trappsteg av­ gränsat med ett skrank i knähöjd av järn och mässing, i 1600-talsformer, uppsatt på 1890-talet. Skranket har i mitten en öppning av samma bredd som mittgången i långhuset. Till 1814 avskildes koret, som då räknades fram till östligaste kolonnparet i lång­ huset (se ovan sid. 308), från kyrkan i övrigt med ett gallerverk, gjutet av mässing, som Anders Gyldenklous maka, Anna Burea, 3 låtit uppsätta 1667- 1669 i stället för det Fotogr. har församlingens klockare, A. M. Gustafsson godhetsfullt lånat nt för reproduktion. Ang. Westins altartavla diskuterades i Heimdal 1828, n :r 15 o. f. - Enligt C. D. MoSE L IUS, Louis Masreliez, Stockholm 1923, s. 59, 205, skall Masreliez 1765 ha målat en tavla, Frambäran­ det i templet, för Jakobs kyrka; denna målning finns nu i Älghults kyrka, Småland. 3 Anders (Gylle, ad!. 1639) Gyldenklou, prof., envoye, f. 1602, d. 1665, g. 1635 med Anna Burea, d. 1673. Ang. av honom skänkt kyrkogårdsportal se s. 239. 2 1 JAKOBS KYRKA 321 i trä skurna skrankverk, som Jost Schiitz gjorde till kyrkans invigning. På skran­ ket, som gick tvärsöver mittskeppet något öster om de båda kolonner vid vilka nu predikstolen och dopfunten stå, funnos ursprungligen två pyramider och två ljus ­ bärande änglar, likaledes av mässing. Skranket med tillhörande delar var gjutet av gördelmakaren Georg Ölers. Enligt WrTTINGH såg högkorskranket ut på följande t:~ätt: »Längden på detta skrank är emellan murarne 13 1/ 4 aln, högden utom underslaget 1 2 / 2 aln. Dörrarne så wäl som alla zirater på hela skranket äro gutne af tjock messing, som jemte lås och gångjern warit förgyld . På hwardera sidan om dörrarne står en pyramid, som håller i bredd wid foten 1/ 2 aln och i högden 5 1/ 2 aln, omgifwen med gutit och förgylt messings löfwerk samt tecknad med åtskillige inscriptioner... » In ­ skrifterna, dels bibelspråk, dels upplysningar om givaren, på latin, äro återgivna av Wittingh. »Utom desse beskrefne pelare prydes charskrank et wid norra wäggen med en ängla­ bild, af messing guten och förgyld, om 5 qwarters högd, som håller i bändren 2:ne ljusstakar, hwilka nyttjas om julhögtiden.» Wittingh meddelar även, att den änglafigur »som stod gent emot, wid södra wäggen, nedtogs då schalläktaren i choret upbygdes, men upsattes sedan til en prydnad öfwer stora ingången til kyrkans grafchar på kyrkogården». Sistnämnda figur finns ännu kvar i kyrkans ägo, nu med naturlig, svartgrön patinering (fig. l 00; H. 8 7 + tapparna 9). De ljusstakar ängeln hållit äro borta. Figuren är sannolikt gjuten efter modell av Jost Schiitz. Den har nämligen stora stilistiska likheter med en av Schiitz för kyrkan skulpterad dopfuntsfot, en knäböjande ängel; om denna se sid . 334. Bronsskranket ersattes 1814 med ett »prydligt galler», som bestod av »jerngriljer, innefattade inom 8 bronspelare och i midten öppnade af dubbla portar, allt efter antiken orneradt», ritat av SundvalL Av detta skrank är intet bevarat i kyrkan. PREDIKSTOLAR, BÄNKINREDNING OCH ORGELVERK Predikstolen, som h ar sin plats vid östligaste kolonnen på nordsidan (fig. 63), har rund korg och kupolformat tak . Bröstningen är indelad i fält, som ha skulpterade symboler för dopet, nattvarden, lagen och evangeliet. På taket vilar ett lamm vid foten av ett kors. Vid kolonnen är fästat ett skulpterat draperi, buret av en svävande ängel. En nästan rak trappa leder upp till predikstolens östra sida. Dekorationen är i empirstil, hela predikstolen förgylld . I huvudsak överensstämmer predikstolen med en av k. maj :t 1826 godkänd ritning (fig. 108), som torde vara utförd av J . A. Gillberg. skulpturarbetets viktigare delar äro utförda av E. G. Göthe. Predikstolen blev färdig 1828. Redan 1634 gjordes kontrakt med en bildhuggare om en predikstol för Jakobs kyrka. Då den bekostades av Henrik Fleming (se bil. 4), framgår det icke av kyrkans 21. PHEDIK­ STOLEK l 6 OO-'l' ALE T S PHEDIKSTOL Sveriges ky>·kor . Stockholm l V. 322 STOCKHOLM räkenskaper, vilken bildhuggare det som fick uppdraget, men det är antagligt, att det var Jost Schutz. Denne utförde nämligen predikstols­ trappan, som betalades ur kyrkans kassa. Predikstolen var färdig till in· vigningen 1643. Om dess utseende meddelar Wit­ tingh: »Til structuren är den ottkantig, beprydd med åtskillige af de hel. evangelisters och apostlars bilder, i träd wäl uthuggne; mitt ibland dem föreställes Christus med en glob i handen och ett korR derofwan uppå, til en påminnelse derom, at han är hela werldenes frälsare. Taket eller himmelen, utur hwilken den h. anda i en dufwoliknelse synes nedflyga, är och med bilder samt löf­ wärk wäl utarbetad; mitt uppå äro gifwarenas wapn utmärkte, och öfwerst är en wacker sinnebild, hwaruti en pilican föreställes, som hugger sig i bröstet at med sitt egit blod mätta de små ungarne. För öfrigit har wår predikstol de wanlige prydnader: en förgyld sol med Fig. 100. Figur av mässing, urspr. ljusbärande, 1667. namnet Jehova mitt uti, ett wackert Tro!. efter modell av Jost Schiitz (s. 321). Brass figurc, originally with Engel von Mcssing, urspri.ing­ timmglas åt wäster, och en ljusarm candiesticks in the hands . lich Lcuchtcrträger, 16()7. 'Vahr­ Probably after mode! by Jost scheinlich nach Modell von af guten messing åt öster. Öfwer dör­ Schiltz, 1HG7. Jost SchUtz. ren äro Flemingske och Kurseliske wapnen afskildrade ». Vid en omplacering av predikstolen 1657 kompletterades den med bildhuggerier av Jost Schutz och målning av Henrik Möller. Den restaurerades grundligt 1725, då felande skulpturdetaljer, såsom änglahuvuden och apostlahänder utfördes av bildhug­ garen Gabriel Beuthin. Några år senare, 1731, skulpterade Burchardt Precht orna­ ment till predikstolstrappan. 1815 slopades denna predikstol. Med den kännedom man har om J ost Schi.itz' arbeten 1 kan man påstå, att det var l var 1 LUNDMARK, Jost Schiitz (i Personhistorisk tidskrift 1930). J AKOBS KYRKA 323 en förlust för kyrkan, att 1640-talets skulpturprydda predikstol avlägsnades 1815. Nyklassicism och empir kunde ej fördraga barockens former. Ett par av Nationalmuseum 1920 från London för­ värvade ritningar till predikstol i Jakobs kyrka, utförda 1781 av Jean Erik Rehnl, visa klart, att tanken att kassera 1600-talspredikstolen ingalunda var ny 1815. Enligt Rehns ena förslag (fig. 107) skulle det finnas åhörareplatser på läktare bakom predikstolen, enligt hans andra förslag (fig. 109) skulle utrymmet i bakgrunden disponeras på annat sätt. I båda fallen är predikstolen placerad mitt under en valvbåge. Förslagen ha den för Rehn typiska klara, rediga Rtilen, .där dekorationen underordnas arkitekturen. Medel skänktes till utförandet av ny pre­ dikstol efter något av Rehns förslag, men av okänd anledning blev senare bestämt, att pengarna skulle användas till fattiga. Den predikstol som uppställdes 1816 var utförd efter ritning av arkitekten SundvalL Tvenne varandra ganska lika ritningar, båda signerade av Sundvall (fig. 110), samt HedrEms och Rothliebs beskriv­ ningar ge oss en föreställning om 1816 års Fig.101. Dopfuntsfot, ek, av Jost8chiitz1643(s.334). mycket omstridda predikstol. HedrEms beholz, YOll Jost Schiitz 1GI3. oak; by Jost Schiitz !613. skrivning vill vara objektiv: »Prediksto­ len är af sexkantig form, uppburen af 6 colonner af en mindre känd men antik stil samt täckt med en rikt ornerad himmel, i hvars medelpunkt finnes en strålande sol med inneslutet den högstes tillbedjansvärda namn, Jehovah», medan Rothliebs har en starkt subjektiv karaktär: »Den föreställde, om vi ej bedraga oss, en stor åttakantig (skall vara: sexkantig) machin, i h vilken presten skulle stå, och som h vilade på några kolonner, utan en enda prydnad, som tillkännagaf det heliga ändamålet. Öfver var något uppsatt, som skulle likna tak eller himmel men såg ut som ett till den der machinen hörande Fuss eines Taufbeckens, EichenFoot of a baptismal font, of l:'VW':!Li\(; 'l'ILL I'REI>IK,;TOL 17 81 181 6 ;\I:S PREI>IK:':!TOL 1 Det är dessa ritningar till predikstol Rehn åsyftar i sina förteckningar (i S:t Eriks årsbok 1925, s. 152) och icke ritningar till nuvarande predikstol, som STAVENOW, a. a., s. 278, antar. Nuvarande predikstol är, som ovan omtalats, utförd 1828, sannolikt efter ritning av J. A. Gillberg. • 'dAtt/_, .u-""--e. a/!Å-..-/IP /&?.:/.... •/'~;_ _ N.,_,.,. ~--~.r--'/.;.,._ ~h· 2~- ,4,.,(-'11'~~ ('T).,. ~y,! .,,.,.J.~ f,',,,., Fig. 102. Ritning till altaruppsats i Jakobs kyrka av C. G. Blom-C:son 1827 (s. 319). Drawing for an altarpiece with architectural frame , by C. G . Bl om-C :son, 1827. Zeichnung zu einem Altaraufsatz von C. G . Blmn-C:son, 1827 . Fig. 103. Altartavla, målad av Fredrik Westin, signerad 1828, till altaruppsats enligt C. G. Blom-C:sons ritning 1827 (fig. 102 och s. 320). Altargmn ii.ldo von Fredrik \Vestin, 1828, flir den Altar­ aufsatz ~..,ig. 102. Painting by Fredrik ' Vestin 1828, for the altarpiecc ti g. 102. 21* 326 STOCKHOLM Fig. 104. Altargeländer aus den 18l0-er Ja.hren. Altarring från 1810·talet (s. 320). Altar rails, b eginning of 19th ccntury. lock. På ömse sidor om dörren uppväxte tvänne grönskande palmträd. Denna in­ rättning gaf anledning till många löjliga anmärkningar, och församlingen beslöt att ersätta den med en predikstol, som till utseende skulle svara mot ändamålet». 18 2 o .I RS Bildhuggaren E. F. Thoman arbetade 1824- 25 på en ny predikstol, som sist­ nämnda år sattes upp, dock ej i färdigt skick. Enär bildhuggaren dels ej följt den fastställda ritningen, dels ej fått arbetet färdigt i rätt tid, kom det till tvist mellan honom och kyrkorådet. Thomans predikstol avlägsnades, och man anskaffade den nu­ varande predikstolen, på vilken, som ovan är nämnt, arbetades 1826-1828. Den nuvarande bänkinredningen är från 1890·talet, brunfernissade bänkar av n:\:>~Kl-"· JU;ONING, furu med ryggstöd; gavlarna ha delvis barockkaraktär (fig. 91). I koret finnas vägg­ L;iXl'ARE fasta stolar (material och utförande lika bänkarnas i långhuset), vilka äro byggda i fason som medeltida korstolar (fig. 90). Dessutom finns i koret sju lösa stolar av brunbetsad björk med svängda ryggar i enkel rokokostil, 1800-talskopior, renoverade 1905; stoppaoe sitsar. klädda med brunt skinn. Kyrkan har tre läktare, en i norra sidoskeppet, en i södra och en, orgelläktaren, i mittskeppets västra del. Orgelläktarens fasad (fig. 113) är i 1800·talsgotik, furu, brunmålad. De båda andra läktarna ha fasader med skuren dekoration i broskbarock (fig. 91), furu, brunfernissade, .från 1890-talet. Barockdekorationen är kopierad, delvis rekonstruerad, efter ett vid restaurationen på 1890·talet av kyrkvaktmästaren Karl Ehn­ kvist tillvarataget stycke av en bänk, vilket man fann som fyllning i en läktarbröstning. lGOO·TALB'l'S Till invigningen 1643 hade bildhuggaren Jost Schiltz gjort 64 bänkar med två Im~:~~~~cn dörrar, vilka voro uppställda i tvenne kvarter, söder och norr om en mittgång i mitt­ J.:\KTARE skeppet. De synas ha varit prydda med träskärning. Detta antal bänkar måste snart utökas, och 1675 målade Jockim Lang nummer på 142 bänkar. Framför borgmästare-, JAKOBS KYRKA 327 Fig. 105. Hölzernc Altarb okl oidung, 1828. Altarbeklädnad, trä, 1828 (s. 319). Wooden altar front, 1828. råds-, kyrkoherdens och kaplanernas bänkar uppsattes 1675 och 1683 skärmar eller gallerverk, vilka utfördes av snickaren Jörgen Haupt. Utom bänkrum såldes eller uthyrdes även »stånderum» i kyr]&an, troligtvis lösa stolar, som ställdes upp i gångarna. Dessutom funnas platser på lösa bänkar, vilka voro placerade längre bak i kyrkan och vilka voro de billigaste platserna. Närmast högkorsskranket fanns borgmästare· och rådsbänken samt kyrkoherdens och kaplanernas bänkar. Adeln hade sina bänkar dels framme i närheten av högkorsskranket, dels på de läktare som den ena efter den andra byggdes upp. Förnämligt folks bänkar voro klädda. 1666 köptes 20 alnar rött kläde till »adelsfruers­ bänckernes beprydning», och 1687 köptes 37 alnar rött kläde till k maj:ts råds och dess fruntimmers bänkar. De sid. 299 omtalade fyra bänkar i högkoret, vilka Jost Schiitz utförde till invigningen 1643, voro antagligen de­ samma som senare under århundradet omtalas som drott­ ningens stolar. Året efter kyrkans invigning uppfördes ovanför västpor­ talen två läktare, den ena över den andra, vilka vilade på träpelare. J ost Schiitz levererade tre paneler, d. v. s. bröst­ . ningar, vilka sannolikt användes till den undre läktaren. På den undre sattes bänkar för kyrkomenigheten, på den övre placerades ett s. k positiv. Den sistnämnda revs, när Fig. 106. Plint till kolonn i nytt orgelverk skulle ställas upp på 1.7 4 O-talet. Den un ­ 1828 års altaruppsats (jfr dre läktaren ombyggdes då, och på bröstningen målade fig. 102.) Plint einer Säule des Altarauf­ Johan Pasch gammaltestamentliga figurer, Moses, David, satzes vom Jaln·e 1828 (vgL Fig. 102). Elias m. fl.1 Plint of a column of the altar, 1828 (cf. fig. 102). 1 \V:s DISSEH'l'. I, s. 34, not o. 328 STOCKHOLM l 8 l G ÅRS B\:\i KA !l OCH På 1660-talet gjordes en insamling bland adeln inom församlingen för medel till en läk­ tare i södra sidoskeppet, ovanför sydportalen . Bidrag lä mnades av bl. a. Magnus Gabriel De la Gardie, Sten Bielke, Gustav Soop, Klas H.ålamb, Herman Fleming, Fru Märta Sparre, Svante Baner, Gustav Otto Stenhock. Till ''herreläktaren» eller »greve Magnus' (Gabriel De la Gm·dies) läktare» , som den också kalla­ des, utförde Jost Schfttz ett gallerverk, 32 al­ nar långt. Bland andra hantverk are som arbe­ tade på läktaren 1667- 1669 var även sten­ huggaren Hans Tham er (Tander) . Troligen vilade läktaren på i murarna och kolonnerna insatta skulpterade konsoler av sten. På h err­ läktaren reserverades första bänken för trenne av riksens höga ämbeten, andra och tredje bänkarna vardera för trenne av riksens råd och fjärde bänken för fem av riksens råd . På Fig. 107. Förslag till predikstol av J. E. samma sida av läktaren, herrsidan, funnas Rehn 1781 (s. 323). Entwurf zu ciner Kanze! Design for a pulpit 1781, ytterligare tre bänkar. På kvinnfolkssidan på von J. E. llehn, 1781. by J. E . Rehn. läktaren funnas ä ven sju bänkar. Till denn a läktare funnas tvenne trappuppgångar med in­ gång från Jakobstorg genom tvenne särskilt uppbyggda förstugor, en under vardera fönstret närm ast sydportalen (jfr sid. 300). 1697 klagades på kyrkorådssammanträde över att vem som helst numera gick på herrläktaren utan att betala. Man beslöt därför låta göra dörrar till de båda läktar­ trapporna; nycklar till dessa skulle få in lösas. I början på 1700-talet (1717- 17 29) byggdes en fo rtsättnin g åt öster på södra läk­ taren . Man anm ärkte på att denna nya läktare icke var lik den förra, men då den som skulle h a den nya läktaren, Magnus Julius De la Gat·die, själv bekostade bild­ huggeri och målning, kunde man ej säga något. Den västra läktaren, under orgeln, utökades med tre bänkar 1695. På denna läktare disponerade bl. a. Klas Rålamb bänkplatser. Utom dessa, de största och förnämsta läktarn a, byggdes under 1700-talet flera små­ läktare i kyrkan, så 1747 den sedermera s . k. skolläktaren på södra sidan i koret. 1786 funnas sex läktare med bänkar. Nere i kyrkan funnas 122 bänkar samma år. I allt väsentligt orörd behöll kyrkans interiör det utseende den fått vid mitten av 1600-talet till 1815. Då ersattes alla bänkar med nya sådana, vilka liksom de gamla voro slutna med dörrar. De gamla liiktarna togas bort, och i norra och södra sida­ JAKOBS KYRKA 329 f';l~ '~ (--t.t,{\'',:t)l .---.::;-r~) Fig. 108. Ritning till nuva rande predikstol av J . A. Gillberg (?} 1826 (s. 321). Eutwnrfzu clcrj ctzigcn Kanz cl von J . A. Gillbcrg(?) , 1826. Design f or a pulpit by J . A. Gillberg (?), 1826. 330 STOCKHOLlVI Fig. 109. Förslag till predikstol av J. E . Rehn 1781 (s. 323). Proj ect for a pulpit hy J. E. R ch n, 1781. Entwurf zu einer Kan z el von J. E. Rchn, 1781. J AKOBS KYRKA DF.SSHiN. ,-;u.. l'REDTKSTOLiSt jACOBi . 331 '9fRKA i STOCI'401.J'[ Fig. 110. Ritning till predikstol av C. F . Sundvall 1816 (s. 323). Design for a pulpit by C. F. Sundvall, !Slö. Entwurf zu eincr Kanz el von C. F. Sundvall, 1816. skeppen uppfördes läktare av nästan hela skeppens längd; läktarfasaderna, med orna­ ment av bildhuggaren Axel Fahlcrantz, gingo i linje med kolonnernas insidor mot mittskeppet. Den orgelläktare som under 1700-talet ersatte den äldsta positiv-läktaren förändrades även. Rothlieb berättar om förändringarna på detta sätt: » Wid den nämnde famösa reparation år 1816 blefvo alla desse läktare (1600- och 1700-talets) borttagna, och i stället tvänne andra uppförda mitt emot hvarandra, på norra och 332 STOCKHOLM Fig. 111. Ljuskrona av malm, 1600-talets senare hälft (s. 346). Chandelicr of brass, seeond half of 17th ccntury. Rronleuchter a.us Erz, zwcite Hälftc des 17. Jhds. 18~5 - 1826 ÅRS J N RED NING· ORGELN södra sidorne, som i en jemn sträckning upptaga hela kyrkans längd emellan pelarne från orgelläktaren till choret, med undantag af den förstnämnde, som på östra ändan har ett litet afbrott. Dessa läktare voro ställde så att de borttogo nästan allt ljus i kyrkan och voro försedda med ett tungt underlag, som tycktes draga dem ner till golfvet. - De gåfvo kyrkan ett dystert utseende och dugde lika litet som allt annat, h vilket gjordes vid denna reparation. » Då församlingen var missnöjd med 1816 års inredning, ombyggdes läktarna 1825 - -1826 . »De tunga underlagen blefvo borttagna, läktame uppflyttade och ställda så att dagsljuset i kyrkan nu är mer än tillräckligt. Framsidorne eller bröstvärnen blefvo målade med en passande ljus färg och alla ornamenter förgyllda» (RO'rHLIEB). 1816 års bänkar voro målade i pärlgrått (troligen), vilken färg tio år senare ogillades, och bänkarna målades i mörk mahogny. Frånsett ommålningar och mindre förändringar, var 1825-1826 års inredning kvar till 1893. Orgelverket, som omfattar 63 stämmor, fördelade på tre manualer och pedal, är byggt av firman Zetterqv~st och son, Örebro, och invigdes 1914. Verket, som är uppställt på läktaren i väster, drives elektriskt. 1929 insattes nytt spelbord och till­ byggeles 3 högtrycksstämmor med pneumatisk överföring till huvudorgeln; med verket J AKOBS KYRKA 333 kom binerades (elektriskt) ett s. k. ekoverk med 15 stämmor, som upp· . ställts på läktaren i norra tak­ kupan. Arbetet med orgelverkets utökning utfördes av Åkerman och Lund. Orgelfasaden (fig. 113) är gjord 1745-17 46 efter ritning av Carl Hårleman. Den är indelad i fyra våningar, av vilka de tre översta med sina tornliknande utbyggna­ der äro rikt dekorerade med för­ gyllda rokokoornament. Allt övrigt träarbete är grönmålat. Fasaden är krönt med en harpt:pelande figur. Allt bildhuggeri är utfört av Petter Nor(d)berg. Fasadens ursprungliga målning utfördes av Johan Pasch och förgyllningen av Klas Fors­ berg. Det ursprungliga orgelverket var byggt av Olof Hedlund 1741­ 1746 och omfattade 30 stämmor. Fig. 112. Ljusarm av mässing, 1600-talets mitt (s. 346). S:t Jakobs kyrkas första mu­ \Vandlcuchter aus 1\fcssing, 1\iitte Sconcc of brass, middle of 17th ORGE.J_.~ 16 4 6 des 17. Jhds. century. sikinstrument var »ein Posetif oder klein Orgel», som 1646 köp­ tes av glasmästaren Kaspar lVIeijer. Med detta positiv nöjde man sig i ett tiotal år, varefter man avstod det till amiralitetet. I ersättning fick Jakobs kyrka en ljuskrona. 1659 kontrakterade man med orgelbyggaren Frans Boll om ett nytt orgelverk 1660-'l'ALE'l'S "ldh uggaren J os t Sch""t .. b et e t 1 "ll samma orge l ver l{, b"d sam t me d b 1 u z om a llt traar a e b"ld 1 er, ORGELVEHK snickareverk och sirater. 1664 var orgelverket färdigt i sin helhet, ty då fingo Boll och Schiltz sina äreskänker. stofferingen återstod dock, och den utfördes under de närmast följande åren av konterfejaren Karl zur Högh (Höjer), som rikt förgyllde både orgel- och läktarfasader med äkta guld. Orgelverket skadades givetvis mycket av fukten i kyrkan och kunde ej stå bi så länge som under gynnsammare förhållanden. 1692 var orgelverkets musikaliska för­ måga synnerligen nedsatt. Det hjälpte ej med de »inventeringar> som tillkallade organister under detta och följande år underkastade verket. Orgelbyggaren Georg Woijtzig reparerade verket ganska grundligt 1695. 1698 uppgjordes med orgel- NY'l''l' ORGEL· ,r · d .. VERK 1698­ byggaren Johan Cahrnan om ett nytt verk. lYJ.en mnan et nya mstrumentet hann 1699 levereras i slutet på 1699, hade Johan Cahman dött, och leveransen fullföljdes av 334 STOCKHOLM brodern Herman och sonen Niklas. Under släckningen av eldsvådan 1723 skadades verket av vatten. Johan Cahman d y. fick i uppdrag att reparera det. l 74 O-TALETS Orgelbyggaren Hedlunds ovan omtalade verk bakom den av Hårleman ritade fasaden, ORGELVERK vilken ännu finns kvar, ombyggdes grundligt vid 1814--1816 års restauration och OCH -~'ASAD utökades till 34 stämmor. 1837--1840 reparerades verket av orgelbyggaren P. Z. Strand. I det nuvarande verket ingå 24 gamla stämmor. NUMMER­ De fyra nuvarande nummertavlorna äro från 1890-talet. Tre gamla dylika äro 'l'AVLOJ1 undanställda: en med krön samt avslutning nedåt av bandverk i barock (H. 118), 1700-talets början; en med enklare krön (H. 97), omkr. 1740-50; en i oval form med bandknut överst (H. 92), omkr. 17 70. Samtliga ramar förgyllda. DOPFUNTAR OCH DOPSILVER Dopfunt av vit marmor (fig. 114). Kvadratisk fotsten med lejonfötter, ornerad med delfiner och musslor i relief, kolomiskaft med räfflor o. a. samt rund skål med fyra änglahuvuden, delfinornament o. d. Marmorarbetet, av bildhuggaren Axel Ed­ vard Brambeck, är utfört efter Carl Möllers ritningar 1883. Funtens H. 100. Till funten hör ett lock, som är gjutet i brons. Det är upphängt i en galge av järn, vilken är fäst vid den sydöstligaste kolonnen i mittskeppet. Locket, som är or­ nerat i stil med funten, är utfört 1893. I funten står ett enkelt dopfat av nysilver. Funten står inom ett meterhögt, förgyllt smidesgaller, i 1600-talsformer, från 1893. MAGNus Enligt en anteckning i räkenskaperna från 16ti5 skänkte greve Magnus Gabriel De 1 ~~B~~~~ 1~ ~ la Gardie det året en »barnephunt af trä, förgyllt, der uthi ett faat, uthi fatet ett DOPSILVER foder, uthi fodret en kanna och af silfuer» . I en förteckning på vad greve Magnus 1665 skänkt till kyrkor och skolor etc. anges såsom skänkt till Jakobs kyrka »en funt och ett fat med en kanna, rart drifvet arbete, af silfver, på en förgylld uthuggen fot». 1 Träfunten fanns dock förut, den endast förgylldes 1665. DOPFUKT Av funten finns skålens fot kvar (tig. l 01), en av ek skulpterad ängel, H. (med tapp) 1643 76, som stöder på vänstra knät och med båda händerna håller en platta på huvudet, på vilken skålen varit fastsatt . Figuren är målad i köttfärger och rosa. Funten, som kunde bäras i två förgyllda mä:ssingshandtag, bekostade av försam­ lingen, var skulpterad av Jost Schiitz. Denne hade till kyrkans invigning 1643 gjort en funt (enligt hans räkning 1644), en träfot med bildhuggareverk. DOPKÄRL AV De av De la Gardie skänkta båda silverpjäserna finnas kvar i kyrkan i oskadat SILVER skick. Dopfatet (tig. 97, 115, 116) är runt; i botten har det en figurrik framställning De la Gardiska archivet, 6, Lund 1835, s. 196. - M. G. De la Gardie, greve till Läckö och Arensburg, rikskansler, f. 1622, d. 1686, g. 1647 med prinsessan Maria Eufrosyne, f. 1625, d. 1687. Greve Magnus, som bl. a. ägde det av fadern, Jakob Pontusson De la Gardie, anlagda palatset Makalös st~ax sydöst om Jakobs kyrka (där nu Karl XII:s staty står), var en syn­ nerligen framstående konstälskare och mecenat. 1 DOPFUKT JAKOBS KYRKA 335 Fig. 113. Orgelverkets fasad, efter ritning av C. Hårleman, utförd 1745-1746 (s. 333). Nach Zcichnung von C. Hårle­ man, 1145- 46. The organfront. Designed by C. Hårleman, 1745­ 46. Die Orgclfassadc. 336 STOCKHOLM av Kristi dop, som sker vid ett litet vattenflöde i ett skogslandskap. I brätten äro drivna framställningar av de fyra evangelisterna, tre sittande vid bord i rum med kolonn- och bågarkitektur; bredvid evangelisterna deras symboler. Den fjärde evan­ gelisten, Johannes, sitter på en klippa i ett skogslandskap. Mellan evangelistfram­ ställningarna sväva änglar parvis, hållande krona, korsstav, nyckel och tiara. Det märkliga silverarbetet, ett verk från omkr. 1660 (enl. RosENBERG 1) av en av de båda framstående silversmederna J . Jäger i Augsburg, är utfört med stor skicklighet. Re­ liefen är anmärkningsvärt hög, flera av huvudena äro uppdrivna till mera än hälften. Stämplar i brädden: Pinjekotte (Augsburgs vapen) - stämpel med I I ovanför ett jägarhorn (I . Iäger)1 . På undersidan en åldermansranka. Diam. 50, H. 6,2. Dopkannan (fig. 117, 118), som hör till nyss beskrivna dopfat, med snås, grepe och lock, är även den av silver. Päronformad kanna med två drivna figurframställningar, Kristus välsignar barnen och Andens utgjutande över apostlarna, samt drivna och ciselerade, naturalistiska vegetativa ornament. På den runda foten och på locket finnas i hög relief drivna änglahuvuden, på snåsen och på grepen gjutna dylika. Lockknappen vid scharneret har gjutet änglahuvw;l. Locket krönes av en - möjligen senare tillkommen - gjuten, stående bild av Kristus, som i högra handen hållit en nu förlorad korsfana; vid Kristi fötter ligger ett lamm, gjutet arbete. Kannan är mindre sliten än fatet och visar bättre, vilket välgjort arbete Jäger i Augsburg leve­ rerat. Stämplar, lika de på fatet, äro inslagna på fotens översida. Åldermansrankan är utskavd på lockets insida. H . 39. Fatet och kannan förvaras i .ett fodral av trä, som invändigt är klätt med rödfärgat sämskskinn och utvändigt med mörkbrunt läder. Fodralets stomme är möjligen ur­ sprunglig, men överklädnaden synes vara från 1800-talets förra hälft: Dessa värdefulla dopkärl, som man kallat »två af guldsmedsyrkets chefs-d'oeuvre, ty kannan är fatet icke underlägsen, och särskilt förtjenar det drifna växtmönstret på halsen uppmärksamhet», 2 äro som nämnt en gåva till kyrkan av rikskanslern greve Magnus Gabriel De la Gar·die. Söndagen den 6 oktober 1665 buro två av hans lakejer in funten och silverpjäserna i kyrkan och ställde funten framme i högkoret. NATTVARDsS ILVER OCH ANNAT Vinkanna (fig. 119, 120) av silver, invändigt och delvis utvändigt förgylld, med grepe och lock. På foten och locket finnas pålödda, gjutna ornament i form av maska­ roner, grepen med en kvinnlig herm, är gjuten. Kannans nedre, sfäriskt bukiga del 1 Johann .Täger, d. 1669, eller Jacob Jäger, d. 1673 (eller 1674), vilka signerade sina arbeten lika ; MARC RosENBERG, Der Goldschmiede Merkzeichen, I, 3:e Aufi., Frankfurt a. M. 1922, S. 129; Jakobs kyrkas dopfat är avbildat Tafel 17. 2 L. LoOSTRÖ~"l, Mönster för konstindustri och slöjd utg. af Svenska slöjdföreningen, årg. 10, Stockholm 1883. - Dopfatet i Jakobs kyrka togs till förebild för det som några år senare skänktes till Tyska kyrkan ; Li.iDEKE, A. a., s. 205, 300, 307. NATTVAHDSKÄHL J AKOBS KYRKA 337 prydes av tvenne rader musslor i drivet ar· bete, åtta större och åtta mindre, vilka ha silv­ rets färg. Kannans övre del, det cylindriska livet, har en figurframställning driven i kraftig relief med sjöjungfrur, tritoner, en amorin och en sjöhäst, vilka figurer framträda i silvrets färg. Vinkannan är i likhet med den av De la Gardie givna dopservisen ett augsburgs. arbete, troligen från omkring 1640. I botten på vinkarman är uppstucket: »Hinric (mycket nött) W olff - Eva H errmansdatter». Enligt räkenskaperna är kannan en gåva av rådman Henrik Wulf' 1653. På fotens översida finnas stämplarna: Pinjekotte (Augsburgs vapen) ­ S M. 2 H . 36. Kalk och paten (fig. 121) av silver, för­ gyllda. Kalkens fot i sexpass, skaftknappen i päronform, skålen cylindrisk. På denna se­ nare är uppstucket: »F. C. O. H. G. H . F. S. B.» vilka initialer betyda: Ji'ru Christina Oxen-• (s. 334). stierna, Herr Gustaf Horn och Fru Sigrid Fig. 114. Dopfunt, marmor, 1883 Font, 1883. Der Taufstein, 1883. Bielke. Under initialerna äro respektive släk­ ters vapen uppstuckna. Kalken med sin paten jämte här efterföljande vinkanna skänk-. tes till kyrkan av Gustaf Horn 3 1648. På kalkens fot finnas stämplarna: Öppen krona (Stockholms vapen) - .M B (Mikael Böcke). Patenen har i brädden ett likarmat kors inom cirklar, utfört i blankstickning. Inga stämplar. Kannans H . 26, s, patenens Diam . 19,4 . Vinkanna (fig. 123) av silver, helt förgylld, m ed snås, grepe och lock, som har päronliknande knapp vid scharneret. Den päronform ade kannan är slät, grepen, vilken är gjuten, har en broskartad utformning. På kannans framsida, under snåsen, finnas samma initialer och vapen uppstuckna som på den senast beskrivna kalken. Liksom kalken med sin paten är vinkannan svenskt arbete från 1640-talet. Kann an har på fotens översida samma stämplar som kalken. H. 30,s. 1 Henrik Wulf, adl. 1654 Ulfvenklou, handelsman, rådman, f. 1602, d. 1661, g. l. på 1620­ talet m . Eva Faler, g. 2. 1651 m. Eva Hermansdotter Eggertz, d. 1674. Ang. hans epitafium se s. 390, ang. hans vnpen se s. 394. 2 Mästarstämpeln SM är ej uttydd ännu. Säkerligen är silversmeden SM, som gjort den av Henrik \Vulf 1653 skänkta vinkannan, identisk med den SM, som är mästare till en ryttarsta­ tyett, föreställande ,G ustav II Adolf, vilken finns i statens historiska museum i Stockholm. Jfr RosENBERG, a. a . I, S. 157. Rosenberg upptar ej Jakobs kyrkas kanna. 3 Ang. Horn se s. 411. 22 Sveriges kyrkor. Slackholm IV, 338 STOCKHOLM Kalk och paten (fig. 122) av silver, förgyllda. Kalkens fot är i sexpass, skaft. knappen ej fullt klotrund, skålen cylindrisk; dennas nedre hälft omges av . ett orna­ ment i silvrets färg, trenne änglahuvuden och bladverk i genombrutet arbete. Runt skålen, ovan detta pålödda orn ament, är uppstucket: •Gud til ära är denna kalch med paten förärat til S:t Jacobs kyrkia af stenhuger-olderman och kyrkiowerden wed S:t Jacobs och S:t Johannes kyrkior m :r Jacob Schultz ' sohn capitein her Peter Rid­ dersparre1 Anno 1710 » samt Riddersparres vapen. Utom åldermansrankan på fotens undersida finnas på foten följande stämplar: X (1710) - S:t Erik (Stockholms vapen) - A M (Anders _Zifalthow). Patenen har i brädden ett enkelt upp-prickat, likarmat kors . Inga stämplar. Kalkens H . 29,6, patenens Diam . 20,8 . Oblatskrin (tig. 125) av silver, förgyllt, rektangulärt, på fyra c-formade gjutna fötter. På locket är uppstucket en bild av Kristus, stående, med stav i högra handen och bok i vänstra, samt inskrift : »Thetta ablatsk[r]in hörer til S:t Jacobs kyrkia» . På skrinets bottensida finnas stämplarna: En (otydlig) krona (Stockholms vapen) - D R (David Richter d. ä.). Skrinet köptes av kyrkan 1644. H . 9,2 , L. 18,8, B. 12,2 (inkl. fötterna) . Oblatask av silver, invändigt förgylld, åttasidig, med enkelt profilerat lock. I botten är uppstucket: »H. F eiff Anno 1691» . Stämplar i botten : S:t Erik (Stock· holms vapen) - H F (Henrik Feiff) - C (1691) samt åldermansrankan. H 3,3, L. 7,8, B. 7,2. Sked (fig. 126) av silver, förgylld, med äggformat blad samt platt, i ändan flikigt, uppböjt skaft. Stämplar på skaftet : Öppen krona (Stockholms vapen) - I N R (Io ­ hartes Richter).2 Enligt kvitto i kyrkans räkenskaper köptes skeden 1683; enligt anteckningen i räkenskapsboken skulle skeden »brukas på altaret sommartid» . För­ modligen förorenades vinet då lättare tack vare flugor och andra flygfän än på vintern. Vinsil (fig. J 26) av silver, förgylld . Brett, rundat blad, skaft med trenne amoriner och en maskaron i 1880-talets barockstil. Stämplar : Tre kronor - S:t Erik (Stock· holms vapen) - C F C (Carl Fredrik Oarlman) - E 6 (1883). L. 14,8 . Socken budstyg (fig. 124) av silver, förgyllt. Kalken har rund fot, enkelt profilerad. I den cylindriska skaftknappen finns rum för oblater. I den enkla, halvsfäriska skålen förvaras en glasflaska för vin. Stämplar på skålen och -på fotens undersida: Tre kronor - S:t Erik (Stockholms vapen) --- A F (Arvid Floberg) - D 2 (1786). Den enkla patenen har lika stämplar. Kalkens H . 18,5, patenens Diam. 10,8 . Förvaras ett med svart skinn överdraget fodral, nutida. Socken budstyg (fig. 124) av silver, förgyllt. Enkel kalk med rund fot, i den cylin­ • Peter (Schultz, ad!. 1707) 1-tiddersparre, kapten, f. 1679, d. 1709. Fadern , Jakob Schultz, d. 1722. Namnstämpeln ser närmast ut som N R (hopbundna) men skall vara I N R ( = Iohanes Richter). Detta har ej observerats av G. UPMARK, Guld· oeh silversmeder i Sverige 1520­ 1850, Stockholm 1925, varför han s. 61 under rubriken >Okänd mästare, 1600-talets slut> hop· fört några arbeten med lika namnstämpel som på Johannes Richters sked i Jakobs kyrka. S. 56 upptar Upmark mästaren Hans (Johan ) Richter, dock utan förteckning på arbeten. 2 J AKOBS K YRKA 339 Fig. 115. Dopfat, silver, av J. Jäger i Augsburg omkr. 1660 (jfr fig. 97 och 116 samt s. 334). Bilbernos Taufbeckcn , von J . JiLgcr in .Augsburg um 1660 (vg!. Fig. 97 und 116). ]'ont basin of silver, by J . .läger in Augsburg, about 1660 (cf. !igs. 97 and 116). c 1riska skaftknappen rum för oblater; i den halvsfäriska skålen förvaras en vinfiaska av glas. Stämplar på skålen och på skaftknappen: Tre kronor - S:t Erik (Stock­ holms vapen) - I H L (Johan H enrik Lampa) - B 3 (1808). På foten uppstucket : »Tillhörig Jakobs kyrka. Gjord 1808 131/ 4 lod ». Patenen har samma stämplar. Kalkens H. 12,2, patenens Diam. 7. Förvaras i träfodral överdraget med mörkt skinn. Man beslöt i kyrkorådet 1808 att låta göra två sockenbudskalkar (den andra nu i Johannes kyrka) av en större nattvardskalk av s ilver, förgylld, som enligt inskrift var given av Carin Ericsdotter 1603 (uppgift i prot. 1808). 340 STOCKHOLM mmELTJDA KYHKSILVER Skål (fig. 127, 128) av silver, förgylld . Rund skål med bottnens mittparti konvext, i detta är infattat en gjuten medalj, vars framsida (övre sidan) har en framställning av Kristus stående, hållande ett kors samt inskriften : »Ego sum via et veritas. Nemo venit ad patrem nisi per me» (Jag är vägen och sanningen. Ingen kommer till fadern utan genom mig). Medaljens frånsida, synlig från skålens fotsida, har en framställning av Herdarnas tillbedjan, som sker vid en krubba med barnet inne i en flerskeppig kate­ dral (fig. 33). Medaljen är ett sydtyskt (Lorenz Rosenbaum ?) arbete från 1550-60-talet.l Diam. 5,9. Runt medaljen och i brädden har skålen ovala bucklor med ornament i senrenässans m ellan bucklorna. Den runda foten har också drivna bucklor. Stämplar på skålens brätte: Öppen krona (Stockholms vapen) - M B (Mikael Böcke). H . 11, Diam. 26,4 (skålen är något deformerad). Denna skål anskaffades 1641 för att samla pengar i hos folk ute i staden till kyrk­ bygget. Förut hade man haft en mindre skål, också av silver, »kyrkans skål», som var gjord av Petter guldsmed 1638 till att »församla penningar med $. 1641 fick Mikael Böcke den sistnämnda skålen jämte en annan och en del mynt att förarbeta till den skål som nu finns i kyrkans ägo. Efter Klas Flemings befallning lämnades från klosterkyrkan i Stockholm, d. Y. s. Riddarholmskyrkan, till Jakobs kyrka en silverkanna vägande 74 lod och en för­ gylld silverka1k vägande 50 lod. Silverkannan är antagligen identisk med den kanna om 7fF/4 lod som 1668 av guldsmeden Niklas omarbetades till två flaskor och en oblatask för sockenbudstyg. 1640 lämnades till kyrkan av Olof Burman en för­ gylld kalk; vägande 44 lod, i ersättning för en lägerstad, och 1643 skänkte borg­ mästaren Jakob Grundet en förgylld kalk till kyrkan. Dessa finnas ej längre kvar. I Johannes kyrka finns en förgylld silverkalk (H. 16; vikt 23 3/ 8 lod) med medel­ tida fot, rund med sexpass samt sexsidig skaftknapp med »maria » i minui:lkler, 1400­ talet, vilken enligt inskrift tillhört Jakobs kyrka; skålen liksom patenen är från 1775. De enda inventarier från den medeltida Jakobs kyrka som omtalas äro några metallfö~·emål, vilka efter beslutet i Västerås 1527 om byggnadens nedrivande utläm­ nades till räntekammaren av kyrkoherden i Solna (jfr sid. 271). Posten i kammarens räkenskapsbok 1527 lyder : »Item annamadh aff hr H enrick i Solna mondaghen nest för Sti Michils dagh itt monstrantie», som vägde 13 1/ 2 löd. m., 5 lod. »Item än 2 kalka, 2 cronor och annat smått sylff», som vägde 9 1/ 2 löd. m ., 2 lod. Ett par ljus­ stakar, sannolikt av malm, omtala~ 153 l i kammarens räkenskaper med Jordan bysse­ (d. v. s. kanon-)gjutare. stakarna vägde 5 lispund. 2 BELYSNINGSREDSKAP BE LYS:;riNGS­ l'ÖREM.h All armatur är apterad för elektriskt ljus. På väggarna och på kolonnerna äro ljusarmar av mässing fastsatta (fig. 63), som äro tillverkade under 1890-talet. De få 1 Sammlung A. Löbbecke, Kunstmedaillen und Plaketten. Miinchen, 1908, Tafel XXVII, N:r 507. 2 K. A., Sandbergska sam!., X 538. Auktion bei dr. phil. J. Hirsch in JAKOBS KYRKA 341 Fig. 116. Dopfat {detalj) av silver, utfört av J. Jäger i Augsburg omkr. 1660 (jfr fig. 97 och 115 samt s. 334). Detail of fig. 115. rl'eil des 'l'aufbeckens Fig. 115. 22* 342 STOCKHOLM Fig. 117. Dopkanna, silver, av J. Jäger i Au gsburg omkr. 1660 (s. 336). Silb erne Kannc f Ur das 'l.'aufwasscr, von J. Jä.gcr in Au gsburg, u m HiäO. Jug fo r b ap tismal water, b y J . Jäger in Augs· burg, about IGGO. JAKOBS KYRKA 343 Fig. 118. Den av J. Jäger i Augsburg utförda dopkannan (jfr fig. 117). Die Kannc Fig. 117, vou clcr anderen Scite gesehcn . Other side of jug, fig. 117. :344 STOCKHOLM Fig. 119. Vinkanna, silver, utförd av S. Silbcrne Komrnunionkanne, von S. :J\i. in Augsburg, um 1640. j'l-1. i Augsburg omkr. 1640 (s. 336). Communion jng of silver, by S. 1\L in Augsburg, about lti40. JAKOBS KYRKA 345 Fig. 120. Vinkannan av mästaren S. M. (jfr fig. 119). Other side of jug, fig. 119. Die Kannc Fig. 119, von der anderen Seitc gcsehen . 346 STOCKHOLM Fig. 121. Nnttvardskalk med paten, silver, av M. Böcke i Stockholm, 1640-talet (s. 337). Silbcrncr Kelch mit Patene, von 1\'l. Böckc, Stockholm, aus elen lGJO:cr Jaln·en. Chalico and paten of silver, by M. Böckc, Stoclrholm , 1610-lööO. kvarvarande äldre belysningsföremålen - utom de nedan förtecknade ljusstakarna ­ äro numera omändrade för elektrisk belysning. Ljuskrona av malm, med 9 armar i en krans (fig. 111). Profilerad, grov stång med dubbelörn som krön samt kula som avslutning nedåt. 1600-talets senare hälft. H. c:a 72. Hänger i sakristian. Sannolikt identisk med den ljuskrona som skänktes 1699 och upphängdes i koret. Ljuskrona, mässing, med 18 pipor i tre kransar. Rikt profilerad stam, som upp ­ till är krönt med sol och m åne. 1800-talets förra hälft, skänkt 1860-talet. H . c:a 160. Hänger i gravkapellet. Ljuskrona, mässing, med 20 pipor i två kransar. Grov, kraftigt profilerad stam. 1700-talsformer, skänkt 1894. Kopia av krona i Norbergs kyrka, Västmanland. H. c:a 150. Hänger i koret. Ljuskrona, mässing, med 6 pipor i en krans, modernt arbete i enkel 1600-tals­ stil. H. c:a 38. Hänger i gravkapellets förstuga. Ljusarmar (fig. 112) av mässing, 4 stycken 3-pipiga, drivet arbete med vegetatiY J A KOBS KYRKA 347 Fig. 122. Nattvardskalk med paten, silver, av A. Malthow i Stockholm 1710 (s. 338). Chalice and paten of silver, by A. lVIalthow in Stock­ holm, 1710. Silbcrncr Kclch mit Patcne, von A. l\ialthow in Stoclrh olm, 1710. ornamentik, räfflor och bucklor. 1600-talets mitt. Väggbrickans Diam. c:a 35. Ar­ marnas horisontala L. c:a 55-60. Uppsatta i gravkapellet. Två i förrådsrummet . Ljusarmar av mässing, 2 stycken l-pipiga, lika arbetade som föregående med drivna bucklor o. d. HiOO-talets mitt. Armarnas L. c:a 43. I gravkapellets förrum. Ljusstakar (fig. 129) av silver, ett par l-pipiga. Vid, kupig fot på tre kulor, som är ornerad med drivna frukter och blad. Den vridna stammen har två droppbrickor (upptill och nedtill) med drivna frukter o d. På undersidan av foten, efter kanten, till båda stakarna är uppstucket: »Mårten Hinderson Jäger, cardwansmakarålderman, h ustro Margaretha Ross» .1 Skänkta till kyrkan 1689. Stämplar på fotens översida på båda stakarna: Öppen krona (Stockholms vapen) ~ stadsport (Nyköpings vapen) - H P (Henning Petri). H. 35,n . På altaret i kyrkan. Ljusstakar (fig. 130) av silver, ett par l-pipiga. Rund, kupig fot på tre akantus­ I Rå. A. finns bouppteckn. efter en karduansmakare Matts Mårtensson Jäger, d. 1690; J:s efterlämnade hustru hette Ingeborg Henriksdotter. En Margareta Ross, d. 1697, var hustru till en skeppare Lööfman. De äro dock näppeligen identiska med Jäger-Ross ovan. 1 348 STOCKHOLM blad, foten och den större droppbrickan strax ovan denna med rik drivning, blommor, fruk­ ter och akantus. Skaftet är vasformat med driven och ciselerad akantus. Den mindre, övre droppbrickan likaledes i drivet arbete. Uppstucket, i en kartusch ovan den större droppbrickan: »Hindrik Feiff Anna Salomon~­ dotter.l Anno l 695 ». Stämplar i botten: S:t Erik (Stockholms vapen) - G F (Greger Franck) - G (1695) samt åldermansrankan. H. 53, resp. 54. Ljusstake (fig. 131) av silver, 2-annad, 3-pipig. Rund fot, sparsamt sirad med driYna ornament, lagergirland o. a., balusterformat skaft med grunda, smala spiralräfflor,· båg­ fm·migt böjda gjutna armar, droppbrickor i sexpass. Uppstucket runt fotens nedre kant: » Skaenkt af Mathias de N eff och Elisabet Jörgens Doter de Neff. 2 Anno 1675. -Om­ giord och tilökt med 26 5j8 lod 1775. \Väger 120 3/ 8 lod». Stämplar på foten : Tre kro­ nor - S:t Erik (Stockholms vapen) - no­ nander (Jonas Ronander) - R (1775). PEt droppbrickornas undersida finns namnstämpeln J J{ (Jonas Ronander). H. 40. Ljusstakar (fig. 132) av silver, ett par 2-armade, 3-pipiga. Kvadratisk fot med ge­ nombrutna ornament samt pålödda dylika, gjutna och ciselerade akantusmotiv, skaftet omfattas av fyra blad, gjutna, armarna äro ornerade med akantusblad, det hela i ern­ pirform. På skaftet på båda stakarna är uppstucket: »Tillhör S:t Jacobi kyrka» samt stämplat: Tre kronor - S:t Erik (Stockholms vapen) -- G. Åkerman - U 3 (1826). I botten lika stämplar. H. 55. Ljusstakar (fig. 133) av tenn, ett par, med järnpigg för ljuset. Balusterformad stam på tresidig plint på kulfötter. Uppstucket på plinten: »George Lumbe 1687» samt en vapensköld, hållen av tvenne lejon, med två korslagda yxor och en kniv. H. 57 (utom piggen). Inköpta 1924 för gravkapellet, där de äro uppställda bredvid altaret. Ljusstakar (fig. 133) av tenn, ett par. Balusterformad stam på tresidig plint på trenne fötter, liknande hoprullade blad. På plintens insvängda sidor åttauddiga stjärnor. Bilborne Kommunion­ communionjugofsilver, Fig. 123. Vinkanna av silver, utförd av M. Böcke, 1640-talet (s. 337). by M. Böckc, 1640-1650. kan~:;, ~~~orv~/7r~~!-~n~us 1 Henrik Feiff, guldsmed, d. 1694, g. med Anna Salomonsdotter (som lät göra ljusstakarna året efter mannens död), d. 1709. Feiff har gjort den ovan s. 338 beskrivna oblatasken av silver. 2 Ang. de Neff, se s. 377, not l. JAKOBS KYRK A 349 Fig. 124. Sockenbudstyg, silver, t. v. av A. Floberg 1786, t. h . av J . H. Lampa 1808 (s. 338). Silberne Kclche und Patenen flir die Krankenkommunion, !inks von A. Floberg, 1786, r echts von J. H. Lampa, 1808. Cha!ices and patens, to the l eft by A. Flob erg, 1786, to tlw right by J. H. Lampa, 1808. Fig. 125. Oblatskrin, silver, av D. Richter d. ä., 1644 (s. 338). Silverbox for conseeratad broad, by D . Richter senior, 1644. Fig. 126. Vinsil, 1883, och sked,1683. Silberne, " reinsie b er, 1883, und Löffcl,1683 , \Vin e·straincr, 1883, and spoon , 1683. Silbenler Hostienbehiilter von D. l Richter d. Ä., 1641. 350 STOCKHOLM Fig. 127. Skål av silver, utförd av J\1. Böcke i Stockholm 1641 (s. 340). Silborue Schalc, von M. Böcke, 1641. Basin of silver, b y l\L Böcke, 1G4l. Järnpigg och droppbricka. H. 25 (utom piggen). Inköpta liksom föregående tenn· stakar för gr a vkapellets altare. Ljusstakar av nysilver (?), förgyllda, ett par, fastskruvade på predikstolen, 3 armar och 4 pipor. Fyrsidig plint med insvängda sidor, från vilken stammen växer upp i form av tvenne om varandra flätade grenar, i naturalistisk stil. 1800-talets senare hälft. Monterade för elektriskt ljus. H. 59,5. Ljusstake av nysilver, med 2 arma r, 3 pipor. Enkel rund fot, rörformig stam. Tvenne gjutna änglabilder och annan, enkel ornering på armarna. Nutida arbete, köpt 1922. H. 45,5. På altaret. L j u ss tak e av mässing, enflikig. Oval fot bricka, rörliknande pipa med skjutbar ljusbotten; på dennas fingerfäste stämplar: »E S B - 1807». H . 15,5. I sakristian. Redan vid kyrkans invigning 1643 funnos flera ljuskronor och ljusarmar. Ljus· kronorna hängde i rödmålade kedjor av järnlänkar med förgyllda trälmoppar. En aY kronorna, som beställdes hos Gert Meijer först några dagar före invigningen och som blev färdig 16H, skulle utföras >>efter den skampelun som välborne greve Jakob De la Gardies ljuskrona hängandes i Storkyrkan är>. Wittingh berättar ganska utförligt om belysningsarmaturen i kyrkan på 1770 -talet: »Ibland kyrkans inre prydnader må och des 5 ljuseranor samt 18 ljusarmar räknas; de förre äro af guten och de sednare af slagen messing. Den etora ljuscronan, som hängde förr mitt öfwer korssgången men flyttades sedan närmare fram åt choret, at den ej måtte förhindra ljudet från predikstolen, är skänkt JAKOBS KYRKA 351 Fig. 128. Böckes skål 1641 sedd uppifrån. Medaljen är sydtyskt arbete från 1550-60­ talet {jfr tig. 33 och 127 samt s. 340). 'l'he basin fig. 127 seen from abovc. The ruedal is South·German work, 1550 15GO. Die Schale Fig. 127 von oben gesehen. Die Medaille silddeutsehe Arbcit um 1550-15GO. til kyrkan wid år 1646 af den namnkunnige riksmarsken och generalfältherren m. m gref Gustaf Horn, samt håller i 4 omgånger 48 ljusarmar, tecknad med gifwarens wapn och denne påskrift: S. R. l\f. regnique SYeciae senator, marescallus, nec non judex provincialis Finlandiae Australis, Gustaf Horn, clominus in Herringe, Malla et Esbo, eques auratus. Domina Christina Oxenstierna, cl:na in Herringe, Malla et Esbo. Domina Sigrid Bielke, d:na in Ervola etc. 1 1 Aug. Horn se s. 411. 352 STOCKHOLM Mitt för predikstolen hänger den ljuscro­ nan, som wår kyrka fick i bytet år 1659 för orgpositivet; den har 16 armar i 2 om­ gångar. Den tredje i ordningen, som har 30 pipor i 3 omgångar, är gifwen til kyrkan år 1666 af då warande rådmannen här i staden Hans Kalmaeter. Den fjerde, närmast orgläktarn hängande, har 16 pipor och skänktes hit til kyrkan år 1648 af fru Brita Kurck til minne efter sin saL man herr Gabr. Gabrielss. Oxenstierna, grefwe til Croneborg. Den femte ljuscronan, som är minst, har allenast 8 pipor och är upsatt under södra sidohwalfwet, öfwer gref Magni läktare, år 1723 på C. H. Merkells bekostnad, som gifwarens namn tillika med åretalet utwisar>> . Ljuskronorna borttogos vid restaureringen 1814-1816, och i stället uppsattes >>cande­ labrer» på kolonnerna. Fig. 129. Ljusstake, silver, av H. Petri, Stockholm-Nyköping, 1680-talet (s. 347). Silbcrner Leuchter von H. Petri, aus den 1680-cr Jahren. TEX'l'ILIER Candiestick of silver, by H. Petri, 1680- 1690. TEXTILIER Antependium (fig. 98) av brokad med guldbotten, mönstrad med stora blommor och öppna kronor i flera färger, mest mörk­ grönt och mörkrött. Mitt på äro bokstäver och siffror av silverplåt fastsydda : »I H S -A A- 1657 •. Ursprungligen har det funnits flera bokstäver, som antingen fallit bort eller avlägsnats vid omflyttning av bokstäverna, vilka tydligen suttit högre upp förut. Tvärs över, något ovanför mitten, är en silverspets fastsydd. H. 90. B. 189. Det är troligt, att detta antependium är identiskt med det som skall ha skänkts av Anders Bohm 1 1657, men det kan även vara ett äldre stycke, som sytts om då på Bohms bekostnad. 1637-1639 skänktes av Henrik Fleming 11 alnar »gyllenduk», som torde ha använts på altarringen ursprungligen, och det är måhända denna gyl­ lenduk, som senare syddes om till antependium. Den nedan, sid. 355, omtalade kor­ kåpan är av samma slags material som antependiet här ovan, sannolikt spansk brokad med hänsyn till rikedomen på naturalistiska blommor; den s. k. osmanska floran 1 Anders Bohm, kamrerare, f. 1611, d . 1663, ad!. 1651, g. 1635 med Anna Hansdotter f. 1601, d. 1688. JAKOB S KYRKA 353 förekommer tidigast spanska renässans­ stoffer. Den öppna kronan bL a. är ett lån från italienska sidenvävn~der_l Antependium (tig. 99) av röd sammet med guldbroderier. Friherrliga ätten Sparres och grevliga ätten Horns vapen inom palm­ kvistar, sammanbundna av inskriftsband; b0k­ stäverna äro mycket nötta och flera av dem oläsliga: »Höghwälb[ornel hen Ture Sparre f[riherrel till Croneberg,, »Hög h wäl b[ornal fru Hedewiki Horn b[orlgf[ru] t[illl Biörn[el­ borg» .2 På sidorna av vapnen vertikala band med guldbroderier; även efter antependiets underkant ett dylikt band. H. 98. R 330. Förmodligen skänkt 1682. Antependium (tig. 136) av blommigt siden i flera färger; bottenfärgen blekgrön. Bokstäver och siffror av påsydda silverband: »IHS-GE - AP-AN0-1736». H. 95. B. 317. Al tar d u k av rött siden (tig. 137), tätt Fig. 130. Ljusstake, silver, ay G. Franek i Stockholm 1695 (s. 347). mönstrad med blommor i kedjesöm av silke Silberner Lenchter, von G. Candiestick of s ilver, hy ~,ra nek, 16~J3. G. Ifranck, 1695. i flera färger. Bården har större mönster, blomsterrankor. Silkesfrans. Persiskt arbete, 1700-talet (?). Duken, ett praktstycke som skänktes till kyrkan 1864, är svår att exakt bestämma. Den allmänna karaktären hänvisar till en bestämd stilkrets, den muhammedanska. :M ittfältets småblommiga mönster påminner om persiska miniaty­ rers bottenfält. Bårdema, en bred mellan två smala, verka också persiska. Den långt drivna naturalism en gör, att duken bör dateras till 1700-talet, kanske detta århundra­ des förra hälft. 3 I Nationalmuseum. 307 x 242 . Bokställ (tig. 138) klätt med svart sammet, med broderade naturalistiska veteax och vinrankor i hörnen, efter kanterna silverband. 1860-talet, skänkt 1863. 49 x 55. Bokställ klätt med purpurröd sammet. Guldband efter kanterna, i hörnen vin­ rankskvistar och veteax. 1860-talet, skänkt 1865. 40 x 46. 0'1''1'0 v. FALKE, Kunstgeschichte der Seidenweberei, II, S. 118, Berlin 1913. " Ture Carlsson Sparre, krigare, f. 1654, d. 1683, g. 1682 med Hedvig Lovisa Horn, f. 1655, d. 1715 (1716). Ang. hans vapen se s. 413. 3 Ett par persiska mattor från 1500-1600-talen, som avbildas i F. SARRE und F. R MARTIK, Meisterwerke muhammedanischer Kunst, I, Taf. 48, 5G, Mlinchen 1912, ha bårder med mönster som äro i stil med .Jakobs-dukens ramverk. Se även a. a. III, Taf. 204, persiskt brokadtäcke från omkr. 1600. 1 2B. Sveriges kyrka?·. Stocklwim n r. 354 STOCKHOLM Fig. 131. Ljusstake, silver, av J. Ronander i Fltockholm 1775 (s. 348). Candiestick of silver, by J. Honanclcr, 1775. Fig. 132. Ljusstake, silver, av G. Å.kerman i Stockholm 1826 (s. 348). Caniliestick of silver, b y G. Akerman, 1826. Silberncr Leuchter, von J. Ho nandcr 1 177ö. Silb01·ncr Leuchter, von G. Åkerman, 1826. K ALKDUKAR Bokställ klätt med purpurröd sammet och broderat med guld, A O i hörnen och X P på sidorna samt geometriska blad- och fruktornament. Utfört av Handarbetets vänner, inköpt 1910. 44 X 59. K a lkkläde (fig. 140) av vitt, blommigt siden med broderi i silke, guld och silver. I mitten inom en krans en i schattersöm broderad sol och »S:t Jacobi. 1764» . Silver­ tråelsspets efter kanterna. I Nordiska museet (inv.-n:r 81,030). 52,5 x 52,5. Kalkkläde (fig. 139) av vitt siclen med broderi i schattersöm av silke i ljusa färger, paljetter och silverfrans. l rundel i mitten liggande lamm . Enligt sydd inskrift tes ­ tamenterad 1786. I Nordiska museet (inv.-n:r 81,031). 71 x 71. K a lkkläde (fig. 141) av vitt siden med broderi i schattersöm i silke, guld, silver och paljetter, guldfrans. l mitten broderat och målat Kristus i Getsemane, runt om kvistar med löv. Daterad 1796. l Nordiska museet (inv.-n:r 81,032). 64,5 x 61. Kalkkläde (fig. 142) av vitt siden med broderi i guld och svart silke. l mitten törnkrans och sol, vid sidorna fyra i svart silke broderade figurscener, i hörnen kors och kvistar i guld. Vit silkesfrans. 1800-talets början. l Nordiska museet (inv.-n:r 81,033). 69 x 70. Kalkkläde (fig. 144) av svart sammet med broderier i silver, silvertrådsspets. Ve­ JAKOBS KYRKA 355 Fig. 133. Ljusstakar av tenn, paret t. v. signerat >George Lumbe 1687 >> (s. 348). Candle· s ticks of pcwtcr; the pair to the lcft signed ))George Lurnbc 168"7». Zinnerne I . enchtor, das Paar links von Georg Lumbo, 1687. getativa, delvis stiliserade motiv mitt på och i hörnen. 1800-talets mitt. I Nordiska museet (inv.-n:r 81,029). 68 x 66. Kalkkläde av svart sammet med silverbroderi och -frans, i mitten J H S inom törnekrans, i hörnen korslagda palm- och lagerkvistar. 1800-talets mitt, skänkt 1852. 55 x 55. Kalkkläde av röd sammet med guldbroderi och -frans, i mitten törnekrans, i hörn en veteax och vinrankor. 1800-talets mitt, skänkt 1865. 48 x 48. Kalkkläde av svart sammet med silverbroderi och -franR, i mitten J H S inom törnekrans, i hörnen korslagda palm· och lagerkvistar samt veteax. 1800-talets senare hälft, skänkt 1891. 51 x fl l. Kalkkläde av röd sammet med guldbroderi och -frans, i mitten J H S i sol, i hörnen korslagda palmkvistar. Broderierna 1902 flyttade från ett kalkkläde från 1800­ talet. 54 x 54. Korkåpa (fig. 134, 135) av brokad, vegetativt mönster i flera färger, mest mörkgrönt och mörkrött. Runt om silvertrådsspetsar av olika bredd, runt ryggskölden en bredare spets av silver. Ljusblått sidenfoder. Vid halsen ett delvis förgyllt knäppe av silver; 356 STOCKHOLM Fig. 134. Ch onnantcl ans Hrokadc, aus den 16 50: e~ Korkåpa av brokad, 1650-talet (s. 355). .Jahrcn. Cope of brocad e, 1660-1660. på en på haken fastlödd oval platta är Anders Bohms vapen , 1650-talet, uppstucket; plattans H. 5,4, B. 5. Kåpan är sammansatt av flera stycken. Brokaden är av samma slag som den varav hithörande antependium, fig. 98, är sytt (jfr sid. :352). Kåpans H. 140, B. 285 (kåpan helt utbredd). Stola (fig. 143) av silverbrokad med nu nästan alldeles bortnötta silvertrådar. I ä ndarna påsydda guld- och silvergaloner och röda silkesfransar. På bandet tre påsydda kors av galoner. Sydd omkr. 1800 av brokad från 1700-talet (?). I Nationalmuseum. L. 270. Skärp (fig . 145) av rött silke, virkat, m ed tofsar av silkessnören m ed knutar av guldtråd. Omkr. 1800(?) I Nationalmuseum. L. 400. Mä s shake av röd sammet med guldband och broderi i guld: »C-C v C - Anno 1773 >> . Broderierna f-lyttade till ny sammet vid mitten av 1800-talet. På vardera axeln 3 knappar. H . 120. Mäs shakar, två stycken av svart sammet med hebreiskt Jahve i sol broderat på fram sidan och kors på baksidan av silverband. På vardera axeln två knappar med tofsar. 1800-talets mitt, skänkt 1848. H. 132. Mäs s hakar, två stycken av röd sammet m ed hebreiskt J ahve i sol broderat på framsidan i guld, och på baksidan kors av guldband . På vardera axeln två knappar med tofsar. Förfärdigade 1855. H. 116. Mä s s hakar, två stycken av lil afärgad sammet m ed silkes-, silver- och guldbroderier, JAKOB S KYRKA 357 Fig. 135. Clipens des Charmantels Fig. 184. Detalj av korkåpan fi g. 134. Clip en s of eape ti g . 13-1. på framsidan A O inom cirklar, efter kantern a stiliserat bladmotiv, på baksidan kors och kantornering med kvistar och blad. Silke i ljusgrönt och lila. Förfärdigade 1912. Mässhakar, två stycken av vitt, fasonerat siden, broderat med guld på framsidan . Lammet med korsfana liggande på bok med sju insegel, nedanför denna: J oh. upp . 6: 5, i övrigt ax- och druvmotiv, på baksidan kors m ed J H S samt ax och druvor. Köpta 1912. H. 1:20. Hå v ar, fyra stycken med cylindriska läderpungar, t\·å khidda med grön sammet och två med röd sammet, alla broderade m ed sih·er och silke; förgyllda mässings­ beslag, inköpta 1922. RELIGIÖSA MÅLNINGAR; PORTRÄTT Ta v l a, H erdarnas tillbedjan (fig. 147). Till höger om det nakna Kristusbarnet står Maria iförd blekvioletta och grönblåa kläder. Framför barnet knäböjer en herde med naken överkropp och gråbruna knäbyxor, till vänster en herde och en kvinna, bakom barnet trenne herdar i flerfärgade dräkter. Dessutom människor och djur i bakgrunden i mörka färger. Änglar sväva i det ljus som genombryter den blåsvarta himlen. Tavlan är halvcirkelformigt inramad upptill. Oljemålning på ek. H. c:a 200 , B. 120. Troligen nederländskt arbete från 1600-talet. Hängde som altartm·la i Johannes träkyrka till november 1884. 23* 'l'AVLOU 358 STOCKHOLl\1 Fig. 136. Antependium av siden, daterat 1736 (s. 353). Antependium of silk, clated 1736. Scidcncs Antep endium, datim·t 1736. Tavla, Kristi gravläggning (fig. 146). Den döde Kristus är nedburen i en grav­ kammare och lägges nu ned i en tumbaliknande kista. Runt om äro fyra män och fe m kvinnor, samtliga i färgrika dräkter. Till höger i förgrunden sitter en av kvin­ norna och lutar huvudet mot den dödes vänstra arm, som hon håller. Framför henne ligger en törnekrans. l bakgrunden till vänster skymtar man genom en rundbågig dörröppning tre kors mot blä himmel. Gravkammarens bergväggar äro gulbruna och mörkbruna. Tavlan har fyrpassform. Italienskt (?) arbete från 1600-talet. Olj emål­ ning på ek. H. 90, B. 96. Enligt anteckning på baksidan av tavlan hängde den till 1892 i kyrkans sakristia. Ta v la, Kristus på korset. Två kvinnor knäböja vid korsfoten, klädda i blågröna och mörkröda dräkter. Bakom dem en man i fladdrande röd mantel. Upptill till höger sväva änglar. Bakgrunden nästan svart. Italienskt (?) arbete från 1600-talet. Oljemålning på duk. H. 96,5, B. 72. Enligt målad inskrift på baksidan är tavlan skänkt till kyrkan 1774. Ang. kyrkans altartavlor se sid. 317-320. I kyrksalen och i expeditionen, Jakobsgatan 2, hänga följande porträtt: r oRmATT Porträtt av reformatorn Martin Luther (fig. 148) av Ulrik Jörgen 1655. Midjebild, en face något åt vänster, högra handen på bröstet, den vänstra lagd på en bibel i JAKOB S KYRKA 359 Fig. 137. Altarduk (detalj) av siden med kedjesöm. 1700-talet (?; s. 353). Altare1oth of s ilk , 18th centnry . Seidencs Altartuch (Detail), 18. Jhd. rödbrunt band. Blekgul ansiktshy med grönaktiga skuggor. Svart dräkt. Till vänster en mässingsstake med ett brinnande ljus . Mörk bakgrund. Upptill till vänster målat: »Mårten Lutter bin ich gennannt. Disen Biblia bin mir gar wol bekannt. Zu Witen­ berg bin ich ge boren. Got hatt das ver mir aus gekoren». På nedre ramstycket är målat: »Wirich Iörgen 1655» . Hängde i sakristian till 1852. Oljemålning på ek. H. 63,5, B. 47. Porträ t t av Magnus Pontinus (f. 1623, d. 1691; kyrkoherde i församlingen 1662­ 1681; fig. 15). 1 Målning av Martin Hannibal1682 . 2 .Midjebild, en face något åt höger. Frisk rosig ansiktsfärg, stålblåa ögon, röda läppar. Gyllenbrunt hår med mittbena och lockar över öronen, gulvita mustascher och brungult lockigt helskägg. Blåvit krage, blåsvart rock och blåsvart kappa. Pekar med högra hanelen på en uppslagen hebreisk bibel, i vilken ban bläddrar med vänstra handen. Bordet i nedre högra hörnet av tavlan, på vilket boken ligger, har röd duk. Grågrön och brungrå bakgrund. På ett papper liggande på bordet en latinsk in skrift. Målarens namn framgår av räken­ skaperna. Oljemålning på duk. H. 105, B. 83,5 . Porträtt av Mathias Johannis Wagner (f. 1635, d . 1693; kyrkoherde i församlingen 1 Figurnumren 15-32 hänvisa till Jakobs förBamlingshistoria, där kyrkoherdeporträtten återges s. 197-214. 2 L UNDMARK, Målarsläkten Lang (i Persoi1historisk tidskrift 1925, s. 140). 360 STOCKHOLl\I 1682-1693; fig. 16). Bröst­ bild, en face halvt åt hö­ ger. Frisk rosig hudfärg, blågråa ögon. Grått hår med mittbena och lockar, som hänga ned över ax­ larna, tvärklippt vitt skägg. Blåvit krage, grönsvart prästdräkt. Smutsbrungrå bakgrund med målad oval. Till höger om huvudet in­ skrift: >>Mag. :Mathias Wag­ ner, pastor ad S. Jacob. Natus a:o 1635, obiit1693>> (MagisterM.Wagner, kyrko­ herde vid S:t Jakob . Född 1635, död 1693). Olje­ målning på duk, 1690-ta­ let. H. 98, B. 77 ,5. Porträtt av Andreas Olavi Lysing (f. 1636, d. Midjebild, en face något åt Fig. 138. Bokställ med sammet och silverban>historierad t» porträtt. B. 83,5. Oljemålning på duk. H. l 05, Porträtt av Anders Borg (f. 1749, d. 1809; kyrkoherde i församlingen 1806-1809; fig. 26), målning av Fredrik Westin 1811. Bröstbild, sittande en face i en rödklädd och förgylld stol med högra handen på stolskarmen, den vänstra på magen. Gul och svag rosa karnation, gråvit peruk med kanonlockar vid öronen. Grönsvart präst­ dräkt, vit krage. Grön bakgrund i olika valörer. Till höger i armbågshöjd signatur: »F. Westin pinx. 1811 ''· Oljemålning på duk. H. 105, B. 83. JAKOB S KYRKA 365 }'ig. 147. Herdarnas tillbedjan . Oljemålning, 1600-talet. ..\dora.tion of the sh cpherds . Oil­ paintin g, 17th century. .Anbetnng der HirtcH, Olgmun1dc, 17. Jahrhundert (S . 3ö7). Porträ tt av Johan Jakob Hedr<'m (f. 1775, d. 1861; kyrkoherde i församlingen 1810 -18 29; fig. 27), målning av Fredrik Westin 1830. Midjebild, en face något åt höger, står i predikstolen m ed händerna på korgens kant. Rosig ansiktsfärg, gråa ögon, brungrått hår. Gråvit mässkjorta, röd mässhake med guldbroderier. I bakgrunden brungult draperi. Nedtill till höger: »F. W estin 1tl30» . Oljemålning på duk. H. 102, B. 80,5. Po r trät t av Abraham Zacharias Pettersson (f. 1192, d. 1857; kyrkoherde i försam­ lingen 1830 - 1843 ; fig. 28), målning av Lars Hansen 1848. Midjebild, en face något åt högar. Den högra handen håller han på bröstet, med den vänstra visar han mot den på ett bord nedtill till höger liggande bibeln i svart och guld med rött titel­ 366 FlTOCKHOLM Fig. 148. Porträtt av Martin Luther. Oljemålning av Ulrik Jörgen 1655 (s. 358). Portrait of 1\iartin Luther. O ilpainting b,r Ulrik Jörgen, 1G55. Bild ni s 1\.fartin Luthers. ÖlgClnälde von Ulrik Jörgen, 16ö5. fält. Rosig karnation, gråa ögon, brunt knollrigt hår . Blåsvart prästdräkt med Nord ­ stjärneorden på bröstet. I bakgrunden till höger en ljusgrön kolonn mot ljusgrå fond, till vän ster barriär med blekröd klädsel. På kolonnbasen till höger signatur: »L. Hansen 1848» . Oljemålning på duk. H. 102, B. 81. Porträtt av Per Axel Fröst (f. 1802, d. 1855 ; kyrkoherde i församlingen 1845 --1855; fig. 29), målning av Carl Teodor Staaff 1853. Midjebild, en face något åt höger, med båda händerna vilande på en i rött bunden bok med guldspännen, som stöder på ett gråbrunt borcl. Blekröd och gulvit hy, gröngråa ögon, rostbrunt hår och polisonger. Svart prästdräkt med Nordstjärneorden. Svartgrå och smutsbrun bak­ grund. Signerad nedtill till vänster : »C. T. Staaff p . 1853 •. Oljemålning på duk. H. 100, B. 79. Porträtt av Johan Gustaf Lundberg (f. 1800, d. 1880; kyrkoherde i församlingen 1854(56)-1880; fig. 30), målning av Per Södermark 1877. Midjebild, en face något JAKOB S KYRKA 367 Fig. 14.9. Porträtt av Erik Geringius. Bil dn is Erik Gerin gins' . ÖlgemUldc 1730. Oljemålning 1730 (s. 361). 17i.l0. Portrait of E rik Geringius. Oil-pa-inting åt vänster, händerna i kors på magen, i den vänstra en svart handbok m ed guldkors på pärmen. Rosa och blekgul karnation, bruna ögon, guldbågade glasögon, grått hår. Svart prästdräkt med lilla serafimerstjärnan och Nordstjärneorden. I bakgrunden skriv­ bord med mörkgrön klädsel och bokhylla med mörka bokryggar, till höger brungrått dörrfoder. N ed till till vänster signerad: • P. Södermark pin x. 1877 ». Olj emålning på duk. H. 102, B. 80. Po r t rätt av Anders Evald Bergman (f. 1843, d. 1904; kyrkoherde i församlingen 1882-1 904; fig. 31), målning av Gustaf Bernhard Österman 1900. Midjebild, en face något åt vänster, sittande i en grönklädd ekstol med båda armarna mot stolskarmarna. Högröd ansiktsfärg, gråblåa ögon, pincene, brunt hakskägg. Svart prästdräkt med Nordstjärneorden. Karl XIII:s orden och samma ordens röda klädkors. Nästan svart 368 STOCKHOLl\t Fig. 150. Minnesvård över Teodor Ankarcrona. Sten. metall. Uppsatt 1751 efter ritning av C. Hårleman (?). Grabdenlnnal Teodor Ankareronas; nach Zei c h ~ nung von C. Hårleman(?), crrichtct 1751. Stdn und Metall. 1\femorial monnnt ell t to ~1\ ·oclor A11karc·rona , L 'l'N:ted 1751. D es ign e d h y C . H<'lrl t· m>. Oljemålning på duk. I-I. 99 , 13. 81. Porträtt av Fredrik Hamm arsten (f. 1846, d. 1922; kyrkoherde i församlingen 1908 1922; fig. 32), m ålning av Elsa Kantzow 191 O. Knästycke åt vänster, sittande i en med lilafärgat skinn klädd länstol, lutad framåt mot ett mahognyfärgat bord. Blekröd och gulaktig ansiktsfärg, blågråa ögon, mörkgrått hår och brungrått helskägg. De n högra handen vilar i en uppslagen bok på bordet, den vänstra i lmiiet. Blåsvart JAKOB S KYRKA prästdräkt. I bakgrunden till vänster ett par bruna dörrar, till höger en bokhylla med blågröna och bruna bokryggar. Upptill till vänster signerad: »E. Kantzow 1910>>. Olje­ målning på duk. H . 97, B. 80,5. GRAVMONUMENT Av gravmonumenten beskrivas först de väggfasta epitafierna i ordning efter de platser där de äro uppsatta, därefter de lösa epitafierna, sedan liggande stenar och stå­ ende vårdar. lVIinnesvärden över amiralen och lands­ hövdingen Teodor (Christophers, adl. 1717) Ankarcrona, f. 1687, d. 1750 (fig. 150), är uppsatt som en väggrav i koret, i en nisch 369 GRAV­ MONUMENT I·:PITAF IER Fig. 151. Epitafium över Lars Adlermarck. Sten, trä. Uppsatt 1763, efter ritning ay J. E. Rehn (''). Epitaph Lars Adlcrmarcli:!S, erri chtet 1763, entworfen von J. R Relm ('1). Hol" und Stoin. Tablct to Lars Adler­ Inarck, erectcd 17G3 ; d e­ signed by J. :E:. Rehn('?). 'Vood and stone. Fig. 152. Ritning av J . E. ltehn 1759 till epitafium över Erik Tolstadius. Zcichnung von J. E . Hohn zum Epitaph des Pfarrcrs Erik Tolstadius, 1759. Design by J. E. Rehn for tablct to Erik Tolstadius, 1759. i södra väggen. På ett postament av röd ­ brun sten står en sarkofagliknande överbygg­ nad av grönflammig marmor, pil. vilken se­ nare är fästat Ankareronas i förgylld metall gjutna vapen, som på sidorna har brinnande facklor. Inskriften på postamentet är in­ huggen och förgylld: »Den i lifstiden af sin konung högtbetrodde, af sitt fädernesland högst­ förtien te Theodor Ankarcrona, ammiral, lands­ höfelinge öfwer Stockholms län och commen­ deur af svärdsorden, är denna marmorsten u p­ rest af dess i sorgen quarlämnade maka Catha­ rina Beata von Schoting år Christi lVID CCLh. Monumentet, som 1751 uppsattes av m akan (f. 1691, g. 1712, d. 1770), är sannolikt efter ritning av Carl Hårlema n. H. c:a 293. På korets norra vägg, ovan sakristidörren, är uppsatt ett epitafium ö1·er kyrkoherden Erik 2±. Sveriges ky1·kor. Stoelc/10lm Jr. 370 STOCKHOLM Tolstadius (se sid. 362), en ungefär kvadratisk marmor­ l:'ten, grönflammig, som ovan inskriften är belagd med en förgylld guirland av metall. H. c:a 132, B. c:a 145. In­ skriften lyder: •Kyrkoherden wid denna församling ma­ gister Eric Tolstadius, som oförskräkt och i renhet fram­ bar Guds ord, hwars lefwerne war hiordenom til efter­ döme, sedan han under mycket arbete, ähra och smä­ lek hunnit til sextio sex och et halft års ålder, fick ingå i sin Herras glädie d. 28 iul. 1759. Til ewärde­ lig åminnelse upsat af en dess åhörare I. E . Rehn >> . Rehns ritning till epitafiet finns · i K. biblioteket (fig. 152) 1 . Den visar, att Rehn komponerade minnestavlan i anslutning till sakristiingången; den nuvarande dörr­ omfattningen är icke gjord med någon hänsyn till min­ nestavlan. Huruvida den på teckningen synliga brin­ nande oljeskålen funnits med som krön på den färdig­ huggna stenen är obekant. Över sakristians västra ingångsdörr, i det till hälften igenmurade fönstret i norra sidoRkeppets östra mur, är Fig. 153. Epitafium över Jonas ett epitafium uppsatt över hovrättsrådet Lars (Ekström, Fristedt. Sten. Uppsatt 1715 (?). Mural tablct to Epitaph des Bau­ adl. 1704) Adlermarck, f. 1660, d. 1735 (fig. 151). Det be­ the buildcr ,J. meis ters J onas Fri stedt . 1715 (?) Fristcdt. 1715 ('/). står av en rektangulär, brunröd, stenplatta med inhuggen, förgylld inskrift, som är infattad av en i grönaktig mar­ morfärg målad träram; denna har upptill en rund vapensköld behängd med guirland och som krön tvenne i trä skurna, korslagda ben, på vilka troligtvis ursprungligen legat en dödskalle. Inskriften har följande lydelse: »Hi c sepultus est Laurentius Adlermarck eons. supr. iud. svetici cursu annorum LXXV peracto coelo redelitus vir probus nulli moJestus s01·te sua contentus nec amplius optavit vir pins et religiosus regi ac patriae inserviehat justus et a:)quus bona sua augere non potuit illresa tamen conscientia elives obiit anno MDCCXXXV d. 25 aug. In piam ejus memoriam hoc epithaphium accuratum a filio Carolo Adlermarck» (Här är begraven L. Adlermarck, hovrättsråd i Svea hovrätt, hädanfaren i en ålder av 75 år, en rättrådig man, besvär­ lig för ingen. Den lojale och gudfruktige mannen tjänade troget konung och fädernes­ land och begärde intet mer. Rättvis och oväldig riktade han sig icke men bortgick rik med sitt oförvitliga samvete den 25 2 augusti 1735. Till hans minne ombesörjdes Rehn bekostade även epitafiet; S:t Eriks årsbok 1925, s. 152. - C. C. Gjörwell skrev 1763 till C. G. Warmholtz: ,r S. Jacobs kyrka har hofintendenten och direct. för fransyska comoedian­ terna Rehn låtit i sitt namn uppsätta en marmorsten med en mycket gudelig minnesskrift öfver sal. kyrkoh. Tolstadius. Jag läste, log och tänkte, detta hörer till våra många öfriga contra­ dictioner>; En stockholmskrönika etc .. s. 17. 2 Enl. ELGEl\STIERNA d. 27 aug. 1 .JAKOBS KYRKA 371 denna minnesvård av sonen C. Adlermarck). Epi­ tafiet är uppsatt 1763. Stilen påminner om J . E. Rehns arbeten. H. c:a 190, B. c:a 110. På yttersidan av kyrkan, norra sidan, äro tvenne epitafier uppsatta. I den östligaste strävpelaren är inmurat ett epitafium över slottsmurmästaren Jonas Nilson Fristedt, d. 1735, och hans hustru, el. 1736 (fig. 153; H. c:a 225 cm), en röd kalk­ stensplatta med inhuggen, förgylld inskrift, med ramverk av grå sandsten. Detta uppbäres av trenne konsoler med akantusdekoration och krönes med segmentbåge, på vilken vilar en dödskalle. Inskriften lyder:· »Detta epitaphium och nedan be­ lägne graf hörer slotzmurmestaren och åldermannen Jonas Nilson Fristedt, des kiäre hustru Catharina Olofsdåtter Fristedt och bröstarfwingar till. A:o 1715 d. 21 maij. En man som många huus för andra har arbetat, och doch till hwilostad sig ingen kammar letat, begärt på denna platz, när hyddan slås omkull, få niuta stillan roo och wändas uti mull. Jordens gäst som skådar mig, Fig. 154. Johan Hemik Keligrens äst du wijs så påminn dig, grav och epitafium efter litografi 1836. att ett himmelskt wäsend dwällies Grab und Epitaph des Mural tablet abovc Diehters J·ohan Hen· grave of th e poet J. i din jordska hydda här. rik Kellgren, nadt H . Kellgren. From a Sök män du på jorden är, ciner L ltbographic lithograph, 1836. VOll 18~6. att des wähl i himmelen wällies, ty af jordens spröda wäl, trifs ej wähl en himmelsk siäl ». I den andra strävpelaren från väster på kyrkans norra sida är insatt en minnes­ sten över skalden och kritikern »Joh. Henr. Kellgren, - född år 1751 - död 1795» (fig. 155). Den anförda inskriften är inhuggen i en platta av rödfläckig granit, polerad, som inramas av grå sanclstenslist. H. c:a 175. Fig. 42 är reproducerad efter ett kopparstick (bildytans H. 13,1, B. 15,8), från 1800 av Pet. Gryselius.l Giörwell berättar 2 om Kellgren och det över denne uppsatta minnesmärket: •Han lefde til slut och dog äfven hos sin vanlige läkare, hr assessoren Henr. Gahn, och blef jordfäst uti des grafställe på S. Jacobi kyrkogård utmed norra kyrkomuren. Öfver denna graf synes nu et Keligrens aska icke mindre värdigt monument. Det består uti en stor ifrån alla ådror och ojämnheter fri granit, efter mycken letning funnen Stora Tuna, socken uti Dalarne, och dädan först förd till porphyrverket uti Elf­ 1 2 Försättsblad i C. C. Giörwells Brefväxling, I, 1798 - 1802. Giörwells Brefväxling, I, s. 105-108. 372 STO CKHOLM dalen, en annan socken uti sanuna landskap, där den så fint slipades, at des yta är som en spegel, och förd es häruppå vintertiden, uti en enkom därtil gjord släda, til Stockholm, och u pfästes samt med fin infatning inmurades på sjelfva kyrkomuren öfver grafven . . . ». »Denna minnessten upsattes år 1799, och be· kostades af sal. hr Keligrens närmaste vänner, i synnerhet af förenämnde hr assessor Gahn ; dock ej nog härmed, denne i så många andra afseenelen värdige man , m edborgare och vän, lät äfven upkasta en liten ätthög öfver sj elfva grafven , och beså den m ed hö- och blomster· frön, så at den nu, alla somrar, utgjör en be· hagligt grönskande kulle. Ingen ser denna min· nesvårrl utan saknad, erkänsla och behag. E tt vittert fruntimmer, aldeles okunnig om den· samma, kommer af tilfällig händelse den l O jun. 1800 at gå in på Jacobi kyrkogård, blir varse et icke tilförene sedt monument högt up· F ig. 155. Minnessten över Johan Henrik satt på sj elfva kyrkomuren, går närmare, läser, Kellgren. Uppsatt 1799. blir intagen och rörd alt til tårar, går hem, Epitaph aus Stein des Mural t ablet t o th e poet J . H. Kellgren, erccted D i chters J. H. Kell gren, och under första känslan öfver denna R yn skrif· crri chtet 179\1 . 1799. ver desse vers : Secler grusa pyramiden, blixten krossar härj arns stod; men din vård med blommor vriden, Kellgren ! und er ögats flod, skal besegra sj elfva tiden. J a ! när storm ens anda h viner ibland hafvets nakna skär och den häpna jorden bär endast mossiga ruiner; skal en sagta vestan sväfva kring din graf i Floras spår, och en h elig känslas tår på din friska lager bäfva. >> I 183 0 års inventeringsdokument säges: »N edanför denna taft a är den store skaldens graf, hwilken beh öfde uphj elpas. Der äro i år planterade 2:ne poppelträd >> . En Ii­ JAKOBS KYRKA 373 tografi (fig. 154; bildytans H. 19,3, B. 11,4), från 1836 1 återger »Kellgrens graf, med ett par unga popplar på kullen. Nu (1926) finns ej en tillstymmelse till gravkulle, den svarta asfaltsrännan för takdroppet löper fram över skaldens vilorum. I gravkapellets södra mur, utsidan, strax väster om östra ingången till kapellet, ärin­ satt ett ep i ta f i u m över skådespelerskan Marie-Anne L'Allie-D'Armancourt, f . 1728, d. 1763 (fig. 156). Det utgöres av en starkt vittrad, grön kalkstensplatta, H. 127, med inhuggen inskrift i det försänkta mittfältet. Inskriften, författad av kanslirådet C. R. Berch, har följande lydelse: »EL s. e. Maria Anna L'Allie, nata Abbavillre d. 29 sept. 1728, den a ta Holmim d. 26 iun. 17 63, cujus in sce­ nicis ludis lepores aulre placuere populoqve morum probitas conjugem B. R. D'Arman- Fig. 156. Epitafium över M. A. L'Allie- D'A r­ court reliquit mCBstissimum cura viator ut mancourt. Sten. Uppsatt 1763 (eller se­ nare) efter ritnin g av J. E. Hehn. acta vi tre ture fabula fe lix decedas » (Här : Mural tablet to the actress Epitaph aus Stcin der Schauspielerin M. A. i\'L A. L'Allie-D 'Arman ­ vilar M. A. L'Allie, född i Abbaville den L' Allie-D' Armaneourt. court. E rected in 1763 (or 1763 (oder spä­ later) . Designed by J . F.. 29 september 1728, död i Stockholm den Errichtet Rchn. ter) nach Zeichnung von J. E. Rehn. 26 juni 1763; hennes skådespelartalanger behagade hovet och hennes oförvitliga seder folket. Hon lämnade sin make, B. R. D'Armancourt, i djupaste sorg. Lägg dig vinn om, o vandrare, att du må skiljas hädan lycklig genom ditt livs drama!). J . K Rehn har gjort ritningen till »mad. D' Armaneours » epitafium. 2 Epitafium över Isak och Sofia Faget (fig. 157), av trä. I mittfältet oljemålning, föreställande Abraham offrar Isak; grovt målat i mörka färger. Ovanför detta ett mindre fält med ))1684» (?) och en sköld med en roskvist i rött fält och bomärke i svart fält, till vänster ovanpå skölden en likaledes målad ängel; dessa fält ha en kraftig inram­ ning i broskstil, helt förgylld. Bibelspråk på latin, svenska och tyska samt »Isaac Faget --- Sophia Faget» 3 , förgyllda bokstäver på svart botten. H . c:a 270. 1771 hängde detta epitafium i kyrkans bisättningsrum intill Horns gravkor. Tryckt hos Gjöthström och Magnusson, insatt i Svenska minnen, förra delen, Stockholm 1836. Enligt Hehns förteckningar (i S:t Eriks årsbok 1925, s. 152). 3 Isak Faget (F'ougdt, Vogdt, Voigt, Vougt), bagare, f. 1642, d. 1686, g. med Sofia \Viegbemer­ Zickert 1674. - Bagaren Isak Faget (hans far hette också Isak) hade en syster, Catharina (senare gift Pincier), som på sin tid blev ganska bekant tack vare en smädedikt om henne aY ett par 2 1 24* 374 STOCKHOL.M Fig. 157. Epitafium över Isak och Sofia Faget. 'frä. 1684 (?). Epitaph ans Holz des Bäckers I s ak Faget, 1684('1). Epitaph-tablet in wood to !sak and Sofia Fagct. lö84(?). Epitafium, sannolikt identiskt med det nedan sid. 391 över Nils .Jönsson Norman, 1 uppsatt 1682 (fig. 158), av trä. I det ovala mittfältet en i olj a målad framställning av Kristus med korsfanan Rvävande ovan ett öppet landskap. I förgrunden knäböjer en familj, man, hustru, en son och sex döttrar. Ursprungligen bleka färger, brungrönt, ljusrött o. a.; dräkterna svarta och vita. Den rika omramningen är skuren i brosk­ stil. Upptill på sidorna kvinnliga hermer, som ha hållit trons och hoppets symboler, kors och ankare. Nästan all färg borta.; inskriftstavlan nedtill är nu oläslig. H . 190. Uppsala-studenter. L Simonsson skildrar den dråpliga händelsen: Två smädediktande studenter år 1660 (i Acta academica 1916, s. 66- 68), men då denne förf. icke kände till släktförbindelserna, ha ovanstående data meddelats (efter bouppteckn. i Rå. A.). 1 Möjligen identisk med handelsman Nils Jönsson Norman, d. 1703, gift med Magdalena .Johans· dotter, d. 1711. JAKOB S KYRKA 375 Fig. 158. Epitafium över Nils Jönsson Norman. Trä. Uppsatt 1682. Epitaph aus Hol~ des Kaufmanns Nils Jönsson Nonnan, 1682. Epitaph·tablct in wood to Nils ,Jönsson Norma11. Ercctcd 1682. GRAvsTEN AR l kyrkan och på kyrkogården har funnits ett stort antal gravstenar och andra monument över här jordade. Till fön:amlingen hörde under 1600- och 1700-talen ett flertal bekanta s tockholms-familj er, många av dem bärande namn som återf-innas i landets historia. Ett fåtal monument på kyrkogården äro kvar på sina ursprungliga platser. Under kyrkans nuvarande trägolv ligger (enligt uppgift av kyrkvaktmästaren Karl Ehnqvist, d. 1927) omkring ett hundratal stenar, rik are och enklare ornerade. Man bör således ha utsikter att vid en kommande restaurering träffa på ett för konst- och personhistoria betydelsefullt material. Förut är omtalat (sid. 246), att fem g ra v kor eller gravkapell från 1700-talets senare hälft-omkring 1800 revos 1889. l stället för gravkoren, som stodo på östra sidan 376 STOCKHOLM av kyrkogården, lades granithällar på halvmeterhöga gra­ nitsocklar över gravarna. Tre av dessa, från norr räknat, tillhöra: karduansmakareåldermannen Ambjörn Ambjörns­ son (1705 - 1774) ; källarmästaren, grosshandlaren Henrik Ekström (1768-1846); presidenten Philip Fr. Rothlieb (1712--1792). Minnesstenar och ett par järndörrar till­ varatogas vid rivningen 1889 samt lämnades till Nordiska museet: Inskriftstavla, av kalksten, H. 56, B. 115, med in­ huggna, förgyllda bokstäver: »Denna graf tillhörer vice presidenten och riddaren af kongl. Nordstierneorden wäl­ borne herr Philip Fredric Rothlieb samt dess k. fru wälborna fru lVIaria Elisabeth Palmcreutz - är uppbygd år 1765 och å nyo iståndsatt år 1786»; (Nord. mus. inv.-n:r 60,542). Ett par dörrar, järn, H. 200, B. (båda tillsammans) 125, från Rothliebs gravkor. Dörrarnas övre tredjedel är Fig. 159. Järndörrar från Roth­ genombruten och har gallerverk av smitt järn, hjärtformer liebs gravkor. 1765. och rosetter (fig. 159). Sannolikt från 1765; (Nord. mus. Die c iserne n Iron gatos fron1 rnortuary chapel T h Uren der Roth­ inv.-n:r 60,544). li eb 'schon Grah ­ of the fa.mily ka.p ell o, 176ö. nothlieb, 1765. Inskriftstavla, av kalksten, H . 127,5, B. 51,5, med in­ huggna, förgyllda bokstäver: »Åldermannens Ambiörn Ambiörnsons grift. Upbygcl år 1775»; (Nord. mus. inv.-n:r 60,543). Inskriftstavla, av kalksten, H. 44,5, B. 133, med inhuggna, förgyllda bokstäver: »Källarmästaren Henric Ekström, dess k. maka och bröstadvingar tillhörig. Upbygd 1803>>; (Nord. mus. inv.-n:r 60,541). 1 Skulpterad rund stenplatta, sandsten, diam. 61, med bevingat timglas i relief, vilken suttit över ingången till Ekströms 1803 byggda gravkor; (Norcl. mus. inv.-n:r 60,545. ) l kyrkans förrådsbod förvaras en urna, av sandsten, H. 62 (fig. 160), som kommit från ett av gravkoren (synlig på fig. 50). l begravningskapellets jordvåning förvaras två konsoler av sandsten, båda skulp­ terade på tre sidor (fig. 160). Broskornamentiken och fågeln i relief visa på 1600­ talets mitt. Konsolen med fågeln är 27 X 40, den andra är 21 X 33 cm. l Nordiska museet förvaras dessutom en jämförelsevis rikt ornerad grav s ten från 1660-talet (fig. 161 ). I mittfältet en vapensköld inom oval ram, ovanför och nedanför denna tomma inskriftsfält. J hörnen järnringar. Efter kanterna är inhugget: »Dit Graf en Steen comt toe Matiis D. Neff en siin Erven. Godt verleent haer een christelick 1 Ang. Ambjörnssons, RotblieLs oc;h Ekströms gravkor se HELLSTHÖM, Donationer, s. 7, 9. 4-3. JAKOBS KYRKA 377 Fig. 160. Skulpturdetaljer, sten. Två konsoler från 1600-talets mitt, en urna från 1700-talets slut. Sculpture fragments of stone: two consoles, middle of 17th cent., urn from end of 18th century. Skulpturfragmente, ans Stein: Zwei Kon­ sol en aus der 1\iittc des 17. Jhds, eine Urnc ans dmu Ende des 18. Jhds. Leven en saligh Sterven» (Denna grav och sten tillhör Mattias D. Neff och hans ar­ vingar. Gud förläne ett kristligt liv och en salig död)l . 205 X 137. Vid nedrivandet av gamla begravningskapellet och grundgrävningen för det nya 1922 påträffades ett flertal gravstenar eller bitar av dylika. Kyrkorådet har pietets­ fullt tillvaratagit dessa minnen och låtit med järnklamror fästa stenarna vid inner­ väggarna i gravkapellet, de flesta i jordvåningen. De märkligaste förtecknas här : Gravsten (fig. 162) av kalksten . I mitten garvareknivar samt »C O B - S Q B ­ 1644», i hörnen två änglahuvuden, dödskalle och timglas, efter kanterna inskriftsband med bibelspråk på tyska, 211 x 132. I gravkapellet. Gravste n (fig. 163) av sandsten. I mittfältet murslev och hammare i kors i relief, ovanför och nedanför äro fält med broskornamentik i ramverket. I övre fältet inhugget: ,, ... nede ... fvi ... » Efter kanterna bibelspråk. Stenens övre tredjedel borta. I nedre hörnen timglas och dödskalle. Omkr. 1650. 138 x 117. Gravsten av kalksten. I mitten inhugget: »denna sten och lägersta hörer mig h. Joha. . . Gåtsckalk oe;h min käre hustru h. Margareta Jonsdotter och wåra rätta arwingar tiJ. Anno 1667» samt ett bomärke. 132 x 137 . I gravkapellet. 1 Mattias Matti::esson de Neff (Neaf, Neef, Newe, Näf, Nääf), kryddkrämare, d. 1669 (enl. upp­ gift i bouppteckn. i Rå. A. 1675 >för 6 åhr sedan>), g. med Elisabet Jöransdotter Berg. Neff var av skotsk släkt; han omtalas (utan närmare data) av Th. A. Fischer, The Scots in Sweden, Edin­ burgh 1907 , s. 30. - Den i det föregående, s. 348, omtalade ljusstaken av silver, som bär de N effs och hans h ustrus namn och årtalet 1675, är tydligtvis skänkt till kyrkan i testamente (mannen dog jn 1669, hustrun dog 1675). 378 STOCKHOLM Fig. 161. Gravsten över M. M. de Neff, d. 1669. Grabs tcin l\1. l\'L do Neffs , aus der Mittc des 17 . Jhds . Grav('slah. lVI. 1\L dc N Pff , midcllc of the 17th cent. Gravsten av kalksten, bitar fattas, ytan ställvi s starkt vittrad. I mittfältet in­ hugget : »Dena sten ... hörer s:g löns .. . bisitiare .. . Markvs ... des arf ... ». Efter kanterna bibelspråk. 1600-talets senare hälft. 99 X 80. I gravkapellet. Gra v sten (fig. 164) av sandsten. Mittfältet inramas av en krans, som upptill har ett änglahuvud och nedtill korslagda ben. I hörnen rosetter. Inskrift i mittfältet: »Diser Stein undt Legersted e gehöret mir Meisttr H ans Mewerdt undt meinen Ärben erblich zu. Hier under liegt begraben säligh bei Got M. Hans Mewerdt undt seine 2 Söne undt l Dogter. 1669 ». Efter kanterna bibelspråk på tyska. 197 x 147. I gravkapellet. Gr a vs ten (fig. 166) av sandsten, i tre stycken; ungefär en fjärdedel borta. Man i knäbyxor och kvinn a huggna i relief. Ovanför ett inskriftsfält: »Denna graf hör ... och kyrkavärden ... och des rätta b ... til och kiöpt . .. ». 1600-talets mitt. 177 X 74. I gravkapellet. JAKOBS KYRKA 379 Fig. 162. Gravsten, 1644. Grabstcin, 1644. Gravcslab, 1644 . Gravsten (?; fig. 167) av kalksten, fragment. Tvenne horn av en vapenhjälm(?), i relief samt inhuggna bokstäver: »H S W - A S W Anno . . . ». 1600-talets mitt. 60 x 108. I gravkapellet. Gravsten av kalksten. l mitten en krans, i hörnen upptill två änglahuvuden; ned­ till är dekorationen bortvittrad. Utom bibelspråk är inhugget » . . . under ligger .. . dom denn . resid: sstaden .. . ijgn . . . . chrifare ehre och wälacht. Olof Hinde .. on Swan . . . ». 1650-talet1 . 211 x 143. l gravkapellet. G ravsten, fragment, av sandsten. Rest av krans med nycklar i kors. Under denna ett inskriftsfält: »diesen Stein und . . . gerstede h öret ... mei sner A bel G are l . . . seine Frauwe Elie. abet Garel zu. Anno 1673». l nedre vänstra hörnet en rosett. 114 x 135. l gravkapellet. Gravsten av kalksten, ganska vittrad. Oval krans nedanför ett inskriftsfält: »Den .. . 1 Olof Henriksson Svan, kämnär, hyggningsskrivare, d. 1651. 380 STOCKHOLM Fig. 163. Grabstoin, um 1650. GraYsten, omkr. 1650. Graves!ab, allout 1650. sten och lägerstad hörer mig H ... .Mats ... orne .. . on .. . och min kere hustru H. Kerstin Erichsdooter Helsingn ... An ... 70». 1670-talet. 196 x 131. I gravkapell.et. Gravsten av sandsten. Inhugget: » ... f och sten hörer ... mester Fridrik . .. hans k. hustru ... us sampt des .... ingar till ... elen 25 sept.>>. 1600-talets senare hälft 89 x 70. I gravkapellet. Gravsten av sandsten. Inhugget: »Dieser Grabeste ... und Lagerstaclt gehöret Christian .Maxdorf und seinen Ärben zu. Ao 1684>> samt bomärke. 175 x 112. I gravkapellet. Gravsten (fig. 168) av sandsten. I mittfältet en kaffekanna i relief på försänkt plan, ovanför detta ett inskriftsfält: »Denna sten och legerstad hörer Mr Johan Lang tengivtare och hans k. hustru Chatarina Lang och des arfwingar till. Kiöpt på nyt. Ao 1710>>. I hörnen två änglahuvuden, dödskalle och timglas. 186xl21. I grav­ kapellet. Gravsten (fig. 169) av kalksten. I mitten runt, försänkt fält med hästsko i relief samt inhuggna bokstäver : »A L G- Christian Siegert·-Ao l 715 >>. Siegert var hov­ slagare, el. l 741 (?). Ovanför detta är inhugget : >>Wann s donnert und wanns blihst JAKOBS KYRKA 381 Fig. 164. Gravsten över Hans lVlewerdt, 1669. Graveslah. Hans 1\icwcrclt, 1669. GralJstcin Hall s 1\iPwerdts, 1669. und wann das \Vetter dobt so werden ... ». I tre hörn järnringar. 187 X 122. I grav­ kapellet. Gravsten av kalksten. Enkelt huggen med inskrift i mittfältet: »Denna graf med grafstenen hörer snörmakaren mäster J onas Torstenson och des kära hvstrov Chatarina Spoff med des barn och arewingar till» samt bibelspråk och »anno 1723>> . Äldre in­ skrift skymtar under den nuvarande. 194 x 127. I gravkapellet. Gravsten av sandsten, enkelt huggen. Inskrift: »Denne legersted hörer Anders Arvedson medh des bröstarfwingar till. Ao 1744» . 120 x 113. I gravkapellet. Utom dessa gravstenar förvaras i gravkapellet ett tiotal, hela eller fragment, med initialer eller oläsliga inskrifter, från 1600- och 1700-talen. Anmärkningsvärda gravmonument ute på kyrkogården (jfr sid. 375- 376) äro: två liggande stenar med in skrifter från 1710 men med dekoration från 1600-talets senare hälft (Wengstädts, Seppen-Fahlbergs), en från 1717 (Brunn-Halls), ett par från 382 STOCKHOLM Fig. 165. Gravsten från 1600-talets mitt ; inskrift från 1710. Graveslab from middle of 17th century; inscription ft·mn 1710. Grabstein aus der Mitte des 17. Jhds, mit Inschrift von 1710. 1700-talets slut (Wessman-Bloms, Reiners), några från 1800-talets förra hälft (Helin­ Renbergs, Valleys, Lundbergs, Högström- Wickbergs, Mayers, Röhls, Streng-Ekboms, Haagel-Plöhns, Ströms, Folckers; d.et sistnämnda en sandstenshäll, liggande på gjut­ järnsram). Bland de få resta vårdarna äro de sid. 238 omtalade de märkligaste (Miche­ lessis, von Warenbergs, Wertmullers, Strandbergs). Av de ovan nämnda förtjäna följande att särskilt beskriyas: I sydväst på kyrkogården en liggande gravsten med dekoration i relief från 1600­ talets mitt (fig. 165), med »Börge Wengstädt - d . 18 julij 1710~ senare inhugget. I mittfältet en bibelspråkskartusch, som hålles av tvenne änglar med basuner. Ovan detta ett fält med nyss nämnda namn och årtal samt bibelspråk, nedanför samt efter stenens kanter bibelspråk. I hörnen två änglahuvuden, timglas och dödskalle. Dekora­ tionen är i relief, bokstäverna äro inhuggna. JAKOBS KYRKA 383 Fig. 166. Gravsten från 1600-talets mitt. Graveslab from middle of 17th century. Grabstein aus der l\'litte des 17. Jhds. Några meter söder om gravkapellets mittparti ligger en gravsten över källar­ mästaren :F'riedrich Reiners, d. 1793, med försänkt, räfflad ram omkring inskriftsfältet. Hällen är upplagd på en profilerad sockel av sten. Namnen Grevesmuhl-Dahrelius äro senare inhuggna, under 1800-talets förra hälft. Två gravstenar, liggande, den ena över kirurgen Christian Haagel, d. 1837, och Anna Magdalena Plöhn, d. 1839 (fig. 17l; någotsydväst om kyrkogårdens mitt), och den andra över grav tillhörande Anton Ströms arvingar (fig. 172; i mittkvarterets sydöstra del) ha ram en behandlad med räffelhuggning ungefär som på Reiners' sten men ligga direkt på marken , utan socklar. En mera ovanlig anordning är markeringen av grav­ platsernas hörn med c:a 15 cm höga, rundhuggna stenar. 1 1 S'l'HÖM, I Haagels testamente förordnades om »en grafsten med massiva afvisare af gråsten ••; Donationer, s. 20. HELL­ 384 STOCKHOLI\I Fig. 167. (j rabstein (?) ans der ~iitte Gravsten (?) från 1600·talets mitt (s. 379). T01nbstone (?) frmn rnidlllc of 17th centnry. d os 17. Jhds. Strax väster om gravkapellet, intill kyrkogårdens norclmur, står ett monument över elen italienske abben och författaren Domenico Michelessi, f. 1735, bosatt i Sverige 1771, el. 1773 (fig. 173). Den har formen av en pyramid, ljusgrön, flammig kalksten, på postament, blekröd kalksten, med inhuggen, svartmålad inskrift på en av pyramielens fyra sidor: »Avspice Gvstavo III imperii restavratore Dominico Michelessio optimo ervditissimo natione Italo adoptione sveco amici maerentes cl:s comes And. Ioh. ab I-Iöpken ac cl:a comes Car. Fr. Scheffer P.» (Under Gustav III:s, rikets räddares, rege­ ringstid restes vården över Domenico Michelessi, som var av elen mest förfinade ita­ lienska härkomst och blev svensk genom adoption, av de sörjande vännerna greven A. J. von Höpken och grevinnan C. F. Scheffer). Monumentet uppsattes på 1780­ tal et på bekostnad av de i inskriften nämnda von Höpken och Scheffer efter ritning av J. E. Rehn. Flera förslag till vård diskuterades, bl. a. ett som avsåg en inskrifts ­ sten att mura in i en vägg. H. c:a 255. Postament är ej ursprungligt. Något väster om kyrkogårdens mitt är läkaren Karl Henrik WertmiUlers, d. 1829, gravplats, inhägnad med j~irnstaket (fig. 174). Den resta vården, av ljusgrön kalksten, är i nyantik stil med gavelkrön. På framsidan är fastsatt en av järn gjuten porträtt­ medaljong, modellerad av bildhuggaren K G. Göthe 1829, Yilken även utfört ritningen till hela monumentet 1 1 Ang. \Vertmiillers gravvård se I-IC L LSTuö;~r , Donationer, s. 19. JAKOBS KYRKA ~85 Fig. 168. Gravsten över Johan Lang, 1710-talet. Gravcslab. Johan Lang, 1710-1720. Grabstein Johan Langs , aus den 1710:er Jahren . Minn ess tenarna, som varit fästa på murarna till de 1889 nedrivna gravkoren på kyrkogården och som nu finnas i Nordiska museet, äro beskrivna s. 376. Säkerligen funnos gravmonument på platsen under medeltiden, i dåvarande kyrka ÄLDRE m:· och på kyrkogården. Inga dylika äro dock bevarade. Om kyrkogården fortfor att GRAV NINGAR I OCH VID vara begravningsplats även sedan kyrkan 1527 nedbrutits vet man ej, men under S:T JA K OBs 1500-talets senare hälft bodde folk på kyrkogården, som redan omtalats. KYnKA Det är möjligt att gravar fingo öppnas på kyrkogården fr. o. m . det att Johan III påbörjat den nya kyrkan på 1580-talet. I början på 1630-talet, således ett tiotal år innan kyrkan invigdes, såldes gravplatser i och vid kyrkan. stenhuggaren Henrik Blom köpte en grav inne i kyrkan något av åren 1637-1639, och den i novem­ ber 1642 på Riddarhustorget ihjälslagne arkitekten Simon De la Vallee begrovs följande månad i en grav på stora gången i Jakobs kyrka. På 1630-talet köpte 2ö. Sveriges kyrkor. Slackholm IV. 386 STOCKHOLM Fig. 169. Gravsten över Christian Siegert, 1715 (s. 380). Graveslab. Christian Siegert, 171ö. Grabstein Christian Siegerts, 1715. finska församlingen gravplatser i kyrkan (jfr sid. 281). Murmästaren Hans Förster förvärvade brev på grav 1643 (ung. mitt under slutstenen med hans namn i valvet norr om mittornsvalvet); sannolikt jordades han där, då han tio år senare avled. Det var för att skaffa kyrkan ökade inkomster, som gravar såldes redan innan bygg­ naden var färdig. Den 31 oktober 1640 underskrev Klas Fleming en förordning angående försäljning av gravplatser i kyrkan och på kyrkogården . Han fastställde följande pris: För en lägerstad i högkoret 100 daler, för en lägerstad på stora gången med korsgången mot dörren 60 dlr, för en lägerstad i smågången 40 dlr, för en läger­ stad i sakristian 60 dlr, för en lägerstad under bänkarna 20 dlr, för en lägerstad på kyrkogården 15 dlr, allt i silvermynt. Varje lägerstad skulle få vara fyra alnar JAKOBS KYRKA 387 Fig. 170. Gravstenar från 1800-talets förra hälft över] P. Helin J:son Renberg (den närmaste) samt över A. Valley (den bortre). och~ S. P. Grabdenkmäler, die erste Hälfte des 19. Jhds. Tombstones, from the first half of 19th century. lång och tre alnar bred. Vidare föreskrevs, att de som köpte gravplatser i kyrkan strax skulle lägga på sten. De gravar som icke bevakades vid gravrannsakningar återföllo till kyrkan och såldes ånyo. Ofta köpte kyrkan tillbaka gravar av dödsbon och arvingar, som av ekonomiska skäl icke längre kunde behålla de av släkten tidigare förvärvade gravrummen. Även gravstenar betraktades som handelsvara. Klas Fleming skänkte 1643 till Jakobs kyrka 33 likstenar; 16 av dessa användes till portalerna, altaret och sakristidörren, några gåvos till personer som gynnat kyrkan, några såldes för att ånyo användas som gravhällar. De flesta av dessa 33 likstenar voro hämtade från slottsbacken, tydligen från storkyrkans kyrkogård. Voro kistorna i de sålda gravarna av metall hände det, att man förvandlade dem till mynt. Kammarrådet Johan Lagerrnarek och hans med­ intressenter skänkte 1715 till kyrkan två kopparlikkistor, som tillhört familjen Snack, och· ungefär samtidigt skänkte hovkapellmästare Gustaf von Diiben två kopparlik· kistor, som tillhört Strobilska familjen; dessa vägdes och såldes till förmån för kyr­ kans kassa. Kyrkans golv bestod troligtvis redan ett kvartssekel efter kyrkans invigning nästan överallt av gravstenar. Mäster Anders stenhuggare numrerade 1668 samtliga gravstenar 388 STOCKHOLM l )':) /~ o UNDERPÅLLEs AF sr JAcoel KYRkA C) ~- L__ _ j,_,_;_ IJJ![LI_I~IJlill~J\~I,I~IIIJl!lli\HWf!i'!!ll!li\JIG!illlltiiJIIJI!i!!B!j)lll, Fig. 171. Gravsten över Haagel-Plöhn. Grabstein Haagel-Plöhns, um 1840. o _ ____,0. _ _~ Omkr. 1840 (s. 383). Graveslab . Haagel-Plöhn, about 1840. mne kyrkan . Hans räkning anger ej ·antalet likstenar, endast antalet bokstäver, 377 stycken, vilket tyder på minst hundratalet stenar. Flemings föreskrift 1640 om att sten genast skulle läggas på graven (se ovan sid. 387) var delvis till för att så mycket som möjligt hindra de osunda gaserna att tränga upp i kyrkan . Under pesten på 1710-talet gav man ännu mera akt på det hälso­ vådliga med gravsättningar i kyrkan, och 1714 föreskrevs på kyrkorådssammanträde, att liken i Hornska gravkoret ej längre skulle få stå uppe på kyrkogolvet, enär de förorsakade stank i hela kyrkan . Samma år bestämdes ock, att folk ej finge taga upp de pestlik som jordats utanför muren, sannolikt utanför terrassmuren, i Kungsträd­ gårdens mark, och nedlägga dem i gravar på kyrkogården, enär det ansågs olämpligt. JAKOBS KYRKA 389 o o () Fig. 172. Gravsten över Anton Ström. Grabstein Anton Ströms, u1n 1825 . o Omkr. 1825 (s. 383). Graveslab. Anton Ström, about 1825. Ovan är flerstädes omtalad 1810-talets vådliga restauration, då bl. a. märkliga före ­ mål även gravmonument, begravningsvapen och sorgfanor undanskaffades. RuDLING uppräknar de begravningsvapen som funnos i kyrkan på hans tid, omkring 1730, och WrTTINGII har förtecknat märkligare monument och vapen omkring 1770 . Av Rudlings meddelanden framgår, att den som gravkor ursprungligen byggda kvadraten i sydöst, nuvarande östligaste kvadrat i södra sidoskeppet, uppdelades för familjerna Flemings och Horns räkning (jfr ovan sid. 300). Horns gravkor, den västra hälften av kvadra­ ten, var känt under detta namn ända tills det 1862 röjdes bort. Men Flemings g ra v kor, den östra hälften av samma kvadrat, synes ha mist sitt namn redan i mitten på 1700-talet, ty sedan är detta kor känt endast som kyrkans allmänna bisättningsrum. 25* 390 STOCKHOLM Enligt WrrTINGH funnos följande epitafier uppsatta i koret: »På södra sidan, mitt öfwer scholläktareupgången, är ett kostbart epitaphium af swart marmor med hwita bilder på sidorne, efter rådmannen här i staden och äld­ ste föreståndaren wid denne wår kyrka: J ohan Erics­ son», med årtalet 1643 i den latinska inskriften. Epita­ fiet ej bevarat. »Dernäst ett wackert stenepitaphium efter myntmästa­ ren Daniel Kock», enl. den tyska inskriften f. 27 febr . 1616 i Königsberg, d. 8 dec. 1650 i Stockholm; epitafiet upp­ sattes av änkan, fru Anna Trotzich, och barnen. Ej bevarat. »Under medlersta chorfenstret [på södra sidan) är min­ net efter amiralen oeh landshöfdingen hr Theodor Anckar­ crona uti marmor med förgylta bokstäfwer förwaradt ». Finns kvar; se sid. 369. »Närmast altaret på denna sida är ett marmorepita­ phium efter framledne hofrättsrådet wälb. herr Lars Ad­ lermarck». Finns kvar; se sid. 3 7 O. »På norra sidan, under främsta fenstret inwid altaret, är ett epitaphium af träd efter m undskänken Siegert Kraft; Fig. 173. Monument över mitt uti afbildas Frälsarens upståndelse». Enl. den tyska Domenico Michelessi. Uppsatt på 1780-talet efter ritning av inskriften, som var daterad 20 febr. 1655 (sannolikt döds­ J . E . Rehn (s. 384). dagen), kom Kraft från Gulig samt d. 75 år gammal. Grabdenkmal des Domenico Miche­ lessi , errichtet in den 178ll:er Jahren, Ej bevarat. nach Zeichnung von J. E. Rehn. )) Wid medlersta fenstret en minnestafia efter hans l\ionument to Domenico Michelessi, erectcd about I>Mitt öfwer sakerstigedörren är ett marmorepitaphium efter kyrkoherden magister Eric Tolstadius». Finns kvar; se sid. 369. »Öfwer chorskranket, wid öpningen af choret, är ett stort och ansenligit epitaphium af swart och hwit marmor, med förgylta prydnader omkring, efter wälborne herr Henric Wolfklo och dess twänne fruar. Öfwerst är Wolfklos wapn uthuggit », där­ under fanns en latinsk inskrift. Ej bevarat. Om Wolfklo (= Ulfvenklou) se sid. 337. Därefter omtalar Wittingh de epitafier, som voro uppsatta på andra platser i kyrkan. »Öfwer wästra sakerstigedörren et wackert epitaphium af träd med förgyldt bild­ huggarearbete efter färgaren Georg Schultz ». Den tyska inskriften omtalade, att Schultz f. i Lybeck 1608 och d. 1663, samt att hans hustru, Anna M. Schultz, f. i Kirsterny, Breslau, 1623 och begrovs 1656, samt att Margar. Schultz f. och begrovs J AKOBS KYRKA 391 Fig. 174. Gravvård över Karl Henrik Wertmiiller. Medaljongen modellerad 1829 av E. G. Göthe, som även ritat vården (s. 384). Monument to Karl H enrik WertmUller, by E. G. Göthe 1829. Grabdenkmal Karl Henrik WertmUllers, von E. G. Göthe, 1829 . 1652. Epitafiet var signerat: »Pet. Schultz fecit. Aets. 20. Anno 1667» . Ej be­ varat. »Der bredewid ett epitaphium af träd efter borgaren Pehr Bengtssons hustru. Mitt uti är J esus på korsset målad». Enl. den svenska inskriften uppsattes epitafiet över hustrun och modern H . Gefihekrej, d . i Stockholm 17 maj 1667, av mannen, P . Bengtsson, och dottern, H. Maria Johansdotter Svartz. Ej bevarat. »Wid norra kyrkadörren ett wäl arbetat epitaphium af träd efter amiralitetspredi­ kanten Sven Boander; mitt uti afbildas Jesu korsfäRtelse. » Enl. den latinska inskriften f. Boander i Lyrestad 1605 och d. i Stockholm 1665; hans hustru, Elisabeth Nei­ mans, f. i Fischansen i Preussen 1612, överlevde honom. Ej bevarat. »Straxt bredewid detta är en swart minnestafia af träd efter capitain wid ammira­ litetet Richard Stephansson», d. 5 april 1655 enl. den svenska inskriften. Ej bevarat. »Wid fjerde fenstret på norra kyrkowäggen är ett prydeligit epitaphium af träd, upsatt af borgaren Nils Jönson Norman. Sjelfwa tafian, som är oval, föreställer Christi himmelsfärd, hwilken 6 mans- och 6 qwinspersoner med hopknepta händer 392 STOCKHOLM Fig. 175. Begravningsvapen, adliga ätten Ulfvenklou, omkr. 1661 (s . 394). Funeral arms of family Ulfven· klon, about 1661. Funeralwappen der Familie Ulfvenklou, um J66l. och uplyfta ögon andägtigt betrackta.» Epitafiet, som uppsattes 1682, finns kvar; se sid. 37 4. »Derofwanföre wid samma fenster är en swart tafla med hwita bokstäfwer efter troropetaren Otto von der Liehe», enl. den svenska inskriften härstammande från Wismar, d . 23 april 1648 i en ålder av 39 år. Ej bevarat. »På samma sida wid orgläktaren är ett i marmor wäl arbetat och förgyldt epita­ phium efter kongl. lustgårdsmästaren Christian Hårleman. Mitt uti synes en ängel af alabaster swäfwa med en palmqwist i handen.>> Hårleman f. 1633, d . 1687, hans hustru Elisabet Bogels f. 1630, d. 1706, enl. den svenska inskriften. Epitafiet, som uppsattes 1708, ej bevarat. >> Wid wästra kyrkomuren är ett epitaphium af träd efter borgaren Lars Andersson Krok; Jesu bild föreställes här med en glob i handen. >> Enl. den svenska inskriften u p p sa t tes epitafiet 16 79, under Kroks li vstid. Ej bevarat. JAKOBS KYRKA 393 Fig. 176. Begravningsvapen, adliga ätten Ulfvenklou, omkr. 1661 (s. 394). Funeral arms of family Ulfvenklou, about 166l. Fnncralwappen der Familie Ulfvcn· klon, um 1661. »På norra pelaren närmast orgwärket ett epitaphium af träd med förgylt bildt­ huggarearbete, upsatt af sadelmakaren Tobias Renner efter både dess hustrur, hwilka wid sidorne af detta epitaphium äro på ovale kopparplåtar tecknade. • Enl. den svenska inskriften uppsattes epitafiet 1701 av Renner över hans hustrur Geska Blom och Annlt Pedersdotter Korner. Ej bevarat. »På andra norra pelaren mitt för predikstolen är ett wackert stenepitaphium efter hofapothekaren Daniel Roberg.» Enl. den svenska inskriften d. Ro berg i en ålder av · 62 år och 7 månader; epitafiet uppsattes 1694 av hustrun, Ingerid Meinich, barn och arvingar. Ej bevarat. 394 STOCKHOLM Fig. 177. Vapensköld, adliga ätten Rodersköld, 1660-talet (s. 395). Funeralwappen der Familie Rodersköld, ans den 1660:er Jahren. Funeral arms of family Rodersköld, about 1660. BEGRAVNINGSVAPEN BEGRAV ­ NINGSVAP~:N Två huvudbaner 1 av trä, skulpterade och målade, med adliga ätten Ulfvenklons vapen (fig. 175, 176). De ursprungliga inskrifterna äro nu borta och återges därför efter Wittingh; den ena: »Den edle och wälb. Ludvich Laur. Ulfklon til Hilkelax, Ekensberg och Weilinge etc. Är hit til verlden född i Stockholm år 1600 den 31 october och i Herranom saligen afsomnadh på Weilinge d. 12 jan. år 1661»; den andra: »Kongl. maj:ts troman och commissarius, fordom den edle och wälborne herr Hindrick Ulfklon 2 til Rilkelax och Weliinge etc. är född hij t til verlden uti Stock­ holm år 1602 den 22 m art. och i Herranom saligen afsomnadh på W ellinge d ... . 1 sekreteraren i riksheraldikerämbetet, friherre Harald Fleetwood, har godhetsfullt identifierat vapenbilderna och granskat beskrivningarna. 2 Skänkte en vinkanna till kyrkan se s. 337 och not l. JAKOBS KYRKA 395 Fig. 178. Vapensköldar, adliga ätten Gyldenklou. 1600-talets mitt (s. 396). Funeral arms of family Gyldenklou, from middle of 17th century. Fnneralwappen der Familie Gyldonklon, 1\iitte des 17. Jhds. jan. år 1661». H . llO. Utförda omkr. 1661. Det ena vapnet är uppsatt på den södra fjärde kolumnen från öster i kyrkan, det andra på södra första kolonnen från · öster. Vapensköld av trä, skulpterad och målad, med adliga ätten Roderskölds vapen (fig. 177). Troligtvis har hjälmen haft hjälmprydnad och hjälmtäcke samt skölden inskriftstavla; vapnet kan i så fall vara identiskt med det som enligt Wittingh haft följande 1nskrift: »Kongl. maj:ts trooman och . . . under det östrebotniska infante­ riet den edle och wälborne herr Jöns Roderschiöld är född här i Stockholm den 13 maji åhr 1602 1 och blef dödh i Helsingborg den ... april åhr 1665». H. 86. Omkr. 1665. I gravkapellet. Huvudbaner av trä, skulpterat och målat, med adliga ätten Gyldenklous vapen (fig. 179). Har troligen haft hjälmprydnad. Den nu svårtolkade inskriften lyder, kompletterad efter Wittingh: »Kongl. maj:ts till Sverige wälbeställte capitain, lieute­ nant af des drabanter til häst, den fordom wälborne herre herr Gideon Gyldenklou herre til Skånela, Ekeby, Huusby och Råstaholm, ähr födder hit till verlden den lO october 1649 i Stockholm och i Herranom afsombnat uthi Malmö den 23 decemb. åhr 1698». 2 H. c:a 150. Omkr. 1680. I kyrkan, på södra väggen mellan de två väst­ ligaste fönstren. En!. ANREP f. 1622. En!. ELGENSTIERNA f. 12 okt. 1649, d. 23 dec. 1676. vilket bestyrker Elgenstiernas uppgift om dödsåret, 1676. 2 1 Vapnets stil är från omkr. 1680, 396 STOCKHOLM Fig. 179. Begravningsvapen över Gideon Gyldenklou, d . 1676. Funeralwapp en Gideon Gylden klons, um 1680 (S. 395) . Funcral arms of Gidcon Gyldenklo u, about 16b0. Huvudbaner av trä, skulpterat och målat, med adliga ätten Gyldenklous vapen (fig. 180). Har troligen haft hjälmprydnad. Inskrift: ,Hans kl. maijestetz troman generalmajor af infanteriet och generaladjutant wälborne herr h:r Anders Gideon Gyl­ denklou, är född a:o 1675 d. 23 febr., i Herranom afsomnad d . 9 januarii 1735». H . c:a 170. Omkr. 1735. I gravkapellet. Vapensköld av trä, skulpterad och målad, med adliga. ätten Gyldenklous vapen (fig. 178, t. v.), H. 83, och en vapensköld lika föregående (fig. 178, t . h .), H . 94. 1600-talets mitt. Båda. nu i gravkapellet. Huvudban e r a.v trä, skulpterat och målat, med adliga ätten Blixenerans vapen (fig. 181). Har sannolikt haft hjälmprydnad. Inskriften, nu otydlig, kompletterad efter Wittingh : "Kongl. maj :ts troman och ca m m ar . . . den edle och ·wälb. Mårten Peders­ son Blixencrona til . .. ähr född i Norrland år 1596 den 2 october och i Herranom saligen afsomnadh i Stockholm den 24 ... 1 1G67». H. c:a 130. Omkr. 1667. I kyrkan, på norra väggen mellan de två västligaste fönstren. 1 En!. ELGENSTIERNA d. 28 april. - l H . J. HE YMANS kommentar till M. P . Blixenerans al· manaeksanteckningar (i Personhistorisk tidskrift 1929) finn as data om flera av J a kobs försam­ lingsbor vid mitten av 1600-talet. JAKOBS KYRKA 397 .Fig. 180. Begravningsvapen över Anders Gideon Gyldenklou, d. 1735 (s. 396). Funeralwappen Anders Gideon Gyldenklous, um 1735. Funeral arms of Anders Gideon Gyl­ denklou, ab out· 173ö. Huvudbaner av trä, skulpterat och målat, med adliga ätten Stjernfiychts vapen (fig. 182). Har troligtvis haft hjälmprydnad. Underskriften, nu borta, enligt Wittingh: »Hans kong!. maj:ts vår allernådigste konungs och herres trotienare och commissarius uti den kongelige reductions collegio, edel och wälborne nu mera salig hos Gud, herr Christian Stiernefiycht, til Kelfvesta och Iglebo, är född den 11 juni1 åhr 1644, och uti Henanom christeligen och saligen afsomnad den 22 decemb. åhr 1669 ». H . c: a 110. Omkr. 1670. I gravkapellet. Va pen s köld av trä, skulpterad och målad, m ed friherrliga ätten W redes af Elimä vapen (fig. 183). På det ena finnas rester av hjälmprydnaden. H. 90. Omkr. 1655 - 60. I gravkapellet. H u v ud ban e r av trä, skulpterat och målat, m ed adliga ätten Palmströms vapen (fig. 184). Har troligen haft hjälmprydnad. Inskrift: »Kong!. maij :tz trootjänare och bookhållare uthi des reductionscommission den edle och wälb. herren, herr Niels 1 En!. ANREP f. 10 maj. 398 STOCKHOLM Fig. 181. Begravningsvapen över Mårten Pedersson Blixen­ cron, d. 1667 (s. 396). Funeralwappen Mårten Pedersson Blixencrons, um 16o7 . Funeral arms of Mårten Pedersson Blixencron, about 1667. Palmström ähr född i Stockholm åhr 1662 d. 24 junijl och ibidem d. 13 martij åhr 1692 i Gudi afsomnat». H. c:a 160. Skulpterat omkr. 1692. I gravkapellet. Huvudbaner av trä, skulpterat och målat, med friherrliga ätten Cronhielms vapen (tig. 186). Hjälmarna ha troligen burit hjälmprydnader. Inskrift enl. Wittingh: »Kong!. maj :ts troman och landshöfding öfver W essmanland med silfver- och järnbergslagern e samt ståthållare på Westerås slott, så ock assessor uti kongl. bergscollegio, den väl­ borne herre herr Policarpus Cronhielm, friherre. Född hit til verlden uti Dipoldis­ vald i Meisen, a:o 1629 och i Herranom afsomnadh i Westm·ås den 24 apriJ2 åhr 1698». H . c:a 185. Omkr. 1698. I kyrkan, över södra läktaren. H u vu d baner av trä, skulpterat och målat, med adliga ätten Cronhielms vapen (tig. 185). Har troligen haft hjälmprydnad. Huvudbaneret sannolikt uppsatt efter Christoffer Cronhielm, f. 1677, d. 1691. Inskriften var borta redan på Wittinghs tid. H. c:a 175. Omkr. 1691-1692. I gravkapellet. 1 2 En!. ANREP f . En!. ELGENS'l' IERNA 22 juni. d. 14 april. J AKOBS KYRKA 399 Fig. 182. Begravningsvapen över Christian Stjernflycht, d. 1669 (s. 397). Funeralwappen Christian urn 1670. Stj ernflychts, Funeral arms of Christian Stjernflycht, about 1670. Huvudbaner av trä, skulpterat och målat, med adliga ätten Snacks vapen (tig. 187). Har troligen haft hjälmprydnad. Inskrift: »Den edle och welbohrne herre h. Johan Snack ähr född i Stockholm a:o 1674 den 13 februarii och i Herranom af­ somnadh den 23 septemb. anno 1695». H. 180. Omkr. 1695. I kyrkan, över norra läktaren. Huvudbaner av trä, skulpterat och målat, med adliga ätten Snacks vapen (tig. 188). Har troligen haft hjälmprydnad. Inskrift: »Kongl. maij:ttz troman landshöf­ dinge och director i kongl. cammarcollegio wälborne herr Petter Schnack är född åhr 1632 den 9 februarii och i Herranom afsomnad den 31 julii 1713~. H. c:a 175. Omkr. 1713. I gravkapellet. Hu v ud baner av trä, skulpterat och målat, med friherrliga ätten Flemings af Lais vapen (tig. 189). Hjälmarna ha troligen burit hjälmprydnader. Den i senare tid förnyade inskriften återges här efter Wittingh: »KongL maj:ts troman och ge­ neralmajor af infanteriet högvälborne herr Hindrich Flemming 1 friherre till Isenhof och . Flemingsberg, född åhr 1625 den 21 december och i Herranom död åhr 1 Denna Henrik Fleming skall ej förväxlas med den Henrik Klasson Fleming som skänkte sydportalen; om honom se 298, not l. 400 STOCKHOLM Fig. 183. Begravningsvapen, Wrede af Elimä. Omkr. 1655-1660 (s. 397). Funeralwappen der Familie Wrede af Elimä, um 1655- 1660. Funeral arms of famil v 'Vrede af Elimä, abo~t 1655- 1660. 1697 d. 3 maji» . 1 H. c:a 180. Omkr. 1697--1698. I kyrkan, på västra väggen söder om västportalen. Två an träd, vardera ursprungligen med åtta sköldar (två fattas på möderne) och en fäderne, resp. mödernesköld, Henrik Flemings fäderne och möderne (fig. 191, 192). H. c:a 200. Omkr. 1697-98. Uppsatta på ömse sidor om nyss beskrivna huvudbaner. Vapensköld med adliga ätten Flemings vapen (fig. 190). Av trä, skulpterad och målad. Har troligen haft hjälmtäcke. H. 100. 1680-talet. I gravkapellet. Huvudbaner av trä, skulpterat och målat, med adliga ätten von Eisens vapen (fig. 193). Har troligen haft hjälmprydnad. Den nu oläsliga inskriften har enligt Wittingh haft följande lydelse : »Kongl. maj :ts wår allernådigste konungs och herres ANREP och ELGENSTIERNA upptaga Henrik Fleming icke på friherrliga ätten Fleming af Lais utan på adliga ätten Fleming. 1 JAKOBS KYRKA 401 Fig. 184. Begravningsvapen över Nils Palmström, d. 1692. Funeralwappen Nils Palmströms, um 1692 (S. il97). Funeral arms of Nils Pahnström, about 1692. fordom trotiänare och öfverstelieutenant af infanteriet den >v.älborne herre herr Didrik von Eise, född i Stockholm den 24 junii a:o 1632 och därsammastädes i Herranom afsomnad den 12 majil a:o 1697». H. c:a 160. Omkr. 1697-1698. l gravkapellet. Huvudbaner av trä, skulpterat och måJat, med adliga ätten Rosenholms vapen (fig. 194). Har troligen burit hjälmprydnad. Inskrift : »Kongl. maij:tz trooman och vice amiral den wälborne herrn h. Pehr Rosenholm födder i Stockholm d. 28 decem­ ber a:o 1646 och sahligen afsomnader uti Carlskrona d. 31 december a:o 1699 ». H. 182. Omkr. 1700. I gravkapellet. Huvudbaner av trä, skulpterat och målat, med ointroducerade grevliga ätten Lillieroots vapen (fig. 195). Har troligen haft hjälmprydnader. Vapnet avviker från bilden i Kling:lpors vapenbok, i det att skölden bär blott två hjälmar. Enl. Wittingh och Elgenstierna är huvudbaneret uppsatt efter kanslern och envoyen Nils Eosander Lillieroot, f. 1636, d. 1705. Underskriften var oläslig redan på 1770·talet. H. c:a 190. Omkr. 1705. I kyrkan, på västra väggen norr om västportalen. Huvudbaner av trä, skulpterat och målat, med adliga ätten Grissbachs vapen 1 En!. Er,GENSTIERNA d. l maj . 26. Sveriges kyrkor. Stockholm IV. 402 STOCKHOLM Fig. 185. Begravningsvapen över Christoffer Cron­ hielm, d. 1691 (s. 398). Funeral arms of Christoffer Cronhiclm, about 1691- 1692. Funeralwappen Christoffer Cronhielms, um 1691- 1692. (fig. 196). Har troligen haft hjälmprydnad. Inskrift: »Kongl. maij:tz trotienare och lieutenant wed kongl. fältartillerieregemente wälborne herr Gustaff Friedric Grissbach född den 22 augusti 1 1700, död den 22 november 1734». H . c:a 180. Omkr. 1735. I gravkapellet. WrTTINGH omtalar följande begravnings vapen. Han har först förtecknat dem i högkoret, »På norra väggen: l. Landshöfdingens öfwer W estmanland m. m. baron Polycarpi Cronhielms - ·- ­ (finns kvar, se sid. 388). 2. Der ofwanföre är ett wapn af samma familia; men underskriften aldeles oläslig; (finns kvar, se sid. 398). 3. Wid det förra sitter bokhållarens i kongl. reductionscollegio hr. Nils Palmströms - (finns kvar, se sid. 397). 4. Derunder ett lika wapn efter assessoren, herr Joh. Palmström, med under­ skrift: Kongl. maj:ts trotienare och assessor vijd det kongl. ammiralitetet, den edle och wälborne herren, hr: Johan Palmström, är född i Räfle den 19 junii 1621, och Herranom afsomnadh i Stockholm den l januarii 1686; (ej bevarat). 1 En!. ELGENSTIERNA f. 29 aug. J AKOBS KYRKA 403 Fig. 186. Begravningsvapen över Polycarpus Cronhielm, d. 1698 (s. 398). Funcral arms of Polycarpus Cron­ hielm, about 1698. Funcralwappen Polycarpus Oronhielms, mu lti98. 5. Der nedanföre bredewid n. l sitter öfwerstelieutenantens herr Didrich von Eisens wapn - -- - (finns kvar, se sid. 400). G. Under det 2 chorfenstret, som halft är igenmurat, är r. r., cancellerens wid academien i Pernau i Lifiand, extr. env. til Frankrike och Holland, samt plenipot. ministr. wid Ryssvikska fredstraktaten, grefwe Nils Hansson Eosander Liljeroths wapn: underskriften aldeles oläslig; (finns kvar, se sid. 401). 7. På sidan der bredewid, åt södra sakerstigedörren, är ett wapn efter lieut­ nanten wid artolleriet, Gustaf Fredric Grisbach - - - (finns kvar, se sid. 401). 8. Mitt öfwer sakerstigedörren är emellan fädernes- och mödernesanorne upsatt ett wapn efter generalmajoren, friherre Henric Fleming - - - (finns kvar, se sid. 399). 9. Dernäst ett wapn efter commissarien i kongl. kammarrevision Mårten Blix,en­ crona - - - (finns kvar, se sid. 396). 10. Kongl. commissariens H enric Ulfklons wapn - - - (finns kvar, se sid. 394). 404 STOCKHOLM Fig. 187. Begravningsvapen över Johan Snack, d. 1695. Funeralwappen Johan Snacks , um 16n5 (S. 399). Funeral arms of Johan Snack, about 1695. 11. Ett dylikt wapn efter herr Ludvic Laur. Ulfklon - - - (finns kvar, se sid. 394). 12. Mitt öfwer chorskranket, efter commissarien Henric Rosenström ett wapn med underskrift: Hans kongl. maj:ts trotjenare och commissarius uti det kongl. general commerciicollegio, den fordom edle och wälborne herre, herr Hindrich Rosenström til ... är född i Linköping den .. . 1624 och afsomnade i Stockholm år 1676 den 17 oc­ tober»; (ej bevarat). 13. Der bredewid, ett wapn efter kongl. hof- och geheimerådet Stephan Hirschen­ stierna. U n derskriften: Ihrer könig!. Maj :ts unssers allergenedigsten Königes und Herren wie auch ihrer könig!. Maj:ts unsseren allergenedigsten Königin und Fruwen Hoff und Geheimerrath; den wolledler, vesten undt hochbetrauter Herr Stephan Gam­ brotius Hirschenstern Herr zu Husby undt Lunda etc., geboren im Jahr 1624 den 16 Novemb. undt gestorben den 31 Januarii 1672; (ej bevarat). På södra sidan af högehoret : 14. Wid främsta fenstret, ett wapn efter cammarrådet Joh. Lagermarck. Under­ JAKOBS KYRKA 405 Fig. 188. Begravningsvapen över Petter Snack, d. 1713. Funeral arms of Petter Snack, about 17Ul. Funeralwappen Petter Snacks, um 1713 (S . 399). skriften: Kongl. maj:ts tromanu och cammarrådh den wälborne herre, herr Johan Lagermarck, född den 8 martii 1653, död den 22 september 1722; (ej bevarat). 15. Emellan det första och andra fenstret ifrån altaret, ett wapn efter herr Axel Gyldenklou. Underskriften: Här ligger begrafven ädle och wälborne herr Axel Gyl­ denklou född den ... januarii, afsomnad den 8 februarii lG .. . 16. Herr Magni Gyldenklous wapn, med underskrift: Här ligger begrafven ädle och wälborne Magnus Gyldenklou, född åhr 1630 den 28 martii, afied den 7 sep­ tember 1642. l 7. Ett wapn af samma slägt, h w ars underskrift är förlorad. 18. Ett wapn efter praesidenten uti pornerske regeringen, herr And. Gyldenklou, med underskrift: Kongl. maj:ts sampt Sveriges rikes trooman och fordom praesident i regeringen så ock hoffrätten uthi hertigdömmen Pommern och Rygen, edle och wäl­ borne herr Andreas Gyldenklou til Skånela, Ekeby, Hylinge och Hulterstadh, född hijt till verlden på Slommorp den 20 december åhr 1602. Afsomnade i Herranom på Skå­ nela-Ekeby den 10 januarii åhr 1665. Gudh förläne honom en frögdefull upståndelse. 19. E tt Gyldenklous wapn; men underskriften oläslig. (Av vapnen 15, 16, 17, 18 och 19 äro två bevarade, fig. 178, osäkert vilka.) 26* 406 STOCKHOLM Fig. 189. Begravningsvapen över Henrik Fleming, d. 1697. Fun eralwappen Henrik Flemings, um !697- 1698 (S. 399). Funeral arms of Henrik Fleming, about 1697-1698. 20. Herr cap. lieut. Gideon Andersson Gyldenklous wapn - - - (finns kvar, se sid. 395). 21. Ett wapn efter generalmajoren herr Anders Gid. Gyldenklou - - - (finns kvar, se sid. 396). 22. Wäster om det 2 fenstret ett litet wapn af Stiernflychtske familien, utan underskrift; (ej bevarat). 23. Herr Jonas Roderskiölds wapn med underskrift - - - (finns kvar, se sid. 395). 24. Ofwan för schalläktaren landshöfdingens Peter Snacks wapn - - - (finn s kvar, se sid. 399). 25. Herr Johan Snacks wapn med underskrift - - - (finns kvar, se sid. 399). 26. Viceamiralens Pehr Rosenholms wapn - - - (finns kvar, se sid. 401). 27. Ett lika wapn med det förra utan underskrift; (ej bevarat). 28. Commissariens Christ. Stiernefl.ychts wapn - - - (finns kvar, se sid. 39 7). 29. Commissariens i kongl. krigscollegio, herr Joachim Stropps wapn. Under­ skriften : Kong l. maj :ts vår allernådigste konung och herres troman och commissa­ JAKOBS KYRKA 407 rius uti det kongl. krigscollegio, den edle och wälborne herre, herr Joachim Stropp til Lindby etc. hvilken i Herranom afsomnade den 14 febr. anno 1677 ; (ej be­ varat). Utom högchoret: 30. Öfwer wästra sakerstigedörren, lust- och trägårds­ intendentens Johan Hårlemans wapn. Underskriften: Kongl. maj :ts trotienare och intendent öfver alla kongl. lust och trägårdar i Svea rike, edle och wälborne herre, herr Johan Hårleman, födder anno 1662 den 28 augusti, döder i Stockholm den 26 maij anno 1707; (ej bevarat). 31. Öster om norra kyrkadörren Jac. Gust. von Rosenfelts wapn. Underskriften : Kongl. maj:ts trotiänare och capiten ved des ammiralitet, den edle och wälborne herr . .. Jacob Gustaf von Ros . .. t ... är född ... (ej bevarat). 32. Mitt öfwer norra dörren Thomas Jahan Fuhru­ boms wapn. Underskriften: Kongl. maj:ts tienare och skeppare vid det kongl. ammiralitetet, wälbördig Tho­ mas Jahan Fuhrubohm, född i Stockholm anno 1677 den 2 maji, död uti Giöteborg den 5 december anno 1694; (ej bevarat). 33. På wästra sidan om samma dörr ett wapn efter hans excellence r. r. m. m. grefwe Herman _ Cedercreutz, tecknadt med sal. herrrus walspråk: Humane et can di de ; Fig. 190. VapE-nsköld, adliga (vapnet ej bevarat). ätten Fleming, 1680-talet (s.400). 34. På norra pelaren mitt för predikstolen rikshistorio­ Wapp en d er ade­ Arm s of th e noble f am ily Fleming. ligen Familie ;~ 168U- 1G9U. Fleming aus den graphen herr Clas Örnhielms wapn. Underskriften: Hans 1680: er Jahren . kongl. m å j :ts vår allernådigste konungs trotienare och secreterare uti des cantslie samt historiographus, den wälborne, nu mera hos Gud salige herren, herr Claudius Örnhielm, är född hit til verlden i Linkiöpings stad a:o 1627 den 22 dec. och sal. i Henanom afsomnadh i Stockholm den 19 maij 1695; (ej bevarat). 35 . Slottsfogdens J oh. Bernhardss. Apelroths wapn. Underskriften: Kongl. maj:ts befallningsman på Stockholms residenzslott ädle och wälborne, nu hos Gud salige herren, herr Johan Bernbardsson Apelrooth, är född hit til verlden på sin fädern esgård Näsby åhr 1618 den 7 maij och saligen i Henanom afsomnad i Stockholm den 20 januarii 1680. Gud förläne honom med alle christtrogne en frögdefull upståndelse på den ytters te dagen; (ej bevara t). 36. Dernedanföre sonens wapn: Kongl. maj:ts til Sverige vår allernådigste ko­ nungs och herres trotienare och lieutenant vid dess ammiralitet, edle och wälborne, nu 408 STOCKHOLM Fig. 191. Anträd, Henrik Flemings (d. 1697) fäderne. Funeralwappen (Ahnenwappen väterlicher Seite) Henrik Fle­ mings. Uml697- 1698 (S. 400). GenealogicaJ tree. Henrik Fle­ mings ancestors on paternal side. About 1697-1698. mere hus Gudi salig Johan Apelroth Johansson är född i Stockholm anno 1669 den 14 februarii och i Herrarrom afsomnad i Calmar den 16 julii 1679: Gud förläne ho­ nom en frögdefull upståndelse med alla christtrogna; (ej bevarat). 37. På andra norra pelaren närmast orgwärket assessorens i earornarrevision herr Johan von Strokirks wapn. Underskriften: Kongl. maj:ts trotienare och assessor uti kongl. earornarrevision wälborne herr Johan von Strokirch född anno 1645 den 18 junii och i Henanom död den 17 martii anno 1719 i Stockholm; (ej bevarat). 38. På södra läktarens wästra sida ett wapn efter herr camerer Jonas Brämskiöld. Underskriften: Hans kong l. maj :ts trotienare och cammererare vid stora sjötullens kopparcontoir, den edle och wälborne herren, herr Jonas Brämskiöldh är född uti Mariae­ stad anno 1634, och i Henanom sal. afsomnade i Stockholm anno 1702 den 5 de­ cember; (ej bevarat). JAKOBS KYRKA 409 Fig. 192. Anträd, Henrik Flemings (d. 1697) möderne (s. 400). Geneological tree. H. Fle­ mings ancestors on mater­ nal side. About 1697- 1698. Funera!wappen (Ahnen ­ wappen mutterlicher Seite) H. Flemings. Um 16971698. 39. Capitain Diedric Georg Bremskiölds wapn. Underskriften: Kongl. maj:ts trotienare och Capitain vid infanterie, hvilken tilförene tient vid artolleriet, den wäl­ borne herren, herr Diedrich Georg Brehmskiöld, född i Stockholm den 7 maij åhr 1674 och blef därsammastädes död den 15 november 1721; (ej bevarat). 40. Ett wapn efter amirallieutnanten herr And. Gyllenspaak. Underskriften : Kongl. maj:ts wår allernådigste konungs och herres troman och amirallieutenant, den wälborne herren herr Anders Gyllenspaak är född hit til verlden anno 1620 den 16 junii uthi Carlstad i Wermeland, och saligen afsomnade i Stockholm den 29 martii ann 1695; (ej bevarat). 41. Ett dylikt fast mindre wapn med underskrift: Den edle och wälborne An­ dreas Gyllenspaak den yngre är född den 22 februarii 1666, afsomnade i Herranom den l septemb. 1677 »; (ej bevarat). 410 STOCKHOLM Fig. 193. Begravningsvapen över Didrik von Eisen, d. 1697. Funeralwappen Didrik v on Eisens , um 1697- 1698 (S . 400) . Funeral arms of Didrik von Eisen, about 1697-1698. Här slutar Wittinghs förteckning över adliga begravningsvapen inne i kyrkorummet. I kyrkans dåvarande bisättningsrum eller gravkor (fig. 80 E) funnos följande begrav­ ningsvapen uppsatta: »l. Riksrådets m . m. grefwe Axel Ståhlarms wapn. Underskriften: Kong!. maj :ts fordom högtbetrodde man, råd och praesident uti den kong!. Götha håffrätt, den hög­ välborne herre, greff Axel Ståhlarm, herre til Siösa, Åhrstad och Arnöö, födder anno 1630 den 3 septembr. och i Herrarrom afsomnader anno 1702 d . 4 junii; (ej bevarat). 2. Riksrådets m. m. baron Clas Flemings wapn. Underskriften: Kongl. maj:ts högt­ betrodde man, rådh och praesident uthi dess cammar-, bärgs- och reductionscollegier, så och academie caroline cantsler, den högvälborne herre, herr Claes Flemmingh Her­ mansson, friherre till Liebelits, herre till Hermansarii, Boo, Liung, Thuna och Tyn­ ningöö, föddes i Stockholm den 15 februarii anno 1649 och avsomnade salig i Her­ ranom uti den kejserliga frijstaden Aken den 31 julii 1685; (ej bevarat). 3. Desr:; sons unge herr Carl Flemings wapn med underskrift: Den högvälborne herre, herr Carl Flemmingh Classon, friherre till Liebelits, herre till Hermansarii, Boo, J AKOBS KYRKA 411 Fig. 194. Begravningsvapen över Per Rosenholm, d. 1699. Funeral arms of Per Rosenholm, about 1700. Funeralwapp cn Per Rosenholms, um -1700 (8 . 401). Liung och Tynningöö, är född i Stockholm den 7 november anno 1684 och afsom­ nade dersammastädes den 2 februarii anno 1685; (ej bevarat). 4. Ett wapn efter capitain wid kongl. lifgardie, baron Fredric Fleming, med under­ skrift: Hans kongl. maj:ts vår allernådigste konung och herres trotjenare och capi­ tain aff dess guardie, den högvälborne herre, herr Fredrich Flemmingh, friherre til Lie­ belits, herre till Gannarby, Ofvanmalm, Tynningöö och Saarits, är född den 14 aprilis anno 1652, afsomnade i Herrarrom den 14 julii 1677 »; (ej bevarat). I bisättningsrummet hängde på Wittinghs tid även Isak och Sofia Fagets epitafium (finns kvar, se sid. 373). I familjen Horns gravkor (fig. 80 F) funnos nedan beskrivna vapen: »1. Efter den namnkunnige riksmarsken och fältherren, grefwe Gustaf Horn 1 m ed Fältmarskalken greve Gustaf Horn, f. 1592 (g. l. 1628 med Christina Oxenstierna, f. 1612, d. 1631, och g. 2. 1643 med Sigrid Bielke af Åkerö, f. 1620, d. 1679), d. 1657 och begrovs 1660 i Hornska gravkoret i Jakobs kyrka. Ang. Horn se vidare s. 309, 337 och 351 samt bil. 6. 1 412 STOCKHOLl\1 Fig. 195. Begravningsvapen över Nils Eosander Lillie· root, d. 1705 (s. 401). Funeral arms of Nils Eosander Lillieroot, about 1705. Funeralwappen Nils Eosander Lillieroots, um 1705. underskrift: Kongl. maj:ts och Sveries högtbetrodde man, rådh, riksmarsk, general, fältherre, den konungzlige krigsrättzpraesident och lagman öfver södre Finne lagsagu, den högvälborne grefve och herre, herr Gustaf Horn, grefve til Biörneborgh, friherre till Marienborgh, herre till Malla, Heringe och Erfvola, Wijk och Esbo, riddare, är född hit till verlden opå Örby den 22 octob. åhr 1592, och i Herranom saligt afsom­ nade uthi Sebara den 10 maij åhr 1657. Gudh förläne honom een frögdefull up­ ståndelse; (ej bevarat). 2. Efter unge grefwen Gustaf Carl Horn, med underskrift: Den höghvälborne grefve och herre herr Gustaf Carl Horn, grefve till Biörneborgh, friherre till Marien­ borgh, herre till Malla, Heringe, Erfvola, Wijk, Esbo, är födder den 28 october anno 1650 uthi Stockholm och i Herranom Jesu Christo den 3 julii anno 1654 uthi Riga saligen afsomnadher; (ej bevarat). 3. Unge grefwens Evert Horns wapn med underskrift: Den högh-välborne grefve och herre herr Evert Horn, grefve till Biörneborgh, friherre till Marienborgh, herre till Malla, Heringe, Erfvola, Wijk, Esbo, är födder den 24 maij a:o 1652 uti Reva! och i Herranom Jesu Christo den 7 juli anno 1654 uthi Riga saligen afsomnadh; (ej bevarat). Med desse hornske wapn och deras underskrifter äro och 3 stora fahnor af swart sidentyg, på båda sidor tecknade; (fanorna ej bevarade). J AKOBS KYRKA 413 Fig. 196. Begravningsvapen över Gustaf Fredrik Griss­ bach, d. 1734 (s. 401). Funeral arms of Gustaf Fredrik Gri ssbach, about 1735 . Funcralwappen Gustaf ]~r edrik Grissbachs, um 1736 . 4. Emellan up- och nedstigande linier af fäderne och möderne är på skiljemuren mitt för ingången upsatt ett wapn efter gouverneuren i Wismar, friherre Bernhard von Lieven, med underskrift : Kongl. maj :ts troman och general af infanteriet samt gouverneur i Wismar, den högvälborne herre, herr Bernhard von Liven, friherre, herre till Wijk och Bärby etc., född år 1651 d. 20 augusti, skuten och dödh under beläg­ ringen för staden Torn i Polen år 1703 d. 18 maij; (ej bevarat). 5. På wänstra sidan om ingången är ett wapn efter öfwersten baron Thure Sparre, 1 m ed underskrift: Den höghvälborne herre herr Thure Sparre, friherre till Croneberg, öfverste öfver ett regemente till fot uti de förenlige Nederlanden, är född på Sund­ byhalm anno 1654 den 11 december och saligen i Herranom afsomnadh i Stockholm anno 1683 d . 23 maij ; (ej bevarat). Tack vare Wittingh äro åtminstone inskrifterna på de försvunna epitafierna och be­ gravningsvapnen ganska väl kända. Ang. de ansträngningar som, tyvärr förgäves, gjordes vid mitten av 1800-talet för att rädda främst de hornska vapnen, se sid. 309. 1 Sparre skänkte ett antependium, se s.-!353 och not 2. 414 STOCKHOLM CAS'l'RUlii DOLORIS Begravningsvapnen underböllos icke, varför de ibland föllo ned. Cronhielms 1629 upp­ satta huvudbaner föll från sin plats på norra korväggen 1789. Närmast med anledning av denna händelse annonserades efter ägare till vapnen i kyrkan. Endast en person anmälde sig för att besiktiga Hårlemans vapen, vilket dock icke hörde till de bristfälligaste. Kyrko­ rådet beslöt därför låta omedelbart nedtaga de 41 uppsatta vapnen. Av dessa hörde 30 till utdöda familjer, enligt den utredning man företagit. Dessutom funnos en del vapen i ett särskilt förvaringsrum. De i bisättnings­ koret och i Horns gravkor uppsatta huvud­ baneren och anträden fingo sitta kvar på sina platser. Föllo de ned, kunde de icke skada kyrkobesökarna. Under 1600-talet uppsattes flera sorgfanor Fig. 197. Minnestavla över A . • T. Nycopensis och O. Skog. Oljemåln. på duk . Omkr. 1700. i högkoret. Då de skymde ljusen och voro Gedlichtnistafel des A. J. Epitaph to A. J. Nyeo­ eldfarliga, nedtogos de 1708, liksom förut Nycopensis und O. Skog. pensis and O. Skog. OH­ Ölgemä.lde auf Leinwand, painting on canvas, about skett i Riddarholmskyrkan och Storkyrkan. um 1700. 1700. Fanorna sändes till ägarna. I de nyss nämnda gravkoren fingo de sitta kvar tills vidare. Flemingska gravkoret (se sid. 389) hade vid mitten av 1700-talet tagits till allmänt gravkor eller bisättningsrum. 1780 meddelade några av församlingens »förnämare» invånare, att de önskad e få sina lik jordfästade i koret, framme vid altaret, i stället för i det allmänna gravkoret, som var brukligt. Man beslöt därför i kyrkorådet att låta göra ett s. k. eastrum doloris i form av ett bord med trappsteg omkring. Arkitekten Rehn lovade göra ritning till denna katafalkuppbyggnad. Hur denna se­ dan utfördes är okänt. SAKRISTIMÖBLER, TORNKLOCKOR OCH ANNAT MINNEsTAVLA Kyrkan äger inga porträtt av församlingens båda första kyrkoherdar, Nycopensis och Skog. Till minne av de båda anskaffades omkr. 1700 en minnestavla, olje­ målning på duk (fig. 197) med inskrift: »Magister Andreas Johannis Nycopensis. Pri­ mus hujus loci pastor ab a:o 1643, ad a:o 1652. Magister Olaus Skog. Secundus hujus loci pastor ab a:o 1654 ad a:o 1661» (Magister A. J. Nycopensis, förste herde härstädes 1643-52. Magister O. Skog, andra herde härstädes 1654-61). Inskriften är målad i gult på brunröd botten, inom gulmålat ramverk med akantus. H. 112, B. 86. Hänger i samma sal som kyrkoherdeporträtten i församlingshuset. JAKOBS KYRKA 415 SAKRISTI­ Utom de ovan sid. 326 omtalade stolarna i koret finnas ännu några kyrkans sakristia, som ibland flyttas ut i koret. En är med armstöd och rottingflätning i ryggen, sex med armstöd och inläggningar av ljust trä i ryggbrickan samt tre med dylika inläggningar men utan armstöd, alla tio av valnöt med svängda ryggar och rottingflätning i sitsarna (fig. 200). Engelska eller holländska stolar, omkr. 1700- 1 n5. Ett bord av furu med balusterformade ben, brunmålat, som nu står i arkivet i församlingshuset, har troligen hört till sakristian förut, likaså en stol (fig. 199) av ek med läderklädsel, båda möbelpjäserna från 1600-talets mitt. En kassakista (fig. 36) av järn, målad grön med svarta hörn, nu i arkivet, har hört till sakristian. Den är sannolikt identisk med den kista som anskaffades 1832. I sakristian står ett go l vu r (fig. 198), fyrsidig pelar­ form, m ed brunmålat fodral med förgyllda lister. Nummer­ tavlan, av mässing, har sifferring av bly och förgyllda bly­ ornament i hörnen : mittfältet har uppstucken ornamentik samt inskrift: »Westerås - G. Berglin - N:o 629». Ur­ makaren Berglin skänkte uret 1739. Fodralets H. 248 cm. Till tornuret, som är, förfärdigat av F. W. Tornberg 1885, höra tvenne slagklockor, den ena inköpt samtidigt med urverket, den andra från 1738 enligt följande inskrift : »Me fecit Gerh. Meyer Holmiae 1738» (Mig gjorde Gerh. Meyer i Stockholm l 738). Om kyrkans äldsta tornur är intet bekant. Det omtalas 1663, då kontrakt om nytt urverk gjordes med klensme­ den Anders Eriksson, som i arvode skulle få det gamla ur­ verket, som förut stått i tornet, jämte kontanter. Det nya urverket skulle vara med gång- och slagverk samt med hjul under visarna, bättre och inte sämre än urverken i Katarina och Klara kyrkor i Stockholm. 1665 blev ur­ verket färdigt. Det hade fyra siffertavlor av koppar, må­ lade, och angav timslagen på en av Johan Meijer gjuten klocka. Uret ställdes efter en tirosten på tornet, en solvi­ sare, som stenhuggaren W endell Stamm utförde. Mot slu­ tet av århundradet blev verket odugligt, och 1701 gjordes ett nytt tornur av urmakaren Metscher, enligt kontraktet av året före lika det i tornet Tre kronor på Stockholms slott. I eldsvådan 1723 förstördes Metschers urverk. Nästa urverk förfärdigades av urmakaren G. Berglin i Västerås 1737 - 17 38 1 • Då tillkom också den förut nämnda slagklockan Fig. 198. Golvur, 1739(?). Standuhr, Clock, 1739 ("1). av Gerhard Meijer. Om Berglins tornur se E . SIDENBLADH, Urmakare i Sverige under äldre tider, Stockholm 1918, s. 27 . 1 MÖBLER TORNUR 1739 ("/). 416 'l'ORN­ KLOCKOR STOCKHOLM Tre av de fyra tornklockor som anskaffades efter torn­ branden 1723 äro fortfarande kvar. Den största klockan är c:a 170 cm H., den näst största c:a 150 cm H., den näst minsta c:a 135 cm H., den minsta c:a 110 cm H. Sedan 1908 är driften elektrisk. Den största klockan har bl. a. Fredrik I:s och Ulrika Eleonoras porträtt, modellerade av en tysk bildhuggare Johan Paupel, (tig. 201, 202), inskrifter om dåvarande kyrkoherdes och kyrkoråds­ ledamöters namn etc. samt följande: »Tempore quo nemesis elivina furentibus vrbem ignibus exitio paene dedisse parat. Eius et in eineres ceu coniurasse videntur foedere composito terra polusque simul. Mersit et his eadem memet sors atra ruinis damnavitque suis fulminis ira rogis. Turritosque apices templi consomsit et aer·is quicquid in his solitum clangere svave .fuit. Isset et indomita pestis vulcania strage ipsaque delesset limina sancta domus. Forte salutiferis ni certa pericula nimbis aethere propitio missa fugavit hiems. Ni mediis iris mitescit numen et ignes; Quae tulit haec vndas attulit vna manus. In priscos redeo vultus jam parcite divi saevius in proprios consuluisse lares». Fig. 199. Stol från 1600-talets mitt. Stuhl, 1un 165()_ Chair, about 1650. (Det var på den tid, då den gudomliga försynen beredde sig att nästan till under­ gång lämna staden åt de rasande lågorna, och jord och himmel i förbund syntes sammansvurit sig att lägga den i aska. Och samma mörka lott sänkte också mig i ödeläggelse, och blixtens vrede dömde mig till sitt bål. Den förtärde templets torn och tinnar och allt av koppar, som där plägat giva ljuvlig klang. Och obetvingligt skulle fördärvet gått fram med vulkanisk förödelse och förstört själva trösklarna av den heliga boningen, om ej händelsevis ett oväder, sänt från en nådig himmel, för­ drivit de till synes oavvändeliga farorna genom sina välfärdsbringande skurar och om icke gudomen mildrats mitt i sin vrede och samma hand, som bar lågorna dit även ditfört vattenmassorna. Jag återgår till mitt förra utseende. O gudar, faren icke så grymt fram mot edra egna boningar). Dessutom följande om gjutarna: »Jag mr genom Guds nåd givten åhr 1724 af mester Johann Andreas Klos och mest. Erich Nehsman». JAKOB S KYRKA 417 Fig. ;JOO. ~tUhl c , l lll1 Stolar från omkr. 1700 (stolen i mitten) och 1700-talets början (s. 415). Chairs , about 1700-1725. 1100- 1725. På den näf:lt största klockan finn s en bild av Kristus och bibelspråk samt dessa strofer: >> Si fas vltrices itenun dediscm·e fiammas et mutare habitus quos declit ira dei. Hane reparo facien1 me postqvam seva tonantis perdeclit immisso fulminis igne manus. Et cantus renovo solitos melioraque posthaec me maneant spero fanstaque fata magis. Qui me fiagrantem doluit Sternelivs idem curavit pastor surger·e elade mea. >> (Om det iir tillbörligt att ånyo glömma de hämnande lågorna och förändra det ut ­ seende som gavR av Guds vrede, så återtager jag min form, sedan den dundrande blixtens hårda hand förstörde mig med sin slungade eldvigg. Och jag utsänder ånyo mina vanliga toner och hoppas att hädanefter vänta mig bättre och mera gynn ­ samma öden (fausta). Samme kyrkoherde Sternelius, som sörjde över att jag blev lågornas w v, ombesörjde, att jag fick resa mig ur fördärvet.) På andra sidan: "Tå öfwer tusend åh r sinhundrade man skref samt tiugutre dertil iag mit i maio blef 27, S veriges kyr!.or. Stoc/.hohn IV. 418 STOCKHOLM Fig. 201. (-l-locke a.us drm .Ja.ln·e 1724. Tornklocka från 1724. Bell, 172S. af hastig linngelds kraft försmält och nederslagen så att på wekor mång förkunna sabbatsdagen iag icke Jick men nu af askan min hoprunnen til förra syslans drift är åter tienlig funnen Gud hålle mig wid macht beware och sitt huus . Att Jacobs stiärna gier derstäds sitt rena lius >>. Ujutarens signatur lyder: »Giuten i Stockholm af m:r Eric Näsman anno 1723 > > . På den näst minsta klockan står bl. a. : »En bister faslig natt 1 maw monde w ara, sivhundrativgvtre !äg dertill tusend åhr tå Jacobs kyrkiohuus stod uty största fara som doch blef nådigt skont men iag ey slippa får för Herrans dunderslag, till aska det mig clrifner så,väl som systrar min och tager bort mit liucl till des iag samma åhr å nyo guten blifuer och åter på mitt sätt kan tiäna Jacobs Gud ». .JAKOBS KYUKA 419 F ig. 202. Fredrik den I:s oeh Ulrika Eleonoras porträtt. modell erade av Johan P aupel 1724; detalj av tornklocka, tig. 201. Portrait::-; of king Fredrik I and qucen Ulrika E l eo· nora, modelied by Johan Paupd 1724. D etail o.f be!l, tig. 20 l. Bildni sse d es König~-; Fredrik I. und der Kö1ligin Ulrika E l eonora, v oH J o h~m Paupel 1724. 'l' e il dt' l' Gloeke Fig. 201. Gj utaren har signerat: »Dvrch Göttes lVIacht vn d Fevers Kraft. gos mich Johann Andreas Klos in Stockholm >>. Fjärde eller minsta klockan är enligt inskrift »Omguten af G:s .Meijer» då > > Uustav 3cli ~ var konung i Sverige, Kronprinsen Gustav Adolph et år gamm al», alltså 1779. Av en 1644 uppgjord taxa för ringning vet man, att kyrkan då hade fyra klockor. s tyckgjutaren Gert Meijer göt det [n·et två nya klockor, k yrkan ägde två förut. Möj­ ligen var den ena av dessa den klocka som Hans Gubertz had e givit till finländarnas påtänkta kyrka (se ovan sid. 281). 1651 levererade Gert Meijer en ny, stöne klocka; för att denna skulle få plats byggdes tornet om (sid. 300). K. maj :t hade anYisat 25 skepp. kanonkoppar till denna, >>af dhe stycken som kunne mistas och icke äre trof:.ea» (Riksreg. 1648, 26 april). I enlighet med brandskyddsföreskriftema för Stockholm anskaffades i slutet på 1700-talct en del redskap för den i klocktornet tjänstgörande vaktmann en. Av detta finnas efterföljande föremål i behåll (i begravnings kapellet) : Lur (fig. 203), av koppar, L. 96 . Instä.mplat: >> St Jacobi kyrka 1771». Kök» eller lykta för lampa (fig. 203) av koppar, H. 62 . Instämplat: >> Tillhör > > St Jacobi kyrkotorn. Ano 1784 fB». -±20 STOCKHOLJ\I Lykta (fig. 204), åttasidig, av zink och glas m ed sex ljuspipor. H. 79, samt tre enklare lyktor (fig. 204), fyrsidiga, av trä och glas. H. c:a 45. Troligen 1700· talets slut. En fl agga av grovt, rött tyg på kraftig stång samt h·enne handsprutor och tvenne svablar, som också hörde till väktar ens attiralj, äro likaledes bevarade. INVENTARIEB FÖRSÅLDA 1844 Som avslutning på kapitlet om inventarierna meddelas här ett utdrag ur »Proto· coll hållet wicl auctionen elen 16 october 1844, till försäljning af diverse oanwändbara effecter tillhörande S:t Jacobs och Johannis kyrkor>> (i kyrkans räk. 184-4): SilY e r. En En En En En En En sexkantig flaska, förgylld , 4P/ 2 lod. cl:o cl:o d:o 2Jl/ 2 rund d:o d: o 14 sockenbudskalk med paten, förgylld, 27 1/ 1 lod. d:o d:o d:o 331/4 oblatask d:o 63/4 d:o d:o 61/2 >> En kalk med paten förgylld, 46 1/ 4 lod. EtCpar stakar med hattar 83 En mindre flaska förgylld, 111/ 4 j) Mässing. En större ljuskrona. En d:o En mindre d:o Tio partier massmg. En större . bild. En mindre cl:o En kandelaber. Atta små förgyllda klockor. En oblatask. T e nn. Fig. 203. Lur från 1771; lamphus från 1784. Horn, 1771, und Latcrn e, 1784 . Trumpet, 1771, and lnnh'l'll , 1781 Tre flaskor. Ett par lju sstakar. 'lvå flaskor. "' JAKOBS KYRK A Di vers e. 421 En gammal defekt predikstol. 32 trädornament. En låda d:o Ett epitafium. Två timglas. Ett större epitaJium. En större kista m ed järnbeslag. En d:o d:o En helt järnbeslagen kista. Tre håvar av sammet m ed galoner. Två d:o d:o Två svarta d:o med mässingsbeslag. Tre håvar utan käppar. Tvä håvar, den ena guldbroderad , den andra silvermoare. Två d:o av röd sammet med guldgaloner. En mässhake med vit botten och guldblommor. En d:o med silkesblommor och guldspetc:ar. svart och vit. En d:o av svart sammet. En d.:o En m ässhake med blommor och kors av silver. Ett rött altarkläde, en röd altarbekHidnud. Ett sidenaltarkläde med guldblommor. En röd altarbeklädnad av siden. Två sammetsaltarbeklädn acler, en röd ocl1 en svart. Två altardukar och ett silkesskärp. Åtta altarelukar m ed spetsar. Tre altardynor. En altardyn a broderad med guld och silver. Sju mässkjortor. Atta diverse kalkkläden. F yra nummertavlor. Sju tavlor, varav sex med inskrift. En tavla i olja och en antik ram. 23 taylor i olja, varav två m ed inskrift Fig. 204. L yktor från 1700·talets slut. (i 19 poster). T.a.tcrncu, F:Hclc flt•:-; .lS. I,a.n tcrn ~ . c n1l o_ f 18th Två lårar med marmor· och stenbitar. Ja.hrhnndcrts. CTHtur.r. 27* 422 STOCKHOLlVI Ett parti sand- och gotlandssten. Två lådor m ed marmor- och stenbitar . Diverse skrin, en bordsskiva m . m . Fem förgylld a ornament. Fyra år efter denna sorgliga auktion hölls en ny sådan »för S:t Jacobs försam lings kyrkas räkning », den 19 oktober 1848 (auktionsprot. i kyrkans räk. 1848) : E n förgylld torn~upp av koppar med äkta guld . En gammal altartavla, målad på träd. Ornament från en gamm al predikstol. Ett parti standar och omament av gamla vapen. Ett parti di verse bilder och piedestaler m. m. Ett parti bilder och piedestaler. Ett parti gamla bräder, beståend e av nuvarand e skjul över omamenterna.. Kungl. vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien gav tillstånd till auktionernas hållande. Riksantikvarien förordade inköp för ak ademiens räkning av: En liten mansfigur av metall, troligen från en ljuskrona ; ett timglas; en flöjel med årtalet 1651 (jfr ovan sid . 300). Dessa föremål ha ej återfunnits i Statens historiska m useum . Då sannolikt flera av de bortauktionerade inventariema voro märkta m ed försam ­ lingens namn, är det tänkbart, att några av dem, sedan förteckningen ovan publi­ cerats, kunna identifieras och återförvärvas till kyrk an. Nattvardskärl, ljuskronor och textilier h a kan ske inropats av landsortsförsamlingar, möjligen av privata samlare. JAKOBS KYRKA 423 SAMMANFATTNING AV SANKT JAKOBS KYHKOHS KONSTHISTOHIA I NDELN ING I PERIODER I. Ett gilleskapell (av trä?) uppfördes omkr. 1310; detrevs sannolikt omkr. 1430. Om detta kapells utseende är intet bekant. II. Omkr. 1430 uppföreles en församlingskyrka av tegel, förmodligen treskeppig, vilken raserades 1527. III. 1580 påbörjades grund till ny kyrka, som man ämnade uppföra i korsform i korsvirkesteknik, med flera pelare i långhuset. IV. 1588 bestämdes, att elen nya byggnaden skulle få kvadratiskt menighetshus m ed endai:lt fyra pelare, mitt-tom och vapenhus vid västra gaveln. Man arbetade på en sådan salkyrka till 1593 efter ritningar av \Villem Boy. Då murningen avstan­ nade sistnämnda år, voro murarna uppförda - av tegel - till valven; tornet på de fyra kolonnerna, dessa av sandsten, var påbörjat, och valv var slaget över kvadraten mellan tornkolonnerna (fig. 205 A och 206 A). V. Omkr. 1600 (1602?) fortsattes bygget, nu efter förändrad plan: det kvadra­ tiska, treskeppiga predikarummet förlängdes två traveer åt väster, så att långhuset fick åtta kolonner (två rader med fyra i varje). Nu påbörjades också de två väst­ tornen (iig. 205 B och 206 B). VI. Efter ett uppehåll på tio iL femton år byggdes kyrkan färdig 1633-1 643, så att den kunde invigas den 26 november 1643 (fig. 205 C och 206 0). VII. Pa 1670-talet byggdes nya läktare samt särskilda förstugor till dessa, tvenne halvrunda utbyggnader på kyrkans sydsida, en på vardera sidan om sydportalen; till­ byggnaderna revos 1815. 1698-1700 utökades sakristian åt öster medtvå rum ; det östligaste revs i mitten på 1800-talet (fig. 205 D - E ). VIII. Efter en eldsvåda 1723, som härjade kyrkans takresning, uppfördes nytt cen­ traltorn (ovan val vet) efter ritningar av G. J . Adelcrantz; tornbygget avslutades och lanterninen uppföreles efter C. Hårlemans utkast. Tornet invigdes 1739. IX. 1814- 1816 avlägsnades kyrkans 1600-talsinredning och ersattes med en i tidens smale 1825-1830 fortsattes moderniseringen av interiören. X. 1862 utökades långhusets utrymme genom borttagande av de murar som hittills skilt nuvarande nordöstra och sydösti'a kvadrater från långhuset, vilka båda rum förut varit sakristia och gravkor (fig. 205 F). XI. Interiören restaurerades 189 2- 1893 efter ritningar av C. Möller. XII. 1909-1910 restaurerades exteriören under ledning av samma arkitekt. XIII. Pastors- och församlingshus uppföreles i hörnet av Jakobs- och Västra träd­ 424 STOCKHOLM A B c D- E F-G ~· l = p cri ocl I V, B = V, '· '123. s. 423. s. 423. ~l = G= nr, XX , s. 42G. Fi g. 205. Jakobs kyrka. Schematisk utveckling. clf' S Hauptctappcu in der Entwicldnn g gebi~udcs. Kirch r n­ Sc1 H'mati c p l ans sh owing successive > Sigi llum convivii beati Jacobi Stochol mis>> (Fig. 67) ist nämlich aufbewahrt. Die Kapelle wurde von dem im Jahre 1418 gegriindeten Sankt Görans Hospital libernommen (laut einer päpstlichen Bulle, 1421, 12. Febr.). Ungefähr zehn Jahre später bekam das Hospital ein neues Kirchengebäude, und die alte Jakobs-Kapelle wnrde wahrscheinlich bald darauf abgerissen. In einer Supplik vom Jahre 1433, 8. Dez., wird eine Gemeinde-Kirehe Sankt Jakob erwähnt. Vermutlieb wurde gleich vor dem Datum der genannten Supplik eine neue Kirche, die dem heiligen Jakob geweiht wurde, erbaut. Auf einem Knpferstich von ungefähr 1575-80 sieht man den Giebel einer Kirche, welche ge­ brochenes Dach, von »basilikalem> Schnitt, gehabt hat . (Fig. 68, 69). Dieser Giebel blieb von der um das Jahr 1430 erbauten, und im .Jahre 1527 abgerissenen Kirche, stehen . In Västerås wurde im Jahre 1527 beschlossen, dass die Jakobs-Kirche und andere Kircherr­ gebände gleich ausserhalb Stockholms abgerissen werden sollten, teils damit sie nicht dem Feinde als Befestigungswerke von Nutzen sein könnten, teils weil man das Eaumaterial (Backstein) der Kirchen zur Verstärkung der Mauern der Hauptstadt brauchte. Das jetzige Kirchengebäude wurde im Jahre 1588 a uf Befehl Johans III. als Saalkirche mit rechteckigem, dreiseitig abgeschlossenem Chor. quadratischem Schiff, Vorballe an der West­ seite und Turmen auf den vier Säulen im Predigtraum angelegt. Die Zeichnungen wurden von \Villem Boy ausgeflihrt. Fiir das Manenverk wurde Backstein, flir Säulen und Fensterein­ fassungen Sandstein benutzt. Gleich nach dem Tode desKönigsim Jahre 1592 musete die Arbeit unterbrochen werden. Man war damals bis zum Dachgesims gekommen; n ur u ber das Turm­ quadrat war ein rippenloses, römisches Kreuzgewölbe geschiagen (Fig. 205 A). Bereits 1580 hatte man mit dem Fundament einer Kreuzkirche in Fachwerktechnik, mit mehreren Säulen im Langschiff begonnen. Möglicherweise war es ein Zugeständnis fiir die An forderungen der Renaissance auf zentralisierte Kirchenräume, als Johan III. und sein Architekt die Arbeit an dieser Langschiffkirche unterbrachen und statt dessen mit dem Bau eine Quadrat­ kirche an fingen; dies meint Upmark d. Ä.. August Hahr macht geltend, es sei die spätgothische Saalkirche vom Typus der Frauenkirche in Niirnberg die flir die Dreifaltigkeits-Kirche, ein anderes von Johan III. begonnenes Kirchengebäude, vorbildlich gewesen sei. Die Jakobs-Kirche \Yar von demselben Typus wie die Dreifaltigkeits-Kirche in Stockholm (Fig. 72, 73). Um 1600 wurde die Arbeit wiederaufgenommen. Der Plan wurde. jedoch geändert. Im Westen wurden zwei Joche und zwei Tiirmchen angebaut, um mehr Raum zu erhalten, und das Langschiff erhielt a~f solche Art acht Sänlen (zwei Reihen mit je vier Säulen). Nach ein paar Jahrzehnten stocl;:te der Bau ans Mangel an Mitteln. Gewölbeziegel war h erangeschafft worden, aber nicht zur Anwendung gekommen (Fig. 205 B und 206 B). Während der Periode 1633-1643 wurde die Kirche zur Einweihung fertig gebaut (Fig. 205 C). Die Maurerarbeit wurde von Hans Förster geleitet, der die Kirche mit gothischen Netzgewölben wölbte (Fig. 66). Als die Einweihung den 26. November 1643 stattfand, waren das Nord- und das Westportal fe~·ti g (Fig. 81, 83), beide von dem Steinl1auer Henrik Blom (Heinrich Blume). Das reichere Siidportal, wahrscheinlich von dem Steinhauer :;\{arkus Hebel und seinen Gehiilfen, wurde 1644 fe1'tig (Fig. 37, 82, 84). 428 STOCKHOLJ\1 Unter den aus dem 17. Jahrhundert erhalten gebliebenen Inventarien sind vor allem das Taufbecken, die Taufkanne und die grosse Kommunionkanne von Silber (Fig. 97, 115- 120), sowie der Charmantel und das Antependium von Golostoff zu bemerken (Fig. 98, 134, 135). Im Jahre 1723 wurden der Dachstnhl der Kirche und die Turmspitzen dm·ch Feuer zerstört. Ein neuer Zentralturrn wurde (oberhalb des Gewölbes) nach Zeichnungen von Göran Josure Adelcrantz aufgefi.ihrt; die Bekrönung, eines der fruhesten Beispiele von Rokoko in Schweden, ist nach einem Entwurf von Carl Hårlernai1. Im J ah re 1739 wurde der 'l'ul"In fertig (Fig. 92, 93) . Im Anfang des 19. J ahrhunderts wurde die Einrichtung aus dem 17. JahrhundE'rt beseitigt. Die Formen des Barockstils gefielen den Menschen des Neuklassizismus und der Empire nicht. Die Erneuerung des Interieurs erfolgte in zwei Absätzen, 1814-1816 und 1825-1830 (Fig. 88, 89). Die Kirche war reich an Epitaphien und anderen Denkmälern von Marmor, Alabaster und Holz gewesen, die mm nebst Altaraufsatz, Kanzel, Kronleuchtern, Textilien und etwas Silbergerät kassi et't· wurden. Ein paar Auktionsprotokolle aus den 1840:er Jaluen geben einen Eegriff von der Verwiistung. Von den einst zahlreichen Begräbniswappen sind einige in recht gutem Zustand e iibrig geblieben (Fig. 175-196). Im .Tal1re 1862 vergrösserte man den Predigtraum durch Beseitigung der Mauern, die densel­ ben von der Sakristei und der Grabkapelle getrennt hatten, an elen Plätzen, die nun das nord­ östlicile und sl\döstliche Seitenschiffquadrat bilden (Fig. 205 ]1'). Das jetzige Interieur ist 1892- 1893 nach lleichnun gen von Carl Möller ausgefi.ihrt (Fig. 63; 65, 90 und 91). JAKOBS KYRKA 429 HISTORY OF THE ART IN ST. .JAMES'S CHURCH, STOCKHOLM. SOMMARY A church called St. James's is mentioned in th e year 1311 as newly erected. Probably this building was a Guild Chapel. There is a sea! with the »Sigillum convivii beati Jacobi Stocholmis» (Fig. 67), which is probabl y from about 1310. The chapel was taken over at a later date by the Hospi­ tal of St. George, founded 1418 (according to a papal letter, dated 12th February 1421). Ten years later a new church was huilt for the hospital, and the old chapel of St. James was prohably destroyed soon after. A petition, dated 8th December 1433, mentions a parish church, dedicated to St. James. A new church h ad probably been built a short time previous to the date of the petition; the church was consecrated to St. J a mes. In a print from about 1575 can be seen the gable of a church, w h ich bad a »basilical» roof (Fig. 68, 69). This gable was the re mains of the church erected about 1430, which was razed in 1527. In that year it was decided that the church of St. James and other chureh buildings in the neighbourhood of Stockholm should be destroyed, not only to prevent the church being used by the enemy as a fortress, but also in order to obtain bricks to strengthen the town walls. The present edifice (Figs. 35, 38, 39, fiS - 63) was commenced at the order of John III. in 1588, as a quadrangu lar church (German »Saalkirche >) with a rectangular chancel with triangular east end, and with a tower supporled by the four columns in the nave (fig. 205 A'. The designs were made by vVillem Boy. The material used was brick for the walls and sandstone for the co­ lumns. The wor k was interrupted directly after the death of king John III. in 1592. The cornice bad th en been reached, bu t on! y the tower quadrangle was vaulted (Fig. 206 A). As early as 15tl0 th e foundations of a crossaisled church in half-timber work (framework) had been commenced, with several columns in the nave. Possibly it was a concession t o the demands of the Renaissance for a centralized space, that eaused John III. and his architect to give up working on a rectangu!Rr church and instead to erect one with a quadrangular nave. This is the opinion heJd by G. Upmark Senior. A. Hahr maintains that the late Gothic rhurch type of the Frauenkirehe in Niirnberg was the mode! for Treenighetskyrkan, another church begun by John III. in Stockholm; Jakobs kyrka (i t is St. James's church) was of the same type as Treenighetskyrkan (Figs. 72, 73). About 1600 the work was again resumed . The plan however underwent change. Two bays and two small towers were built in the west end in order to gain space, the nave thus obtained ei ght columns (two rows of four on either side). After a couple of decades, building operations stopped owing to lack of funds . Bricks for the vaulting bad been obtained, but not used (Figs. 205 B, 206 B ). Building was in p rogress again from 1633, and in 1643 the church was ready to be dedicated (Figs. 205 C, 206 C). The bnilding work was superintended by Hans Förster, who vanlted th e church with Gothic n etwork vaults (Fig. 66) . At the conseeration of the church on November 26th, 1643, the north and west portals were completed (Figs. 81, 83), both sculptured by Henrik Blom . The mor~ profusl y decorated southern portal , probably by Markus Hebe l and his assist­ ants, was com pleted in 1644 (Figs. 37, 82, 84). Among the inventoried effects from the seventeenth century still remairring we may mention as specially \rort hy of notice, the font basin, the ewer and the great jug of s ilver (Figs. 9i , 115- 120), also the cope and antependium of brocade (Figs. 98, 134, 135), 430 STOCKHOL lVI In 1723 the roof-truss and the spires were destroyed by fire . A new central sp ire was erected from the designs of Göran Josme Adelcrantz. The lantern, one of the earliest instances of rococo in Sweden, is from a design by Carl Hårleman . In 1739 the central tower was com. pleted. In the beginning of the nineteenth century the interior decorations and furniture of the seven­ teenth century were done away with. The baroque style did not appeal to those who approved of th e new classical and empire styles. The renovation of the interior was carried out in two periods, 1814- 1816 and 1825- 1830. The church had been rich in tablets and other monuments in marble, alabaster and wood; t hese were now removed. A fe w heraldic memorials, of wh ich there had former! y been a large number, still remain in pretty good condition (Figs. 175 -196) . In 1862 the nave of the church was enlarged by the removal of the walls that had separated it from the sacristy and Horn's tomb-chapel at the places now forming the north -eastern and sonth-eastern aisle quadrants (F-ig~ 205 F). The present interior was executed in 1892-1893 from designs by Carl lVlöller (Figs. 63, 65, 90, 91 ). JAKOBS KYRKA 431 BILAGOH l. KONTRAKT MED STENHUGGAREN HENRIK BLOM 1634 »Jagh Claes Flemingh till Willnäs och N ornäs, Sweriges riikes råd, admiral och lag­ man uthi södre Finland, giör witterligit, at såsåm man gierna såge, det till Gudz nampns ähra, med Sancte Jacobz .kiörkiebygningh måtte uthi werket stelles och till cen önskeligh ende uthföras, derföre haff1Jer iagh för godt funnet på effterfölliande sett, med breffwijsare och steenhuggare, ehrligh och konstrijk m:r Hendrech Blom at accordera om alt steenhuggarearbete, Rom till samma kiörkiebygningh nödigh wara kan. 1. Slmll han sielff för sina penninger upkiöpa all den öland- och gotlandske steen, som der till behöffuas kan och eij föra kyrckian der aff något till räckningh, dock huad frackten angåår, så skall stenen med cronones fahrkoster och skepp hemptat bliffua eller och frackten aff kiörkiones penninger betalas. 2. Skall han een watulista och een slätlista under förste tackleget aff ölandsk steen förfiirdiga kringh om hele kiörkian. Jämwäll och på andra affsätningen een dubbell lista effter den ::campelum, som han der opå giordt haffuer. 3. Sammaledes inuthi kiörkian under alle hualff sine tillbörlige Jampeter och por­ tall aff gotlansk eller ölensk steen förfärdiga, såsom och tuenne gafflar, den eene för enden på kiörkian och den andre mit på kiörkian, der klåkerne inwindas skole, aldeles med sin rätta zirat och prydnat, som det affritzet uthwiser han migh leffue­ rerat haffuer. 4. Och när han dette föreslueffne arbete således förfärdigat haffuer, effter sin här emot giffne revers lydelse, skall han haffua derföre i alt: ettusend sexhundrade rickz­ d[al]er, eller des werde i, gångebart my nt och sådant på fölliande terminer- 1 / 4 nu strax och den andre 1/ 4 delen, när stenen ähr ruhuggen, den [tredie] 1/ 4 när han den upsätter och resten när alt är ferdigt. 5. Sammaledes effterlåtes honom och all den gamble hugne steenen som för detta haffuer legat på muren, der aff han må sigh all nötte skaffa, dock icke at han den förblancler under de andre listerne, med mindre at stenen är aldeles oförderffueth. Huar och någon trapsten wed altaret inuthi kyrkian kunne behöffues skall han den, under detta con t[r act] aff samma steen förfärdiga; honom är och tillåtet at låta herda och pynta sine gamble jern frit uthi admiralitetzsmeden, men huad uthaff nye giöres skall jernnet honom i betallningh affdrages. Actum Stockholm den 15 aug. anno 1634. CLASS FLEJVIINGH.)) Ori ginal Kammararkivet, S:t Jakobs kyrkas räk. 432 2. S'l'OCKHOLM MURMÄSTAREN HANS FÖRSTERS ANBUD OMKR 1634 »An der Kirchen auffe Nordermalm S. Jacob will an Arbeit derzue gehören. l. Die beide 'l'hiirne mit dem Giebel so hoch alls der Zimmerman mit seinem 'l'ache lauffen thut wie (sub. lit. a. zue sehen). 2. Beide Seiten Giebel an die 'l'hurme (lit. h.). 3. Zue ringss herumb von den Maur·en das böse abznenehmen undt nene .Maner biss nnters Dach zneverfertigen. 4. Die mittel Manren uber den Pfeilern miissen 8 Ellen höher gemauret werden alls die anssen Manren. 5. Beide Seiten Giebel vorne am Chor (lit. c.). 6. 10 Gewelbe anf beiden Seiten, a 5 ieder Seite, iedes Gewelb 10 Elln in die Leng nndt 10 Elln in die Breit. 'l. 7 Gewelbe mitten durch die Kiirche, iecles Gewelb 14 Ellen breit nndt l O Ellen lang. 8. Ansswenclig abznebutzen, die znebrochen Steine ausszuenehmen, mit neuen wie­ clerumb nffullen, nnclt elen Steinen ihre Farbe zuegeben, worzne die Farbe soll ge­ geben werden. 9. Ufs beste nndt fleissigste innen ansszuekleistern nnclt anssznebutzen. 10. Die Kiirch Pforten ufznesetzen . (Fordrar föruthan handlangare 2 500 rdr. Till hwalfuet 300 000 tegel, 300 läster kalle Gemen mursten 200 000, dertill 200 lästr kalk. Än till klistra och hwittlima 100 lästr kalle)» Original i Kammararkivet, S:t Jakobs kyrkas räk. Det som här avtryckts inom parentes är ej av samrna hand som hand lingen i övrigt. Lit »a.>> , »b. » och »C. » hänvisa tydligen til l en bygg­ nadsritning. 3. KONTRAKT MED lVIURMÄSTAREN HANS FÖRSTER 1635 »Jagh Clas Flemingh till vVillnes och Nårnes, Sweries riickes råclh, aclmiral, öfuer­ ståthållare i Ståckholm, gör witterligit, at effter man hafuer sat sigh nthi sinnet at låta Sancte Jacobs kyrckia förswarliga och reparera, der före hafuer jagh för gåt funnit at contrahera medh muremestaren kånstrick mester Hanss Förster, at han alt mur­ arbete, som ehr hualfnenn, sielfue muren sampt fenster och dörer, in summa alt det såm murslefuen och hammaren kan fordra och krefuie skall förferclige, så at han cler­ medh kan stå till swars, doch sådant medh siene behörlige adsistenter och hanclt­ langare, som apart af kyrkiones penninger skole blifua lönte, för huilket arbeete jagh hånåm åhrligenn, nemligen ifrån marti nyförleclne 1634 och till åhrsclagen, försekrar at gifua låta eet hundrade tiugu rikzdaler eller dess werde nthi gångbart mynnt ... Stockholm elen 25 februarii åhr 1635. C L AS FLEl\1Il'\GH. " Original i Kammararkivet, S:t Jakobs kyrkas räk. J AKOBS KYRKA 433 4. RÄKNINGsSAMMANDRAG 1644 ANGÅENDE HENRIK FLEMINGS GÅVOR TILL SANKT JAKOBS KYRKA » Sanclct Jacobs Kirche debet. A:o 11134 adij 23 Martij haben s. Herr· D.Km. löp. ligk. nach der H. Vorstender begeren nachfolgende Arbeitt betzahlet undt vorfertigen lassen in obiger Kirche, von kegen stehendes GeJders. UnJt seiner Vorsprechung als vors erste hatt er dem Bildthauwer nachf. (?) laut Contractes vor einen shonen Predig· stue! zugesagt 300 Rd. a 14 M. Km . belauffet 1050 D. weilen er sich aber dariiber beklaget, in dem dher den Grans oder die Tacke e twas grösser als sie bedungen gewessen hatt vor· fertigen mussen als ist demsselben in alles Zahlct wordten D. 1249 8 A:o 1636 adij 29 Aprilis ist nach laut Contractes mitt dem Steinhawer ein gross ausgehawen Porthal vor 450 Rd. a 14 M. Km. bedungen welches aber nach dem auch in besserer From auf· gessetzet wordLen. Also dass dersel be darvor 232 '/t D. Km . mehr empfan· gen ist D. 1807 16 Item hatt der Capitain .Ton Jensson unndt der Buchhalter Måns Pers;:on auffen Holm, wegen s. Herligk. Boss· man darvor dieselben Biirge gnvessen betzahlet D. 295 9 11 Ellen Göldentuch darzu betzahlet a 68 D. a 14 M. Km. 231 Durch Biiri Persson contant zahlen lassen Km . D. 1000 Dem Mabler babe ich vor dem Pre­ digstnel zu Vormablen gelobet undt vorsprechen Km. D. 300 Dito soll vonn Porthal zu vormablen undt anzustreichen haben so ihm s. Herrligk. zugesagt D. 270 Summa Km . D. 5153: l Sanclct .Tacobs Kir·che Cr·edit. Anno ·1633 haben seiner Herrligk. zu D.Km. löp . stattwerender Gedechtnis sein undt seiner Erben, zu auffbawung obiger Kirchenn undt Tempel Gottes Vor· ehret undt auszuzahlenn Vorsprochen die Summa Kupfferne m. D. 5000 Pro Saldo haben seiner Herrligk. mehr betzah let als obiges sein Vor· sprochen gewessen so ee gleichfals nach zur Kirche wiel vorehret haben die Summa Kupffen D. Verhoffet dero wegen dher also nun mehro nicht weiter möge Molestiret werdten inn dem Weilen ihm noch taglieb allerhaut Arbeits laute asz ig· niret undt angewiessen werdten. 153 1 Summa K . D. 5153 l Actum Stockholm el. 13 No vembris A:o 1644 Seiner Herligk. Herren Hemich Flemingh Buchhalter Ludwig Gi.inther Brehm » 28. Sveriges kyrkor . Stockholm n·. 434 STOCKHOLM 5. STENHUGGAREN HENRIK BLOMS SLUTRÄKNING 1644 (UTDRAG) »Effter h. n. wälb:ne herre her Claes Flemingz underskrefne contract daterat i Ståck­ holm den 15 augustij 1629 skall M. Hindrich Blom haffua för 2 watulister 2 gångor runt om kringh kyrkian så wäll som kringh små tornen sampt enn portal och 2 hugne gafler så och för Iampeter stora och små under hwalfuet, för - l 600 rdr a 6 m. .................................. ...... ... ... ....... - D. 2 400 : ­ Än haffuer han giort uthan contractet af sin egen steen l gafuel ... ..... .. .. .. ............ ................ ... .................... .. . l portal ................... ....... .. ...... .. ... ............... .... ..... .... . 6 st. drufuer under hwalffuet .. .................. ..... ...... . 20 st. fönsterstenar a l O dr.... ........... .. ... .... .. .. ..... .. .. . 6 st. lijkstenar med h lijst på til 3 portar .... .... ... ... . Original i Kammararkivet, S:t Jakobs kyrkas räk. D. D. D. D. D. 150: ­ 400: ­ 120: ­ 200:­ 12:-» ö. »OM HORNS AF BJÖRNEBORG GRAF I S:T JACOBS KYRKA. » »Uti n:o 88 af Post- och inrikestidningar [1852] har en viss _ »Jacobsbo» behagat fram­ komma med en »reklamation» mot ett af mig inom Konstnärsgillet fälldt yttrande om Hornska grafven i Jacobs kyrka. Artikeln, kort och innehållande i bevisning endast ett sanningslöst nej, är dock hållen uti en så hög ton, att jag anser den tarfva ett svar i samma anda, sedan jag först uttryckt min förundran öfver att insändaren icke utsatt sitt namn. Insändarens person rörer mig emedlertid icke; saken i fråga rörer mig så mycket mera. Det improviserade föredrag om Hornska grafven jag höll i hemälta gille kan jag nu icke erinra mig till ordalagen. Dess hufvudthema vill jag dock framlägga, icke inför »Jacobsbo», hvilken jag icke är skyldig någon förklaring, utan inför Svenska folket, hvilket jag tror ännu vara målsman för sin ärfda ära, äfven <;>m en hop af­ lönade tjenstemän på ordinarie stat erhållit fullmakt på detta embete. Det var : att en af Sveriges största söner, fältmarskalken och generalguvernören Gustaf Carlsson Horns graf blivit plundr·ad på sina prydnader och förvandlad till en 1naterialbod. Detta har ,,Jacobsbo» förnekat, med förebråelser mot mig för okunnighet m. m . samt med ett löj ligt anförande om en brudpall och några ljuskronor, hvilka blifvit »i största ordning» uppställda uti kapellet såsom ägande samband med »kyrkan och den utdöda grefliga ätten>>. Vid besöket i S:t Jacobs kyrka gjorde jag visserligen icke upp något inventarium öfver de i Hornska griftkapellet förvarade effekter, men sannerligen före­ föll mig icke den der brudpallen hafva mycken likhet med en pliktpalL Detta vill jag dock hafva osagdt, till dess hr ,,Jacobsbo» visar mig hvad samband en trätrappa kan hafva med den utgångna grefliga ätten Horn af Björneborg. Att den har eller haft samband med kyrkan vill jag aldrig förneka, ithy att den lämpar sig till hvarje­ J AKOBS KYRKA 435 handa der förekommande bestyr, till och med tilllamptändning, ifall i höst, som mari förmodar, vår frejdade Jenny Lind skulle ytterligare uppträda uti duetter till den fromma allmänhetens förnöjelse - uppbyggelse skulle jag säga. Skämt dock åsido! Frågan rörer en sak, som måste .ligga h varje fosterlandsvän om hjertat och följakteligen äfven ligga inom området för min beifran, så obetydlig min person än må förefalla »Jacobsbo ». En gång framkallad inom skranket, ernar jag icke låta mig kastas ur sadeln, äfven om jag under det slutna vesiret på min mot­ ståndares hjelm skulle tro mig upptäcka S:t Jacobs kyrkoråd, h vars medlemmar jag för öfrigt icke har äran att ens till namnet känna. Det tyckes dock som bemälte kyrkoråd behjertat anmärkningen, emedan just som detta nedskrives underrättelse in­ går att Hornska grafven är rensad f rån alla mobil-ier, till och mecl från spinclelväf. Det synes således som nämnda anmärkning icke varit hvarken ogrundad eller malplacerad. Jag har således nu endast att ytterligare bevisa det sednare. Har »Jacobsbo» hört omtalas Gustaf Carlsson Horn af Björneborg? Det var en man, som, upprunnen ur Kankas·Hornarnes ädla blod, på Pohlens och Tysklands fält skar Sveriges skönaste lagrar; det var en man, i hvilkens person, mer än i någon annan enskilds, svenska folkets ära blifvit frejdad och erkänd. Med denne Gustaf Adolfs vän, hertig Bernbards af Wejmar föresyn, Baners och Torstensons för­ man och lärare, delade den »Spanske prinsen» efter nederlaget vid Närdlingen sitt eget tält. Det var en man, som utländska makter, ehuru förgäfves, tätlade om att genom de mest lysande anbud vinna för sin tjenst. Det var den man, som efter att i sju år hafva försmägtat uti Ingolstadts och andra fängelser ändtligen utvexlades emot trenne härförare, hvaribland den berömde Jean de \Verth, och som på hemvägen, vid Perpignan, dit de kungliga vagname och ett kavalleriregemente, såsom hedersvakt, sändes honom tillhanda, helsades av hel a franska armeen i full parad; en man, som vid sin ankomst till Calais hade till sitt möte av k. Carl I och engelska parlamentet sända öriogsmän för att öfverföra honom till Wolgast; en man, som uppsteg ensamt genom sina förtjenster af fäderneslandet till de högsta äreställen, och som kring sin panna knöt den dubbla lagern af äran att på en gång hafva varit det stora Sveriges mildaste och en af dess störste härförare under trettioåra kriget; en man, som efter att hafva dödt 1657 begrofs med kunglig prakt år 1660 uti S:t Jae;obs kyrka, dit hans stoft följdes af flera furstliga personer, och der dåvarande pastor i S:t Jacob, Emporagrius, öfver honom höll ett ryktbart loftal. Det är denne mans graf som är plundrad på sina prydnader och ännu in i sistledne vecka begagnad såsom m aterialbod. Jag upprepar denna anklagelse infö r svenska allmänheten och underskriften af mitt namn bör vara en borgen för dess befogenhet. Behöfvas vittnen, åberopar jag såsom sådane hvarj e kyrkogångare i S:t Jacob under sistförflutna 20 år, och förklarar för­ öfrigt att jag icke ernar släppa frågan förr, än grafkapellet blifvit återställdt uti det skick, som anstår den store hj eltens minne och svenska nationens ära. Hvad föremål som än i Hornska grafven blifvit inhysta höra ingalunda dit, vare . 436 S'l'OCKHOLM sig pallar, ljuskronor eller stegar o. d. Horns vapensköldar - de sexton anornas ­ utkastades deremot för några och tjugu år sedan, i min barndom, för att under kyr­ kans reparation lemna rum för kalklårar och åtskill-iga kasserade predikastolar m. m. Redan då såg jag med sorg och . harm vandalismen, då man väl kunnat å annat rum inkasta skräpet. Men redan då satt jag och med en glädje, som endast en tolfårig sigillsamlare kan erfara, betraktade de i kapellets mästerliga gallerverk infattade gref­ liga vapensköldarne, och såg med förtjusning på björnen, som der klättrar uppför stormstegen. Redan då retade det djerfva tilltaget att förstöra denna graf min ofull­ vuxna patriotism, utan att jag då kunde ana att jag en gång, såsom fullmogen man, skulle bliva provocerad att framstå såsom den utdöda grefveättens målsman. Genom »Jacobsbos» »reklamation» har jag blivit tvingad att såsom sådan uppträda, och såsom sådan yrkar jag att, sedan nu Horns af Björneliarg graf blifvit rensad från alla pallar, leronor och stegar rn. m., också hans vapensköldm·, hvilka finnas upphängda uti ett slcräprurn innanför choret, rnåtte 'i densamma åter upphängas. Jag erbjuder mig att biträda resp. kyrkoråd med utväljandet af dessa ibland den stora mängd dylika, som med samma orättvisa blifvit från kyrkan flyttade till berörde ställe. J ag gör detta anbud på det att svenska folket ej må tillfogas den skymf, att, då en utländning hitkommer och spörjer efter den svenske hjeltens Gustaf Carlsson Horns graf, man må visa honom ett redskapslider. Hvad sakens utförande i öfrigt vidkommer, vädjar jag till grefvarne Bjelke, Sparre och friherrarne Liewen, hvilka såsom möderneättlingar till den store härföraren, såsom arfvingar af hans blod och hans ära, också böra arftaga skyldigheten att egna nödig vård åt hans graf. Mitt anförande i Konstnärsgillet lärer väckt oro, har jag hört på enskild väg. Man lär hafva undskyllat sig med att grafven ej enligt gällande författningar blifvit Levakael inför kyrkorådet. Är då icke Horns ära ett nog stort kapital, för att utan all >> bevak­ ning>> försäkra honom om ett orubbadt bo i sin grift i Svearikes hufvudstad, äfven om icke kyrkan, som dock är påtagligt, derför blifvit hugnad med en donation? H vem har då - för att nyttja en af mina vänners ord vid talet härom - bevakat Gustaf Wasas graf i Upsala domkyrka. Äfven den ätten är ju utdöd på svärdssidan! J ag anhåller slutligen att alla de tidningar som intagit på begäran >>Jacobsbos re­ klamation» också måtte intaga detta svar. Måhända skulle det lända till att mot­ bygga den vandalism, som nu öfverallt i riket öfvas mot våra stora ätters griftkapelL Stockholm den 19 april 1852. AxEL EM. HoLMBERG.» Efter tr. ex. i Kungl. biblioteket.