S Nicolaus och S Clemens ERIK BOHRNSVERIGES KYRKOR GOTLAND PER-OLOF WESTLUND FÖU AN DE KYRKOR PÅ GOTLAND HAR UTKOMMIT I SERIEN SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM: Akebäck, band 1:5, volym 35 Ala, band IV:4, volym 84 Alskog, band V:2, volym 118 Alva, band Vl:4, volym 137 Anga, band IV:4, volym 84 Ardre, band IV:5, volym 97 Atlingbo, band 111, volym 54 Bara, band IV:l, volym 61 Barlingbo, band 1:4, volym 33 Björke, band 1:5, volym 35 Boge, band Il, volym 42 Bro, band 1:3, volym 31 Bunge, band Il, volym 42 Burs, band Vl:l, volym 115 Buttle, band IV:3, volym 68; tillägg i band IV:6, volym 101 Bäl, band Il, volym 42 Dalhem, band IV:2, volym 66 Eke, band Vl:6, volym 156 Ekeby, band 1:4, volym 33 Elinghem, band 11, volym 42 Endre, band 1:4, volym 33 Eskelhem, band 111, volym 54 Etelhem, band V:l, volym 105 Fleringe, band Il, volym 42 Fole, band 1:3, volym 31 Follingbo, band 1:5, volym 35 Fröjel, band 111, volym 54 Fårö, band Il, volym 42 Gammelgarn, band IV:5, volym 97 Gann, band Il, volym 42 Ganthem, band IV:2, volym 66 Garde, band V:3, volym 145 Gnisvärds kap, band 111, volym 54 Gothem, band IV:l , volym 61; tillägg i band IV:6, volym 101 Gotska sandöns kap, band Il, volym 42 Guldrupe, band IV:3, volym 68 Gunfiauns kap, band IV:5, volym 97 Halls kap, band Il, volym 42 Halla, band IV:2, volym 66 Hangvar, band Il , volym 42 Hejde, band 111, volym 54 Hejdeby, band 1:4, volym 33 Hejnum, band Il, volym 42 Helgomannens kap, band Il, volym 42 Hellvi, band Il, volym 42 Hemse, band Vl:3, volym 131 Hogrän, band 111, volym 54 Hörsne, band IV:l, volym 61 Fortsättning på omslagets tredje sida l S Nicolaus och S Clemens S Nioolaus och S Clemens VISBY, GOTLAND Av Erik Bohrn och Per-Olof Westlund VOLYM 169 AV SVERIGES KYRKOR, KONSTHISTORISKT INVENTARIUM GRUNDAT AV SIGURD CURMAN OCH JOHNNY ROOSVAL UTGIVET AV RIKSANTIKVARIEÄMBETET OCH KUNGL VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETSAKADEMIEN Almqvist & Wiksell lnternational UTGIVET MED ANSLAG FRÅN STATENS HUMANISTISKA FORSKNINGSRÅD REDAKTIONSKOMMITTE: ARON ANDERSSON, STEN KARLING ERIK B LUNDBERG, R AXEL UNNERBÄCK Beskrivningen av de båda kyrkoruinerna avslutades i september 1976. Manu­ skriptet har granskats av Sten Karling. Översättningen till engelska av bildtex­ ter och sammanfattningar har utförts av Albert Read. Bildmaterial, anteck­ ningar och excerpter förvaras i ATA. Omslagsbilden återger S Nicolai kyrkas västgavel. Foto Raymond Hejdström 1976. På omstående sida sigill för dominikanbrodern Gerardus i Visby. Invid ma­ donnan knäböjer en dominikanmunk, 2:1 . Teckning av H Faith-Ell. BORGSTRÖMS TRYCKERI AB, MOTALA 1977 ISBN 91-7402-013-7 Förord Med publiceringen av föreliggande volym påbörjar Sveriges Kyrkor beskrivningen av kyrkorna i Visby. Utgivningen av Gotlands landskyrkor har pågått sedan 1914 och av dessa är det nu endast de sydligast belägna som återstår att beskriva. Närmast i tur av Visbykyrkorna står nu S Maria, Domkyrkan, som beräknas utkomma under den närmaste tiden. Förberedelser har också gjorts för att publicera Drotten och S Göran. S Nicolai kyrkoruin undersöktes genom omfattande utgrävningar åren 1934-35 av fil dr Erik Bohrn. Det var därför naturligt att uppdraget att författa byggnadsbeskrivningen för Sveriges Kyrkors räkning gick till denne med tanke på den stora kännedom om kyrko­ ruinen och dess byggnadshistoria han förvärvat. För hans omsorgsfulla, skickligt genom­ förda arbete vill undertecknade framföra ett varmt tack. De utomordentligt noggranna och vackert utförda uppmätningsritningarna av S Nicolaus, som ligger till grund för beskriv­ ningen, utfördes 1934 på riksantikvarieämbetets uppdrag av byggnadsingenjören Ragnar Andersson. Nya uppmätningsritningar och kompletteringar till både S Nicolaus och S Clemens har med sedvanlig omsorg utförts av byggnadsingenjören John Söderberg 1974-76. Beskrivningen av S Clemens kyrkoruin har utarbetats av en av Sveriges Kyrkors ut­ givare, fil dr Per-Olof Westlund, som tyvärr ej kan nås av detta tack. Han avled den 9 juni 1974. Beskrivningen har slutförts av Erik Bohrn. Ett tack skall ytterligare här riktas till de personer och institutioner som på olika sätt har varit Sveriges Kyrkor och dess medarbetare behjälpliga i arbetet. Landsantikvarie Gunnar Svahnström har med beredvillig hjälpsamhet följt arbetet liksom övriga medarbetare vid Gotlands Fornsal. Särskilt bör arkitekten Jan Utas och fotografen Raymond Hejdström nämnas. Värdefull hjälp har författarna också fått av riksantikvarieämbetets Gotlands­ undersökningar främst genom antikvarien Waldemar Falck och fil kand Ragnar Enge­ ström, som utfört för beskrivningen mycket viktiga utgrävningar i S Clemens. Slutligen återstår det oss att till Styrelsen för sällskapet DBW i Visby framföra vårt varma tack för det anslag som sällskapet lämnat för uppmätning av de båda kyrkoruinerna. Stockholm i september 1976 Aron Andersson Sten Karling Erik B Lundberg R Axel Unnerbäck Innehåll S NICOLAUS och S CLEMENS ~ro~ 5 Inledning. Visby ruiner under nyare tid av Erik Bohm 9 S NICOLAUS av ERIK BOHRN Grunder under marken 15 Mellankyrkans arkitekturhistoriska ställning Rakslutna kyrkans konsthistoriska De två östligaste traveerna och Byggnadsbeskrivning 37 Byggnadshistoria 88 Absidkyrkan 90 Mellankyrkan 90 och datering 94 Rakslutna kyrkan 97 Förlängning åt väster 98 ställning och datering 99 det polygona koret 100 S Nicolai ruin i nyare tid 101 NOTER 106 SUMMARY 108 PLANSCHER 113 S CLEMENS av PER-OLOF WESTLUND Inledning 123 Kyrkogård 124 Kyrkobyggnaden 124 Byggnadshistoria 156 Äldsta kyrkan, Clemens I 157 Första om- och tillbyggnaden, Clemens Il 165 Den nuvarande kyrkan uppföres, Clemens !Il 172 Senare förändringar 176 Inventarier 177 NOTER 179 KÄLLOR OCH LITTERATUR 180 FÖRKORTNINGAR 182 SUMMARY 183 Inledning Visby ruiner under nyare tid av ERIK BOHRN Då S Nicolai ruin är den första av kyrkoruinerna i Visby som blir beskriven i Sveriges Kyrkor, kan det vara lämpligt att i samband med denna beskrivning lämna en kortfattad allmän redogörelse för ruinernas öden efter reformationen, om de styrandes och allmän­ hetens inställning till dem, om åtgärder som hotat dem till deras bestånd och om åtgärder för deras skydd och bevarande. Sammanfattande och sakrika skildringar i dessa äm­ nen har gjorts främst av C J Bergman, P-0 Westlund och Lennart Bohman, vilken sistnämnde citerat ett flertal intressanta och belysande uttalanden om ruiner­ na av framstående och berömda personer under 1800­ talet.1 År 1525 anfölls Visby av lybeckarna, som trängde in i staden från norr och därvid skall ha skövlat och bränt dess norra delar. Som en följd av reformationen nedla­ des klostren och övergavs samtliga kyrkor, S Maria undantagen, och lämnades att förfalla. År 1532 anslogs de nedlagda klostrens och de övergivna kyrkornas egendomar och tomter, alltså även ruinerna själva, till Visby hospital , som hade att åtnjuta avkastningen för sin verksamhet. Detta förhållande ägde bestånd till 1787, då den högsta ledningen av rikets barnhus, hospi­ tal och lasarett anförtroddes åt serafimerordensgillet. År 1863 föreskrev Kungl Maj:t, att vården av Visby ruiner skulle utövas av hospitalsdirektionen i Visby under Vitterhetsakademiens överinseende. År 1879 in­ drogs hospitalstomterna till statsverket, och genom Kungl brev den 28 maj 1880 ställdes Visby ruiner direkt under akademiens vård. Ruinerna synes efter reformationen till att börja med under århundraden endast ha väckt intresse som mate­ riella nyttigheter. De användes som upptagsplatser och fick tjäna som stenbrott. Tomterna omkring bebyggdes tätt inpå ruinerna. På 1600-talet förklarade borgmästa­ re och råd, att inom ruinerna icke finnas "några mo­ numenter och antiquitets signa, som kunde lända fä­ derneslandet och thenna orts inbyggare till någon gloire och beröm." Något sinne för att ruinerna själva utgjor­ de märkliga minnesmärken och värdefull arkitektur, hade man uppenbarligen icke. På 1730-talet väcktes från statens sida förslag dels om försäljning av ruinerna till den högstbjudande "så inom som utom riket," dels att skatta dem på brukbart tegel och järn, allt för att skaffa medel och material för uppförandet av ett nytt landshövdingeresidens. För­ slaget vittnar om att ruinerna i varje fall från statens sida alltjämt betraktades som blott och bart materiella nyttigheter. Undersökningen rörande förekomsten av tegel och järn gav klent resultat. 2 Mot förslaget inlade magistraten i Visby genom en skrivelse till landshöv­ dingen den 25 september 1736 en energisk protest. Man framhöll att förslaget bl a stred mot "Kongl. Maj:ts placat av den 28 november 1666 om gamle monumenter och antikviteter i riket" och att det torde finnas möjlig­ het att anskaffa för residensets uppförande erforderliga medel utan att " ruinere desse härlige byggnader som till Guds helige namns ähro uppförde äre och man äfven nu ei kan wetta igenom hwad tidernas conjunctu­ rer och förändringar de till sine förre loflige bruk kunde komma at nyttias och anwändas. " 3 Detta magistratens uttalande är det tidigaste exemplet - låt vara endast från ortens sida - på verklig uppskattning av ruinerna som värdefulla minnesmärken. Denna inställning till ruinerna inom orten synes dock icke ha blivit beståen­ de, ty då borgmästaren P H Grevesmiihl år 1795 be­ hövde huggen sten till sin gård Länna öster om Visby, skall han ha tagit sådan från portarna och korets sträv­ pelare på S:t Nicolai ruin. 4 År 1783 befallde serafimerordensgillet, att ruinerna skulle på auktion försäljas med skyldighet för köparen Fig 1. Västra fasaden. Foto R Hejdström 1976. The ruin from W. 10 S Nicolaus Fig 2. Visby från gamla hamnen. Efter akvare ll av F W Scholander 1870. Visby f rom the old harbour. Af ter a waterco/our by F W Scholander 1870. att riva dem och planera tomterna. Inga köpare anmäl­ de sig, och två år senare fann sig gille t tvunget återtaga befallningen. 5 Serafimerordensgille t synes emellertid icke ha över­ givit tanken på att sälja ruinerna för ri vning. En fram­ ställning i ämnet synes ha tillställts Kungl Maj:t, som år 180 I remitterade ärendet till överintendenten för yttrande. Denne sände hovintendenten C F Sundvall till Visby , vi lken i sitt memorial kraftigt och vältaligt uppträdde till de hotade minnesmärkenas försvar och föreslog att ruinerna snarast av kunnig arkitekt borde noggrant uppmätas, beskrivas och avtecknas. Han slu­ tar med fö ljande ord: " I söd ra länderna af Europa underhålles med kostnad vackra antiqviteter , måtte så­ ledes ej för vinningslystnad , för små och låga intressen våra i Norden märkwärdigaste qvarlemningar af fo rn­ tiden onyttigtvi s öfverlemnas åt fö rstörelsen. " 6 Ge­ nom sitt memorial torde Sundvall kraftigt ha bidragit till att väcka förståel se för Vi sby ruiner och skapat förutsättningar för deras bevarande. Överintendentens yttrande med anledning av remis­ sen, som i allt väsentligt torde ha utformats i anslutning till Sundvall s memorial, avgavs icke fö rrän 1806 den 14 maj . S Nicolaus, S Katarina, S Clemens, S Göran, Helge Ands och Systerkyrkorna (S Lars och Drotten) ansågs böra bevaras och underhållas . En skicklig arki­ tekt och tecknare borde nedsändas till Visby fö r att uppmäta och avteckna ruinerna och upprätta fö rslag med kostnadsberäkning till erforderliga åtgärder. Se­ dan Kungl Maj :t därtill givit till stånd av reste konduk­ tören J W Gerss till Gotland och Visby med avfärd från Stockholin den 13 juni 1807 och återkomst den 14 oktober. 7 Gerss' vistelse i Visby och på Gotland resul­ terade bl a i en serie akvareller och planuppmätningar av Visby ruiner samt en rapport , daterad den 31 mars 1808, allt nu i ATA. År 1810 ställde statsmakterna 666 rdr 32 sk bko till länsstyrelsens fö1fogande fö r ruiner­ nas vård . Anslaget blev emellertid aldrig rekvirerat, och några åtgärder torde sålunda aldrig ha utförts till följd av Gerss' besök. Ruinerna hade emellertid blivit frid lysta genom ett kungligt brev den 9 april 1805. I den aktion för ruinernas bevarande och iståndsätt­ ning som resulterade i J W Gerss' uppmätningar, akva­ reller och förslag till å tgärder hade vitte rhetsakademien 11 Inledning Fig 3. Visby från norr. Efter akvarell av L Cedergren omkring 1850. AT A. Visby from N . After a watercolour by L Cedergren about 1850. icke varit inblandad . I samband med att det redan 18 10 beviljade anslaget å r l 825 äntligen rekvirerades , hän­ sköts frågan å r 1826 till v itte rhe tsakademie n, vilken fö rst 1834 avlät s itt sva r , innehå ll ande bl a följ ande rekommendationer: murpa rtier , som hotade a tt ned­ stö rta och därvid kunde vålla skador och o lycko r , borde avlägsnas ; gru s och sten borde bo rtfo rslas från ruine rnas inre; järnankaren och jä rnband bo rde in­ läggas, där så kunde krävas för stabilite ten ; ruine rna borde förses med s tängsel och po rta r och i fortsätt­ ningen icke upplåtas till lagerl oka le r e lle r andra o­ värdiga ändamå l. F rågan om ett eventue llt s ta tsanslags sto rlek överlä ts å t Kungl Maj: ts avgörande. De t är knappas t troligt , a tt några prakti ska å tgärder av större omfattning kom a tt vidtagas som en fö ljd av denna akademiens skri velse. Kungl Maj: t beslö t eme l­ le rtid den 2 november 1836, att inkomste rna av hospita­ le ts uta rrenderade tomte r skull e få användas till rui­ nernas vå rd . Å r 1864 uppd rog vitte rhetsakademien å t arkitekten F G A Dahl vid överintendentsämbe tet a tt upprätta en plan fö r ruine rnas iståndsättning och framtida vå rd. Planen innehå lle r givetv is de lv is detsamma som vitter­ he tsakademiens skri velse av å r 1834 men gå r mer i deta lj och lämna r anvisninga r av tekni sk na tu r. Rasho­ tade partier borde fö rstä rkas men om detta icke lät sig göra av lägsnas; träd och buska r som växte på och i murarna borde bo rttagas , om de bedömdes kunna vå lla skada , i a nnat fall bibehå llas ; nedfa llna huggstena r borde förvaras i de ruine r , till vi lka de hö rde , men övrig s ten bo rde av lägsnas, såvida de n icke bedömdes kunna användas för reparatione r ; igenmurade po rta r borde öppnas; kring ruine rna uppförda byggnade r av olika slag , såsom magasine r , avträden, sv inhus m m bo rde avlägsnas. En följd av denna utredning och akademiens på grund därav gjorda framstä llning b lev att 1865-66 å rs riksdag till ruinernas vå rd anvisade e tt anslag om kr 1.500 . Riksdagen hemställde eme lle rtid , a tt Kungl Maj: t - innan ökade anslag kunde komma ifråga ­ ville lå ta utreda , vilka ruine r som borde bevaras och kostnaderna hä rtör. T ill några me r omfattande istånd­ sättningsarbeten på ruine rna kan det anslagna be loppet knappast ha räckt. 12 S Nicolaus Fig4. S Lars och Drottens "ödekyrkor" i Visby. Efterakvarell av L Cedergren omkring 1850. A TA. Ruined churches ofS Lars and Drotten. After a 1vaterco/011r by L Cedergren about 1850. På uppdrag av akademien utarbetade arkitekten E V Langlet återigen ett förslag till åtgärder, kostnadsbe­ räknat till 20.130 kronor. Efter vederbörliga framställ­ ningar anslog 1884 års riksdag 20.000 kronor för arbe­ tenas genomförande. Under ledning av Langlet utför­ des under åren 1884 och 1885 omfattande iståndsätt­ ningsarbeten på följande ruiner , nämligen S Göran , S Nicolaus, Helgeands , S Clemens, Drotten , S Lars och S Karin. Langlet har själv lämnat utförliga redogörelser för arbetena , publicerade i akademiens månadsblad för 1884 och 1885 . Under de 90 år som förflutit sedan 1880-talet har ruinerna givetvis vid ett flertal tillfällen varit föremål för konserveringsarbeten . Dessa har emellertid skett mer individuellt , varför uppgifter om dessa arbeten lämpligen lämnas i samband med beskrivningen av de enskilda ruinerna. Dock bör i denna allmänt hållna resume framhållas, att de omfattande arbeten för ru­ inernas vård och underhåll , som genomförts under de senaste decennierna , möjliggjorts dels genom frikostiga donationer av bankiren Tage Cervin , dels genom an­ slag från arbetsmarknadsstyrelsen. Under 1800-talet och in på 1900-talet arbetades från riksantikvariens sida målmedvetet för ruinernas friläg­ gande. Under tidernas lopp hade byggnader av skilda slag , mest uthusbyggnader , vuxit upp omkring och in­ till ruinerna , och detta i sådan omfattning att dessa icke kunde komma till sin rätt. Redan hos J C Linnerhielm läses: "Så ses icke en enda av dessa vördiga ruiner, vittnen om stadens forna fo lkrikhet , välmåga eller an­ dakt, fritt stående. De äro alla mer eller mindre gömda och inneslutna i tomter och af enskildas byggna­ der. - - - Det vore staden och vårt tidevarv värdigt att undanröja dessa kojor och åt all a de högtidliga ruinerna bereda fria platser - - -" 8 I arkitekten Dahl s plan för ruinernas behandling av år 1864 reses likaledes krav på av lägsnandet av sådana byggnader. På anmodan av akademien utarbetades inom Visby stad år 1872 ett förslag till de viktigaste ruinernas frigörande från skymmande och vanprydande vidbyggnader. Försla­ gets genomförande beräknades draga en kostnad av 28.875 kronor. Akademien höjde summan till 30.000 kronor och inlämnade förslaget med livlig tillstyrkan år 1873 till Kungl Maj :t, som dock icke lät förs laget föran­ leda någon åtgärd. Likväl blev flera av ruinerna helt eller delvis frilagda så att deras arkitektur kan studeras. De personer som under 1800-talet ivrade för ruiner­ nas friläggande och också ås tadkom praktiska resultat hade uppenbarligen ingen förståelse för miljön såsom en under lång tid framvuxen helhet. Först på 1930-talet 13 Inledning började en ändrad syn på dessa frågor göra sig gällande genom dåvarande antikvarien Erik Lundberg, på vars initiativ bl a de två byggnaderna nordöst om S Lars blev iståndsatta och bevarade. Det starka intresse för ruinerna i Visby som fram­ trädde omkring år 1800 och längre fram i århundradet ledde till åtgärder för deras bevarande och friläggande, hade sin grund i nyromantiken och i dess intresse för gångna tider och gamla minnesmärken. Detta intresse ledde också till att konstnärer och teckningskunniga amatörer begav sig till Visby och mer eller mindre konstfärdigt avbildade dess minnesmärken (fig 2-4). Det ledde också till att böcker och planschverk om Visby publicerades och därjämte till begynnande tu­ rism. Redan i Linnerhielms "Bref under nya resor i Sveri­ ge" från 1806 återges en bild av S Olof från väster samt en exteriör och en interiör från Helge Ands. Därefter följde år 1807 Gerss dock aldrig i ett sammanhang publicerade avbildningar av ruinerna. År 1823 utgav J G Klingwall ett häfte med titeln "Fornlemningar i Vis­ by" - tillägnad Kungl vitterhets- historie- och antik­ vitetsakademien - med planer, exteriörer och inte­ riörer av S Nicolaus, S Clemens, domkyrkan och Hel­ ge Ands. Detta häfte har karaktären av turistvägled­ ning och har haft betydelse såsom varande den första i en lång rad publikationer av detta slag. D Söderbergs "Vägledare i Visby ruiner" från 1845 är även den en turistvägledning, dock utan bilder. År 1828 utkom i Stockholm "Wisby ruiner lithografierade af M G An­ karsvärd", ett ståtligt bildverk med avbildningar av samtliga ruiner. Av interiörerna framgår, att marken i ruinerna låg betydligt högre än nu och att ruinerna regelbundet användes som upplagsplats för allehanda redskap, förnödenheter och skräp. År 1858 utkom bildverket "Gotland och Wisby i taflor, tjugo original­ teckningar af P A Säve - - - - samt kortfattad beskrif­ vande text af C J Bergman", vari samtliga kyrkoruiner återges, i flera fall både med exteriör och interiör. För internationell publik hade Visby och dess ruiner blivit kända genom det monumentala verket "Voy­ ages - - - en Scandinavie, en Lapponie - - - - pen­ ~AfaCJIBJa2~v,i sBiW i~~an vara tflm'fi~Yi~qq:i:X2Him s:Xliv 1om ,w i111q1um s ls,,_ Fig 87. Kapitäl i korutsprånget mellan sydöstra och södra väggen . Foto G Svahnström 1958. A capita/ in the chancel between the SE and S walls. I M5 och M6 är arkadbågarna byggda på annat sätt med större stenar, som upptar bågens hela bredd och som givits kilform (fig 97-100). Bågarna N5-M5 och M5- S5 har rätvinklig profil , under det att bågarna N6-M6 och M6-S6, som ju vilar på de två pelarna B6 och C6 med de två östra hörnen fasade, har motsva­ rande fasning på undersidan. Östra skänkeln av dessa två bågar vilar på i östra långhusmuren inlagda lister , vi lkas profil är nästan helt utplånad men som torde ha 67 Byggnadsbeskrivning Fig 88. Kapitäl i korutsprånget mellan sydöstra och södra muren. Foto G Svahnström 1958. A capita/ in the chancel between the SE and S walls. överensstämt med profilerna på kapitälen på pelarna B6 och C6. Bågen N5-M5 är i väster inhuggen i gördelbågarna N4-N5 och M4-M5 , varav framgår att dessa sist­ nämnda måste vara äldre. Detsamma har gällt bågen M5-S5 , vars västra skänkel är inhuggen i bågen S4-S5. Mot mittskeppet kan motsvarande förhållande dock icke iakttagas , eftersom det ursprungliga tillståndet här utplånats genom en sentida reparation . Även i trave 5 och 6 ansluter valvkapporna direkt mot arkadbågarna i sidoskeppen men i mittskeppet finns melJan dessa och läget för valvkapporna infogade höga murpartier, vilka ovanför de nu försvunna valv­ kapporna fortsätter uppåt såsom tryckmurar (fig 97-100). Närmast bågarna följer stenar som lagts snett så att förstärkningsbågar bildas. I övrigt är dessa murar Fig 89. Kapitäl i korutsprånget mellan östra och sydöstra väggen. Foto G Svahnström 1958. A capita/ in the chancel between the E and SE wal/s. i huvudsak byggda av hori sontella skift med utsparade rännor för valvkapporna. Dessa rännor skall i princip återge de nu till största delen bortfallna valvkappornas form. Till sina övre delar är de emellertid delvis egen­ domligt oregelbundet gestaltade , vilket torde bero på mindre skickliga ommurningar i samband med konser­ veringsarbeten i senare tid . Gördelbågar Gördelbågarna är överallt spetsbågiga. Bägarna Nl-N2, N2-N3 och N3-N4 är byggda på samma sätt som arkadbågarna inom kyrkans fyra västra traveer, dvs av icke alltför stora huggstensblock utan kilform. Bågen Nl-N2 har samma form som sköldbågen på västra muren i NI. Bågarna N2-N3 och N3-N4 har något avvikande form : skänklarna är kraftigare runda­ 68 S icolaus de , vilket medför att de upptill möts i en trubb igare vinkel. På bågarna N2-N3 och N3-N4 har en avjäm­ ning med flisor gjorts mellan bågarna och valvkappor­ na. På övriga ställen vi lar valvkapporna direkt på bå­ garna. Bågen N4-N5 har närmast samma form som västra sköldbågen i NI och som bågen N l-N2 men skiljer sig i fråga om byggnadssättet från gördelbågarna väster ut i norra sidoskeppet. Den är nämligen byggd av större och bättre huggna stenar. Som förut nämnts har bågens sydöstra del skadats vid byggandet av bågen N5-M5. Valvkapporna ansluter både i väster och öster direkt till bågen. Bågen N5-N6 skiljer sig markant från övriga gördel­ bågar i norra sidoskeppet. Den är byggd av kilhuggna stenar med rik, klart gotisk profil (fig I 04). Den vilar i söder på en konsol , inlagd omedelbart ovanför kapitäl­ listen på pelaren N6 (fig 101). Konsolen , som har halv­ rund planform och smalnar nedåt, synes vara prydd med något som kan beskrivas som nedåt smalnande kannelyrer. Gördelbågarna i mittskeppet (fig 92 och 94) är alla spetsbågiga. Längst i väster är bågarnas radie i princip .... /.~ :rf ' .. ~- . -.... Fig 91. Kapitäl i korutsprånget i hörnet mellan norra och nordöstra muren . Foto G Svahnström 1958 . A capita/ in the chance/ in the corner bet1veen the N and NE walls. Fig 90. Kapitäl i korutsprånget mellan nordöstra och östra väggen. Foto G Svahnström 1958. A capita/ in the chance/ between the NE and E wal/s. lika med bågbasen . Sistnämnda mått ökar emellertid successivt något åt öster utan att bågarnas höjd nämn­ värt ökas , vilket medför att spetsigheten blir något mindre prononcerad . Bågarna är fram till och med bå­ gen M3-M4 byggda på samma sätt som arkadbågarna och gördelbågarna , dvs av relativt små block utan kiJ­ form. Mellan bågarna M2-M3 och M3-M4 och tillstö­ tande valvkappor är en del stenar inskjutna. Detsamma har troligen också gällt bågen M l-M2, men däremot icke M4-M5 , där tillstötande valvkappor på bägge si­ dor vilat direkt på bågen. I undersidan på bågarna M2-M3 och M3-M4 finns hål av samma slag som på bågen N3-M3. Dessa hål kan möjligen utgöra spår av bjälkar för en plattform, som fungerat vid byggandet av valven. På västra sidan av bågen M4-M5, vi lken i övrigt är byggd som mittskeppets gördelbågar åt väs­ ter, finns såväl i norr som söder partier av stående båghuggna block med rätvinklig profil. Av gördelbågen M5-M6 återstår praktiskt taget ingenting. Dess läge anges emellertid av listformiga konsoler på pelarna B6 och C6 (fig 97 och 99). Konso­ lerna har framsidans profil även på kortsidorna. Ome­ delbart ovanför konsolerna finns både på norra och 69 Byggnadsbeskrivning Fig 92. Mittskeppet mot sydväst. • Foto M S Glas. The nave looking SW. södra sidan ett skift med välhuggna stenar, utan tvivel rester av bågens nedersta delar. Bågen har sålunda haft plan undersida och inga profiler på kanterna. Gördelbågen M6-M7 vilar på de förut nämnda rundstavarna i korutsprångets norra och södra mur. Bågen, av vilken endast de nedre partierna är 15evarade (fig 102), har haft samma profil som bågen N5-N6 (fig 48). Den har nått betydligt högre än övriga gördelbågar i mittskeppet, dock med reservation för bågen M5-M6, vars höjd nu icke kan bestämmas. Gördelbågarna i södra sidoskeppet liknar i allt vä­ sentligt motsvarande bågar i det norra, både vad bygg­ nadssättet och formen beträffar. Någon utfyllnad mel­ lan bågarna och tillstötande valvkappor finns dock ing­ enstädes här, men däremot en tydlig skillnad i formen av samma slag som i norra sidoskeppet mellan å ena sidan västra sköldbågen i SI och bågen S l-S2 och å den andra bågarna S2-S3 och S3-S4. Bågen S4-S5 är liksom sin motsvarighet i norra sidoskeppet byggd av större och bättre huggna block än bågarna väster där­ om. Bågen S5-S6 är byggd på samma sätt som bågen N5-N6 och har samma profil (fig 48). I norr vilar den på en konsol, som liksom sin motsvarighet i norra sidoskeppet är insatt strax ovanför kapitällisten på pe­ laren C6 men bättre bevarad. Den har halvrund plan­ form och är gestaltad som en stympad kon med platta upptill och vulst nedtill. Mellanpartiet har växtdekor, som synes ha bestått av bladknoppar på smala stjälkar. Valv Valven är anmärkningsvärt väl bibehållna. Dock finns i koret samt i M5 och M6 endast sparsamma rester. I M2 är ett stort hål, nu täckt med ett löst tak av bräder med tjärpapp. Valven är byggda av kalkstenstlis. Två typer kan urskiljas (fig 103 och 104) . I den ena utgår skiften om icke med rät så dock med mycket trubbig vinkel från omgivande bågar och möts i en tydlig vinkel i diagona­ lerna. Skiften i de centrala delarna av valvet bildar liksom en fyruddig stjärna med ganska vassa uddar, utgående från omgivande bågspetsar. I den andra går skiften i princip parallellt med linjer dragna mellan närgränsande båghjässor. Vinkel mellan valvkapporna finns egentligen endast som ett rudiment nere i svick­ larna. Skiften i de centrala delarna av valvet bildar en romb med spetsarna vid omgivande bågspetsar. Dessa .. Fig 93. Interiör mot nordväst. Foto N Åzelius 1928. Interior looking NW. fig 94. Interiör mot öster. Foto N Azelius 1928. Interior looking E. 72 S Nicolaus valv kan i princip sägas bestå av fyra svagt svängda rombiska ytor som sammanställts till en tältartad bild­ ning och med skiftgångarna gående obrutna tvärs över. Valv av den först nämnda typen förekommer i trave I och 2, under det att valv av den andra typen förekom­ mer i trave 3 och 4 samt i N5, N6, S5 och S6. De försvunna valven i M5 och M6 torde att döma av de ganska sparsamma resterna in mot bågen M4-M5 också ha varit av den senare typen. Som särskilt ty­ piskt för den förra typen kan nämnas M I och för den andra M3. I sidoskeppen i tredje och fjärde traven antar valven till sina övre delar en nära nog kupolartad Fig 95. Korut­ språnget från SS. Foto CP Cunnan 1893. The chancelfrom S5. form genom att de övre skiften svängts så att de nästan bildar ringar. I mittskeppets tre helt bevarade valv , M I , M3 och M4, är den inre hjässhöjden över marken ungefär den­ samma, lika med dubbla pelarhöjden. I sidoskeppen däremot är den inre hjässhöjden något lägre i S3 och S4, N3 och N4 än i övriga sidoskeppsvalv. I de två till största delen försvunna mittskeppsvalven M5 och M6 synes den inre hjässhöjden av de sparsamma valvres­ terna mot bågen M4-M5 att döma ha varit betydligt högre än i de fyra västliga traveema. 73 Byggnadsbeskrivning Hjässlinjerna är överallt raka och stiger i mittskeppet symmetriskt mot hjässan , dock i Ml något brantare än i M3 och M4 (pi IV:l , IV:2 , V:!, V:2 , V:3, VI: I och VI:2) . I sidoskeppen stiger inom de fyra västra trave­ erna de från yttermurarna utgående hjässlinjerna bran­ tare än de från arkadbågarna utgående. Valven blir härigenom något osymmetriska. Tillvägagångssättet har uppenbarligen vidtagits för att överbrygga skillna­ den i höjd mellan yttermurarnas sköldbågar och arkad­ bågarna. De östvästliga hjässlinjerna i sidoskeppen sti­ ger symmetriskt, dock med undantag av valven N6 och S6 , där den östra hjässlinjen stiger mindre brant. Detta tillvägagångssätt har måst tillgripas till följd av att sköldbågarna i östmuren når lika högt som sköldbågar­ na i syd- respektive nordmuren. I de fyra något lägre valven i S3 , S4, N3 och N4 stiger de öst-västliga hjäss­ linjerna något mindre brant än i övriga sidoskeppsvalv . Detta gäller även M3 och M4 i jämförelse med Ml trots att hjässpunkterna i dessa valv når lika högt. Vissa delar av de helt bevarade valven synes av färgen på stenarna och murbruket att döma vara ny­ slagna vid konserveringsarbeten i senare tid. Detta gäller östra delen av Ml, delar av M2, nordöstra delen av M4, östra delen av N5 , västra delen av N6 samt möjligen också västra delen av S6. De i M5 mot bågen M4-M5 befintliga valvresterna torde till stor del vara nybyggda. Va1vet i M7, korutsprångets valv, har varit byggt på annat sätt än övriga valv i kyrkan , nämligen med valv­ ribbor, vilkas profil framgår av fig 48. Sådana valv­ ribbor av väl huggen sten har utgått från de sex hörnen (fig 105 och 106). De pekar alla mot en punkt som Fig 97. Högmuren på södra sidan i M6 med valvrester och rännor för valvkappor. Foto R Hejdström 1974. The high wall on the S side in M6 with remains of vaulting and grooves for the vault cells. Fig 96. Skölden på västra sidan av pelaren C5 . Foto R Hejdström 1974. The shield on the W side ofpier C5. Fig 98. Högmuren på södra sidan i M5 med valvrester och rännor för valkappor. Observera ankarsluten . Foto R Hejdström 1974. The high wall on the S side ofM5 with remains of vaulting and grooves for the vault cells. Note the ends ofanchor balts. Fig 99. Bågen N5-M5 och murpartiet därovan med insättningar för valvkappor. Foto R Hejdström 1974. Arch N5-M5 and the masonry above with grooves for the vau/t cells. Fig 100. Bågen N6-M6 och murpartiet därovan med insättningar för valvkappor. Foto R Hejdström 1974. Arch N6-M6 and the masonry above with grooves for the vau/t cells. 75 Byggnadsbeskri vning synes ha legat något öster om bågen M6-M7. I syd­ östra hörnet mellan denna båge och yttermuren finns på södra sidan början till en valvribba av samma slag som övriga i korutsprånget och pekande ungefär åt nordnordöst. Den vilar på en konsol , liknande kapitä­ len på hörnpilastrarna i korutsprånget och liksom dessa prydd med växtornamentik men nedåt avslutad med en rund knopp. En sådan ribba med en liknande konsol men pekande mot sydsydöst måste ha funnits på mot­ svarande ställe på norra sidan men är nu försvunnen. Valvet kan med säkerhet påstås ha haft den plan , som visas i fig 107. Av valvkapporna är sparsamma rester bevarade ned mot anfangen . Skiften synes ha gått vin­ kelrätt mot en linje som delar vinkeln mellan en valv­ ribba och yttermuren mitt itu , vilket innebär att de skulle ha mötts med spetsig vinkel i de lunettartade valvkappornas hjässor. Alltför litet är dock bevarat för att säkra slutsatser skall kunna dragas . Nischer I södra muren i S6 finns under fönstret en troligen ej ursprunglig nisch med raka sidor av huggen sten , som till största delen saknas på västra sidan (pi V: I). Av bottnen finns endast en sten kvar på östra sidan. Av­ täckningen utgörs av ett flackt oregelbundet rundbågigt valv av kalksten med någon inblandning av tegel. Bak­ väggen består av mycket oregelbundet murverk . Inuti nischen finns spår av puts . På grund av bottnens höjd över golvet kan förmodas att nischen varit en sittnisch. - Öster om denna nisch finns ett oregelbundet format hål , vilket sannolikt är en lämning av en mycket liten nisch - 29 cm bred och 30 cm djup - med avslutning uppåt av två nu försvunna kalkstensskivor. - I östra muren i S6 finns en igensättning, som kan tyda på att här funnits en nisch . Snett ovanför igensättningen finns ett rektangulärt hål av ett skifts höjd. På östra väggen i N6 finns en liten nisch med sidor av kalkstensskivor och avtäckning av två snett mot varandra ställda skivor (pi VI:2). - Snett ovanför och till höger om denna nisch finns en igensättning på mot­ svarande ställe som i S6, antydande att även här kan ha funnits en nisch . Ovanför igensättningen finns två kvadratiska hål av ett skifts höjd. Det kan tänkas att de nischer som torde ha funnits på platsen för igensätt­ ningarna kan ha rymt helgonfigurer ovanför de altaren som bör ha funnits vid övergången mellan långhuset Fig 102. Nordöstra hörnet mellan korutsprånget och mitt­ skeppet efter konservering 1958. Foto G Svahnström 1958. The NE corner between the chance/ and the nave after resto­ ration in 1958. Fig 101. Övre delen av pelaren 86. Observera konsolen för gördelbågen mellan N5 och N6. Foto A Edle 1913. Upper parts of pier B6. Note the brackets f or the transverse arch between N5 and N6. 3 2 I s M N 6 s Fig 103. På uppslagets vänstra sida valven i de tre västra traveerna sedda underifrån. Foto R Hejdström 1973. The vaults in the three westernmost bays seen from be/ow. Fig 104. På uppslagets högra sida val­ ven i de tre östra traveerna sedda underifrån . Foto R Hejdström 1973. The vau/ts in the three easternmost bays seen from below. 56 55 54 53 52 51 M4 M3 M2 M1 N6 N5 N4 N3 N2 N1 M N 5 4 78 S Nicolaus Fig 106. Valvsvickel i korutsprånget före konserveringen 1958. Foto G Svahnström 1958. Spandrel in the chancel bef ore preservation in 1958. Fig 105. Valvribba i korutsprånget mellan norra och nord­ östra muren efter förankring och konservering 1958. Observe­ ra putsranden och den finare huggningen utanför denna på en av fönsterbågens stenar. Foto G Svahnström 1958. Vault rib in the chancel between the N and NE walls after fixing and preserving in 1958. Note the line ofplaster and the fin er tooling above on one ofth e stones ofthe window frame. Fig 107. Principrekonstruktion av det polygonala korets valv. Skala I :200. Reconstruction ofth e vaulting ofth e polygonal chancel. och korutsprånget. Det kan också tänkas , att i hålen i murverket ovanför de antagna nischerna kan ha legat bjälkar med uppgift att bära baldakiner över helgonfi­ gurerna. I korutspränget finns flera nischer (pi VI:2). I nord­ östra muren finns en med raka sidor av resta block. Bottnen, avtäckningen och bakmuren består av vanliga murstenar. - I östra muren finns en nisch, vars botten, sidor och bakmur består av vanliga murstenar men avtäckningen av två vinkelställda huggna stenar, dock icke huggna för sitt nuvarande ändamål. - I sydöstra muren finns två nischer, ställda invid varandra. Om­ fattningen synes ha varit av huggen sten , men bakväg­ gen verkar närmast som avbilat murverk. Bottnen i den högra nischen har en fyrpassformig skål med hål i bott­ nen, en piscina. Väggen mellan nischerna utgöres av ett stående rätvinkligt block . Avtäckningen utgöres av triangelställda stenskivor, de två mellersta och väggen mellan nischerna huggna i senare tid men utan tvivel återgivande det ursprungliga tillståndet. I korutsprångets södra vägg finns en stor nisch (pi IV: I), vars botten utgöres av vanliga murstenar och som täckes av en av tuktad kalksten utförd flack båge med karaktär av avlastningsbåge. Sidorna och bakmu­ 79 Byggnadsbeskrivning Fig 108. Murtrappa i norra muren utanför N2, plan och sektion. Skala 1:100. Efter uppmätning av J Söderberg. Wall staircase in the N wall outside N2; plan and Sektion Ian ren är av huggen sten. Sidostyckena har fasade hörn med en liten pålagd kolonn med bägarformigt kapitäl med en vulst nedåt; även bas har funnits, dock alltför utplånad för att kunna beskrivas. De inre delarna av sidorna fortsätter upp till bågen, men de yttre slutar 75 cm under dennas anfang; härigenom bildas en hylla av 20 cm djup. På denna hylla torde ha vilat ett dekorativt överstycke av huggen sten. Bakväggen i nischen med spår av puts har upptill i jämnhöjd med sidostyckenas överkant utgjorts av en enda välhuggen skiva. Bjälk.hål i sidoskeppens murar Inom S2, S3 och S4 samt inom N2, N3 och N4 finns en serie bjälkhål av 30 a35 cm höjd och bredd och på en höjd över marken av 3,5 a3,7 m (pi IV:2 och V: l). Det bör observeras, att dessa bjälkhål endast förekommer i mellankyrkans murverk. I södra sidoskeppet ligger det östligaste bjälkhålet intill västsidan av väggpilastern D5 och det västligaste nära intill den vertikala skarven i sydväggen i S2. Ett bjälkhål finns i murpartiet mellan de vertikala skarvarna i södra muren i S3. Bjälkhål av samma art och liknande placering finns även i norra muren. Det vill synas som om i dessa hål legat bjälkar, 0 Sektion Plan Fig 109. Murtrappa i södra muren utanför S2, plan och sek­ tion. Skala 1:100. Efter uppmätning av J Söderberg. Wall staircase in the S wall outside S2; plan and section. som uppburit läktare utefter mellankyrkans södra och norra mur. Dessa läktare har skurit av de översta de­ larna av portalerna såväl på södra som på norra sidan. Murtrappor I murarna finns tre trappor eller början till sådana med ingångar från långhuset i N2, S2 och N6. Trappan innanför N6 beskrives i samband med den invid kyr­ kans nordsida liggande byggnad, vars sydmur till stor del utgör nordmur i N5 och N6, Till trappan med ingång från N2 (fig 108) leder en rektangulär öppning (fig 26) med omfattning av huggen sten, så svårt skadad genom brand, att det nu icke med säkerhet kan avgöras om hörnen varit rätvinkliga; så torde dock ha varit fallet. Innanför öppningen finns ett litet utrymme med kvadratisk plan. Östra väggen ut­ görs till stor del av de välhuggna stenarna i dörröpp­ ningens omfattning, i övrigt av tuktad sten, vilket ma­ terial också återfinnes i utrymmets norra vägg. Västra väggen upptages av en öppning, vars begränsning åt söder utgörs av de väl huggna stenarna på västra sidan av ingången från N2 och åt norr av nordmuren i det lilla 80 S Nicolaus utrymmet och dess fortsättning åt väster. Det lilla ut­ rymmet täckes av ett litet tryckt tunnvalv med vederlag i väster och öster. Öppningen i västra väggen begrän­ sas uppåt av en rad överliggare av huggen sten i ett enda block. Innanför öppningen vidtager en åt väster stigande trappa med steg av huggen sten (en del av cement) och med rätvinklig profil. Trappan är först 73 cm bred men vidgar sig efter åtta steg till ca 90 cm. Trappan går rakt upp med 21 steg. Det 21 steget är en gammal gravsten liksom det 23 och 24; några tydbara inskrifter finns inte. De ursprungliga stegen är alla starkt nötta. I och med det 22 steget svänger trappan åt vänster, och därefter vidtager en åt höger svängande spiraltrappa av ungefär 48 cm:s bredd och med steg och cirkelrund spindel av huggen sten. Spindelns diameter är ungefär 22 cm. Denna trappa, som lett upp till vin­ den och nu till ruinens tak, får ljus från en förut omta­ lad liten ljusöppning på norra fasaden. En annan liten ljusöppning mynnar nästan nere vid trappstegen, där den raka trappan börjar svänga. Väggarna i den raka trappan är av tuktad sten. I södra väggen synes 148 cm från den nedre ingången till trappan en vertikal skarv, den förut nämnda skarven i norra väggen i N2 efter mellankyrkans nordvästra hörnpilaster. På motsatta väggen finnes även en rivningsskarv på ca 185 cm:s avstånd från trappans nedre öppning. Fram till dessa skarvar täckes trappan av ett svagt spetsbågigt tunn­ valv med vederlag i norr och söder och med horisontell hjässlinje . Tunnvalvet är avrivet åt väster.'I norra väg­ gen synes omedelbart väster om rivningsskarven inre delen av den förut omtalade igensatta dörröppningen under tredje korsgångsbågen från väster på nordfasa­ den. Ungefär mitt emot i sydmuren syns inre sidan av den förut omtalade fyrpassformade ljusöppningen i norra muren i N2. Väster om det nyss nämnda tunn­ valvet över trappan följer ytterligare ett sådant, 95 cm högre beläget och med mot väster stigande hjässlinje. Detta tunnvalv slutar drygt 50 cm öster om en stor uppbruten öppning i norra muren i N2, mot norra si­ doskeppet, avgränsad med ett i sen tid inlagt järnrör. Översta delen av den raka trappan täckes av ett rund­ bågigt tunnvalv med vederlag i norr och söder och med stigande ltjässlinje. Tunnvalvet, vars östra ände ligger 145 cm högre än västra änden på det mellersta tunnval­ vet, slutar med enjämn gräns åt väster, där spiraltrap­ pan vidtager. I det mycket slarvigt utförda murpartiet mellan det mellersta och det översta tunnvalvet är en bjälke inlagd. I östra delen av S2 leder en rektangulär öppning (fig 25) - i allt väsentligt byggd på samma sätt som motsva­ rande öppning i N2, dock med tröskeln något högre belägen - till ett litet utrymme med kvadratisk plan och byggt som motsvarande utrymme på norra sidan (fig 109). På öppningens omfattning finns talrika stora och djupa brandspår. Av trappan, byggd med steg av huggen sten med rätvinklig profil, finns endast tre hela steg kvar och spår av ytterligare ett nederst. Väggarna i trappan och rummet innanför är av tuktad sten, och avtäckningen utgörs av ett tunnvalv av flis med veder­ lag i norr och söder. I södra muren finns ungefär 205 cm från det lilla förrummets sydöstra hörn en mycket ojämn rivningsskarv. I norra muren finns en rakare skarv, motsvarande skarven i S2 efter mellankyrkans bortbrutna sydvästra hörnpilaster. Motsvarande riv­ ningsskarv finns även i tunnvalvet. Trappan är 83 cm bred. Väster om skarvarna vidgar sig rummet till en bredd av 100-110 cm. I södra väggen finns en tidigare nämnd cirkelrund ljusöppning. I rummets västra mur finns något som närmast kan karakteriseras som bott­ nen och sidorna till en skåpnisch, byggd av vanlig mursten; avtäckningen uppåt har tydligen aldrig kom­ mit till utförande. Skåpnischens djup är 52 cm och dess bredd 65 cm. Det lilla fönstrets diameter är 32 cm. Spår av puts Tidigare har nämnts, att kyrkan ursprungligen utvän­ digt stått oputsad och med brett utstrukna fogar. Även partier av väl huggen sten, såsom sockel, hörn- och väggpilastrar, portaler, fönsteromfattningar och mas­ verk har varit oputsade. Emellertid finns det såväl utvändigt som invändigt talrika spår av en beigefärgad puts, som visar att såväl exteriören - i ett senare skede - som interiören varit putsade. För exteriörens vidkommande är putsspåren ganska sparsamma, dock med undantag av västra ga­ velns röste , som till stora delar är täckt med puts, vilken möjligen är något gråare än putsen på fasadens nedre delar. Tidigare har nämnts, att det på nordfasa­ den - förutom på många andra håll - finns puts i rännan för södra korsgångens takfall. På koret finns putsrester i fönstrens yttre smygar. Huruvida putsen utvändigt täckt arkitekturdetaljer av nyss exemplifierat slag, är nu knappast möjligt att avgöra. På gavelröste­ nas insidor finns ingen puts . Som nyss antytts har även interiören varit försedd med puts av beigeaktig färg. Sålunda finns ganska om­ fattande putspartier såväl på långhusets som korets murar. Putsen går flerstädes in i fönstersmygarna, och i;pår finns även på sina håll på fönstrens bågar och solbänkar. I portalen i SI går putsen in i smygen. Det kan förtjäna påpekas, att putsspår även finns på vägg­ partierna mellan skarvarna efter bortbrutna väggpi­ lastrar i N3 och N4 samt S3 och S4; putsen går in i 81 brandskador, för vilka nedan skall ges en samlad redo­ görelse. På en del ställen, nämligen på väggpilastern i A3 i koret, på långhusets östra mur och på norra muren i N5, vill det synas som om putsen varit täckt med en gräddgul kalkfärg. På väggpilastrarna finns putsspår fram t o m A5 och D5 (från väster räknat); däremot har inga putsspår antecknats på hörn- och väggpilastrar inom långhusets två östligaste traveer liksom ej heller i koret. Flerstä­ des kan konstateras, att putsen går in i pilastrarnas brandskador och att man i varje fall på ett ställe lagat en särskilt svår brandskada med puts, nämligen på väggpilastern A4. Väggpilastrarnas baser torde ha stått oputsade, men de är ofta så svårt skadade att det är svårt att dra säkra slutsatser. Kapitälen med sina fina profiler och i en del fall fint utbildade växtornament har säkerligen stått oputsade. På samtliga arkadpelare finns mer eller mindre om­ fattande putsspår, dock med undantag av pelarna B5, C5 och C6. Avsaknaden av puts på dessa pelare torde dock bero på att de varit mer utsatta för väder och vind. På pelaren B4 finns både på östra och västra sidan betydande partier av beigefärgad puts med kva­ derindelning av vita fogar och stänk av mörkgrå färg. Arkadpelarnas baser och kapitäl torde ha stått oputsa­ de. Det skall dock framhållas att baserna nu till stor del icke är åtkomliga för studium, då de täcks av anord­ ningar för ruinspelen. På arkadbågarna och gördelbågarna finns putsspår, men obetydliga. Detsamma gäller i regel också valven, vilka emellertid redan på grund av sitt byggnadssätt med visshet kan påstås ha varit putsade. Rätt betydan­ de putsspår finns också på sina håll såsom på valvet i Nl i svicklarna mot väster och på nordöstra kappan, i M 1 i svicklarna mot väster och även i övrigt samt i S 1 i svicklarna mot väster. Det får anses vara säkert att interiören i varje fall i och med rakslutna kyrkan varit helt putsad, troligen dock med undantag för pilaster-, pelarbaser och kapitäl och möjligen också sköldbågama. I mellankyrkan tor­ de man dock från början ha planerat ett annat tillväga­ gångssätt, nämligen med blott de släta väggytorna och valven putsade, men med de fint huggna arkitekturde­ taljerna oputsade, främst då vägg- och hörnpilastrar och de ursprungligen avsedda arkadpelarna. Systemet måste frångås sedan mellankyrkan svårt skadats ge­ nom eld. Brandskador På kyrkans murar både utvändigt och invändigt finns brandskador, som visar sig i urskålningar och sprickor i Byggnadsbeskrivning stenarna och bortfallna partier. Då dessa skador är av betydelse för kyrkans byggnadshistoria, skall här en samlad redogörelse för dem lämnas. Utvändigt finns brandskador i stor omfattning på nordfasaden. Särskilt svårt skadad är norra portalen. Därjämte finns kraftiga brandskador på utsidan av nor­ ra sidoskeppets östra mur inemot nordöstra hörnet och upp till en höjd av ca 6 m. Det bör understrykas att insidorna av gavelröstena icke har några brandskador. Inuti kyrkan har brandspår kunnat påvisas endast på de delar av långhusets norra och södra murar som härrör från mellankyrkan, nämligen från de två skar­ varna i N2 och S2 efter bortbrutna hörnpilastrar och därifrån åt öster till och med N4 och S4. Inom de delar av kyrkan som tillkommit senare, nämligen långhusets förlängning åt väster från de nyssnämda skarvarna samt de två östligaste traveerna och koret finns där­ emot inga brandspår. Inom de från mellankyrkan här­ rörande partierna finns brandskador såväl på yttermu­ rarna som på väggpilastrarna och portalomfattningar­ na, liksom också på de murpartier som ligger mellan skarvarna efter bortbrutna väggpilastrar i N3, N4, S3 och S4. Särskilt svårt skadade är omfattningarna till trappingångarna i N2 och S2 samt norra portalens smyg. Väggpilastrarna A3 och A4 samt D3 och D4 är svårt skadade ända nedifrån och högt upp, dock med skadorna koncentrerade och mest utpräglade inom den nedre hälften. Kapitälen synes dock märkligt nog vara oskadade (fig 82 och 83). De två sprången på västra sidan av pilastern A5 har betydande brandskador, men däremot ej pilastern i övrigt. På motsvarande pilaster i söder, D5, finns inga brandskador. På arkadpelarna, valvbågarna och valven finns inga brandskador. Byggnad norr om NS och N6 Utanför N5 och N6 har legat en byggnad i två våning­ ar, vars södra mur till största delen utgör nordmur i N5 och N6. På mursidan in mot kyrkan finns inga klara murskarvar, varav den slutsatsen måste dragas, att byggnaden tillkommit på samma gång som nordmuren i N5 och N6, dvs samtidigt med korutsprånget och långhusets två östligaste traveeer. Åt väster har byggnaden sträckt sig fram till mellan­ kyrkans nordöstra långhushörn (pi 11:2; fig llO), där hörnpilasterns östra sida blivit dold av byggnadens murverk. Västra murens läge har konstaterats genom grävningar (pi VI:3 och fig 111). I byggnadens västmur har nära kyrkans norra mur funnits en öppning, vars övre delar är försvunna och en rak trappa med tre steg, 82 S Nicolaus Fig 110. Norra långhusmuren med rester av vidbyggt stenhus. Till höger mellankyrkans nordöstra hömpilaster och den östligaste bågen i korsgången. Foto R Hejdström 1973. The N wall af the church 1vith remains afan attached stane building. Ta the right is the NE carner pilaster afthe "middle church" and the easternmast arch af the crassing. ledande från marknivån till det något under denna be­ lägna golvet i byggnadens bottenvåning. Sidomurarna i trappan är av väl huggen sten. Hur långt åt norr byggnadens västra mur sträckt sig och var dess norra mur gått är icke bekant. Under det gotiska fönstret i N6 finns på murens utsida en ojämn murskarv. Väster om denna är muren betydligt tjockare än öster därom - omkring 35 cm . Några spår av en åt norr utgående mur angivande läget för byggnadens östra mur finns icke. Genom grävning­ ar har konstaterats, att det ej heller i anslutning till kyrkans nordmur finns några rester av grunden till en sådan mur. Var byggnadens östra mur varit belägen har därför inte kunnat bestämmas. I byggnadens bottenvåning finns i södra muren dels en djup nisch, dels en dörröppning, bägge rundbågiga (pi II:2; fig 112). Nischen, vars bakvägg ligger i för­ band med smygsidorna, är byggd av tuktad sten. Dörr­ öppningen är till sina nedre delar dold under marken, men dess utsträckning nedåt har konstaterats genom grävning. Dess båge är liksom sidorna byggd av hugg­ na stenar, som synes vara sekundärt använda. Öpp­ ningen har blivit igenmurad redan under medeltiden. I byggnadens bottenvåning har på södra sidan fun­ nits ett i väst-östlig riktning löpande tunnvalv , av vars anfang på södra sidan betydande rester finns bevarade i kyrkans norra mur (fig 110). Valvet har varit uppfört av kalkstenstlis och synes ha haft ganska liten spännvidd; rummet vid byggnadens södra sida och innanför västra murens trappa torde närmast ha haft karaktären av korridor. Byggnadens övre våning har varit täckt med ett kryssvalv av kalkstensflis och med stigande hjässlinjer. Sköldfältet på södra sidan, vars begränsning uppåt är väl bevarad på västra sidan , där också rester av valvet finns i behåll, syns ha varit rundbågigt. ------ 83 Fig 111 . Trappa i västra muren i den i N5 och N6 ingående byggnaden vid ruinens norra sida . Foto taget från norr. Foto RAGU 1974. Staircase in the W wall in the bui/ding in N5 and N6 on the N side of the ruin. Photograph taken from N. Fig 11 2. Öppningen mellan bottenvåningen i den i N5 och N6 ingående byggnaden samt långhuset. Foto RAGU 1974. Opening between the ground floor of the church and the building included in N5 and N6. Sekti on Fig 113. Murtrappa i byggnaden utanför N5 och N6, plan och sektion. Skala I: 100. Efter uppmätning av J Söderberg. ~ffifo111· r1 11111111111 Wall staircase outside N5 and N6 , plan and section. [ ( ~----t PI an 84 Fig 114. Portal i N6 till trapprum i norra muren. Foto R Hejdström 1973. Doorway in N6 /eading to the staircase in rhe N 1va/J. Fig 115. Palmett pä västra sidan av den lilla portalen i N6. Foto R Hejdström 1974. Palmette on the W side of rhe small doonvay in N6. 85 Fig 116. Västra sidan av öppningen i norra sidoskeppsmuren i N5. Foto R Hejdström 1974. W side of the opening in the wall ofthe north aisle in NS. Inom sköldfältets västra del finns en dörröppning till en i muren innanför löpande trappa. Öppningen har rak smyg, rund båge och omfattning av huggen sten. Öpp­ ningens läge i förhållande till bottenvåningens tunnvalv är sådant att det måste förutsättas ha funnits en på valvet lagd trappa innanför öppningen och ledande till ovanvåningens golvplan. I sköldfältets östra del finns tämligen oregelbundna nischartade hål i murverket. Det övre hålet har mot väster en sned smyg, i vilken tegel ingår. I bakväggen, Byggnadsbeskrivning som varit putsad, finns ett närmast kvadratiskt hål, likaledes med putsad bakvägg. I muren mellan vidbyggnaden och N5-N6 går en rak murtrappa med stigning från öster mot väster (fig 113). Den förut nämnda igenmurade dörröppningen i vid­ byggnadens bottenvåning har lett till ett rektangulärt förrum, från vilket man åt söder genom en rikt utbildad portal (fig 114) kommer ut i koret och åt väster når trappan. I nordväggen syns den huggna omfattningen till öppningen i vidbyggnaden och dess igensättning 86 S Nicolaus med sämre murverk. Östväggen består av tuktad sten och fint huggna block, ingående i omfattningen kring portalen mot koret. Taket består inom rummets östra del av ett flackt tunnvalv med vederlag i öster och väster och inom västra delen av en kalkstenshäll. På östra väggen och valvet finns putsrester av beigefärgad puts som på så många andra ställen i kyrkans inre och med målning i gräddvitt. Putsen viker om hörn och går in på murverket i igenmurningen i öppningen mot vid­ byggnaden. Detta visar, att denna öppning murats igen redan på ett relativt tidigt stadium. Portalen in till kyrkan i N6 har in mot denna en spetsbågig omfattning med rik profil (fig 114 och 115) och är utförd av väl huggen sten. De två vulsterna i profilen löper nedtill samman i ett trefliktigt blad. Portalomfattningen ligger i gott förband med omgivan­ de murverk . Ovanför omfattningsbågen ligger ett antal stenar ordnade som till en triangelbåge , och i murver­ ket snett ovanför åt öster ligger ingående i murverket en sten med portalomfattningens profil, tydligen ett verkstycke som kasserats och fått ingå i murverket. Öppningen till den raka trappan i muren har omfatt­ ning av huggna stående block, vilande på det nedersta trappsteget. På södra sidan finns 87 cm över det neder­ sta trappsteget ett i en fog inlagt järn , synligt på östra sidan. I skiftet ovanför finns i nordöstra hörnet en rektangulär huggen urtagning, 8 cm hög och 2,5 cm bred . Öppningen till trappan avgränsas uppåt av en stenbalk, vilken åt väster visar en välgjord avsnedd­ ning. Fig 117. Utsidan av norra sido­ skeppets östra mur med ett urbilat sp~r för ett valv. Kraftiga brandspår, särskilt på hörnet till höger. Foto R Hejdström 1974. The outside ofthe E wal/ ofth e N aisle with a groove f or a vault. Distinct traces offlre, especially on the corner to the right . Trappan är byggd av huggna stenar med rätvinklig profil och innehåller 13 steg, varefter följer ett vilplan. Taket i trappan har formen av en omvänd trappa . I norra väggen i utrymmet kring vilplanet finns den rundbågiga dörröppning , som lett till vidbyggnadens övre våning, och i västra väggen en tre steg upphöjd rektangulär öppning, med omfattning av huggen sten. I södra väggen finns in mot N5 ett stort hål , vars be­ gränsning mot väster delvis utgörs av omfattningsste­ nar till den senast nämnda trappdörren (fig 116). Om detta hål tillkommit genom ett ras eller medvetet åstadkommits för att fylla någon funktion , kan nu icke avgöras. Taket över vilplanet utgöres av ett tunnvalv med vederlag i öster och väster. Efter dörröppningen i vilplansrummets västra sida följer en rak trappa, vilken efter nio steg övergår i en spiraltrappa med rak spindel. Denna trappa , vars norra hälft är försvunnen, har sträckt sig ända upp till takfo­ ten och har sålunda lett till långhusets vind . Trappans läge i murverket är sådant att den till sin norra hälft måste ha gått i ett från norra långhusmuren pilasterar­ tat utskjutande nu försvunnet murparti. Att så också varit fallet antydes av den av J W Gerss utförda planen från 1807. Det finns intet som talar emot att hela trappsystemet i muren mellan vidbyggnaden och N5 samt N6 tillkommit i ett sammanhang. I hörnet mellan koret och långhuset har på norra sidan funnits en byggnad med välvd bottenvåning, vil­ ken genom en trappförsedd öppning i korets norra mur stått i förbindelse med detta (fig 66). Längst in i hörnet 87 Byggnadsbeskri vning Kv. K ASTALEN DOMINIKANER­ KLOSTRET S:T NIKOLAI RUIN ,. ..10 Fig 118. Schematisk plan av klostret. Skala I: 1000. Efter sammanställning av W Falck och J Söderberg. Schematic plan ojthe monastery. finns västra delen av en kraftig sköldbåge, som legat utefter korets norra mur (pi II:2). I norra sidoskeppets östra mur finns en sekundärt anbragt ränna för valvets kappa på västra sidan (fig 117). Rännan är rundbågig . Om denna byggnads gestaltning kan i övrigt intet sä­ gas . På grund av byggnadens läge och dess direkta förbindelse med koret i omedelbar anslutning till högal­ taret kan antagas, att byggnaden använts för förvaring av nattvardsvin och andra utensilier för altartjänsten. Klosteranläggningen I denna framställning skall klosteranläggningen närma­ re behandlas endast i den mån som spår eller delar av densamma finns bevarade i ruinen av klosterkyrkan. För en uttömmande skildring skulle krävas omfattande och kostnadskrävande utgrävningar, vilka ännu icke kunnat verkställas . Vid tillfälliga gatugrävningar har emellertid under årens lopp grundlämningar anträffats Fig 119. Grundmur vid ruinens norra sida, belägen omedel­ bart väster om korsgångens västligaste båge. Överst syns ruinens sockel. Grunden som är avbruten åt norr (nedåt på bilden) , har tjänat som underlag för korsgångens begräns­ ningsmur åt väster. Foto RAGU 1974. Foundation at the N side oj the ruin , immediately W oj the westernmost c/oister arch. At the rop can be seen the plinth oj the ruin. The foundation , which is interrupted in the north (bottom in the picture), has served as a base jor the boundary wal/ ojthe c/oister to the west. och iakttagelser kunnat göras , som ger en ganska klar bild av anläggningens gestaltning i stort. Antikvarien W Falck vid riksantikvarieämbetets gotlandsunder­ sökningar (RAGU) har sammanställt de vid olika till­ fällen gjorda rönen på en plan och på grundval därav gjort en principrekonstrukton av anläggningen (fig 118). Denna har uppenbarligen varit utformad på van­ ligt sätt med en klostergård , som på alla sidor varit omgiven av välvda korsgångar och utanför dessa bygg­ nadslängor i väster, norr och öster. Gårdens och klos­ tergångens utsträckning i östvästlig riktning är fullt sä­ ker. Att den åt öster sträckt sig fram till västra muren i byggnaden utanför N5 och N6 , är klart; dess utsträck­ ning åt väster framgår dels av de bågformiga urhugg­ ningama för klostergångens valv i ruinens norra fasad dels av nyligen vid en mindre grävning anträffade grundrester av klostergångens västra mur (pi VI:3 ; fig 119). Byggnadshistoria C G Brunius20 är den förste som i tryck mer ingående behandlat S Nicolaus. Hans skildring bygger på grund­ liga undersökningar och skarpsynta iakttagelser. Den äldsta anläggningen anser han ha omfattat 5 traveer från väster räknat; koret och de två östligaste traveema har tillfogats senare efter rivning av den äldre anlägg­ ningens östligaste trave . Han har observerat den bris­ tande överensstämmelsen mellan arkadpelarna och väggpilastrarna men har felaktigt tolkat spåren efter bortbrutna väggpilastrar som märken efter ett lekto­ rium. Den äldre anläggningen kan ej ha byggts före 1220 men bör ha funnits 1245, då bröderna mottog ett brev från påven. Koret och de två östligaste traveema dateras liksom de gotiska fönstren inom kyrkans västra del till 1400-talets slut. Han har observerat, att västra gavelröstet är något indraget innanför gavelns nedre delar, liksom den tydliga motsättningen mellan dessa och röstet i stilistiskt hänseende. Han uppger, att liibeckarna brände klostret 1509 och finner det troligt, att valven och västra gavelröstet tillkommit därefter. G Lindström21 uppger emellertid, att härjningen 1509 ald­ rig ägt rum. Hans Hildebrand, vilken lika litet som Brunius kän­ de till de senare framgrävda grunderna efter försvunna byggnadsrester, skildrar i "Wisby och dess minnes­ märken"22 kyrkans byggnadshistoria på följande sätt: I. En kyrka från 1100-talet med basilikalt tvärsnitt och bipelare, omfattande det nuvarande långhuset fram till mellankyrkans nordöstra och sydöstra långhushöm; därtill antages ha hört ett smalt absidkor. - 2. Om­ byggnad på 1220-talet, sedan dominikanerna övertagit kyrkan, innebärande höjning av långmurarna, om­ byggnad av arkadpelarna och införande av spetsbågen. - 3. Vidgning av kyrkan åt öster till nuvarande längd och uppförande av de nedre delarna av korutsprånget; in emot mitten av 1200-talet. - 4. Höjning av korut­ språnget omkring år 1400. Hildebrand uppger, att grunder till bipelare påträffats vid grävningar. Detta torde dock bero på något misstag. Den enda grund av detta slag, som vid senare grävningar påträffats, är den tidigare (s 28) nämnda mellan N4 och M4 belägna. De rundbågiga fönstren liksom portalerna daterar han till 1220-talet. Anledningen till att han uppdelar korut­ språngets tillkomst i två skeden är de förut omtalade, lägre sittande kapitälartade bildningarna på korut­ språngets hömpilastarar. Ej heller Johnny Roosval kände till grunderna till försvunna byggnadsdelar, då han skrev sitt berömda arbete "Die Kirchen Gotlands " 23 • I sina senare arbe­ ten har han emellertid utnyttjat resultaten av Ekhoffs grävningar. I likhet med Hildebrand anser han, att den äldsta kyrkan varit planerad som en basilika med bipe­ lare och bundet valvsystem. Han har emellertid obser­ verat, att spår efter bortbrutna väggpilastrar saknas inom kyrkans två västra traveer och drar härav liksom troligen också av förekomsten av de lodräta skarvarna i N2 och S2 slutsatsen, att kyrkan från början varit kor­ tare och blott omfattat 2! traveer. Då det icke finns några spår av fönster i långmurarna under nuvarande fönsterbänkshöjd, bör man redan under byggets gång ha övergivit det basilikala systemet och" beslutat ge kyrkan formen av en hallkyrka. Den äldsta kyrkan dateras genom portalernas nära släktskap med Maria­ kyrkans brudportal till omkring 1250, under det att följande period, som omfattat utbyggnaden åt väster och välvningen, på grund av valvens konstruktion da­ teras till omkring 1260. De gotiska fönstren inom kyr­ kans västra del kan icke vara äldre än 1300-talet ­ alltså sekundärt upptagna. Den sista byggnadsperio­ den, omfattande de två östligaste traveema och kor­ utsprånget, dateras i anslutning till S Karins korut­ språng till omkring 1400. Roosval har senare behandlat S Nicolaus i "Den gotländske ciceronen"24. Resultaten av Ekhoffs gräv­ ningar var då bekanta, varför den äldsta anläggningen rekonstrueras med smalare absidkor, långhus om 2! trave och tom i väster. Denna anläggning anser Roosval nu härröra från början av 1200-talet. Nästa period - utbyggnaden åt väster och välvningen - inföll sedan dominikanerna övertagit kyrkan. Av sköldbå­ gamas former och valvens konstruktion drar Roosval slutsatsen, att välvningen utförts från väster mot öster. I övrigt skildras byggnadshistorien som i " Kirchen". Roosval kommer också in något på S Nicolaus i "Boken om Gotland" .25 Han hävdar där, att den byggmästare som lett uppförandet av Mariakyrkans år 1225 fullbordade kor också ledde Nicolaus-bygget, vars långmurar stod färdiga, då dominikanerna år 1227 övertog anläggningen. Roosval ger honom anonym­ namnet Maria-Nicolai-mästaren och anser Botvid från Eskelhem ha varit hans gesäll. Den västra av sydporta­ lerna och rosettfönstret anses ursprungligen ha haft sin plats på den äldsta anläggningens västfasad. För kyr­ kans vidare utvecklig ger framställningen intet nytt. 89 Erik Lundberg26 hävdar, att S Nicolaus från början planerades med ett långhus om 2! trave, med tom i väster, till sin östra del vilande på pelare som i S Lars, och med tvärskepp i öster med absidial avslutning av mittskeppet. Anläggningen avsågs att få en basilikal uppbyggnad och bundet valvsystem. Kyrkans arkitek­ tur synes giva vid handen att bygget utförts i anslutning till ombyggnaden av Mariakyrkans kor. Av Lundbergs framställning synes framgå, att enligt hans mening kyr­ kan i denna utformning planlagts och påbörjats för dominikanerna, som ju anses ha kommit till Visby år 1227. Detta betraktelsesätt faller emellertid redan på det faktum att kyrkan planlagts med tom. Första bygg­ nadsperioden daterar Lundberg till omkring 1240. Arbetet säges ha avbrutits, då murarna uppförts till i jämnhöjd med de planerade fönsterbottnarna. Tornet och de påbörjade delarna av västgaveln slopades och kyrkan förlängdes 1! trave åt väster. Den basilikala uppbyggnaden frångicks, och genom höjning av sido­ murarna förvandlades kyrkan till hallkyrka. Samtidigt slopades det bundna valvsystemet - ett valv i mitt­ skeppet kom sålunda att motsvaras av ett i sidoskep­ pen - och i yttermurarna infördes parvis sammanställ­ da, höga och smala rundbågiga fönster. Sammansatta pelare, utformade i anslutning till väggpilastrarna ersat­ tes med enkla kvadratiska pelare, såsom bl a i S Lars. Pelarna daterar Lundberg till omkring 1260 och valven "förslagsvis" till 1270-talet. För västra gavelröstets utformning pekar Lundberg på paralleller på fastlandet i Söderköping, Skänninge och Åtvids bergslagskyrka. Bygget drog långt ut på tiden, och innan kyrkan stod färdig, hade gotiken med kraft kunnat göra sig gällan­ de, vilket tog sig uttryck i de stora gotiska fönstren inom kyrkans västra del. Detta anses vara första gång­ en som renodlat gotiska former gör sig gällande i Vis­ by. -·-östra delen av kyrkan är en tillbyggnad från 1300-talets slut. Hans Thiimmler27 har gjort S Nicolaus till föremål för en utförlig studie. Han utgår liksom övriga forskare från grundmarkeringama och anser sålunda, att kyrkan från början omfattat 2! trave med delvis på pelare vilande tom i väster och att i öster till mittskeppet slutit sig ett kvadratiskt kor med absid, vilket han i likhet med Lundberg anser ha flankerats av två rätvinkliga utrymmen i sidoskeppens förlängning. Av yttermurar­ na härrör de delar, som ligger mellan grundrestema från denna anläggning. Från denna härrör också väggpilastrarna till nuvarande höjd. Han pekar på spå­ ren efter bortbrutna väggpilastrar och hävdar, att ore­ gelbundenheter i murverket visar att de nuvarande rundbågiga fönstren är sekundära. De till de kvarstå­ ende väggpilastrarna hörande valvpelarna bör ha av- Byggnadshistoria setts att få en till dem anpassad form, dvs med rätvink­ liga språng och en halvkolonn på var sida. Mellan pelarna avsåg man att resa kolonner. Kyrkan skulle ha varit planerad som en hallkyrka med stödväxling av det slag som är karakteristiskt för det tidiga hallkyrkobyg­ gandet i Westfalen. Thiimmler visar i en synnerligen vacker perspektivisk rekonstruktion, hur enligt hans mening kyrkan varit avsedd att gestaltas. Som exempel på paralleller i Westfalen nämner han S Ludgeri och S Servatii i Miinster. Lundberg har även rekonstruerat planen på detta sätt men har enligt Thiimmler felaktigt givit kyrkan ett basilikalt tvärsnitt. Som exempel på ett i långhusets halvt indraget tom pekar Thiimmler på Mariakyrkan i Lippstadt. Koret och de två östligaste traveema bör på grund av den stora likheten med koret i S Karin i Visby, invigt 1391, ha byggts omkring år 1400. Dominikanerklostret i Visby grundades 1227, och intet talar emot att uppförandet av kyrkan påbörjades kort därefter i anslutning till Mariakyrkans utbyggnad åt öster. Vid utbyggnaden av S Nicolaus åt väster övergavs systemet med stödväxling, men man räknade fortfarande med pelare, formade i anslutning till vägg­ pilastrarna. Även användandet av rundbågiga fönster tyder på att utbyggnaden åt väster följt inom en kort tidrymd. Att man vid välvningen under 1200-talets tredje fjärdedel övergick till kvadratiska pelare anser Thiimmler i likhet med Lundberg bero på influenser från S Lars, vars korvalv Thiimmler sätter i förbindelse med de två kupolartade valven i mittskeppet i domen i Osnabriick, vilka knappast kan vara äldre än 1230-ta­ let. Även Gunnar Svahnström har behandlat S Nicolaus ganska utförligt. 28 Liksom övriga författare utgår han från Ekhoffs markeringar i marken. Ej heller han har sålunda observerat, att det funnits ett stadium mellan absidkorets och det nuvarandes: det rakslutna korets. I fråga om den äldsta kyrkans omfattning följer han Lundberg och Thiimmler och anser sålunda att den omfattat ett långhus om 2! trave med tom i väster, halvt inbyggt i långhuset, och i öster ett tvärskeppslik­ nande parti med absid i mittskeppets förlängning. Han pekar på nära överensstämmelse med den äldsta Mariakyrkan och S Clemens andra period. Han refere­ rar tidigare forskares uppfattningar om valvsystemet med bundet system och stödväxling och om uppbygg­ naden, alltså enligt någon ett basilikalt tvärsnitt enligt en annan hallkyrkans sektion. Denna kyrkas bygg­ nadstid bör ha sammanfallit med tillkomsten av Maria­ kyrkans nya tvärskepp och kor, dvs 1200-talets andra fjärdedel. Redan omkring mitten av 1200-talet påbörjades en 90 S Nicolaus ombyggnad, innebärande att kyrkan förlängdes ca 15 m åt väster. Härvid övergav man det bundna valvsyste­ met. Innan välvningen påbörjades, övergav man den sammansatta pelarform, som väggpilastrarna skulle ha krävt, för kvadratiska pelare. Vidare infördes de nuva­ rande höga och smala, rundbågiga fönstren, samman­ förda två och två. Under 1300-talets slut eller omkring år 1400 ersattes det gamla tvärskeppsartade östpartiet med en ny av­ slutning åt detta håll, omfattande de två östligaste tra­ veema och korutbygget. Svahnström erinrar om att provinsen Dacia inom dominikanerorden inrättades 1228: till Visby torde dominikanerna ha kommit redan före 1230. Svahn­ ström anser - i motsats till Lundberg och Thiimmler ­ att den äldsta anläggningen stått under byggnad, då dominikanerna övertog den. Skälet härtill är, att den äldsta kyrkan hade en för dominikanernas byggnads­ vanor helt avvikande gestaltning; särskilt förekomsten av ett tom är i sammanhanget upplysande. Kyrkan torde ha grundlagts som faktorikyrka och först i andra hand kommit i dominikanernas ägo. Den vid mitten av 1200-talet påbörjade utbyggnaden åt väster, varigenom ett större och för predikan lämpligare kyrkorum skapa­ des, anser Svahnström utan minsta tvivel ha utförts på dominikanernas uppdrag. Absidkyrkan (fig 120) Författaren till denna redogörelse delar tidigare forska­ res mening, att grunderna till absidkoret härrör från den äldsta anläggningen på platsen. Det finns emeller­ tid förhållanden som tyder på att detta kor icke haft något direkt samband med det långhus, som här kallas mellankyrkan. Anledningarna härtill är två. Dels har tidigare påvisats (s 20), att i de grunder som västerut i norr och söder ansluter till absidkyrkans grund finns skarvar. Det finns sålunda icke något direkt samba,nd mellan dessa grunder och tillstötande grunder tillhö­ rande mellankyrkan. Dels ligger de ifrågavarande grunderna avsevärt för långt åt väster för att ha kunnat utgöra grunder för sidoskeppens östra murar i mellan­ kyrkan. Såsom av planen pi VI:3 framgår ligger dessa så långt åt öster att till dem anpassade grunder till östmurar för sidoskeppen med sin östra begränsnings­ linje skulle ha kommit avsevärt öster om de befintliga grunderna. Av dessa förhållanden framgår, att man knappast kan ha avsett att låta absidkyrkans kor utgöra kor i mellankyrkan men att detta kor - kanske i för­ bindelse med ett långhus i trä - fungerat som gudstjänstrum under uppförandet av mellankyrkans långhus. Hur det långhus av sten som bör ha planerats i anslutning till absidkoret, varit avsett att gestaltas, därom har grävningarna icke givit någon upplysning och därom vet vi intet. Vid en mer ingående analys av absidkyrkan och därmed också av dess konsthistoriska ställning och datering är det nödvändigt att utgå från de av Ekhoff gjorda markeringarna. Det kan konstateras, att koret haft kvadratisk plan med kolonner i hörnen, att tribun­ bågen varit något smalare än koret, att absiden omfat­ tar något mer än en halvcirkel och att triumfbågen varit något smalare än halva korbredden. Det kan vidare förtjäna påpekas, att norra kormuren varit tjockare än den södra och att någon sydportal icke synes ha fun­ nits. Den rätvinkliga delen av absidkoret har haft större utsträckning i nordsydlig riktning än i östvästlig både i S Clemens 1och2 och i den äldsta S Per. Kvadratiska kor finns däremot i Drotten och S Lars. I Drotten är triumfbågens bredd = halva korbredden och nära överensstämmelse finns sålunda i detta avseende med absidkyrkan i S Nicolaus. Analysen av grunderna till absidkyrkans kor visar, att detta i stora drag bör ha varit gestaltat som Drottens kor, men påtagliga likheter finns också med S Lars kor. På grundval av dessa likheter hävdas, att absidkyrkans kor planlagts och uppförts samtidigt med dessa kyrkors kor, dvs under 1200-talets andra fjärdedel. Tidigare har framhållits (s 28), att vissa delar av de i M4 befintliga grunderna burit ett lektorium, som bör ha varit yngre än absidkyrkans kor, men äldre än pela­ ren B5. Det måste, även om detta kan synas egendom­ ligt, ha fungerat tillsammans med absidkoret, uppställt i det långhus av trä, som måste antas ha kompletterat detta under byggnadstiden. Mellankyrkan (fig 121) Mellankyrkans utsträckning i plan är klart bestämd. Samtliga tidigare forskare med kännedom om grunder­ na i marken hävdar, att kyrkan i sidoskeppen omfattat 2! traveer och i mittskeppet tre och att man avsett att över den västligaste mittskeppstraveen resa ett tom, vars östmur skulle ha vilat på pelare som i S Lars, dvs på föregångarna till pelarna B3 och C3, vilkas grunder är något kraftigare än grunderna till övriga pelare. Att kyrkan åt väster varit avslutad på det allmänt antagna sättet får anses vara fastslaget. Det torde emellertid också få anses klart, att absidkoret icke kan ha ingått i planerna för mellankyrkan. Hur har man då tänkt sig att avsluta denna åt öster? Att ge ett bestämt svar på denna fråga är icke möj­ ligt. Mellankyrkans gestaltning och detaljformer visar 91 (/\ ,"-..,) \.____ _/ / / ' / ' l~'J/ ' -1~ I '-,"') (_.> I I I I I I I I L------ , r---------J L---------, I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I ~ r1 I I I I I I I I I I I I ,-I I L., \ 0 0 0 0 Fig 120. Plan av äldsta kyrkan, absidkyrkan, Nicolaus I. Fig 121. Plan av mellankyrkan, Nicolaus Il. Skala 1:300. Skala 1:300. Efter anvisningar av E Bohm ritad av J Söder­ Efter anvisningar av E Bohm ritad av J Söderberg. berg. Plan oj the "middle church"; St Nicholas Il. Plan ofthe oldest church, the apse church, St Nicholas I. 92 S Nicolaus lll 1 111 Il I I 1 111 I I 111 1 1111 Il Fasad mot SÖDER Fig 122. Rekonstruktion av mellankyrkans södra fasad. Skala 1:300. Efter ritning av E Bohrn och J Söderberg. Reconstruction ofthe Sfront ofthe "middle church". emellertid betydande överensstämmelser med dom­ kyrkans östra tvärskepp och kor, varför det är motive­ rat att antaga, att man avsett att förse mellankyrkan med ett rakslutet kor av mittskeppets bredd och kanske också med absider i sidoskeppens östra murar. Grun­ derna visar emellertid, att vare sig sidoskeppens öst­ murar eller det rakslutna koret kommit till utförande. Hur hög har nu denna kyrka varit? Här hävdas, att murarna haft i huvudsak samma höjd som de nuvaran­ de. Beviset härrör är, att mellankyrkans sydöstra hörnpilaster når upp till murkrönet liksom också pilas­ tern på östra sidan av den östra av sydsidans två porta­ ler. Att övriga pilastrar, som i detta sammanhang är aktuella, icke når upp till murkrönet, har olika anled­ ningar. Sålunda har de övre delarna av pilastern på västra sidan av nyssnämnda portal vid tillkomsten av de nuvarande fönstren antingen bortrivits eller icke kunnat utföras. De övre delarna av mellankyrkans nordöstra hörnpilaster har försvunnit vid byggandet av spiraltrappan i nordsidans vidbyggnad. Att de övre delarna av de pilastrar som flankerar nordportalen icke är bevarade, är svårare att förklara. Möjligen har de försvunnit i samband med någon omläggning av mur­ krönet. Det får anses vara säkert, att mellankyrkans långmu­ rar vid fullbordandet i stort sett hade samma höjd som de nuvarande. Om man emellertid från början avsett att ge kyrkan ett basilikalt tvärsnitt borde murarna ha varit avsevärt lägre; i annat fall hade kyrkan i varje fall efter gotländska förhållanden blivit orimligt hög. Några horisontella skarvar i långhusmurarna kan icke iaktta­ gas vare sig utvändigt eller invändigt, och därmed faller också det av flera tidigare forskare gjorda antagandet, att kyrkan från början varit avsedd att få basilikalt tvärsnitt. Hur långt man hunnit med tornet och västpartiet i övrigt, då dessa byggnadsdelar revs, finns det nu ingen­ ting som visar. Det finns emellertid skäl, som längre fram kommer att andragas, för antagandet att man hunnit lika långt med västpartiet som med långmurar­ na; med tornet kan man till äventyrs ha hunnit längre. Det finns gott underlag för vederhäftiga princip­ 93 Fasad mot VÄSTER Fig 123. Rekonstruktion av mellankyrkans västra fasad . Skala 1 :300. Efter ritning av E Bohm och J Söderberg. Reconstruction ofthe W front ofthe "middle church". rekonstruktioner av mellankyrkans fasader , den östra dock givetvis undantagen. Här har sydfasaden och västfasaden uppritats (fig 122 och 123). Långhusets hörn har markerats av till murkrönet nående pilastrar, av vilka den sydöstra ju ännu är helt bevarad. Sydportalen har flankerats av pilastrar, vilka nått upp till murkönet och av vilka den östra ännu är bevarad till full höjd. Genom att sydportalen - liksom ju också nordportalen - placerats inom östra hälften av sin trave , har fasaderna kunnat ges en symmetrisk indelning, som icke har någon motsvarighet i det inre. Sydfasadens mitt markeras av portalen och dess pi­ lastrar, och de bägge fasadpartierna på ömse sidor om detta mittparti är likformiga. Upptill har på rekonstruk­ tionen inlagts rundbågefriser i analogi med domkyrkan. Om sådana friser funnits , därom vet vi emellertid intet. Inga delar finns bevarade, och inga huggna stenar, som skulle kunna härröra från sådana friser har påträffats vid grävningar eller använts sekundärt i byggnaden. Anledningen till att inga sådana stenar anträffats kan vara, att man icke påbörjat huggningen av detta mate- Byggnadshistoria rial, då den nedan nämnda eldsvådan avbröt byggnads­ arbetena. Fönstren har gjorts rundbågiga; placeringen i sidled har bestämts av interiörens indelning i halvtraveer och deras höjd av invändigt till buds stående utrymme un­ der antagande av att sidoskeppens sköldfält varit rund­ bågiga och de invändiga väggpilastrarna lika höga som nu. Som synes av rekonstrutionen har fönstren haft en ganska jämn utbredning över fasaden. Vid rekonstruktionen av mellankyrkans västfasad med tornet har förutom de anträffade grundresterna det av tidigare forskare gjorda antagandet, att södra fasa­ dens västra portal och det däröver placerade rundfön­ stret ursprungligen suttit i tornets västfasad utgjort ut­ gångspunkten. Detta antagande har så starka skäl för sig att det bör betraktas som mer än ett antagande: som ett faktum. Fasadens bredd är ju densamma som det nuvarande långhusets. Tornets bredd har uppskattats i anslutning till grunderna. Att tornets hörn markerats av pilastrar, kan betraktas som säkert, liksom att portalen och ros­ fönstret varit placerade i mittlinjen. Att portalens flan­ kerande pilastrar liksom övriga portalpilastrar fortsatt högt upp på muren, kan likaledes betraktas som säkert. På rekonstruktionen slutar de vid en rundbågefris på samma höjd som långmurarnas rundbågefriser och gå­ ende runt tornet och även framförda över västgavelns sidopartier. Rundfönstret, vilket givetvis har suttit' mitt över portalen, har placerats så att det inåt vackert inskriver sig i mittskeppets sköldfält, vilket antages ha varit rundbågigt. I sidoskeppens västmurar har place­ rats var sitt fönster, anbragt ungefär mitt i sitt väggfält på insidan. Dessa fönster har givits samma storlek och form som sydfasadens. Även om mycket i dessa rekonstruktioner är anta­ ganden, är dock så pass mycket säkert att man kan våga påståendet att mellankyrkans arkitektur varit väl genomtänkt och av god hållning. Detsamma har upp­ enbarligen också gällt interiören. Med utgångspunkt från spåren efter bortbrutna väggpilastrar i N3, N4, S3 och S4 samt från förekoms­ ten av den kvadratiska grunden mellan N4 och M4 liksom från den bevarade basen till en kolonn har tidi­ gare forskare hävdat, att mellankyrkan från början va­ rit avsedd att välvas enligt ett bundet system med två ungefär kvadratiska valv i sidoskeppen motsvarade av ett stort ungefär kvadratiskt valv i mittskeppet. Att avsikten från början varit att välva kyrkan efter ett bundet system, torde vara ostridigt. Däremot torde tanken att kyrkan skulle ha planerats som en basilika, hävdad - dock med viss tvekan - av Roosval och Lundberg, icke ha fog för sig. Författaren till förelig­ 94 S Nicolaus Fig 124. Rekonstruktion av det ursprungligen avsedda välv­ ningssystemet (efter Thiimmler). Reconstruction ofthe vaulting system intended originally. gande volym finner, att all sannolikhet talar för att Thiimmler har rätt, då han gör gällande, att kyrkan från början planlagts som en hallkyrka med bundet system och stödväxling. Huvudpelarna bör ha varit formade i anslutning till väggpilastrarna och bipelama som ko­ lonner med baser som den bevarade kolonnbasen (fig 32): Ett rundbågigt fönster bör ha funnits i varje halv trave och i sidoskeppens öst- och västmurar. Portaler­ na i långmurarna är ännu bevarade. Att den västra av långhusets sydportaler och däröver insatt rosettfönster varit placerade i tornets västra fasad, får såsom ovan nämnts anses vara säkert. Om tomrummet liksom i flera Visbykyrkor - dom­ kyrkan, Drotten, S Clemens och S Olof - varit försett med trappor, som lett upp till ett i tornets nedre del inrymt emporium, kan icke med bestämdhet avgöras. Förekomsten av de bägge trapporna i långmurarna !Iled ingångar i N2 och S2, vilka trappor utan tvivel lett till mellankyrkans tom, synes kunna tyda härpå. Trappor­ na är emellertid så smala och i övrigt så anspråkslösa till sitt byggnadsssätt att det synes vara tveksamt om de kunnat leda till en så förnäm lokal som ett empo­ rium. Ett sådant torde i varje fall icke gärna ha kunnat omfatta mer än den västliga hälften av tornets planyta. Kanske är det rimligare att anta, att trapporna blott varit avsedda att leda till tornets övre delar. Det är frestande att i sådant fall leka med tanken, att de som i S Lars varit avsedda att utformas med galleriartade öppningar in mot kyrkorummet. Arkitekturhistorisk ställning Vilken ställning intar nu denna kyrka, mellankyrkan i dess ursprungligen planerade gestaltning, inom Visbys kyrkliga arkitektur och i konsthistorien. Det är tydligt, att S Maria kyrka spelat en avgörande roll vid utform­ ningen av mellankyrkan. Till att börja med kan pekas på att långhuset i bägge kyrkorna omfattade 2! trave, ett ovanligt drag som måste tyda på att ett samband förelegat. I Mariakyrkan sådan den tedde sig vid invig­ ningen 1225 återfinns också det bundna valvsystemet och stödväxling. Likheten är i detta avseende dock endast principiell; detaljutformningen är i S Nicolaus en helt annan. De bägge sydportalerna i S Nicolaus är i princip byggda på samma sätt som domkyrkans s k brudportal: rundbågiga perspektiviska kolonnportaler. Den växt­ ornamentik som återfinnes på dess tre portaler och därjämte på vissa av de inre väggpilastrarnas kapitäl i S Nicolaus och på pelar- och pilasterkapitäl i Mariakyr­ kans östra tvärskepp liksom också på den s k brudpor­ talen visar nära släktskap. Lundberg29 säger om de två sydportalerna i S Nicolaus, att de av alla visbyportaler är de som i kvalitet kommer brudportalen närmast, ehuru de förvisso icke uppnår samma prakt i dekora­ tionen. Dekoren på mellersta sydportalens västra kapi­ tälband (fig 61) och på väggpilastern D4 (fig 82) har inga direkta motsvarigheter i domkyrkan. Växtorna­ mentik av nära överensstämmande slag återfinns där­ emot på åttonde pelaren från väster i södra raden i Linköpings domkyrka (fig 125). Särskilt vad pilaster­ kapitälet beträffar är likheterna mycket påfallande bå­ de i fråga om komposition och detaljformer. Mellan dekoren på västra sydportalens östra kapitälband (fig 95 63) och dekoren på pelar- och pilasterkapitäl i Visby domkyrkas östra tvärskepp och kor finns så i detalj gående överensstämmelser att ett mästaresamband måste finnas. - Barn till brudportalen och syskon till sydportalerna i S Nicolaus - dock något mindre för­ sigkomna - är sydportalerna i Helge Ands och S Cle­ mens samt S Lars västportal. Knippepelama i Mariakyrkans östra tvärskepp är berömda för sin spänstiga skönhet. Väggpilastrarna i S Nicolaus visar, att man avsett att förse mellankyrkan med huvudpelare av samma slag, av den form som Thiimmlers rekonstruktion åskådliggör. 30 Av väggpi­ lastrarna att döma har även Drottens långhus varit försett med pelare av detta slag. Samma andas barn är också de pilastrar och den båge som skiljer koret från långhuset i S Clemens. Stort rundfönster i tornets västfasad har också fun ­ nits i S Clemens. Den originella anordningen av mel­ lankyrkans tom med östra hälften av tomkroppen ställd på pelare finns alltjämt i S Lars. Formspråket i denna kyrka är emellertid av annan och yngre karaktär än mellankyrkans . Iden med ett delvis på pelare ställt västtorn bör därför först ha lanserats i S Nicolai mel­ lankyrka , vilken på denna punkt får anses ha varit givande part. Mellankyrkans korta långhus kan ha givit impulsen till de korta långhusen, som ju i Visby och på Gotland i övrigt är talrikt förekommande. I Visby kan man peka på S Clemens och Drotten . I bägge dessa kyrkor är emellertid sidoskeppen lika breda som mittskeppet och bundet valvsystem har icke tillämpats . De utgör typo­ logiskt sett ett något senare skede i de korta långhusens utvecklingshistoria. Författaren till föreliggande beskrivning anser, så­ som tidigare framgått , i likhet med Thiimmler det vara mest troligt , att mellankyrkan planerats såsom en hall­ kyrka med bundet valvsystem. Någon kyrka som kun­ nat tjäna som förebild i detta avseende fanns icke i Visby eller på Gotland vid den aktuella tidpunkten. Först långt utanför ön finner man inspirationskällan , i Westfalen. Som möjliga förebilder pekar Thiimmler på S Ludgeri och S Servatii i Miinster, hallkyrkor som har respektive haft bundet valvsystem och stödväxling. Det torde vara ostridigt , att det är Mariakyrkans östra tvärskepp som utgjort den närmaste förebilden för S Nicolai mellankyrka. Detta skede i Mariakyrkans byggnadshistoria daterar Lundberg och med honom Svahnström31 till 1230-talet. Svahnström synes emel­ lertid nu (1976) vara benägen att förlägga sagda skede i domkyrkans byggnadshistoria till 1240-talet. Mellan­ kyrkan i dess först planerade skick bör ha stått under arbete samtidigt , eftersom samma stenhuggarmästare Byggnadshistoria Fig 125. Ornamentik på kapitälet på åttonde pelaren från väster i södra pelarraden i Linköpings domkyrka. Foto i ATA. Decoration on the capita/ of the eight pillar from the west in the south row ofpil/ars in Linköping Cathedral . uppenbarligen varit verksamma vid bägge byggena. Mellankyrkan kom emellertid icke att fullföljas enligt de ursprungliga planerna. Redan under arbetets gång förändrades planerna i väsentliga avseenden: man slo­ pade varannan väggpilaster och övergav det bundna välvningssystemet. Bevis härför utgör spåren efter bortbrutna väggpilastrar i N3 , N4, S3 och S4 och vida­ re avsaknaden av bipelargrunder utom mellan N5 och M5 samt förekomsten av ämnen till kolonntrummor inlagda i senare grunder. I samband med denna föränd­ ring övergavs också de ursprungliga planerna ifråga om fönstren: i stället för ett fönster i varje sidoskeppstrave enligt det bundna valvsystemet infördes grupper om två höga och smala rundbågiga fönster med en sådan grupp i varje trave enligt det nya välvningssystemet. Att mellankyrkans östmur och kor aldrig kom att full­ bordas har tidigare nämnts. På vilket stadium i utbyggnaden vidtogs denna för­ ändring? Lundberg32 hävdar, att det skedde då man hunnit uppföra omfattningsmurarna till i jämnhöjd med fönsterbottnarna. Thiimmler däremot33 synes anse, att man hunnit fullborda fönstren enligt det ursprungliga systemet, innan beslutet om ändring av byggnadspla­ nerna fattades. Beviset härpå finner han i ojämnheter i murverket på ömse sidor om de nuvarande tvåföns­ tergruppema (fig 67-70). Det måste erkännas , att mur­ 96 S Nicolaus < ""', ,r- 'r \ \_ ___ _J I > ( ,. ' ,. ' ,.... ....... ....// ''---""" l., > -------..,r------­ I I I II I I I r1 ,I I I r' ' L a a a D Da I I L----------------------------------j verket här verkligen är ojämnt, men några säkra spår av äldre fönster kan icke iakttagas, vare sig invändigt eller utvändigt. Frågan är i själva verket av ringa bety­ delse och kan med fördel lämnas obesvarad. Tidigare har nämnts (s 50), att i S2 mellan där befintliga fönster och väggpilastern D3 finns rester av en hörnkedja till ett äldre fönster och på utsidan solbänken till sam­ ma fönster. Detta fönster kan emellertid ha pas­ sat in i systemet både enligt de ursprungliga och de ändrade planerna och kan därför icke andragas som bevis för riktigheten vare sig av Lundbergs eller Thiimmlers uppfattning. Vid vilken tidpunkt fattade man beslutet om ändring av byggnadsplanerna, och vilken kan anledningen här­ till ha varit? Det är möjligt att Mariakyrkan ännu en gång är det bygge som givit impulsen. Vid mitten av 1200-talet byggde man om långhuset, gjorde detta lika brett som tvärskeppen, och kyrkan förvandlades till en hallkyrka med tre i det närmaste lika höga skepp34 och pelare, som bortsett från vissa rester av det äldre sy­ stemets detaljer var kvadratiska till sin grundplan. Det bundna välvningssystemet övergavs sålunda. Det före­ faller vara ganska troligt, att det är denna åtgärd i stadens förnämsta kyrka som föranlett byggnadsled­ ningen i S Nicolaus att ändra sitt bygge på samma sätt. 35 Varifrån har man fått iden till att införa tvåfönster­ grupper? Naturligtvis kan den ha uppstått spontant. Mariakyrkan kan i detta avseende icke ha givit impul­ sen. Det nya långhuset var visserligen försett med hö­ ga, smala rundbågiga fönster, men dessa var icke ordnade parvis utan placerade ett och ett i varje trave. Däremot är sådana fönstergrupper ännu bevarade i S Karin, vars äldsta delar och därmed också fönster­ grupperna anses ha tillkommit omkring 1250.36 Vilken av de båda klosterkyrkorna som skall ges prioritet vad beträffar införandet av rundbågiga tvåfönstergrupper, kan väl nu knappast avgöras. Kanske fanns en gemen­ sam inspirationskälla. Av nyss anförda skäl torde det vara rimligt', att förlägga tidpunkten för ändringen av byggnadsplanerna för S Nicolai mellankyrka till om­ kring 1250. Mellankyrkan kom emellertid ej heller att fullbordas enligt de ändrade planerna. Anledningen härtill var utan tvivel den eldsvåda som efterlämnat de talrika spår inom byggnaden, för vilka redogjorts i beskriv­ ~ig 126. Plan av rakslutna kyrkan i första skedet, Nicolaus 111. Skala 1:300. Efter anvisningar av E Bohrn ritad av J Söderberg. Plan ofthe straight-ended church in thejirst stage, St Nicho­ las Il/. 97 Byggnadshistoria ningen (s 81). Vad var det som brann? Något tak torde kyrkan ännu inte ha haft. Det kan ha varit en ställningsbrand, men troligare är, att det var det lång­ hus av trä som under byggnadstiden måste tänkas ha kompletterat det äldsta koret. Brandspåren finns endast på de delar av långmurarna som härrör från mellankyrkan, dvs östra delarna av N2 och S2 samt hela N3, N4, S3 och S4. Brandspåren återfinns även på de murpartier som tillkom efter av­ lägsnandet av väggpilastrarna i N3, N4, S3 och S4. Brandspåren återfinns på mellankyrkans kvarstående väggpilastrar och högt upp på dessa men däremot icke på pilasterkapitälen. Av brandspåren kan man sluta sig till att branden härjat bygget sedan man ändrat planer­ na men innan bygget slutförts. Yttermurarna torde väl i det närmaste ha varit uppförda till full höjd; invändigt var väggpilastrarna och mellanliggande väggpartier färdiga men pilasterkapitälen ej insatta. Ändringen av byggnadsplanerna torde, såsom nyss visats, ha beslu­ tits omkring 1250. Det behöver inte ha förflutit någon längre tid, innan branden drabbade kyrkan, låt oss säga, att detta skedde under något av åren inom 1250-talets förra hälft. Denna tidpunkt är av stor betydelse. Det får nämli­ gen anses vara mycket rimligt, att byggherrarna - vil­ ka det nu kan ha varit37 - efter denna olycka icke ansåg sig ha möjlighet att fullfölja bygget och att man med tacksamhet kan ha antagit ett erbjudande från dominikanerna att övertaga den ofullbordade och brandskadade byggnaden. Dominikanerna anses ha kommit till Visby redan före 1230. Författaren anser sig emellertid ha klarlagt, att de icke haft möjlighet att övertaga S Nicolaus förrän under 1250-talets förra hälft; det kan dock givetvis ha skett något senare. Var de dessförinnan haft sina lokaler, torde aldrig kunna fastställas. Rakslutna kyrkan (fig 126) Den kyrka som dominikanerna övertog motsvarade icke deras behov. Den vidgning av kyrkan åt väster, varom alla forskare är ense, och enligt författaren till denna framställning även utbyggnaden åt öster till det rakslutna stadiet, får utan tvivel ses som ett utslag av dominikanernas strävan att erhålla ett kyrkorum, som kunde fylla deras krav. Dominikanerna behövde en Fig 127. Plan av rakslutna kyrkan i andra skedet. Nicolaus IV. Skala 1:300. Efter anvisningar av E Bohm ritad av J Söderberg. Plan ofsecond stage of the straight-ended church, St Nicho­ las IV. I I I I il­ ,-J I L D D a a a D a ro ----­ -i I I I I I I 98 S Nicolaus stor, lätt överskådlig och så vitt möjligt öppen hall, där stora skaror kunde samlas för åhörande av predikning­ ar. Men i vilken ordning kom nu dessa tillbyggnader? Vidgade man kyrkan samtidigt såväl åt öster som väs­ ter eller utgjorde dessa företag två skilda byggnadspe­ rioder? Att svara på dessa frågor med byggnadsteknisk motivering, är omöjligt, då ju de två byggnadspartiema skiljs åt av mellankyrkan. Inte heller stilistiska skäl kan andragas, eftersom ju av rakslutna kyrkan praktiskt taget endast grunder finns bevarade. Det finns emeller­ tid skäl som talar för att förlängningen av kyrkan åt öster liksom fullföljandet av mellankyrkan och välv­ ningen av denna och av det nya östpartiet utgjorde det byggnadsföretag som dqminikanema först grep sig an med. Skälen härtill är två. Det lilla absidkoret måste ha varit helt otillräckligt för munkarnas behov och den viktigaste och mest brådskande uppgiften för dem var därför att skaffa tillräckliga lokaler för gudstjänsten. Detta skedde genom kyrkans vidgande åt öster. Det andra skälet är, att olikheterna mellan valven i trave 1 och 2 å ena sidan och 3 och 4 å den andra får en osökt förklaring genom antagandet att vidgningen åt öster och välvningen av denna byggnadsdel och av mellan­ kyrkan utgör ett byggna:dsföretag som ligger före vidg­ ningen åt väster. Vid uppförandet av det nya korpartiet behövde man endast riva absidkoret och förlänga långhusets norra och södra mur en trave åt öster från mellankyrkans nordöstra och sydöstra hörn, vilka ju stod färdiga, samt uppföra det nya rakslutna korutsprånget. Bortsett från planen är det icke möjligt att nu göra några bestämda uttalanden om hur rakslutna kyrkans östra partier varit gestaltade. Troligt är väl att i korets östvägg funnits en grupp om tre höga och smala rund­ bågiga fönster, det mellersta högst, och att fönster av samma slag funnits på övriga ställen. Kanske fanns i sidoskeppen grupper om två fönster på samma sätt som i mellankyrkan. Dessutom torde det få anses vara gan­ ska säkert, att valven inom det nya östpartiet varit av samma slag som de ännu bevarade valven i trave 3 och 4. Sockeln var i varje fall på södra sidan fram till sydöstra hörnet av samma profil som på mellankyrkan, det översta hålkälade ledet dock undantaget. Det bör observeras, att de enda väggpilastrar som något så när passar till de kvadratiska valvpelarna - AS och DS ­ återfinns i gränsen mellan mellankyrkan och rakslutna kyrkan. När nu yttermurarna efter mellankyrkans förläng­ ning åt öster stod färdiga, hade stunden kommit att välva kyrkan. Det ursprungligen planerade bundna välvningssystemet hade man redan tidigare övergivit. Nu övergav man också de sammansatta valvpelarna och övergick till pelare med kvadratisk plan, enkla skråkantade socklar och låga kapitäl i form av lister med varierande profiler. Av de nuvarande valvpelarna härrör B3, B4 och BS samt C3, C4 och CS från denna byggnadsperiod, liksom valven N3, N4, M3, M4, S3 och S4. Såsom av beskrivningen har framgått, finns väsentli­ ga konstruktiva skillnader mellan dessa valv och val­ ven i trave 1och2. Valven i trave 3 och 4 kan karakte­ riseras som tältvalv och är som sådana att anse som mönstergilla. Valven i trave 1 och 2 måste ha tillkom­ mit under annan byggnadsledning. Den IACOB CNARRA, som fått sitt namn och bomärke inhugget i en samtidigt med pelaren CS till­ kommen sköld, är bortsett från namnet för oss helt obekant. Skölden och det sätt på vilket den anbragts torde tyda på att han genom frikostiga donationer verk­ samt bidragit till kyrkans vidgning åt öster och välv­ ning. Förlängning åt väster (fig 127) Den lokal som man erhållit genom att förlänga mellan­ kyrkans långhus en trave åt öster och bygga ett rakslu­ tet korutsprång, synes emellertid icke ha betraktats som tillräcklig. Man förlängde även mellankyrkans långhus åt väster. I detta syfte rev man mellankyrkans västmur och tom - i den mån detta kommit till utfö­ rande - och förlängde långhuset med 1 ! trave mot väster. Härvid uppstod de ännu skönjbara rivnings­ skarvama i kyrkans långmurar i N2 och S2 och avbröts de murtrappor som lett till eller avsetts att leda till västtornet. Den södra murtrappan fick sluta blint men den norra fick via en spiraltrappa förmedla kommuni­ kation med kyrkvinden. Vid rivningen av västmuren och tornet frigjordes en hel del material av huggen sten, som man tog tillvara och använde på nytt. Däribland kan nämnas sockeln, vilket förklarar den absoluta överensstämmelsen mellan sockeln på de nybyggda västra delarna av långhuset och de från mellankyrkan härrörande; vidare västportalen i tornet och rosett­ fönstret, vilka insattes i de nya delarna av sydfasaden med ungefär samma inbördes placering som tidigare. De huggna ljusöppningsomfattningarna i de två mur­ trappoma torde också vara sekundärt använda och här­ rörande från mellankyrkan. Även vid omdaningen av interiören kan man ha övertagit material, som tidigare fungerat eller varit av­ sett att fungera i mellankyrkan, nämligen väggpi­ lastrarna Bl, Cl, A2 och D2; tom hömpilastrarna Al och Dl kan ha fungerat i mellankyrkan, nämligen i 99 tornets nordvästra och sydvästra innerhöm. Detta ma­ terial frigjordes dels då västtornet revs, dels då bygg­ nadsplanema för mellankyrkan ändrades och väggpi­ lastrarna i N3, N4, S3 och S4 avlägsnades, vilket ju skedde före branden. Några brandskador finns ej heller på väggpilastrarna inom kyrkans västra del. Detta vär­ defulla material av väl huggen sten låg troligen i förråd, då dominikanerna övertog kyrkan - det var ju bara några år sedan planerna för mellankyrkan ändrades och de aktuella väggpilastrarna avlägsnades - och med sann medeltida sparsamhet på nytt användes. Att väggpilastrar av mellankyrkans form återfinns inom kyrkans västra del behöver därför enligt författarens mening icke innebära, att dominikanerna vid den pla­ nerade välvningen av kyrkan avsåg att nyttja pelare av den för mellankyrkan avsedda formen. Att man för nordfasaden valde att förse även de två nya traveema västerut med parställda rundbågiga föns­ ter, kan ha berott på att man ville ge fasaden en enhet­ lig gestaltning. I fönstrens omfattningar kan ingå mate­ rial från fönstren i mellankyrkans halva västligaste tra­ ve och västgavel. De stora gotiska fönstren i västfasaden liksom fön­ stret i S2 måste anses ha tillkommit på samma gång som omgivande murverk. Varken invändigt eller ut­ vändigt finns det något som tyder på att de skulle vara senare tillkomna. Tidigare forskare har observerat den påfallande motsättningen mellan de utpräglat gotiska fönstren och klart romanska detaljer som den västra av sydportalerna, rundfönstret och de invändiga valvpila­ strarna m m. Roosval38 hävdar resolut, att de gotiska fönstren tillkomm.it omkring 1400 samtidigt med korut­ bygget. Faktiska förhållanden visar emellertid att detta icke kan vara riktigt. Aron Andersson39 har visat, att det på Gotlands landsbygd finns flera kyrkor med go­ tiska masverksfönster från 1200-talets sista fjärdedel. Som exempel kan nämnas Ekeby med sådana fönster från 12W--80-talet, Barlingbo från omkring 1280, Endre från 1297, Etelhem från slutet av 1200-talet, Bro och Vallstena från omkring 1300. Impulsen har så vitt man kan se kommit från S Nicolaus . Västgavelns fönster i S Nicolaus och fönstret i S2 bör därför ha tillkommit senast under 1270-talet. Den påfallande stilistiska skillnaden mellan de gotis­ ka fönstren och de nämnda romanska detaljerna anser författaren till denna beskrivning få sin förklaring ge­ nom att man på nytt använt huggstensmaterial som frigjordes, då mellankyrkans västmur och tom revs. Det stora pseudobasilikala gavelröstet är en helt an­ nan andas barn än västgavelns nedre delar och verkar i så hög grad främmande för gotländska förhållanden, att man måste fråga, om det verkligen tillkommit på sam- Byggnadshistoria ma gång som gavelns nedre delar. I detta sammanhang bör erinras om det tidigare påpekade förhållandet att röstets liv ligger något innanför de nedre delarnas liv och att det skiljes från dessa genom en tegelremsa. På samtidighet kan å andra sidan tyda, att denna gavel och med denna följande takform efterbildats på den got­ ländska landsbygden i Roma sockenkyrka och i Närs kyrka. Lundberg40 säger om detta gavelröste: "Trots att de gotiska fönstren ha infogats är dock västgavelns röste alldeles romanskt i sina former. Endast de i tegel murade blinderingsrosoma och själva gavelns djärva resning tala om det nya. Denna gavel har sina närmaste fränder på fastlandet, t ex i Söderköping, Skenninge och Åtvids bergslags kyrka". Kanske ger detta en an­ tydan om förklaringen till gavelröstets främmande ka­ raktär: det kan - trots den romanska formgivnigen, vilken dock kanske snarare bör betecknas som provin­ siell än som regelrätt romansk - ha uppförts senare och under ledning av annan byggmästare. Rakslutna kyrkans konsthistoriska ställning och date­ ring Särskilt karakteristiska för valvsystemet i S Nicolaus är ju pelarna. Sådana av exakt samma slag med skrå­ kantade socklar och profilerade kapitällister återfinns delvis identiskt lika i S Lars. T o m kapitällister med exakt samma profil återfinns där. Ett samband mellan dem måste finnas såsom tidigare forskare allmänt häv­ dat. 41 Om S Nicolaus kom först eller S Lars, såsom Lundberg hävdar, kan väl knappast avgöras och är ju också av mindre betydelse. Pelarformen har upptagits i några få kyrkor: S Göran, Öja och framför allt Roma sockenkyrka. Denna kyrka är - med sitt rakt avslutade kor, sitt rektangulära långhus, sitt pseudobasilikala tak, sina tre skepp skilda åt av pelare med kvadratisk plan och spetsbågiga valvbågar med rätvinklig profil ­ en förminskad och något lantlig kopia av S Nicolaus. Roma sockenkyrka har ovanför valvarkaderna mellan långhusets skepp resta tryckmurar. Sådana finns icke i S Nicolaus i detta skede och har så vitt man nu kan se ej heller någonsin funnits. Likväl måste det mellan de bägge byggnaderna ha funnits ett mycket nära sam­ band. - I detta sammanhang kan förtjäna framhållas, att i Roma klosterkyrka finns pelare av samma slag som i sockenkyrkan och i S Nicolaus: kvadratisk plan, skråkantad sockel och listkapitäl; pelarna i S Nicolaus är dock avsevärt högre. Även om Roma klosterkyrka, som ju är väsentligt äldre, och S Nicolaus som rum betraktade är varandra i grund olika, är dock likheten mellan pelarna så påfallande att ett samband kan tän­ kas, trots den stora tidsskillnaden. Att cisterciensemas 100 S Nicolaus stränga former togs upp i en tiggarmunkkyrka, kan väl betraktas som ganska rimligt. Vad beträffar förebilder och paralleller till S Nico­ laus efter fullbordandet med det rakslutna koret och förlängningen åt väster pekar Lundberg42 på W estfalen och särskilt på S Johannes i Osnabriick, grundlagd 1256 och invigd 1289. Han återfinner där S Nicolaus enkelt verkningsfulla, stränga former. Rummets pro­ portioner ger därstädes samma fria rymd, och pelarna står lika smala och glest placerade. Lundberg vill rent av antyda, att S Nicolaus spelat en roll som givande part gentemot S Johannes. Som paralleller till S Nico­ laus pekar Lundberg på domkyrkorna i Strängnäs och Västerås i deras äldsta skick. Härtill torde kunna fogas dominikanernas klosterkyrka i Strängnäs. Även Thiimmler27 utpekar S Johannes i Osnabriick som en nära släkting till S Nicolaus. I rummets bredd och överskådlighet och stödapparatens ytterligt enkla former finner han med den westfaliska kyrkan besläk­ tade drag. Även valvformerna och det pseudobasilikala taket riktar tanken mot westfaliska förebilder. Beträffande dateringen av S Nicolaus som den stod efter utbyggnaderna åt öster och åt väster med det rakslutna koret yttrar Lundberg, 43 att pelarna inte gär­ na kan tänkas byggda förrän efter S Lars, dvs omkring 1260 och under följande årtionde. Valven daterar han förslagsvis till 1270-talet. Författaren till föreliggande beskrivning kan dock icke finna något tvingande skäl att obetingat betrakta S Lars som givande part. Förhål­ landet kan vara det motsatta. Någon större betydelse för dateringen torde detta dock icke medföra. Med hänsyn till vad som ovan anförts, synes den period i S Nicolaus byggnadshistoria, som börjar med dominikanernas övertagande av kyrkan efter branden och medför utbyggnaderna åt öster, åt väster och välv­ ningen i två etapper, böra förläggas förslagsvis mellan mitten av 1250-talet och 1270-talet. De nuvarande traveerna S och 6 och det polygona koret (pi I: I) Att de två östra traveerna - 5 och 6 - och det nuva­ rande korutsprånget är en enhetlig byggnadsperiod vitsordas av alla äldre forskare. Förband finns inte mot mellankyrkan; mellan korutsprånget och långhuset finns däremot förband, sammanhängande skråkantad sockel finns, med undantag för rakslutna kyrkans sockel på södra sidan, runt långhusets östra delar och korutsprånget, alla fönster är klart gotiska, valvstöden är av likartade former inom hela byggnadspartiet och valven skiljer sig genom sin högre och djärvare resning tydligt från valven längre västerut i kyrkan . Det är givetvis denna uppenbara enhetlighet inom ifrågava­ rande byggnadsdel i förening med det förhållandet att av den rakslutna kyrkans östparti intet återstår ovan jord, sockeln på sydsidan dock undantagen , som har hindrat äldre forskare från att inse, att det rakslutna stadiet existerat. Ett förhållande som är ägnat att väcka förvåning, är att man vid sista utbyggnaden åt öster icke använde den del av södra långhusmuren som härrörde från rak­ slutna kyrkan. Detta är ett avsteg från den på medelti­ da byggnader snart sagt överallt iakttagbara regeln att i möjligaste mån spara och i nya sammanhang nyttja äldre användbart murverk. Varför man icke iakttog denna regel, då S Nicolaus vidgades sista gången åt öster, vet vi nu icke. Att det funnits någon speciell och tvingande anledning, får dock anses vara sannolikt. Kanske var rakslutna kyrkans östra delar dåligt byggda eller konstruerade så att de hotade att rasa eller kanske verkligen rasade. Därom eller om någon annan rimlig anledning vet vi emellertid intet. Svahnström44 hävdar, att korutsprånget "av vissa tecken att döma" från början planerats något lägre. Vilka dessa tecken är, sägs inte, men det kan förmo­ das, att det är uppdelningen av korutsprångets valvpi­ lastrar i två partier, skilda åt av en kapitälliknande bildning. Korutsprånget verkar emellertid helt homo­ gent - även i höjdled - och de kapitälliknande bild­ ningarna torde ha tillkommit av estetiska skäl. Tidigare forskare har, såsom det vill synas med all rätt, satt korutbygget i S Nicolaus i förbindelse med korutbygget i S Karin, vilket påbörjades 1376, stod färdigt 1388 och invigdes 1391. Svahnström45 hävdar, att korutsprånget i S Nicolaus "i sin genomförda gotis­ ka stil står så nära motsvarande del i S Karin, att ett samband i tid och kanske även arbetsledning måste förutsättas". Detta är naturligtvis riktigt. Med anled­ ning härav daterar han korutsprånget och de två östra traveerna i S Nicolaus till 1300-talets slut eller omkring år 1400. Han synes härvid, i likhet med andra forskare utgå från att korutsprånget i S Karin var det äldre och givande byggnadsverket. Så vitt författaren till förelig­ gande beskrivning kan förstå, finns det dock ingenting som bevisar detta. Det kan också vara tvärt om. Det mest sannolika torde vara, att de två byggena pågått samtidigt. Frågan torde aldrig med bestämdhet kunna a,vgöras. Korutsprånget och de två östra traveerna i S Nico­ laus dateras med hänsyn till det resonemang som ovan förts till 1300-talets sista tredjedel. S Nicolai ruin i nyare tid Såsom ovan nämnts (s 9) anses dominikanerklostret ha bränts och skövlats vid lybeckarnas anfall 1525. Att klostret därvid förstördes och att byggnaderna därefter i samband med reformationen nedbröts för byggnads­ materialets användning på annat håll , torde vara sä­ kert. Såsom ovan nämnts (s 58) finns det däremot tecken som tyder på att kyrkan icke blev bränd , varför det är troligt , att taket fanns kvar under lång tid även efter klostrets nedläggelse . Det underhölls dock givet­ vis icke och skattade därför småningom åt förgänge l­ sen. Även om den övergivna kyrkobyggnaden icke un­ derhölls , synes den dock icke ha varit utsatt för direkt skadegörelse, förrän borgmästaren Grevesmuhl år 1795 tillät sig att taga huggsten därifrån och därigenom allvarligt skadade byggnadens finaste arkitektoniska prydnader, portalerna, och de för exteriören särskilt betydelsefulla strävpelarna på korutsprånget. Serafi­ merordensgillets attentat ledde lyckligtvis aldrig till nå­ gon åverkan. I den rapport som J W Gerss avgav den 31 mars 1808 med anledning av hans besiktning av ruinerna 180746 och som det kan finnas anledning att något utförligare uppehålla sig vid , eftersom det är den första av en byggnadsfackman gjorda redogörelsen för ruinernas tillstånd vid den aktuella tidpunkten (fig 128 och 129), inhämtas bl a följande. I mittskeppet i S Nicolai ruin var andra, femte och sjätte valvet från väster (M2, M5 och M6) nedfallna liksom också valven över koret. I tredje och fjärde mittskeppsvalvet (M3 och M4) fanns fem större eller mindre öppningar ävensom i tredje valvet från väster i södra sidoskeppet (S3). Korets strävpelare var till största delen förstörda och portaler­ nas kolonner saknades, men kapitälen var bevarade. Om spiraltrappan i norra muren vid N5 säges, att den mur som format yttre delen av spiraltrappan varit ut­ byggd på kyrkväggen och var alldeles nedfallen. Det kan konstateras, att ruinens tillstånd är detsamma, den dag som idag är som på Gerss tid, undantagandes dock att de små hålen i valven lagats och att vissa komplette­ ringar gjorts på strävpelarna och portalerna. Såsom nämnts synes Gerss rapport icke ha lett till några praktiska åtgärder. I en av P A Säve år 1850 utförd beskrivning av ruinen47 läses: "Kyrkan har Fig 128. S Nicolai ruin från väster. Efter akvarell av J W Gerss 1807 (ATA). Foto N Lagergren 1966. :.1. ·.:. The ruin s ofSt Nicholas from W. After a watercolour by J W Gerss, 1807. 102 S Nicolaus länge och först av alla varit väl vårdad - senast genom von Hohenhausens48 välvilliga omsorg - - - -". Vilka åtgärder von Hohenhausen föranlett är icke bekant. Det har icke heller kunnat fastställas , om F G A Dahls plan av år 1864 ledde till några åtgärder för S Nicolai del. Dock var det troligen nu som ankarjärnen inom långhusets ö del tillkom. Av större betydelse blev de av E V Langlet ledda arbetena på ruinerna 1884 och 1885. Enligt Langlets berättelse i akademiens Månadsblad 1885 utfördes murnings- och cementeringsarbeten på kormurarna och efter hela långhuset och på västra ga­ veln. Åtgärden torde ha inneburit krönbehandling. Vi- Fig 129. Interiör mot öster. Efter akvarell av J W Gerss 1807 (ATA). Foto N Lagergren 1966. lnterior /ooking E. After a watercolour by J W Gerss, 1807. dare cementbehandlades valvkuporna, främst i mitt­ skeppet. Två stora valv i mittskeppet - vilka anges ej - återställdes med sten som frigjorts vid rivningen av den stora tornhuven på S Karin. Ett par av sidoskep­ pens gördelbågar - vilka anges ej heller i detta fall ­ upphjälptes och förstärktes , delvis med insättande av nya stenar. Gördelbågen mellan N5 och N6 komplette­ rades med nya stenar med samma profil som de gamla. Trappuppgången i norra muren - troligen den vid N2 - reparerades och förbättrades. Masverket i rundfön­ stret över den västra av sydportalerna förstärktes med cement; komplettering kunde ej utföras på grund av det gamla stenmaterialets skröplighet. Norra portalen för­ sågs med ny huggna sidostycken och med järngrindar, fästade i dessa. Korets fönster och strävpelare komp­ letterades med nyhuggna block liksom också den lilla nischen i koret med uttömningshålet. En tydligen pla­ nerad komplettering av sydportalerna kunde icke utfö­ ras av brist på pengar. - År 1886 planerades och ren­ gjordes marken inom ruinen efter Langlets arbeten och täcktes med strandgrus. Efter avslutandet av Langlets arbeten 1885 torde ruinen ha befunnit sig i gott skick. Under åren 1912-13 utfördes under ledning av Emil Ekhoff de ovan nämnda grävningarna under kyrkans golv. Markeringen i marken av de framgrävda grund­ resterna utfördes 1915. I samband med grävningarna planerades en behandling av valven , vilken dock aldrig kom till utförande. Frågan om valvens behandling återupptogs på 1920-talet och aktualiserades kraftigt genom ett ganska omfattande ras från de bevarade resterna mot väster av valvet i M5. På begäran av riksantikvarieämbetet utar­ betade byrådirektören vid kungl byggnadsstyrelsen N Royen ett förslag till behandling och förstärkning av valven, vilket 22 september 1928 överlämnades till byggmästaren Th Johansson för genomförande . Arbe­ tena pågick ännu 1931 under Johanssons ledning. Som ovan nämnts blottlades under åren 1934 och 1935 åter under ruinens golv befintliga grundrester och Fig 130. S Nicolai ruin från öster. Efter akvarell av M G Anckarsvärd 1826 (U UB). Foto i ATA. The ruins ofSt Nicholas from E. After a waterco/our by MG Anckarsviird, 1826. S Nicolai ruin i nyare tid l03 markerades i marken. I samband med grävningarna fogströks norra fasaden, varjämte torvtäckningen på valven reparerades och vattenledning drogs upp. Under försommaren 1958 utfördes en genomgripan­ de konservering av korpartiet. Efter omsorgsfull rens­ ning av murkrönen täcktes dessa med betong, som armerades där så var påkallat. Kvarsittande delar av valvribbor fixerades med fastgjutna järnhakar. Östra långhusväggen och korutsprånget fogades såväl utvän­ digt som invändigt liksom ett bristfälligt parti kring den öppna spiraltrappan på norra sidan. På insidan av lång­ husets östra mur igensattes två större håligheter, som uppkommit genom att stenar i murverket brutits ut. Dessa håligheter torde dock ha utgjort rester av mur­ nischer (jfr s 75). Som ovan nämnts uppfördes år 1929 för första gång­ en "Petrus de Dacia" , ett musikskådespel av Friedrich Mehler med text av Josef Lundahl , utökad och omarbetad av Hildegard och Friedrich Mehler. Detta skådespel har därefter uppförts varje sommar under månaderna juli och augusti , åren 1931 och 1940-1945 dock undantagna. År 1938 bildades Före­ ningen Ruinspelen. Med anledning av nämnda verksamhet har en del åtgärder vidtagits i ruinen. Till att börja med borttogs för spelen erforderliga anordningar efter säsongens slut. I varje fall från och med 1948 kvarstår scenupp­ byggnad och gradiner året om. År 1949 täcktes det 104 S Nicolaus Fig 131. Ruinen från norr. I förgrunden "Norra pumptorget". Foto i AT A. The ruins from N. In the foreground the " Norra pumptorget" . stora hålet i valvet i M2 efter ett av länsarkitekten Olle Karth utarbetat och av riksantikvarieämbetet godkänt förslag. Arbetet bekostades av Föreningen Ruinspe­ len . År 1949 indrogs i ruinen för spelen erforderliga elektriska ledningar efter förslag av elektricitetsverks­ chefen R Rosengren . Till anläggningen hör en på plat­ sen för högaltaret uppställd kiosk , byggd efter ritning av Erik Hoff. Ruinens friläggande Av exempelvis Anckarsvärds avbildning från 1826 (fig 130) framgår , att ruinen då var förbyggd på östra sidan; så var även fallet på den norra (fig 131) . De två tomter­ na öster om ruinen , nr 112 och 113 i Norderrotens tredje kvarter (fig 132) inköptes 1869, varefter på dem befintliga byggnader , vilka sades vara mycket skäm­ mande och skadliga för ruinen och hindersamma för forskare , revs. 49 Genom skrivelse den 26 oktober 1881 lämnade akademien handlanden J Linda! tillstånd att till dess annorlunda bestämdes nyttja de två tomterna som trädgård under villkor att området hölls inhägnat och att endast låga växter och buskar finge planteras , så att ruinen icke skymdes. Området är nu utlagt till allmän plats. Efter segslitna förhandlingar genomdrevs år 1885 , att av tomterna 79-82, belägna omedelbart norr om rui­ nen , de närmast denna belägna delarna intill en gräns om 40 fot från ruinen skulle avträdas fria från byggna­ der. so Dessa delar av tomterna hade kronojordskarak­ tär. Akademien anslog 50 kronor till var och en av ägarna som bidrag till flyttning av byggnader. Även de på norra delarna av tomterna belägna byggnaderna har sedermera rivits och området utlagts till allmän plats. S Nicolai ruin i nyare tid !05 ?. 0 <4 0 so., Fig 132 . Plan med äldre tomter kring ruinen. Skala 1:2000. Plan 1vith older plats round th e ruin . Med ägaren av tomten 114 träffades överenskom­ melse samma år om friläggning av den närmast ruinen belägna delen av tomten under kommande vår. Norra delen av tomten är alltjämt bebyggd. 5 1 Tomten söder om ruinen är upplåten åt frimurarlo­ gen S Nicolaus, som där anlagt en vacker park med åtskilliga träd och buskar av märkligt slag. Fig 133. Pilasterkapitäl av huggen kalksten, placerat vid söd­ ra sidoskeppets östra mur. Om kapitälet haft någon funktion i kyrkan kan icke avgöras. Foto R Hejdström 1974. Pilaster capita/ of tooled /imestone, placed by the E wall of the S aisle . It is impossible to determine whether the capita/ served any useful purpose in the church. 106 Noter I. C J Bergman, Visby. Korta anteckningar om stadens topografi, historia, statistik, fomlemningar och nejder. ­ P 0 Westlund, Byggnadsminnen, i: Ad patriam illustran­ dam. Hyllningsskrift till Sigurd Curman 30 april 1947, s 321-374. - L Bohman, Stadsbilden, i: 1800-talets Visby. En bilderbok utgiven med anledning av Sällskapet D B V:s 150-åriga tillvaro, s 9-32. 2. Rapport i A TA. 3. Westlund, a a, s 326. 4. Bergman, a a, s 39. 5. Bergman, a a, s 39. 6. E E Areen, Gustavianska konstnärsbref, C F Sundvall till AU Wertmiiller, s 14. 7. Uppgifterna om överintendentens yttrande och Gerss förrättning hämtade ur överintendentsämbetets arkiv i riksarkivet. 8. J C Linnerhielm, Bref under nya resor i Sverige. 9. Under redaktion av SE Noreen, R Holmström och S A Svensson. 10. Y Brilioth, Medeltiden, i: Handbok i Svensk kyrkohisto­ ria 1, s 103. - J Gallen, La province de Dacie de l'ordre des freres precheurs. 11. H Hildebrand, Sveriges medeltid III, s 991. - T Schmid, Om klosterkult och klosterliv på Gotland, i: Boken om Gotland I, s 420-440. 12. I ruinen förvaras en marmortavla, vars text av inhuggna förgyllda bokstäver berättar härom. Tavlan var tidigare uppsatt invändigt på södra långhusmuren men är nu ned­ tagen och undanställd. 13. Dessa handlingar förvaras i ATA. 14. Redogörelse för dessa undersökningar, sammanställd av författaren till föreliggande beskrivning och bestående av en analytisk rapport med tillhörande fotografier och upp­ mätningsritningar, förvaras i ATA liksom de samtidigt med undersökningarna utförda uppmätningarna av rui­ nen, utförda av ingenjören Ragnar Andersson. - Jfr E Lundberg, I Andersson och J Nihlen, Visbybilder, s 160. 15. De i bruk liggande delarna av grunderna torde i icke ringa utsträckning härröra från Ekhoffs markering. Ekhoff var emellertid en samvetsgrann vetenskapsman, varför de likväl i huvudsak torde förtjäna tilltro. 16. Man uppger för turisterna, att i denna kista påträffats ett skelett med brutet lårben och att detta skulle vara kvarle­ vorna efter Petrus de Dacia, dominikanerklostrets be­ römda prior under åren 1284-1289. Visserligen kan det ju ligga mycket nära till hands att antaga, att klostrets mest berömda prior begravts på denna förnämliga plats, men undersökningen 1935 gav inga bevis härför och från un­ dersökningen 1912-1913 finns inga anteckningar bevara­ de. Uppgifterna, att denna kista skulle ha härbärgerat Petrus de Dacias kvarlevor, torde därför få hänvisas till modem legendbildning. 17. Begravningar, som anträffats i sådant läge, att de kunde få kvarligga utan att undersökningen av grunderna beröva­ des värdefulla upplysningar, lämnades här som annorstä­ des konsekvent orörda. 18. Anledningen till att icke samtliga bipelargrunder kommit till utförande torde vara den, att på platsen legat ett lång­ hus av trä (se vidare härom s 97), som fungerat tillsam­ mans med absidkoret och som användes för gudstjänst­ bruk ännu medan mellankyrkans ytterrnurar stod under uppförande. 19. E Lagerlöfoch G Svahnström, Gotlands kyrkor, s 66. 20. C G Brunius, Gotlands konsthistoria 1, s 174-194. 21. G Lindström, Anteckningar om Gotlands medeltid, s 227. 22. H Hildebrand, Wisby och dess minnesmärken, s 25-34. ­ Se också Hans Hildebrand, Sveriges medeltid 111, s 984 och 991. 23. J Roosval, Die Kirchen Gotlands. Om S Nicolaus s 127-130. 24. J Roosval, Den gotländske ciceronen, s 60 f. 25. J Roosval, Den kyrkliga konsten under medeltiden, i: Boken om Gotland I, s 271-315. 26. E Lundberg, byggnadskonsten i Sverige under medeltiden 1~1400, s 446-450. 27. H Thummler, S:t Nicolai in Visby, eine Hallenkirche mit Stiitzenwechsel nach westfälischen Vorbild, i: Geden­ kenschrift Ernst Gall, s 301-310. 28. E Lagerlöfoch G Svahnström, Gotlands kyrkor. En väg­ ledning, s 65-70. 29. A a, s 447. 30. A a, s 304. 31. E Lagerlöf och G Svahnström, Gotlands kyrkor, s 47. 31. E Lundberg, a as 432. E Lagerlöf och G Svahnström, a a, s 41. 32. A a, s 448. 33. A a, s 305. 34. G Svahnström, a a, s 41. 35. E Lundberg (a a, s 450) anser, att impulserna gått i mot­ satt riktning, det skulle sålunda vara långhuset i S Nico­ laus efter ändringen av byggnadsplanema, som legat bak­ om utformningen av det nya långhuset i Mariakyrkan. 36. E Lundberg, a a, s 437. - E Lagerlöfoch G Svahnström, a a, s 59. 37. G Svahnström anser, troligen med rätta, att kyrkan ur­ sprungligen byggts som faktorikyrka (a a, s 69). 38. J Roosval, a a, s 60. 39. A Andersson, Die Glasmalereien des Mittelalters in Skandinavien: Schweden. 40. A a, s 450. 41. Exempelvis Lundberg, a a, s 448. 42. A a, s 448. 43. A a, s 450. 44. E Lagerlöfoch G Svahnström, a a, s 69. 107 45. A a, s 69. 46. ATA. 47. ATA. 48. Mikael Silvius von Hohenhausen, ämbetsman, militär, tf landshövding på Gotland 1831 , landshövding 1833 till sin död i Visby 1849. 49. Skrivelse från hospitalsdirektionen till vitterhetsakade­ mien 7.5.1869 (AT A). Akademiens svar daterat 29.5.1869 återfinnes i akademiens konceptbok för nämnda år f 80 (ATA). Planutveckling I. Absidkyrkan. Den äldsta anläggningen bestod av ett absidförsett kor till vilket troligen hörde ett provisoriskt långhus av trä. Omkring 1230. Il. Mellankyrkan. Ett nytt långhus om 2! trave och med tom i väster påbörjas. 1240-talet. Bundet välvningssystem, vilket snart överges. Svår brand, troligen i början av 1250-talet. Dominikanerna övertar bygget. III. Rakslutna kyrkan 1. Absidkyrkans kor rives. Det påbörjade långhuset fullföl­ jes, vidgas med 1 trave åt öster och förses med ett rakslu­ tet kor. Hela kyrkan välves . IV. Rakslutna kyrkan 2. Långhusets västfront rives och ersättes med två traveer. Arkitekturdetaljer från de rivna partierna tillvaratas och används på nytt. De två nybyggda traveerna välvs. III och IV från mitten av 1250-talet - 1270-talet. V. Traveema 5 och 6 och det polygona koret. Rakslutna kyrkans östligaste trave och det rakslutna koret rivs och ersätts med de nuvarande traveema 5 och 6 och det polygona koret . De nya partierna välvs. 1300-talets sista tredjedel. 50. Av akademiens skrivelse i ämnet den 29 januari 1885 till konungens befallningshavande framgår, att akademien, då staten helt nyligen nedlagt dryga kostnader på Visby kyrkoruiner, ansåg det vara angeläget att dessa frigörs från vidhängande byggnader och annat skräpigt grann­ skap. (Akademiens konceptböcker 1885 f27 , ATA). 51. Ägarens, C B Broström, skrivelse i ämnet är daterad 2 november 1885 (ATA) och riksantikvariens svar ställt till konungens befallningshavande, den 20 i samma månad (Akademiens konceptböcker 1885 f 223, ATA). r- --------------------------------- ______ ,~ --------~----: i L~ ' •, I i ,,X l :---\.~ ' 'L____ _____________________________________________ _..... ___J liii;;;::::;;~~~"---------· - - -- : ~ -- -// "·.... -:, [Il ,,...:: ir - --,<' ~l ~~~~-=.!._____ _________, [JIJ IJ m [J [J [J ,, ([J D D [J '-> f[Y , ,,.. ...."ID [J [J c .< " D D [J V D [JFig 134. Kyrkans planutveckling. 1:1000. D Deve/opment of the plan ofthe church. l 108 Summary The ruins ofVisby. A briefhistory In 1525, the northem parts of Visby were bumed and sacked during an invasion by armed forces from Liibeck. At the Reformation the convents were closed and all the churches hut the cathedral were deserted and fell into ruins. Afterwards they served to a greater or smaller degree as sources of dressed stone. In 1863 the Crown decreed that the care of the Visby ruins, which since 1787 had been the duty of the Sera­ phim Order Guild, was to be the province ofthe Directors of Visby Hospital, and in 1880 the ruins were placed in the care of the Royal Swedish Acadeiny of Letters, History and Anti­ quities. Formerly, people had little appreciation of ruins as cultural and historical monuments. They were regarded only as mate­ rial assets. During the 1730's, the State proposed the sate of the ruins-probably for demolition. Orders were sent out that iron and bricks that could be re-used were to be removed from the ruins. The borough administration protested energetically against this in 1736, and stressed the significance ofthe ruins as monuments. In 1783 the Seraphim Order Guild decided that the ruins were to be sold, with the obligation that the purchaser was to demolish them and level off the sites. No buyers were forthcoming. In 1801 architect C F Sundvall, was sent to Visby to inspect the ruins. In his report he advocated eloquently and energeti­ cally the protection of the threatened monuments, and proposed that scale drawings should be made of the ruins by a skilled architect. This led in 1807 toa visit by J W Gerss, who measured and made drawings of the ruins (figs 128 och 129), and suggested measures to strengthen and protect them. Al­ ready in 1810 a grant was authorised, which was not asked for until 1825, after which the matter was referred to the Royal Academy of Letters, History and Antiquities, which did not, however, make a pronouncement before 1834. It was probab­ ly some time before any practical steps were taken. In 1864, the Academy entrusted F G A Dahl, architect, with the task of drawing up a plan for the restoration and future care of the ruins. This plan does not seem to have had led to any immedi­ ate practical measures, but it was important to the future on account of its statements of principles. It was not until the year 1885 and with a proposal drawn up by E V Langlet, architect, that considerable practical measures were applied. Since then the ruins have been cared for continuously. • With the advent of neo-Romanticism, more interest was taken in ruins, including those at Visby. Many illustrated works with descriptions appeared during the nineteenth cen­ tury, beginning with C F Linnerhjelm'sBrefunder nya resor i Sverige in 1805. Less ambitious publications, more in the nature of guides for tourists, the first being J G Klingwall's Fornlämningar i Visby, were published. The many guides for tourists which have followed this work bear witness to the great and lasting popularity of the Visby ruins as a tourist attraction. ST NICHOLAS' CHURCH Excavations During the period 1934--1935 excavations were made under the floor of the ruin under the supervision of the present author. These excavations revealed considerable remains of former parts ofthe building (Pl VI:3 and figs 9 and 10), ofthe greatest significance for .the elucidation of the building history of the church. At the same time the remaining building was measured and investigated in detail. Within bays 5 and 6, foundations of a square chancel with a semicircular apse were found, as well as the foundations of the east wall of the church planned in connection with this chancel (figs 11 , 12). These foundations, which extend down toa considerable depth, were, like the rest ofthe foundations, constructed of rough limestone blocks without mortar. In the nave part of bay 4 was found a shallow foundation wall, difficult to interpret, connected · with the absidal chancel. It may ha ve been intended as the base of a rood loft. In bays 6 and 7 were found the foundations of an east wall, and in connection with this a chancel as wide as the nave with a straight ending in the east (fig 36). This stage in the construc­ tion of the church is called the straight-ended church in the following. The foundations ofa west wall and a tower, the eastem part of which had rested on piers in the same places as the present piers B3 and C3, were found in bays 1 and 2 (figs 21, 22). These foundations supported the west end of the so-called "middle church", the walls of which are still standing in bays 3 and 4 and partly also in bay 2. The foundations of all the vault piers and the pilasters were revealed during the excavations (figs 27-30). It is especially interesting to note that the foundations ofpiers B3 and C3, the forerunners of which were to support the eastem parts of the tower, are stronger than the others. In bay 4 a foundation was found between the nave and the north aisle, clearly intended to carry a secondary pier in the vaulting system originally intended in the "middle church". Description ofthe building The church consists of a rectangular building with a nave and two aisles with a total of six bays (PI 1:1), anda three-sided chancel in the east. The church has been completely vaulted; now, however, vaults are lacking in M5, M6 and M7. There is no roof. The church is built of dressed limestone, well trimmed in such details as plinths, pilasters, portals, windows, piers and vault arches. Originally the exterior bad pointed joints, but was later plastered; the interior was plastered from the begin­ ning. Brickwork was used to decorate the west gable, and has been used sparingly in repairs. The plinth in the west and central parts of the church (fig 48) is richly carved, but is simpler in the eastern parts. The outer walls are embellished with thin pilasters, which have beenjoined to corners and portals (Pls Il and 111). The pilas­ ters were probably intended originally to extend to the tops of the walls. There are buttresses only at the outer corners ofthe chancel. The church has three portals, two in the south front and one in the north. The two south portals are constructed to empha­ size the perspective, with columns at the sides, semicircular arches and tympanums (figs 53 , 54). The capitals of the co­ lumns have been richly decorated (figs 61-63) and the tympa­ num of the western south portal had a representation, in contour, of St Nicholas and St Augustine (fig 59). The noI1}1 portal is simpler (fig 64). Inside the building are also a number of simpler doorways, rectangular or round-headed, leading to stairs or other secondary spaces (figs 25, 26). A portal in the north wall, in bay 6, which led from the monastery to the chancel ofthe church, is in rich Gothic style (fig 114). There are both round-headed and pointed-headed windows in the church. Round-headed windows, tall and narrow, com­ bined in pairs, are to be found on the north side in bays 1-4, and on the south side in bays 3 and 4 (fig 55), where also, in bay 1, is a round window with rich tracery (fig 75). Point­ ed-headed windows, all of which have been equipped with tracery, are to be found in the west wall of the church (figs 1, 74), in the south wall in bays 2, 5 and 6, and also in the north wall, in bay 6, in the east wall ofthe church and in the chancel (fig 57). The windows in the eastern part ofthe church-tripp­ le windows with pointed trefoil arches (fig 58)-are different in character from the Gothic windows in the western part of the church. The cloister was north of the church (fig 118). In the north wall there are nine slightly pointed-headed secondary niches -to serve as brackets for the cloister vaulting arches; two such arches meet, curiously enough, in the middle ofthe north portal. Immediately below the windows in the north front a horizontal recess is cut in the wall for the pitch of the roof. Higher up on the north front are holes for beams and brack­ ets, which may mean that the cloister had two floors seconda­ rily. The west gable, which, by two vertical sections between the upper and lower roof pitches, has a pseudo-Basilican section (PI III:I), is richly divided by round- and point­ ed-headed openings and blind arcading. There are also two blind round and two wheel windows, the latter in brickwork, and there, according to tradition, carbuncles were placed to guide seafarers at night. There are also grooves and holes for roof-trusses in the gable. Only the lower parts of the east gable remain. The central parts of this gable consisted of a !arge relieving arch (fig 79). The vaults spring from pilasters in the outer walls and are supported by free piers with square plans, bases with simple Summary I09 bevelled edges and capitals with mouldings of different de­ signs; piers B6 and C6 differ from the others by their east corners being bevelled. On the west side of C5 is a stone with a carved shield and the inscription IACOB CNARRA anda private owner's mark (fig 96). In the western part of the church, to A4 and D4, the pilasters comprise semi-columns in front of two right-angled offsets (figs 67-70). They have Attic bases with angle spurs originally, and chalice-shaped capitals (figs 80-84), which, on pilasters 04 and A4, are richly decorated with carved vegetation (figs 82, 83). Wall pilasters A5 and 05 are plain with bevelled bases and fillet capitals; they are the only ones that match the vault piers (fig 85). The pilasters in the eastern part of the church consist of round moulding, and do not reach the floor. Several of them ha ve a cone-shaped termination at the bottom and capitals decorated with carved vegetation (figs 86-91). In the corners of the chancel towards the east the pilasters have extremely comp­ lex shapes (PI VI:2). The wall arches are constructed with the necessary curve and right-angled profile in the free edge. They are mostly pointed-headed with more emphasized points in bays 5 and 6 and in the chancel. In NI and N2 and in SI and S2 they are clearly round-headed, however. The arcade arches in all the four westerly bays are point­ ed-headed, as wide as the sides of the vault piers and with right-angled profiles. The easternmost arcade arches-in bay . 6-have, however, their edges bevelled in conformity with the shape of piers B6 and C6. All the transverse arches are pointed-headed. Up to and including the arches between bays 4 and 5 they are construct­ ed in the same way as the arcade arches, that is, wide, with right-angled corners. The arches in the aisles, between bays 5 and 6, are built of wedge-shaped stones and richly moulded. Also the arch between M5 and M6, on the other hand, had flat soffits and sprang from fillet brackets above piers B6 and C6. The vaults are built of limestone chips. Two types can be distinguished (figs I03, I04). In one ofthem the courses emer­ ge at an obtuse angle from the surrounding arches and meet in a distinct angle in the diagonals, whereby the courses in the central parts of the vaults form a four-pointed star with sharp points, directed towards the crowns of the surrounding ar­ ches. In the other type, the courses are, in principle, parallel with lines drawn between adjacent arch crowns. The courses in the central parts of the vaults form a rhomboid with the crowns ofthe surrounding arches. These vaults may be said, in principle, to consist of four gently curved rhomboidal sur­ faces combined to make a tent-like form. Vaults of the first-named type occur in bays I and 2, while vaults of the second type are to be found in bays 3 and 4, and in N5, N6, S5 and S6. The vaults in M5 and M6, now !ost, were probably of this type. The vault in the chancel, M7, was richly divided, with profiled ribs between the vault cells (fig 102). In the nave, between the arcade arches and the vault cells, there is vertical walling-up. The distance öetween the arcade arches and the vault cells was especially great in M5 and M6, where grooves in the walls above the arcade arches indicate the position ofthe vault cells (figs 97-IOO). 110 S Nicolaus The scale drawings . show that there were a number of niches of varying types in the walls-sedilia and aumbries. In the outer walls of the church, in bays 2, 3 and 4, in both north and south, are holes for !arge beams, which suggests that there were galleries along the outer walls of the so-called "middle church". There are also joints in the outer walls of great significance for the interpretation of the history of the building. Thus, in N2 and S2 there is a vertical joint in each extending to the height of the window benches (figs 25, 26), and in N3, N4, S3 and S4 are two verticaljoints in each, they, too, extending to the height of the window benches (figs 67-70). The first twojoints go right through the wall, while the others are on the inside only. There are three wall staircases in the outer walls, two opposite each other in N2 and S2, with rectangular openings into the aisles. The south staircase (fig 109) leads toa small room in the wall, lighted by a round window; the north one (fig 108), after going straight, reaches a spiral staircase which led to the church attic. The third staircase, which is in the north wall in N5 and N6, is reached by way of the Gothic portal already mentioned. After going straight up it leads to a spiral staircase, also giving access to the attic (fig 113). Parts ofthe church walls are seriously damaged by fire both outside and inside. The north front is gravely damaged and in particular the north portal. There are no signs of damage by fire on the insides ofthe gables (fig 78). In the interior only the parts ofthe walls belonging to the so-called "middle church" are damaged by fire. One important item is that damage is found on the parts of the walls constructed after the removal ofthe pilasters planned from the beginning in N3, N4, S3 and S4. On the other hand, the capitals and upper parts of pilas­ ters A3, A4, D3 and D4 (fig 82) show no signs offire damage. These details are valuable in the interpretation of the building history of the church. Outside N5 and N6 was a building in two floors, the south wall of which forms the north wall of the church in N5 and N6. On the Jower floor this building had a corridor-like room, covered with alongitudinal barrel vault, and on the upper floor there was, nearest the church, a cross-vaulted room (fig 110). There have been communications with both the stairca­ se in the north wall and the chancel by way of round-headed openings. At a landing above the stairs is a !arge irregular operiing leading into the church (fig 116). It is impossible to say now whether it is to be regarded as the result of demoli­ tion or the remains of a doorway made according to plan. The monastery was north of the church. Traces of the cloister vaulting in the north front and parts of a vault in the wall at N5 and N6 have already been mentioned. Otherwise, the monastery will not be dealt with in this work, for it has not been investigated systematically. In conjunction with excava­ tions made for other purposes, however, remains have been found that give a general picture of the extent of the buildings (fig 118). It is clear that the nionastery was of the traditional type, around all four sides of a square area, the cloister and garth. Building history After a brief report of earlier scientists' views on the building history ofthe church, a somewhat different account, based on the present author's studies during the years 1934-1935 and measurements made then, is given in the following. The first church on the site was an apsidal chancel (fig 120) and parts of the east wall of a planned church. It seems likely that during building operations, this chancel served as a church together with a timber nave, in which-remarkably enough-there seems to have been a rood loft, the founda­ tions of which were found in M4 (PI VI:3; figs 31 , 33). The parts of the church walls still standing, between the joints on the inside in N2 and S2, and the two comer pilasters on the outside of A5 and D5 belonged to a church that has been designated the "middle church" (fig 121). This church, which was planned to have a nave and two aisles of 2! bays, ended in the west with the walls whose foundations were found in bays 1 and 2. The nave' terminated in a tower, the west half of which rested on the above-mentioned founda­ tions, while the eastem half rested on supports which were replaced by piers B3 and C3. The apsidal chancel may not, as certain details in the foundations show, have been intended for use with the nave of the "middle church". The chancel for the "middle church" was never built, and we know nothing about what it was to be like in appearance. A reconstruction of the planned south and west fronts of the church is given in figures 122 and 123. The present western south portal of the church, and the round window were undoubtedly in the west wall of the tower originally. It was intended at first to vault this church according to a bound vaulting system with two vaults in each aisle corres­ ponding to one in the nave with altemation in the vault sup­ ports between compound piers and columns. The base of one of these columns is preserved (fig 32), and a foundation has been found between M4 and N4. Figure 124 gives a good idea of the system. This system was abandoned, however,. in the course ofthe work ofbuilding, probably when the church had reached the height ofthe window benches. When the recesses in the masonry for the secondary piers, corresponding to the pilasters, were blocked up, the double joints in N3, N4, S3 and S4 appeared. The present groups of twin windows were made. Building, however, did not follow even this modified system. The reason for this was most certainly the fire which left the traces on the walls reported above. It seems likely that it was a wooden nave, which should have been used with the apsidal chancel, that bumt down. The first Dominicans are thought to have reached Visby in 1227, but they could not ha ve been the builders of the ''middle church", for they would not have erected a tower. It must be assumed that some association of foreign mercl:tants built the apsidal chancel, after which the programme was enlarged with the "middle church". On the grounds of similarities with the chancels of Drotten and St Lars, it is maintained that the apsidal chancel was built during the second q11arter of the thirteenth century. Striking stylistic agreement with the east transept and chancel of the cathedral, dated by Svahnström to the 1240's, make it likely that the "middle church" of St Nicholas was built :-:. Fig 177. Valvkonsol i länghuset. Efter Ekhoff. Vaulting bracket in the nave. After Ekhoff. The base of the pilaster an the E side of the arch between the chancel and the transept. Note the same mou/ding as the plint afS wal/ af the church between the porch and the transept. Fig 178. Det östra valvet i koret sett rakt underifrån. Öster är nedät. Foto J W Hamner 1906. The E vault in the chance/ seen from directly below. East is downwards. huggna konsoler (fig 177). I långhusets fyra hörn sitter vidare små, enkelt profilerade konsoler, från vilka hörnvalvens diagonaler utgått. Själva valvtypen kan på grundval av de ytterst små rester som bevarats inte närmare anges . Korets och korsarmens valv saknar sköldbågslister. Valvet i korets östra trave , som är helt bevarat (fig 178 och 179) , består av flisskift som i svagt svängda linjer sträcker sig från hjässlinje till hjässlinje ; ned mot svick­ larna bildas vinklar. Valvet kan snarast karakteriseras som ett tältvalv och visar likheter med valven i tredje och fjärde traven från väster i S Nicolai ruin . Det likaledes helt bevarade valvet i korsarmen (fig 180) , vars stenar är lagda på sådant sätt att ett stjärnmönster bildas , är av samma slag som valven i första och andra traven från väster i S Nicolai ruin. Västra kortravens valv är nästan helt instörtat och kan ej bestämmas till sin typ. De bevarade ursprungliga delarna av valvet i tornets ringkammare visar, att detta valv varit av samma typ Kyrkobyggnaden 147 Fig 179. Södra delen av det östra valvet i koret. Foto I Anderson 1939. S part ofthe E vau/t ofth e chancel. som valvet österut i koret (fig 181 ). Valvets mittparti är instörtat. Mot långhuset ligger det på en kraftig sköld­ båge, i övrigt på i väggarna anordnade anfang. Fig 180. Valvet i korsarmen sett rakt underifrån. Norr är nedåt. Foto J W Hamner 1906. The vault of the transept seen from directly below. North is downwards . 148 S Clemens Fig 18 1. Nordvästra delen av valvet i tornet. Foto I Anderson 1939. NW part of the tower vau/t. Nischer Väggnischer av olika slag finns på skilda ställen i kor­ och långhusmurarna, åtminstone delvi s invid eller i närheten av platser för altaren. Av altarna själva åter­ står intet, inte ens grunder; detta gäller såväl den nu stående kyrkan som dess båda föregångare. Koret äger sådana nischer i all a tre väggarna medan korsarmen helt saknar ni scher. I östra korväggen finns sålunda en rätt liten, rakt avtäckt dubbelnisch , vilken bör ha varit dold bakom det fristående högaltaret (tig 182) . Rester av puts har bevarats på sidorna och bakväggen i ni­ schen. - Nordväggen har två ni scher, en västlig , rak­ avtäckt samt en östlig, triangelvälvd. Endast den sena­ re , som sitter rätt högt upp på väggen har bevarat putsrester. - Nischen i korets sydvägg är starkt res­ taurerad ; nu utgörs avtäckningen av en triangelbåge. Den har putsrester nedtill i bakväggen (tig 150 och 222). Långhuset har i sin sydvägg nära sydöstra hörnet en nisch, ursprungligen täckt med triangulärt valv, nu utan putsspår (tig 150). Slutligen finns en mycket stor, med triangulärt valv täckt nisch, som bildat fond för det altare, som måste förutsättas ha varit uppmurat mot östra väggen norr om triumfbågen (tig 152, 183 och 225). Denna nisch är märklig och rymmer svårtolkade detaljer. Tyvärr är den inte bevarad i helt orört skick. Dess norra sidovägg har nämligen varit skadad och har till följd härav blivit restaurerad jämte närmast angränsande väggparti. Södra sidoväggen, valvet och bakväggen återstår där­ emot i sitt medeltida skick . I bakväggen har funnits en smal fönsterglugg med smygar som vidgar sig inåt. Denna glugg har murats för, då det nuvarande korets nordvägg uppfördes. Gluggens norra smyg är restaure­ rad på 1880-talet. 13 : Fig 182. Väggnischer på insidan av korets östra mur. Foto S Hallgren 1972. Wall niches on the inside of the E wall of the chancel. Kyrkobyggnaden 149 Fig 183. Nisch i långhusets östra mur norr om triumfbågen . Foto J W Hamner 1906. Niche in the E wall of the church N ofthe chancel arch. Vid restaureringen av nischen murades en ny botten för något mer än halva nischen på ca 30 cm för låg nivå. Det riktiga läget för bottnen har bevarats invid ni­ schens södra sidovägg. Orsaken till att den nya bottnen sänktes måste vara att nischen har en slät bakvägg ned till den nya, lägre nivån. Hur skall nu allt detta tolkas? Murpartierna runt nischen visar inga skarvar (bortsett från dem som uppstått vid restaureringen). Dessa mur­ partier sammanhänger otvetydigt med det nuvarande långhuset. Den i hörnet mellan långhuset och koret belägna sakristian tillhör emellertid den från början planerade byggnadsensemblen. Att anordna ett fönster i nischen vore under dessa omständigheter menings­ löst. Det synes endast finnas två sätt, på vilka fenome­ net kan förklaras. Antingen tillhör nischens botten med tillhörande fönsterglugg (men ej nischens omfattnings­ murning!) den nuvarande kyrkans närmaste föregång­ are (se vidare 165 och 174) eller också är det nuvarande långhusets östmur uppförd innan nordmuren byggdes och innan planen på en sakristia i vinkeln mellan kor och långhus tagit form. För det förra alternativet talar den omständigheten att nischens släta bakvägg ned­ förts djupare än vad som behövts med hänsyn till den nuvarande omfattningsmurningen. Trappor I korsarmens östra mur har en trappa med ingång i korets sydvägg dragits upp till vinden. Ingången är Fig 184. Insidan av tornets södra mur. Till höger ingången till tomtrappan och i förgrunden rester av grunden till tornet i Clemens I. Foto J W Hamner 1906. lnside of the S wall of the tower. Right, the entrance to the tower staircase, and in the Joreground remains of the Jounda­ tions of the tower ofSt Clement' s I . 150 S Clemens Fig 185. Insidan av tornets norra mur. I förgrunden rester av grunden till tornet i Clemens I. Foto J W Hamner 1906. lnside of the N wal/ ofth e tower. In the foreground remains of the foundat ions of the tower ofSt Clement's I. rektangulär och omfattas av enkla huggna poster (fig 139 och 150). Överliggaren är bortfallen. Ett hål för ett nedre gångjärn till en inåtgående dörr finns i östra posten . Posterna är i övrigt skadade, varför andra spår efter dörren försvunnit. Trapploppet är flistäckt. Det upplyses dels av det höga fönstret i korsarmens öst­ vägg, genom vars smyg den passerar, dels av en liten rund glugg i södra väggen , just där trappan svänger in i sydväggen. Dageröppningen i denna glugg, placerad i ytterlivet, är huggen ur ett enda block. När det stora rundfönstret togs upp i korsarmens södra gavel blev trappan igenmurad. På andra sidan igenmurningen fortsätter trappan och mynnar på södra ytterväggens översida nära korsarmens sydvästra hörn (kan iaktta­ gas från tornet). I långhusets västvägg norr om tombågen finns en ingång till en trappa med raka sidor och rak smyg (fig 139, 151 och 168). Denna ingång markerar början till en icke fullföljd tomtrappa. 14 Trappan skulle välvas - ett litet stycke av valvet längst ner har bevarats - ej som övriga trappor i S Clemens täckas med flis. Öppningen har kunnat tillslutas med en utanpåliggande dörr. Mär­ ken efter gångjärn i norra kanten samt efter en märla för en hasp i södra. Puts Medeltida putsrester kvarsitter här och var på murarna i kyrkans inre. Största sammanhängade putsytor har bevarats på södra väggen i korsarmen , där putsen bl a täcker vissa i samband med igenmurningen av rundfön­ stret murade väggytor, alltså här daterbar till äldst 1300-talet , vidare på västra långhusväggen norr om tombågen samt i tornets ringkammare. Putsen är gul­ vit. Puts har även bevarats i vapenhuset. I det stora hela torde denna vara av sent ursprung. Kalkmålningar Enligt J G Klingvall 15 fanns på norra väggen i kyrkan en målad bild av S Clemens, fastbunden vid ett altare . Ekhoff tolkar, säkerligen med rätta , ordet altare som en felskrivning för ankare. Ekhoff citerar även en upp­ gift , lämnad av en gammal ruinvakt, enligt vilken bil­ den - bevarad ännu på 1880-talet - sku lle ha suttit på långhusets östra vägg norr om triumfbågen. Ekhoff meddelar även 16 att korsarmens rundfönster omgivits av en ring av målade stenar i omväxlande vitt och grått med vita fogar. Härav återstår numera endast diffusa färgspår. Glasmålningar Att glasmålningar under medeltiden funnits i kyrkan bestyrks av fragment av målade glas , som påträffades under Ekhoffs utgrävning 1907-09. 17 Läktare Befintliga bjälkhål med ännu kvarsittande bjälkändar vittnar om att läktare funnits i tornets ringkammare samt i långhusets västra del mellan sydväggen och torn bågen. Tomrummets läktare har burits av tre kraftiga bjäl­ kar i nord-syd lig riktning (fig 150, 184 och 185) . Entren har varit anordnad från trappan i tornets västvägg via rundfönstrets smyg, som inåt är rakt nedförd mot läk­ targolvet. Man har därifrån kommit ut på ett smalt läktarplan utefter tornets västvägg, buret av smäckra virken i tornets västra vägg. Den nyssnämnda, av de tre kraftiga bjälkarna med upplag i tornets nord- och sydväggar burna läktaren, ligger något högre, varför ett trappsteg måste ha fört från det lägre , smala läktarpla­ net upp till det högre. Långhusets läktare har burits av fyra smäckra bjäl­ kar i västra väggen samt en i den södra (fig 150, 151 och 167). Konstruktionen tycks förutsätta ett stolpstöd för det nordöstra fria hörnet. Till denna läktare måste en trätrappa ha fört från kyrkgolvet. Kyrkobyggnaden 151 Fig 186. Lämningar av sakristian på korets norra sida i hörnet mot långhuset. Närmast grunden till sakristians norra mur. Till höger och till vänster förtagningar för västra och östra muren samt för övervåningens kryssvalv. I bildens mitt lämningar av nedervåningens tunnvalv. Foto W Falck 1976. Remains ofthe vestry on the north side ofthe chancel. In the foreground the foundation ofthe N wa/l of the vestry. Right and left toothings for the W and E wal/s and for the cross-vaulting of the upper storey . In the centre ofthe picture the remains ofthe barrel-vault ofthe ground jloor. I korsarmens östra och södra väggar finns ett antal ligger på samma höjd som underkanten på bjälkhålen i kraftiga bjälkhål, troligen senare upptagna (fig 153). den östra. Bjälkhålen kan tyda på att även här funnits Bjälkhålens antal är tre i östra väggen och ett i den en läktare , som dock ej varit ursprunglig. (En annan södra. Därjämte torde ytterligare ett bjälkhål ha funnits och kanske mera trolig förklaring är att bjälkarna burit i östväggen. Överkanten på bjälkhålet i södra väggen en arbetsplattform vid byggandet av de senare fönstren 152 S Clemens Fig 187. Utsidan av korets norra mur med de två igenmurade öppningarna in mot koret och till vänster förtagningar för sakristians östra mur; till höger en ursparning för kryssvalvet i sakristians övre våning. Foto S Hallgren 1972. The outside of the N wal/ of the chance/ with the two block­ ed-up openings to the chance/, and lejt, toothings for the E wall of the vestry and right, a recess for the cross vau/t of the upper jloorofthe vestry. i korsarmens södra vägg , en invändig motsvarighet till den utvändiga plattformen, som omtalas på s 134.) Bjälkhål på andra av kyrkans innerväggar , ofta med kvarsittande bjälkändar, torde utgöra bomhål för bygg­ nadsställningar. Deras avsevärda höjd över golvet gör en dylik tolkning trolig. Sådana hål finn s på ett par olika nivåe r på norra väggen i långhuset samt på lång­ husets östvägg norr om triumfbågen. Sakristian Sakristian har varit byggd i förband med både långhu­ set och koret, vilket framgår av förtagningar såväl i korväggen som i långhushörnet. Den har sålunda till­ hört den ursprungliga byggnadsensemblen. Yttermu­ rarna är helt nedbrutna så när som på en rest av östmu­ ren närmast intill koret. Grunden är emellertid till stör­ sta delen bevarad (tig 186). Byggnaden har liksom flera sakristior till Yisbykyrkor omfattat - eller planerats för att omfatta - två vån ingar. Bottenvåningen har varit välvd med spetsigt tunnvalv med vederlag i norr och söder. En ränna har i långhusväggen murats för valvets anslutning till väggen. När tunnvalvet murades har det dock lagts utanför - ovanför denna ränna , då sakristian uppenbarligen togs till något bredare än vad som från början avsågs. Av tunnvalvets anfang i kor- Fig 188. Grunden i sakristians sydvästra hörn samt nisch i dess södra mur. Foto W Falck 1972. The fo undation in the SW corner of the vestry anda niche in the S wall. Kyrkobyggnaden 153 väggen återstår vissa rester (fig 186). Lämningar av puts kvarsitter i valvresterna samt på västra väggen. I sydväggen är en stor nisch med triangulärt valv (fig 188). Den har varit putsad. Invid och öster om denna nisch finns dels en liten nisch , nu skadad men ursprungligen tydligen rakavtäckt, dels ingången tiU kyrkans kor. Ingången, som är smal och oansenlig, har triangulärt valv. Inåt kyrkan är öppningen rektangulär med enkel omfattning, bestående av poster, bildade genom omväxlande stående och liggande block (fig 189 och 197). Det översta liggande blocket på ömse sidor är halvrunt utkragat. Ovanpå dessa utkragningar vilar det block som bildar dörröppningens överliggare. Det övre gångjärnet för dörren har bevarats på västra posten. Efter det nedre gångjärnet återstår endast hå let. 1 östra posten finns en märla för stängselanordningen. Dörren har på detta sätt kunnat låsas från kyrkan. Även från sakristian har den emellertid kunnat stängas, att döma av två hål för intappning av järn av något slag på insidan av posten , ett ungefär mitt för märlan och ett längre ned. Dörröppningens smyg vidgar sig något in mot sakristian. Ovanvåningen har öppnat sig mot kyrkan med två stora rundbågiga öppningar , vilka nått ned till golvni­ vån (fig 187 och 189). Öppningarna har såväl inåt kyr­ kan som inåt sakristian släthuggna enkla omfattningar utan anfangslister. Förtagningar anordnade i korväg­ gen invid sakristians östmur samt invid hörnet mot långhuset tyder på att ovanvåningen haft - eller plane­ rats att få - krys valv. Kryssvalvet har legat stumt emot långhusväggen och bör ha haft förtagningar för sitt nordvästra anfang i norra sakristimuren. Efter sakristians yttertak har inga spår bevarats. I de Visbykyrkor, som ägt sakristior i två våningar, är trappan till ovanvåningen normalt inlagd i kyrkmu­ ren med nedre dörröppningen vettande in mot kyrkan. I S Clemens kyrka har trappan emellertid uppenbarli­ gen gå tt i sakristians norra mur, vilken ovanför sockeln med utgångspunkt från den bevarade grunden kan be­ räknas ha varit 240 cm tjock. Det har sålunda funnits plats för en bekväm trappa i muren . Att döma av en murbruksrand , som obruten löper längs grunden till norra muren och anger läget för sockelns nedre ytter­ kant, har man nått trappan inifrån sakristian. Ekhoff vill göra gällande, 18 att sakristians ovanvå­ ning aldrig blivit byggd . Han stöder denna sin uppfatt­ ning på två skäl , dels att igenmurningen av de två öppningarna mot koret i ovanvåningen är så omsorgs­ fullt gjord - i kalksten - att det tyder på ett utförande medan kyrkbygget ännu var i gång , dels att inga valv­ spår återstår på långhusväggen. Ekhoff räknar emeller­ tid då med att även ovanvåningen skulle ha haft tunn- Fig 189. Insidan av norra kormuren med de två igenmurade öppningarna in mot sakristians övre våning. Foto S Hallgren 1972. The inside af the N wall af the chancel with the two block­ ed-up openings leading ta the upper floar af the vestry . valv, ett tunnvalv med vederlag i öster och väster. Anfangen för ett kryssvalv i sydväggen tycks han inte ha observerat. Problemet ter sig svårlöst. Att man planerat för en tvåvånig sakristia, vars ovanvåning ­ av allt att döma kryss välvd - genom två vida och höga bågar skulle öppna sig in mot koret , är säkert. Å andra sidan saknas alla spår efter yttertaket; möjligheten av att ovanvåningen aldrig blivit fullföljd kan därför inte uteslutas. Att en trappa planerats och eventuellt också utförts i sakristians norra mur, utgör icke något absolut säkert bevis för att sakristians ovanvåning verkligen kommit tiU utförande. Tornet Tornet är byggt senare än långhuset men har varit planerat då det senare uppmurades , vilket - förutom av den stora tombågen , som är ursprunglig och samtida med långhusets västvägg , liksom av den påbörjade men ej fuUföljda tomtrappan norr om tombågen Ufr ovan s 150) - framgår av att förband mellan tornet och långhuset anordnats genom förtagningar i långhusets västmur, gjorda då denna murades. Tornets östvägg ovanför tombågen ligger något väster om långhusets västra gavelvägg (fig 150). I 154 S Clemens Som tidigare nämnts har tornet omgivits av gallerier på tre sidor. Bjälkhål efter galleriernas takkonstruktion har bevarats, liksom rännor j fasaderna för luttakens anslutning mot tomväggarna. Bjälkhålen är fyra på norra fasaden, fem på den västra samt fem (ev sex) på den södra. Dessutom finns ett diagonalställt bjälkhål i nordvästra resp sydvästra hörnet. Av galleriernas båg­ arkitektur återstår intet. Av tornets ovanvåningar har den första bevarats helt, den andra till sina nedre delar. Hur högt tornet en gång varit ~ eller planerats bli - är omöjligt att säga. I den mån man vågar dra slutsatser av liknande lands­ kyrkotom bör stora ljudgluggar ha funnits i två eller tre våningar. Om man räknar med en total tomhöjd mot­ svarande kyrkans totala längd, blir höjden 48 m. Bottenvåningen - ringkammaren - öppen mot lång­ huset genom en hög båge, har i vardera norra och södra väggen en väldig spetsbågig besparingsnisch (fig 184 och 185). Om läktaren i ringkammaren se s 150. På sydväggen invid sydvästra hörnet är ingången till tom­ trappan. Då kyrkan planerades, avsåg man att dra tomtrappan från långhuset upp genom tornets norra vägg. Den stora besparingsnischen som anordnades när tornet sedermera byggdes omöjliggjorde detta och trappan fick i stället sin plats i södra och västra tom­ väggarna. Dubbeltrappor i stil med dem som finns i Mariakyrkan, Drotten och S Olof har aldrig varit pla­ nerade i S Clemens, uppenbarligen därför att man ej avsett att anordna ett emporium i tornet. Ingången till trappan är rundbågig (fig 150 och 184). I rundbågen kvarsitter puts på undersidan. Innanför dörröppningen är ett brädgolv, som döljer en ett par dm djup grop. Trappan svänger in i tornets västmur och därifrån in i nordmuren, där den mynnar i norra galleriet. Förutom .•. Fig 190. Plan av tornet på gallerihöjd. Skala 1 :300. Efter Ekhoff. Plan ofthe tower at a leve/ with the gallery. After Ekhoff. från det stora rundfönstret, genom vars smyg trappan passerar, får den ljus genom två smala rektangulära gluggar upptill och nedtill i västväggen. I trapploppets nedre del ingår äldre stenmaterial, bestående av hugg­ na kvadrar av smått format, uppenbarligen bärstam­ mande från den nuvarande kyrkans föregångare. trappans tak, nedre delen, återfinns även två hällar med skråfasad kant, varav den ena har skråkant på två varandra mötande sidor. Det rör sig uppenbarligen om gravhällar av samma typ som de som bl a inlagts i grunderna till triumfbågens vederlagsmurar. Övre ytan på den ena hällen är skadad genom avspjälkning och vittring. 19 , En rundbågig dörröppning utan spår av gångjärn le­ der från norra galleriet in i tornets första ovanvåning (fig 144). En liknande dörröppning finns i väggen mot västra galleriet. Rummet öppnar sig mot långhus vinden genom en mycket vid och hög, lätt spetsad valvbåge, en avlastningsbåge (fig 151 och 143). Långhusvinden och tornets första ovanvåning har alltså haft en mycket god förbindelse sinsemellan. Rummet har haft plant trätak, vilande på bjälkar i nord-sydlig riktning och belägna tätt under andra ovanvåningens stora ljudglug­ gar (fig 190). Direkt dagsljus har rummet fått endast genom en enda liten rektangulär glugg med stickbågig inre avtäckning, belägen i södra väggen alldeles under taket. Att den placerats så högt beror på galleriets yttertak: fönstrets underkant ligger alldeles ovanför galleritakets anslutning mot tomväggen. Spår efter snedstöttor finns i väggarna på såväl norra som södra och västra sidorna. Möjligen har dessa stöttor varit sekundärt anbringade som stöd för yttertaket över det stympade tornet. Till tornets andra ovanvåning (och vidare uppåt) måste man ha kommit genom invändiga trätrappor eller stegar, nu givetvis sedan länge försvunna. I söder, väster och norr finns lämningar av stora ljudgluggar, två på varje sida. Gluggarnas botten ligger i nivå med golvet. På östra sidan saknas gluggar. I stället finns här en bred nisch - denna del av tomväggen har ju nämli­ gen ej varit synlig ovanför långhusets yttertak. Tornet är avrivet ijämn nivå runt om ca 1,5 m ovan golvet i gluggarna. Gluggarna har därefter igenmurats utvändigt, varvid ursparingar skett så att ett antal små gluggar bildats på varje sida, tre i söder, en nu synlig i väster (kan ha varit tre) samt två i norr. I några av de små gluggarna har tegelvalv bevarats. Tornets jämna krön runt om samt förändringen av de stora gluggarna till små fönstergluggar tyder på att tor­ net vid något tillfälle med avsikt sänkts till sin nuva­ rande nivå. När detta skett är svårt att säga. Sannolikt har det utförts under senmedeltiden. Kyrkobyggnaden 155 Vapenhuset Vapenhuset framför långhusets sydportal är en både svårtolkad och svårdaterad byggnad . Den har länge ­ långt efter det att kyrkan övergivits som kyrka - tjänat som magasin. Men har denna funktion inbegripits i primärfunktionen, som rimligtvis bör ha varit vapenhu­ sets? Att vapenhuset är medeltida står klart, men vilket århundrade tillhör det? Bristen på gotländskt jämförel­ sematerial gör dessa frågor vanskliga att besvara. Sedan länge är byggnaden sammanfogad med en stor rödfärgad magasinsbyggnad i skiftesverk, vars yttertak är draget in över vapenhuset (jfr ovan s 125). Dettas gavelröste har i samband härmed rivits. Vapenhusets södra yttervägg är inbyggd i magasinet och f n svår att iakttaga. Detsamma gäller västra ytterväggen, som döl­ jes av en modern verkstadsbyggnad. Byggnadsmaterialet är kalksten. Murverket är grovt och rått. Det synliga sydöstra hörnet saknar huggen hörnkedja (fig 147). Även sockel saknas. Byggnaden är oputsad. Om den alltid varit detta är svårt att säga utan närmare undersökning framför allt av de ytterväggar som f n är dolda. Exteriören visar på östra sidan en ilagning efter en mycket stor, oregelbunden urrivning , utgörande spår efter en vid något tillfälle uppbruten ingång. En liknande ilagning syns även invändigt. Invändigt är vapenhuset välvt med ett valv i kalksten med skiften gående i bågar från söder till norr, så att valvet nästan får karaktär av kupol. Mitt på södra väggen är en stor, spetsbågig portal med raka smygar och utan dörrfals. Portalen är igenmurad . I det omgi­ vande murverket (murens insida) finns på var sida spår efter två gångjärn. Det övre av dem sitter på ungefär halva portal höjden. Högre upp syns inga gångjärns­ spår. Dörrarna har slagit direkt mot väggens insida. Ovanför portalen sitter ett fönster med svagt spetsbå­ gigt valv och rektangulär karm med järngaller i ytterli­ vet. Fönstrets yttre omfattning har ej kunnat undersö­ kas . Fönsterbänken sluttar inåt i en kupad form . Porta­ len omges av två triangulärt välvda nischer. I östra väggen finns en stor, rundbågig nisch, lika hög som portalen på sydväggen. I mitten av densamma ses spå­ ren efter den ovan omtalade stora urrivningen, igenmu­ rad med mindre sten och tegelskärv. Därovan ett inåt svagt spetsbågigt fönster med järngaller i rektangulär träkarm i ytterlivet. Fönstrets yttre omfattning och karm är ej ursprungliga. Ännu en stor och bred, triangelvälvd nisch finns i västra väggen. Vid dess mu­ rande har man i bottnen på norra sidan lagt in en äldre, profilerad sten. Ovanför denna sistnämnda nisch finns i väggen en liten , fönsterliknande nisch av samma typ som de båda ovan beskrivna fönstren men med träbe- Fig 191. Golv innanför vapenhusets södra ingång. Foto W Falck 1972. Floar inside the S entrance to the porch. lagd plan botten. Denna nisch sitter lägre än de båda fönstren. Golvet utgöres av ett singelbelagtjordgolv. Detta är ej ursprungligt. Vid en grävningsundersökning 1972 har ett äldre golv påträffats , stenlagt, beläget ca 50 cm under det nuvarande (fig 191). Ej heller detta golv är ursprungligt. Det äldsta golvet har legat på ungefär samma nivå som det nuvarande , vilket framgick av undersökningen 1972. Väggar och valv är putsade. Delvis kan ett par lager puts urskiljas. Av spår i putsen framgår , att vapenhuset vid något tillfälle entresolerats. I vapenhusets historia kan fyra skeden urskiljas. 1. I första skedet förmedlas entren till vapenhuset genom den spetsbågiga portalen på sydväggen. Golvet låg ungefär i sin nuvarande nivå, vilket framgår av en kvarsittande rest av en bottenflisa invid portalens östra smyg, påträffad vid undersökning av murverket 1972. Golvets höjd sammanfaller med nivån för ett utskju­ tande grundmursparti i västra väggen. 2. Vid något tillfälle har golvet sänkts ca 0,5 m. I samband med sänkningen inlades ett stengolv . Samti­ digt blev det nödvändigt att fördjupa portalens botten på insidan , väl för att en trappa skulle kunna göras utifrån. Inga spår efter trappan finns dock kvar i den östra smygen - den enda hittills undersökta. De nya golvstenarna tilläts skjuta in i portalens försänkta bot­ 156 S Clemens ten. Efter dessa förändringar blev kyrkans stora syd­ portal inte längre möjlig att använda. 3. Vapenhusets sydportal -igenmuras och vapenhu­ set entresoleras . . I samband härmed upptages en ny port i östra väggen. Den trappa som kan ha funnits i sydportalen försvann. lgenmurningens nedre del är klumpigt gjord: en rad stående hällar närmast golvet, därbakom och ovan flis, skärv och bruk, lagt i lutning inåt rummet. Entresolen har burits av bjälkar, för vilka upplag beretts dels genom upptagna hål i kyrkans mur, dels genom stående stolpar. Entresolvåningen putsa­ des. Putsen kvarsitter ännu. Den har vid något tillfälle kalkats. Den övre nischen på västväggen sitter på la­ gom höjd i relation till entresolens golv. 4. Entresolen rivs, ingången till vapenhuset i östra väggen muras igen och golvet återfylls till ungefär ur­ sprunglig nivå. Därefter blev vapenhuset tillgängligt endast inifrån kyrkan. Tredje och fjärde stadierna i vapenhusets historia tillhör säkert tiden efter kyrkans övergivande. Vapenhuset är som ovan nämnts svårt att datera. Innerarkitekturen med valv och nischer skulle med hänsyn till sina former i och för sig kunna tillhöra 1200-talet. Portalens form liksom det råa murverket och avsaknaden av sockel och huggna hömkedjor talar dock häremot. En jämförelse med vapenhuset på Drot- Byggnadshistoria Åren 1907-1909 blev S Clemens kyrkoruin föremål för en stor grävningsundersökning under ledning av anti­ kvarien Emil Ekhoff. 1912 framlade denne resultatet av sina undersökningar i en omfångsrik publikation, utgi­ ven i Kungl Vitterhetsakademiens monografiserie. Vissa kontrollgrävningar, utförda sommaren 1971, gav vid handen att en förnyad och fördjupad gräv­ ningsundersökning borde företagas i ruinen. Denna undersökning genomfördes det närmast följande året av riksantikvarieämbetets Gotlandsundersökningar i samråd med författaren och med antikvarie Waldemar Falck som teknisk arbetsledare, biträdd av fil kand Ragnar Engeström. Arbetena bekostades i sin helhet av Arbetsmarknadsstyrelsen. Mindre undersökningar på vissa punkter har även gjorts senare. tens södra sida är talande nog. På 1300-talet utvidgades detta vapenhus till kapell, väl under inflytande av Swertingska (stora) kapellet vid Mariakyrkan. S Cle­ mens' vapenhus är i jämförelse med vapenhuset/kapel­ let vid Drotten så rustikt att man vill tro att det tillhör en ännu senare epok, i så fall sannolikt 1400-talet. Något direktjämförbart objekt på Gotland finns veter­ ligen inte. Golvsänkningen - som troligen betingades av va­ penhusets entresolering - måste bero på ett behov att utnyttja vapenhuset som förvaringsbod. Det är fres­ tande att se en förändring inne i kyrkan såsom företa­ gen i anslutning till vapenhusets förändring, nämligen genombrytningen av långhusets östra vägg mot kor­ sarmen med den nuvarande stora och höga spetsbågiga bågöppningen (fig 152 och 170). När långhusets syd­ portal blir omöjlig att använda efter vapenhusets om­ byggnad återstår endast den stora sydportalen till kors­ armen som lämplig huvudentre. Då tillträde till långhu­ set via koret och tiumfbågen inte gärna var möjlig för lekmän, erbjöds en lösning genom upptagande av den nyssnämnda bågöppningen. Är slutsatserna ovan riktiga, tillhör även period två i vapenhusets historia medeltiden, ehuru ett sent skede, kanske först 1500-talets första eller andra decennium. Resultatet av de förnyade undersökningarna har bli­ vit att Ekhoffs slutsatser ej i allo har stått sig. Den av honom rekonstruerade tredje Clemenskyrkan, med stort absidkor och tvåskeppigt långhus med pelare av trä, har sålunda överhuvudtaget ej existerat. Ekhoffs rekonstruktion i denna del beror dels på en feltolkning av vissa murdelar, dels på att han inte förde grävning­ arna tillräckligt djupt. Ekhoffs undersökning är dock detta oaktat för sin tid ett märkligt arbete, och hans stora monografi över S:t Clemens kyrka har utgjort den självfallna utgångspunkten för nu föreliggande be­ skrivning. De grunder som anträffades vid de nämnda gräv­ ningarna återges i fig 192. Byggnadshistoria 157 Äldsta kyrkan, Clemens I (fig 193 och 194) Mitt inne i S Clemens kyrkas nuvarande långhus och med utsträckning ända in i tornet ligger grunden till en liten romansk kyrka, som bestått av kor med absid, långhus och tom. Koret är relativt litet i förhållande till långhuset och dess längd är mindre än bredden. Detta är den äldsta Clemenskyrkan. Spår av en ännu äldre kyrka - av trä - har ej anträffats. Inte heller har lämningar efter annan äldre bebyggelse på platsen på­ träffats - om man dit inte vill räkna den stenåldersbo­ plats , som omnämnts ovan. Byggnadsmaterial Byggnadsmaterialet i den äldsta kyrkan är kalksten . Murverket är på de flesta ställen bevarat t o m skiftet närmast under sockeln. Undergrunden (fig 195-205), nedförd till ett djup av ca l m, motsvarande tre afyra skiftgångar, skjuter på bägge sidor ut två a tre dm utanför det egentliga murlivet. De bevarade murarna är uppförda av ca 15-20 cm höga stenblock, tuktade eller behuggna. Även lägre blockhöjder (8 cm) förekommer i utjämnande syfte. Undergrunden är ojämnt lagd av råa block. Rester av puts kvarsitter här och var. Murarna är lagda i skalmursteknik med mindre sten och skärv inuti murarna. Kvadrama i murlivet varierar i längd l Fig 192. Plan med framgrävda grunder efter äldre byggnadsdelar. Skala 1:300. W Falck och P 0 Westlund 1970-73. Plan with excavatedfoundations ofolder parts of the building. Fig 193. Plan av äldsta kyrkan, Clemens I. . Skala 1:300. Efter sammanställning av EBohm 1976. Plan ofthe oldest church, St Clement's I. 158 Fig 194. Rekonstruktion av äldsta kyrkan , Clemens I. Efter Ekhoff. Reconstruction ofthe oldest church, St Clement 's I . After Ekhoff. · -:~:::.~· I .- -- -. Fig 195. Grunder i Iänghuset och korets västra del. Foto W Falck 1972. Foundations in the nave and the W part of the chancel. Byggnadsh istoria 159 Fig 196. Norra delen av grunderna till absiderna, den äldsta kyrkans längst bort . Foto W Falck 1972. N parts ofth e Joundations ofth e two apses, that of the oldest churchfarthest away. mellan 25 och 65 cm. Murbruket är fint , gulgrått , rätt mörkt och utan kalkklumpar. Sockel Sockeln är bevarad på tornets norra mur invid hörnet mot långhu set samt angränsande del av långhusmuren, på en sträcka av södra långhusmuren på ömse sidor om sydportalen samt slutligen på ett litet stycke av norra långhusmuren, inbakat i postamentet till nordöstra pe­ laren i det nuvarande långhuset (fig 206 och 207). Den är tunn , skråkantad och lätt hå lkälad . Den totala soc­ kelhöjden ovan undergrunden - bottenskift plus det fasade skiftet - utgör i genomsnitt något mer än 40 cm. Bilden vi sar det primitiva sättet för hopfogning i mur­ vinklar av de fasade sockelstyckena , utan gering eller förkroppning. Liknande sockl ar finns på ett antal landskyrkor, bl a Fröjel och Västergarn (den äld sta kyrkan , varav grunden bevarats norr om den nuvaran­ de kyrkan). Murverk Av fasaden ovanfö r sockeln återstår blott ett enda li tet stycke som bakats in i det ovannämnda no rdöstra pe­ larfundamentet (fi g 206) . Detta visar att fasadli vet legat ända ut i sockelkanten, sålunda utan någon indragning. Den enda synliga kvaderbiten är skadad och säger dä1fö r inte mycket om murverket ovanfö r sockeln . Av allt att döma har murarna varit uppfö rda av sten i smått fo rmat. Hä1fö r talar även det äldre stenmaterial, som utnyttjats vid uppförandet av de nedre delarna av den nuvarande tomtrappan och som med all sannoli khet härrör från den nuvarande kyrkans fö regångare. Murarnas tjocklek är: i koret 93 cm, i långhuset I 03 cm, i tornet 111 cm. Absidens grundmur (fi g 196 och 197), som på Ek­ hoffs tid var tämligen hel,20 är numera starkt skadad och ha r innerliv bevarat endast i norr och söder fö r­ utom ett litet parti nära mitten (fig 198), Norra kormu­ ren är nästan helt raserad (fi g 202), vilket skett i sam­ 160 S Clemens Fig 198. Grunden till insidan av äldsta kyrkans absid, södra och östra delen. Foto W Falck 1971. The foundation ofthe inside of the apse ofthe oldest church, Sand E parts. Fig 197. Norra delen av grunderna till de två absiderna. Den äldsta kyrkans absidgrund nederst. Foto W Falck 1972. N parts ofthe foundations of the two apses. The foundation of the apse ofthe oldest church at the bottom. band med att en grav här upptagits sedan kyrkan rivits. Av korets sydmur finns emellertid betydande lämning­ ar, såväl av ytterlivet som innerlivet, liksom också av triumfbågen både i norr och söder (fig 199-200). Långhusportalen21 Rester har bevarats av en enda ingång , nämligen lång­ husets sydingång. Huruvida ingångar funnits även på andra ställen, tex i korets södra vägg , är omöjligt att säga , då inga som helst spår efter sådana bevarats. Av långhusportalen var på Ekhoffs tid nedersta de­ len av västra smygen bevarad (fig 208). Denna har utåt varit tvåsprångig. Kyrkans vanliga hå lkälade sockel har följt med in i portalen . Även en rest av tröskeln med spår av västra posten var bevarad . Sättet för hop­ fogningen av socklarna i portalens mursprång avviker från förhå llandet i tornet. Här har socklarna lagts stumt iIJtill varandra, och öppningen, som uppstå r mellan skråfaserna utfyllts med murbruk. Den inre posten har av de ovannämnda bevarade spåren att döma haft en bredd av 18 cm och tjocklek av 25 cm. Svaga spår av den västra inre smygen å terstod vid Ekhoffs undersök­ Byggnadshistoria 161 Fig 199. Långhusets sydöstra hörn med grunder till äldsta kyrkans sydöstra långhushörn och till södra kormuren i samma kyrka samt invid denna den bevarade delen av grunden till det större absidkorets södra mur. Längst ned grunder i öppningen mellan långhuset och korsarmen. Foto W Falck 1972. The SE corner ofthe nave with founda tions ofthe SE corner ofthe nave of the oldest church and ofthe S wall ofthe chancel in the same church. Close to this are the remains ofthe foundations of the S wall of the /arg er absidal chancel. Bottom,foundations in the opening between the nave and the transept. ning och visade att den varit sneddad. Numera syns inga spår därav. Dörröppningnes bredd mellan poster­ na har enligt Ekhoff varit ca 115 cm. Måttet kan inte längre verifieras. Det som fanns bevarat av portalen var tillräckligt för att tillåta en principrekonstruktion (fig 209). Om rakt tympanonfält funnits eller ej kan givetvis inte längre avgö ras. Fönster Av fönsteromfattningar, äldre än den nu varande kyr­ kan , har ett par lösa fragment bevarats , bildande själva det rundbågiga överstycket. Bredden på fönsteröpp­ ningen har varit 40 cm. Fals för glasning finn s jämte hål för ett stående järn i fönstrets mittlinje . Det är emeller­ tid ovisst om dessa fragment härrör från den äldsta kyrkan ell er från dess närmaste efterföljare (Clemens Il). Kyrkans ursprungliga höjd och takvinkel kan ej be­ stämmas på grundval av bevarade lämningar. Här är endast gissningar möjliga. Ett förslag till rekonstruk­ tion av kyrkans exteriör enligt Ekhoff lämnas i fig 194. Interiör För bedömningen av frågan om hur kyrkans interiör sett ut saknar man praktiskt taget alla utgångspunkter Fig 200. Grunderna till södra murarna i de bägge absidkoren , det äldsta längst till vänster. Grunden till det större abs idkoret har till största delen brutits bort för en begravning. Foto W Falck 1972. Foundations of the S wal/s of the two apsidal chance/s, the oldest to the fa r /eft . The foundat ion of the larger apsidal chance/ has mostly been braken down fora buria/. 162 S Clemens Fig 201. Upptill grunden tiJl östra pelaren i norra raden. Till höger om denna grunden till östra långhusmuren norr om triumfbågen i äld sta kyrkan. Till höger därom grunder till norra kormurama i det mindre absidkoret (nederst) och till det större därovan. Foto E Swanström 1972. Top, the foundation of the E pier in the N row . To the right of this is the foundation ofthe E wal/ ofthe church N ofthe chancel arch ofthe o/dest church. To the right of this is the foundation of the N chancel wall in the smal/er apsidal chancel (bottom) and of the larger one above. Fig 202. Grunder till de två absidkorens nordmurar , den äldre grunden nederst. Till höger grunden till det nuvarande långhusets östra mur norr om triumfbågen. Foto E Swanström 1972. Foundations of the N walls of the two apsidal chancels, the older foundations at the bottom. To the right is the foundation of the E wall of the present nave, N of the chancel arch. Byggnadshistoria 163 Fig 203. Västra delen av grunden till äldsta kyrkans södra långhusmur med rester av portal. Foto E Swanström 1973. The W part of the foundat ion ofthe S wall ofthe oldest church with remains of the portal. på monumentet självt. De relativt tunna murarna gör det troligt att hela kyrkan haft öppen takstol eller plant innertak av trä . Absiden bör dock på öv ligt sätt ha haft Fig 204. Västra delen av södra långhusmuren i den äldsta kyrkan med rester av denna kyrkas södra portal. Foto E Swanström 1973 . The W part of the S wal/ of the oldest church with remains af the S portal of this church. hjälmvalv . Golvet har , i varje fa ll i långhuset , enligt uppgift hos Ekhoff,22 utgjorts av en murbruksbelägg­ ning av några centimeters tjocklek. Under de år som förflutit sedan Ekhoffs utgrävning har detta murbruks­ golv helt vittrat sönder. Intet återstå r av detsamma . Av golven i kor och torn återfann Ekhoff inga rester. I absiden finns på södra sidan en obetydlig rest av ett golv av oregelbundna kalkstenstli s (fig 198). - Inga spår av altaren har anträffats. Den så lunda påträffade äldsta Clemenskyrkan visar i s in planform med det lilla korta absidkoret fränd skap med nordvästtyska kyrkor från tidigt 1100-tal. Till ti­ den kan den hänföras tidigast till detta århundrades mitt. Den hör sålunda utan tvivel till de äldre stenkyr­ korna på Gotland och till de äldsta i Visby. Erik Lund­ berg har antagit23 att kyrkan uppförts av en gotländsk lantbyggmästare samt att den " måhända ursprungligen varit danskarnas fak torikyrka". 24 De gotländska landskyrkor, vilka har samma sorts hålkälade skrå­ kantssockel som S Clemens är dock veterligen alle­ sammans byggda av välhuggna , stora och höga kvadrar med tunna och fina fogar. 164 S Clemens Fig 205. Norra sidan av tombågen. I fö rgrunden lämningar av grunden till tombågen och tornets norra mur i Clemens I. Foto J W Hamner 1906. The N side of the tower arch. In the fo reground are remains of the fo undation of the tower arch and the N wall of the tower. Fig 206. Östra sidan av grunden till östra kolonnen i norra raden i långhuset. I bildens mitt synes en bit av sockeln och en därovan liggande sten på norra sidan av långhuset i Clemens I. Foto S Hallgren 1972. The E side of the foundation of the E column in the N row in the nave. In the middle of the picture is a piece of the plinth and above it a stone on the N side of the church in St Clement 's I. Byggnadshistoria 165 Fig 207. Äldsta kyrkans sockel, perspektiv, plan och profil. Efter Ekhoff. The plinth ofthe oldest church. After Ekhoff Remains ofthe S portal ofthe oldest church. After Ekhoff. Första om- och tillbyggnaden, Clemens Il (fig 210-211) Efter några decennier har kyrkan erhållit ett nytt och större kor, vars nord- och sydväggar legat omedelbart utanför nord- och sydmurarna till det äldre koret (fig 199-202). Även det nya koret har försetts med en vid absid (fig 195-197). Åt norr och söder har koret vidgats med korsarmar, båda med rak östvägg (fig 217 och 218). Det gamla långhuset och tornet bibehölls. Kyr­ kans plan fick alltså formen av ett T med en stor absid mitt på tvärarmens östsida (fig 210). Den norra kors­ Mmen har troligen fungerat som sakristia. Långhusets bibehållande kan endast ha avsetts som ett proviso- Fig 209. Rekonstruktion av äldsta kyr­ kans sydportal. Efter Ekhoff. Reconstruction of the S portal of the oldest church. After Ekhoff. rium. Det nya korets utformning gör det nästan ofrån­ komJigt att anta att man avsett att framdeles tillfoga ett nytt och större långhus, sannolikt treskeppigt och kan­ ske med basilikalt snitt. Inga grundmurar till ett sådant finns dock bevarade. 25 När man sedermera skulle fort­ sätta om- och tillbyggnaden av kyrkan frångick man det befintliga och byggde som i fortsättningen skall visas helt nytt. Gränsen mellan Clemens I och Il ligger i triumf­ bågsväggen till Clemens I. Huruvida triumfbågen bi­ behölls eller vidgades framgår ej av bevarade spår. De tillbyggda delarna har varit uppförda i kalksten. Endast undergrunderna är bevarade, utom i fråga om absiden, i vars norra del korta stycken av såväl ytter­ som innerliv återstår (fig ·l95 och 1%) samt ett murparti med en smal fönsterglugg ingående i den nu stående 166 S Clemens L Fig 210. Plan av Clemens Il. Skala 1:300. Efter sammanställning av E Bohrn 1976. Plan ofSt Clement' s Il. LJ Fig 211. Rekonstruktion av Clemens Il. Efter Ekhoff. ~ Reconstruction ofSt Clement's Il. After Ekhoff. \:-~ . j -~ / kyrkans östra långhusmur norr om triumfbågen (tig 225). Det visar sig att tillhygget varit försett med skråkan­ tad, lätt hålkälad sockel av samma utseende som den äldre kyrkans . Absiden har ägt lisenser, vilket framgår av att skråkantssockeln ej löper obruten, utan uppvisar avbrott. Två sådana avbrott finns, det ena ej långt från absidens anslutning mot östmuren, fullt tydligt, det andra på grund av stenens vittring mera otydligt, dock tillräckligt klart för att tillåta en tydning. Lisenema har att döma härav legat på ett avstånd från varandra, räknat från kant till kant, av ca 110 cm. Höjden hos de bevarade sockelstenama är 18-20 cm. Av absidens innerliv återstår norra hörnet till en höjd Byggnadshistoria 167 av tre skift samt av södra hörnet ett skift. Stenkvadrar­ na är fint huggna med särskilda kantslag i hörnen. Stenarnas höjd är 15-16 cm. Absidmurens tjocklek har varit 122 cm. U ndergrun­ den är kraftigt utskjutande och har en tjocklek av inte mindre än ca 240 cm. Kyrkans östfront - korsarmarnas östmu rar - sam­ manfaller med triumfbågsmuren i den nuvarande kyr­ kan (Clemens I TI). Triumfuågsmuren ifråga ä r emelle r­ tid tjockare än den östra murfronten i Clemens I I, vilket medfört att dennas grund fö r att kunna användas som grund för den nuvarande kyrkans triumtbågsvägg måst breddas . Detta kan tydligt iakttagas i den sekun­ därt uppbrutna bågöppningen söder om triumfbågen (fig 217) . Norr om triumfbågen kan förtj ockningen ej iakttagas då den äldre grunden här tycks ha ri vits dju­ pare ned. Samtidigt har hela nordöstra ytte rhörnet av koret ti ll Clemens TI försvunnit. Även korets sydöstra ytte rhörn har ri vits . 26 Korsarmarna och koret har , i va1je fa ll på grund­ mursnivå, avgränsats från varandra genom murar. Södra korsarmens nordmur (= syd muren till koret) ä r bevarad endast på ett stycke inti ll triumtbågsmuren Fig 213. Grunder i långhusets nordöstra del. Nedtill t ill höger börjar grunden till den äldsta kyrkans absid . Foto W Falck 1972 . Foundations in the NE part ofthe nave . Belo 111 , to the right , begins the fo undation of the apse of rhe oldest church . Fig 212. Norra yttre delen av den större absiden. Foto W Falck 1971. The outer N part of the larger apse. 168 S Clernens Fig 215. Grunden till det nuvarande långhusets södra mur, insidan inom den östligaste traven. Längst ned till höger syns grunden till långhusets sydöstra hörn i den äldsta kyrkan. Foto W Falck 1972. Foundations ofthe S ival/ ofthe present church, the inside, in the easternmost bay. At the bottom can be seen the founda­ tions ofthe SE corner of the nave ofthe o/dest church. Fig 214 . Grunden till norra korsarmens västra mur i Clemens I I och till norra muren i det större absidkoret (nederst). Upptill till vänster grunden till bodbyggnaden vid norra långhusmuren. Foto E Swanström 1973. The foundat ion of the W ival/ of the N transept oJSt Clement's Il and ofthe N wal/ of the larger apsidal chancel (bottom). Above, lejt , the foundations ofan outhouse by the N ivall of the church. ( 199-200). Resten har bortschaktats vid upptagandet av en grav. Muren har lagts så tätt intill södra kormu­ ren på Clemens r att de översta sk ifte n vilar på dennas undergrund. Mot östra långhusmuren i Clemens r har muren stött stumt. Korsarmens sydmur uppvisar en grov undergrund och därovan - indraget ca 20-25 cm - ett relativt slätt murverk av grova, enkelt tillhyfsade block , ca 20-30 cm höga , ej behuggna men med spår av murbruk utan­ på (fig 199, 215 och 216). Det förefa ller som om detta murparti skulle kunna utgöra nedersta - dock knap­ past ovan golvet syn liga - skiftet i södra korsarmsväg­ gens innerliv. Korsarmsmuren ifråga är i övrigt helt dold under den nuvarande kyrkans södra långhusmur och omöjlig att iaktta. Undergrunden till korsarmens västra mur har en tjocklek av omkr 160 cm . Endast en obetydlig rest av densamma i södra hörnet är bevarad. I innerhörnet mot Clemens rII har en enda sten i innerväggen bevarats , indragen ca 30 cm från undergrundens murliv. Även om stenen anger läget för murens innerliv torde den dock knappast ha varit synlig ovan go lvet. Mot Cle­ mens I (långhusets sydöstra hörn) har grunden legat an stumt. Den är här helt försvunnen , bortbruten i sam­ band med upptagandet av en grav. Insidan av norra korsarmens östmur visar en under­ grund, som endast obetydligt skjuter ut framför östra långhusmuren till Clemens 111 (fig 218). Den totala tjockleken av undergrunden är här inte mindre än ca 2,5 m eller ungefär lika mycket som vid södra triumf­ bågsmuren. Det är möjligt att de i murytan synliga stenskiften tillhör en för den nuvarande kyrkan gjord förtjockning av grunden till den äldre kyrkan , vars mur kan ligga ett par dm längre in - att skilja de olika grundpartierna från varandra är svårt eftersom det rör sig om grova och oregelbundet lagda undergrunder. En omständighet som kan tala för det gjorda antagandet är en grav, belägen mitt framför den stora nischen på långhusets östvägg. Den dödes fötter ligger under grundmuren till triumfbågsväggen. Graven är alltså äldre än den nuvarande kyrkan och tillhör sannolikt den äldre kyrkan, dvs Clemens II.27 Härtill kommer att några säkra förband ej existerar mellan grunden till korsarmens östra mur och grunderna till dess norra och södra murar. Liksom fallet var i södra korsarmen ligger norra korsarmens sydmur (dvs korets nordmur) alldeles intill norra kormuren till Clemens I. Den totala bredden på undergrunden är här ca 180 cm. Murverket är starkt spolierat och endast i väster återstår ett stycke , som Fig 217 . Grunden i bågen mellan långhuset och korsarmen. Att grunden är dubblerad syns ganska tydligt. Foto W Falck 1972. The foundation in the arch between the nave and the transept. It can be seen rather clearly that there are double foundations. Byggnadshistoria 169 Fig 216. Hörnet mellan grunderna i öppningen mellan lång­ huset och korsarmen samt - till höger - grunden till det nuvarande långhusets södra mur. I förgrunden hällkistor för begravningar. Foto W Falck 1972. The corner between the foundations in the opening between the nave and the transept and, right , the foundation of the S wal/ of the present church. In the foreground stone coffins. 170 S Clemens Fig 218. Grav väster om långhusets östra mur norr om tri­ umfbågen. Observera att skelettets fötter går in under grun­ den. Foto W Falck 1972. A grave W oj the E wall of the nave, N oj the chance/ arch . Note that the Jeet of the ske/etan go under the Joundation . ligger i fö rband med västra korsarmsmuren (fi g 202) . Korsarmens västra undergrund har på mitten blivit helt nedriven (fig 2 14) vid upptagningen av en grav (träkista). Den ligger som nyss nämndes i fö rband med södra undergrunden. Tjockleken är ca 190 cm. De översta skiften är indragna på bägge sidor. Den synliga mu ren har alltså varit endast ca 122 cm tjock. - Väst­ muren är ej inriktad lika klart mot det äldsta långhusets nordöstra hörn som södra korsarmens västmur var mot det ä ldsta långhusets sydöstra hörn . I stället är den förskj uten ett litet stycke mot öster , varfö r den tan­ gerat såväl långhuset som koret till Clemens I. Denna omständighet kan tyda på att triumfbågen till Clemens I vid uppförandet av Clemens 11 blev riven och att en ny triumfbåge murades . Norra korsarmens nordmur är ri ven praktiskt taget ända ner i botten. Endast några stora stenblock, nu liggande lösa ovanpå bottengruset , återstår, fö ru tom ett lite t grundparti längst i väster liggande i förband med västra korsarmsmuren (fig 214 och 2 19). Man måste räkna med att en bred bågöppning existe­ rat i varje fa ll mellan det egentliga koret och söd ra korsarmen. Om den norra ko rsarmen haft karaktär av sakristia, har det givetvis icke funni ts någon bågöpp­ ning på denna sida . Några spår av bågöppn ingar finn s dock inte i behåll , eftersom inga inne rli v till murarna Fig 219. Grundmurar i norra sidoskeppets östra trave. Till höger grunden till nuvarande norra långhusmuren och till vänster en söder därom belägen grund . Foto W Falck 1972 . The Joundations of the E bay of the N aisle . Th e foundations of the present N wal/ to the right , and afoundation S of this. bevarats. Självfalle t finn s hell e r inga spår efter ingång­ ar ut ifrån t ill korsarmarna. Hela det nya koret har varit mera regelbundet i plan än vad Ekhoffs rekonstruktion utvisa r. Jämfö r fi g 210 och Ekhoff fig 39. På Ekhoffs huvudplan, fig 15 i hans bok har norra korsarmens sydmur placerats för långt mot norr. Det breda mell anrummet mellan mu ren ifrå­ ga och no rra kormuren till Clemens I har ej fu nnits . Fig 220. Grund i långhusets mitt , enl Ekhoff avsedd att bära en träpelare. Foto W Falck 197 1. Fo1111dation ofa wooden post, according to Ekhoff. Byggnadshistori a 171 Den sålunda undersökta andra Clemenskyrkan har bestått av ett nyuppfört absidförsett kor med korsar­ mar samt långhus och torn , bibehållna från Clemens I, och slutligen på norra sidan av långhuset en bod. Det är sannolikt, att det nya korsarmsförsedda koret upp­ förts med den i slutet av 1100-talet byggda Mariakyr­ kan i Visby som förebild. Till sitt formspråk (sockeln) har kyrkan tydligen nära anslutit sig till föregångaren. Såsom Ekhoff framhållit , kan användbart material av huggen sten ha övertagits från det rivna koret i Cle­ mens I. Sannolik daterings tid: omkring 1200. 28 Muren norr om långhuset till Clemens I Norr om långhuset till Clemens I , mitt i norra sido­ skeppet i den nuvarande kyrkan , Clemens III , ligger i öst-västlig riktning en ca 90 cm bred kalkstensgrund (fig 192) som i öster stöter intill grunden till norra korsarmen till Clemens Il (fig 214) samt därifrån sträcker sig ungefär fram till nordportalen på Clemens III , där den är avriven. Hur långt åt väster den ur­ sprungligen sträckt sig kan ej avgöras, då alla spår har utplånats. Inom grundens västligaste parti fanns enligt Ekhoff29 en rest av tröskeln till en ingång. Stenen ifråga Fig 221. Grunden till norra muren i det ej utförda koret, från sydöst. Foto W Falck 1972. The foundation ofthe N wall of the chancel, which was not erected, from SE. är numera starkt vittrad och kan knappast i nuvarande skick identifieras som en tröskelsten. Tidigare har allmänt antagits att denna mur utgjort norra långmuren i ett vidgat långhus. Ekhoff har hän­ fört den till sin tredje Clemenskyrka, Erik Lundberg m fl till Clemens Il. 30 Emellertid har det vid en närma­ re undersökning - någon sådan torde knappast ha före­ tagits tidigare - utförd 1972, visat sig, att muren har en mycket klen grund, nedförd endast ett par skiftgångar i marken samt ca 130 cm bred. Hela muren synes vara alltför klent konstruerad för att ha kunnat duga som mur i ett stort långhus. Den skiljer sig också till sin beskaffenhet från alla andra grundmurar, som tillhör kyrkan i dess olika skeden. I öster sluter den tätt intill korsarmsmuren och vilar med sina yttersta stenar på korsarmens utskjutande undergrund. Den har alltså byggts senare än korsarmen men självfallet innan det nuvarande långhuset uppfördes. Vad kan det nu ha rört sig om för en byggnad? Då det inte gärna kan vara fråga om en hägnadsmur för en kyrkogård - något som murens läge synes omöjliggöra - är enda rimliga förklaringen att muren tillhört en lång och smal bod , som varit uppförd intill långhuset på Clemens Il , en bod som bl a kunnat tjänstgöra som 172 S Clemens lagerlokal för handelsvaror. Om bodens storlek, in­ gångar och utseende i övrigt kan inget sägas , då alla spå r härav försvunnit. En jämförelse erbjuder i viss mån Martebo kyrka , som på långhusets norra sida har en bod, tillbyggd som en förlängning av sakristian. Denna bod är dock ej medeltida (SvK Go l , s 58 , fig 53). Den nuvarande kyrkan uppföres , Cle­ mens 111 Det första koret Någon längre tid har inte förflutit efter färd igställandet av Clemens Il , förrän tiden är mogen för en ny om­ byggnad. Denna gång har man både vilja och resu rser att ta till i större skala . Man börjar därv id med ett stort rektangulärt , rakavslutat kor öster om den äld re kyr­ kan . 31 De uppgjorda planerna omfattade inte bara en avsevärd förlängning av kyrkan utan även en kraftig breddning. Denna breddning sker mot norr och innebär a ll tså att hela den nya kyrkans längdaxel förskjuts mot norr. Gränslinjen mellan det nya koret och den gamla kyrkan ligger i den senares östfront. Delvis väl bevarade grundmurar till det nya koret återfi nns såväl i norr som i öster och söder (fig 22 1-224). Förband existerar mellan grundmurarna så­ väl i nordöst som i sydöst. Grunden smalnar något mot öster. Byggnads­ materialet är kalksten. Av grunden, som är ru stik och rätt ojämn, återstå r i allmänhet fyra skiftgångar. I oorr och söder ä r grundklackar utlagda för kraftiga pilastrar. Öster om pilastrarna är grunden ca 20 cm bredare , vilket antyder att korets östra trave varit något smalare än den västra. Östra traven är bara hälften så lång som den västra. Norra grunden ligger stumt emot undergrunden till Clemens Il. Skevningen i re la tion till det nuvarande koret kan här tydligt iakttagas. Längst in i nordvästra hörnet ligger den sålunda en aning norr om den nuva­ rande kormurens fasad liv. Södra murens pilastergrund är välbevarad (fig 222). Här återstår t o m det understa sk iftet av själva pilas­ tern. Bredden på pilastern är ca 170 cm. Av korets södra grundmur inom korsarmens område återstår endast ett mindre parti närmast korsarmens östra vägg. l övrigt är muren nedriven så att endas t den mycket breda utbottningen återstår. Fig 222. Grunden till det aldrig utförda koret från nordost med grundklacken för dess pilaster. Upptill det nuvarande korets södra mur. Foto W Falck 1972. The foundations of the chance/, which was not built,from NE, with the f oundation stone of its pilaster. Above the S wall ofthe present chancel. Byggnadshistoria 173 I södra vederlagsmuren till triumfbågen i den nuva­ rande kyrkan finns på östra sidan grunda förtagningar (fig 167 och 168), vilka markerar anslutningen mellan denna mur och den ovan beskrivna södra kormuren. Förtagningarna kan följas uppåt till ca 1-1,5 m nedom triumfbågens kapitälnivå. Att de tillkommit med tanke på detta äldre kor och inte på det nuvarande ( i så fall utan korsarm), framgår därav att detta senare kor är bredare. Murpartiet med förtagningarna passar där­ emot för ett något smalare kor. Det kor , som sålunda utlades , betecknar igångsättandet av en total nybygg­ nad av S Clemens kyrka, utmärkt av helt andra och större ambitioner än den tidigare ombyggnaden. Koret har omfattat två , genom breda pilastrar åtskilda trave­ er, av vilka den östra är något smalare samt endast ca hälften så lång som den västra. För bedömningen av pilastrarnas detaljutformning saknas ledtrådar. Den bäst bevarade pilastergrunden , den södra , är tillräckligt bred för att ha kunnat bära en pilaster med framförlig­ gande halvkolonn av i princip samma sort som i nuva­ rande triumfbågen eller i S Marias kor. Men självfallet kan pilastern likaväl ha varit slät. Korets höjd går ej att säkert avgöra. Det torde dock ha varit lägre än nuva­ rande kor (jfr ovan) . Av detaljer sådana som portaler och fönster , baser och kapitäl återstår intet , ej heller av den valvarkitektur, som kan förutsättas. Koret tillhör tiden framemot mitten av 1200-talet. Dateringsfrågan , som givetvis sammanhänger med till­ komsthistorien för hela den nu stående kyrkan (Cle­ mens III), kommer att utförligare behandlas i det föl­ jande. Finns det några bevis för att det nu beskrivna koret verkligen blivit uppfört och fungerat? Det viktigaste vittnesbördet är de ovan omtalade förtagningarna i tri­ umfbågsväggens östra sida söder om triumfbågsöpp­ ningen , vilka måste sammanhänga med det första ko­ rets sydvägg. F ö skulle den menighet, som byggt och utnyttjat kyrkan , utan tillgång ti ll det nu aktuella koret , ha stått utan kyrka medan det nuvarande långhuset uppfördes. Långhusbygget förutsätter nämligen rivning av hela den gamla kyrkan utom tornet. Det förefaller mindre troligt att man skulle ha ordnat det så illa för sig. Långhuset Det stora kor, som sålunda anlagts förutsätter ett här­ emot svarande stort långhus. Det blev det ännu ståen­ de långhuset som nu tillkom , en stor och luftig treskep­ pig hall, täckt av nio valv , burna av fyra runda pelare. Stilen i de arkitektoniska detaljerna , portal- och pelar­ kapitäl, följer med sin mjuka, knappa växtornamentik Fig 223. Grundrester på insidan av korets norra mur. Foto S Hallgren 1972. Remains of foundations on the inside of the N wa/l of the chancel. Fig 224. Hörn mellan grunderna till östra och södra muren i ej utförda koret. Foto W Falck 1972. A corner between the foundations of the E and S walls of the chancel that was never built. 10 174 S Clemens FASAD SE KTI O N PLA N 0 2 3 4M. Fig 225. Uppmätning av nischen i långhusets östra mur norr om triumfbågen. Skala I :60. J Söderberg 1976. Scale drawing ofthe niche in the E wall ofthe nave, N ofthe chancel arch. den stil, som utvecklats i S Maria kyrkas långhusbygge från tiden omkr 1200-talets mitt. Detta ger dateringen för långhuset. Själva kyrkotypen, den treskeppiga hallen med run­ da pelare, följer dock inte Mariakyrkan, utan utgör en skapelse av en fristående byggmästare, som genom att i den resliga hallen som valvstöd upptaga den äldre got­ ländska rundpelaren (i Visby tidigare utnyttjad bl a i S Pers kyrka och i varje fall planerad för varannan pelare i S Nicolaus) skapade ett långhus, som skulle vinna stor popularitet på den gotländska landsbygden, där den vunnit efterföljd i en rad kyrkor, såsom Dalhem och Lau. Kyrkotypen är i sig ingen import - den finns inte i de tyska områden som eljest stått som mönstergi­ vare för de gotländska mästarna - utan är skapad på Gotland. Vid långhusets uppförande lät man, som ovan om­ nämnts, triumfbågsmuren sammanfalla med den förut­ varande kyrkans östmur. Den nya triumfbågsmuren gjordes emellertid tjockare än den äldre muren . Den­ nas undergrund bibehölls men förtjockades på östra sidan (tig 192). Förtjockningen kan iakttagas i sidoväg­ gen till en grav, vilken tagits upp öster om den sekun­ dära bågöppningen mellan långhusets södra sidoskepp och den nuvarande korsarmen. Vid öppnandet av gra­ ven avlägsnades det förtjockade murpartiets mittparti för gravens huvudända men bibehölls på sidorna, där förtjockningen alltså tydligt kan iakttagas. Möjligen sparades av den föregående kyrkans öst­ mur utom undergrunden även - som ovan förmodats - ett stycke av innerlivet till den norra korsarmens östmur med en altarnisch, försedd med ett litet smalt fönster (tig 225). Långhusets sydmur är 40 cm tjockare än nordmuren (185 resp 145 cm inklusive socklarna). Sydmuren, som i sin östligaste del sammanfaller med södra korsarmens Byggnadsh istoria . 175 sydmur i den andra Clemenskyrkan, vilar på en mycket kraftig grund, i vilken bl a ingått ett par stora gravhäl­ lar, varav den ena - - Botrefstenen - uttogs 1924 och ersattes med en ny häll av samma dimensioner. 32 Grundvalarna är ovanligt kraftigt utskjutande. Samma förhållande gäller nordmuren . Det andra koret Till det ovan skildrade långhuset fogades i snabb följd ett nytt kor samt det stora tornet. Av dessa bägge är sannolikt koret äldst och detta av skäl , som närmare skall utvecklas i det följande. Vad kan orsaken ha varit till att man rev ett så nyligen uppfört stort och rymligt kor för att ersätta det med ett nytt , vars planmått - bortsett från korsarmen , som ju lätt hade kunnat fogas till det första koret - inte var nämnvärt större än det första korets? Förmodligen tar man inte fel om man antar, att det nya korbygget framtvingades av att det första koret inte var tillräckligt . högt för att medge den höga triumfbåge , som då lång­ husbygget väl kom igång, befanns vara önskvärd. Tombågen anlades lika hög , och genom de bägge mo­ numentala öppningarna förlänades hela interiören med kor , långhus och tomkammare en storslagen helhets­ verkan. 33 Koret torde redan från början ha varit försett med korsarm på södra sidan. Härpå tyder det förband som existerar mellan korets sydvägg och korsarmens öst­ vägg. 34 l korsarmens västvägg synes invändigt en tydlig skarv , som uppkommit då man rev långhusets sydöstra hörn för att åstadkomma förband mellan korsarmen och långhuset. Hopfogningen av de båda byggnadsde­ larnas murverk ligger inte fullt i liv med varandra, utan en svag försänkning kan iakttagas i långhusväggen. Såsom ovan nämnts (s 124) finns ej heller utvändigt förband mellan långhusets södra mur och korsarmens västra, vartill kommer att sockeln ändrar form vid övergången mellan de bägge byggnadsdelarna. Vilken tillbyggnad till långhuset är äldst, koret eller tornet? Korbygget måste ur liturgisk synpunkt ha tett sig särskilt angeläget och det ligger av denna orsak när­ mast till hands att anse koret vara äldre än tornet. Den mot koret öppna ovanvåningen i sakristian, varom me­ ra nedan , pekar i samma riktning . Även murverkets utseende , som i koret är nära överensstämmande med långhusets murverk, tyder på detta . Murverket i tornet är grövre och rustikare. Tvärskeppets portal överensstämmer nära med nordportalen i S Nicolaus. De har redan av Johnny Roosval hänförts till Maria-Nicolaimästaren, 35 vilken - Fig 226. Grunder väster om pilastern för bågen mellan koret och korsarmen. Foto E Swanström 1973 . Foundations W ofthe pilaster for the arch bet1veen the chan­ cel and the transept. enligt vad namnet antyder, varit sysselsatt vid bägge dessa stora kyrkobyggen . S Clemens kyrkas kor är det trejde av hans Visbyarbeten. Som en starkt förenklad efterbildning kan S Lars kyrkas nordportal betecknas . Tiden för S Clemens korbygge kan anges även det till 1200-talets mitt. Ett speciellt problem utgör den dubbla bågöppningen mellan koret och sakristians ovanvåning. Man finner liknande detaljer i Rhenområdet samt t ex i domkyrkan i Tallinn. 36 Till koret sluter sig organiskt sakristian , som, liksom så ofta i Visby , är uppförd i två våningar. I vanliga fall brukar uppgången till sakristians övre våning ske ge­ nom en trappa från långhuset. Så är ej fallet i S Cle­ mens. Här har trappan gått i sakristians norra mur. Det kan dock ej anses vara oomtvistligt säkert att ovanvå­ ningen blivit fullbordad. Tornet l och med uppförandet av det magnifika, på tre sidor galleriförsedda tornet var byggnadsprogrammet för S Clemens kyrka genomfört. Till tiden torde tornet böra föras till 1200-talets tredje fjärdedel. Murverket är som ovan vid skilda tillfällen framhållits grövre och rustika­ re än i kyrkan i övrigt. Det förefaller som om bygget skulle ha bedrivits med en viss brådska. Anmärknings­ värd är den anspråkslösa västportalen, vittnande om att denna sida ej utgjorde en naturlig entresida. 176 S Clemens ;. ...........-· , .. _ -t ·- . .;.__;._;,,,;,___ ~ , -:!t . -"' ' · !.. -. :_ ·- \ Senare förändringar Ett rundfönster har redan på 1200-talet, väl efter före­ bild av S Nicolai kyrkas rundfönster, upptagits på kors­ armens sydfasad. Därvid igensattes trappan upp till korsarmens vind. På 1300-talet har detta rundfönster ersatts med ett spetsbågigt fönster med masverk av kalksten (fig 142 och 155). En betydande förändring har vid något tillfälle under medeltiden vidtagits i interiören , därigenom att den östra, mot korsarmen vet!ande långhusväggen genom­ brutits med en spetsbågig öppning, vi lken gjorts så hög och vid som förhållandena överhuvudtaget medgivit. Bågöppningens hörn har genom behuggning fasats. Upptill och nedtill jämnas faserna ut i spetsiga snibbar. Att närmare ange tidpunkten för förändringen är vanskligt. Sannolikt är att uppbrytningen av bågen sammanhänger med den ovan omtalade förändringen av vapenhuset , innebärande igenmurning av sydporta­ len och sänkning av golvet. Härigenom kunde långhu­ sets stora sydportal icke längre brukas. I stället måste den stora portalen på korsarmens sydfasad tas i bruk som huvudentre till kyrkan. En genombrytning av väg­ gen blev därvid nödvändig för att undvika att menighe- Fig 227. Ruinen från öster. Efter akvarell av I W Gerss (AT A). The ruin from E. After a waterco/our by I W Gerss. ten passerade koret på sin väg ut i långhuset. Dessa åtgärder torde ha utförts först under medeltidens sena­ re del. Huruvida någon förändring av kyrkans yttertak skett , vilket Ekhoff velat göra gällande , är högst ovisst. Däremot har otvivelaktigt en sänkning av tomkroppen företagits . Tidpunkten härför är för närvarande omöjlig att ange. Att den skett före kyrkans övergivande före­ faller dock troligt. Konserveringsarbeten på 1800- och 1900-talen Konserveringar utfördes på S Clemens liksom på övri­ ga kyrkoruiner i Visby under åren 1884 och 1885 under ledning av arkitekten V Langlet. Arbetena dessa år var tämligen omfattande och gällde bl a portaler och ni­ scher, fönsteröppningar, skadade fasadpartier och murkrön . I stort sett är dessa arbeten väl utförda , även om vissa felaktigheter här och var blivit begångna. Även under 1900-talet har smärre konserveringsarbe­ ten utförts. 1974 utfördes konserveringsarbeten omfattande fog­ ning av murarna, behandling av murkrönen och rens­ ning och tätning av valven. Fig 228. Ruinen från nordöst. Efter akvarell av M G Anckarsvärd (UUB). The ruin from NE. After a watercolour by M G Anckarsvärd. Inventarier Gravstenar En bildsten och flera medeltida gravstenar har påträf­ fats i och omkring kyrkoruinen. Bland dem kan näm­ nas : I. Bildsten (HW 427) vittrad och sprucken (fig 118 hos Ekhoft). Av den inristade bilden urskiljs endast en del av ett rutformigt segel. Bildstenen påträffades i långhu­ sets norra sidoskepp. Nu SHM (inv nr 14360). Mått: höjd 150, bredd 80 resp 75 cm. 2. Gravsten endast känd genom en teckning av J G Klingwall (HW 429; fig 229) , av 1100-talstyp och med inskrift av runor, endast delvis möjliga att tyda. På ena långsidan läses: tan botuidr: lit: kiira: ( = Botvid lät göra stenen). Nu försvunnen. 3. Kistlocksformig gravsten med inskrift längs kanten och på östra delen av mittfältet (HW 430; fig 230). Inskrift: V NONA MAi - BOTREF IN CHRISTO SECLO MIGRA VIT AB I ISTO PRO QVO QVISQVIS ADES FVNDITO CORDE PRECES (=den tredje maj lämnade Botref denna värld i Kristus. Vem du än är som står här , utgjut ur ditt hjärta böner Inven tarier 177 för honom). Stenen härrör från 1100-talet. Nu upprest mot en mur i ruinen. Mått: 167 x 66 cm. 4. Kistlocksformad gravsten med processionskors i re­ lief (HW 435; fig 117 hos Ekhoft) . Anträffad 1907 i Fig 229. Gravsten med runinskrift, 1100-talet. Stenen är en­ dast känd genom denna teckning av J G Klingwall i Visby läroverks bibliotek. Foto i A TA. Gravestone with runic inscription , /2th century. This drawing by J G Klingwall is the only record ofthis stone. Fig 230. Gravsten med inskrift längs kanten och på östra delen av mittfältet. Stenen härrör från 1100-talet. Foto A Edle 1924. Gravestone with inscription a/ong the edge and at the right part ofthe centre , 12th century. ruinen och nu därstädes förvarad. 1100-talet. Mått: l 10 x 45 cm. 5. Fragment av gravsten - nedre vänstra hörnet (HW 572 ; fig 23 1). Ytterligare ett fragment av samma sten x - övre högra hörnet - har ritats av P A Säve. Stenen har haft rundlar med evangelistsymbolerna i hörnen Fig 23 1. Fragment av gravsten (nedre vänstra hörnet) , date­ rad 1463 . Efter teckning av P A Säve , A TA. Fragment ofgra vestone (the lower lejt corner), 1463. och runt kanterna inskrift samt på mittfä ltet två "vild­ män" som hållit i en sköld . Inskriften lyder komplette­ rad och översatt till svenska: 1463 efter Kri sti födelse på den helige Gallus dag (20.2) dog herr Gerwen Bre­ densche(den) - - - -. Det bevarade fragmentet förva­ ras i ruinen. Mått: 97 x 90 cm. Förteckning från 1531 Enligt en i KB Köpenhamn befintlig förteckning utförd på uppd rag av den danske länsherren i Visby Henrik Rosenkrantz är 1531 hade S Clemens kyrka följande föremål av ädel metall .37 " Item vth sannt Clemenths kerckenn dem Roth geda­ enn Petter Hessnitz vnd schijperTheus. Item xv Loth allerley hannth klen sullffer. ltem j kronne , j kelich mit der patenn , ij patifical , hefft thohopenn gewogenn iij lodige mrg. Item noch hebben sij Enntfanngen ij kelich mith denn pattenne, j krone von maria bijld vnnd anndere klenn spangen, a ll e vergolth hefft gewogenn thohope viij lo­ dige mrc . Item noch j olye busse (oljefl aska) vann ix lothenn , noch x kalzidoenn sten dorop , v loth sulffer vnnd j goldenn Ringe ock vj mrc Rede geldt. Item so hebbe ijck petter Hesznytz bij mij x mr geldes iij t:e solthes (tre tunnor salt) vnnd j t:e solth hefft schijper Theus. Item vnnd anndere schuld als dath Reckenboch mit­ brynngeth. Item noch iij glockenn vnnd annder klen glocken vann denn altarenn ." 179 Noter 1. E Ekhoff, S:t Clemens kyrka i Visby, s 124 ff. 2. J W Hamner och H Wideen, Die Grabsteine der Ruinen­ kirchen in Wisby (Gotlands gravstenar Il). 3. Ekhoff, s 160 f - Hamner o Wideen s 53 - S Lindqvist, Gotlands Bildsteine Il, s 145, tig 565. 4. Ekhoff, s 94 not 2. 5. Ekhoff, s 112 f, anser fönstret vara senare upptaget på platsen för ett äldre fönster av obekant form och storlek. Avgörande bevis för en sådan uppfattning saknas visser­ ligen men förekomsten av tegel i omfattningen kan tyda på att fönstret tillkommit samtidigt med rundfönstret i korsarmens gavel. 6. Ekhoff, s 96 not 1. 7. Ekhoff, s 97 not 1. 8. Ekhoff, s 107 not 1. 9. Smygens norra inre hörn är lagat på 1880-talet. Därvid har man nöjt sig med att laga själva hörnet men ej brytt sig om att fylla igen ett bortfallet murparti därinvid. 10. Ekhoff, s 120 tr. 11. Ekhoff, s 93 . 12. Ekhoff, s 94 och s 122. 13. Ekhoff, s 99. 14. Ekhoff, s 83 ff, anser, att trappan betjänat ett för övrigt helt försvunnet tom, av samma planstorlek som det nuva­ rande, som skulle ha tillhört den av honom rekonstruera­ de tredje Clemenskyrkan. Denna uppfattning är ohållbar. Ekhoffs tredje kyrka har, som av byggnadshistorien när­ mare kommer att framgå, aldrig funnits. 15. Jfr Ekhoff, s 122. 16. Ekhoff, s 108. 17. Ekhoff, s 109. 18. Ekhoff, s 117 f. 19. Ekhoff, s 82, har tolkat hällarna som sockelstycken bär­ stammande från (hans) kyrka nr tre - den som icke existerat. Enbart skråfasade socklar - saknande hålkäl­ ning - finns dock ingenstans på någon av Clemenskyr­ koma. 20. Ekhoff, s 35. 21. Beskrivningen följer Ekhoff, s 48. En undersökning före­ tagen 1972 har visar, att portalrestema sedan Ekhoffs utgrävning lidit skador av vittring och inte längre är beva­ rade i den utsträckning som Ekhoff redovisar. 22. Ekhoff, s 48 f. 23. E Lundberg, Byggnadskonsten i Sverige under medelti­ den 1000-1400, s 424. 24. Lundberg, a a, s 423. Det torde vara kyrkans namn, S Clemens, som inspirerat Lundberg till detta antagande. 25. Jfr s 171 ang muren norr om långhuset till Clemens I. 26. Det murhöm som Ekhofftolkat som korets sydöstra hörn består av ett par på varandra lagda flisor, som vilar på fyllning, i vilken bl a ingår ett fragment av en medeltida taktegelpanna. Hela anordningen verkar snarast tillfällig. Någon medeltida murgrund utgör den i varje fall inte. ­ Den förtjockade undergrunden, som är påvisbar söder om triumfbågsöppningen, har iakttagits av Ekhoff (s 63 t) men av honom missförståtts, sannolikt därför att gräv­ ningen ej förts tillräckligt djupt. Ytterligare en bidragande orsak kan vara att Ekhoffs huvudplan över kyrkan, tig 15, ej är korrekt i måtten. 27. Den döde har varit begravd i träkista, av vilken ett antal spikar återstår! ·. 28. Ekhoff, s 80. 29. Ett av skälen till Ekhoffs skildring av Clemens il med ett absidförsett tvärskepp utgjorde det förhållandet att en sådan utformning skulle ha funnits i Mariakyrkan. År 1973 utförda undersökningar har emellertid visat, att domkyrkan aldrig haft denna utformning. I stället för den stora absiden i mittskeppets förlängning har funnits ett ordinärt kor av mittskeppets bredd och med raka murar i norr och söder. Huruvida absid funnits i öster kunde icke fastställas. Sedan sålunda ett av de viktigaste skälen för Ekhoffs framställning av Clemens Il bortfallit kunde det synas ligga nära till hands att göra gällande att den södra kors­ armen i Clemens Il aldrig funnits och att detta skede i kyrkans byggnadshistoria - förutom av tornet och lång­ huset från Clemens I - utgjorts av det större absidkoret med en sakristia vid norra sidan. Ekhoff har emellertid andragit åtskilliga skäl för den södra korsarmens existens, bland vilka dubbleringen av grunden mellan det nuvaran­ de långhusets södra sidoskepp och den nuvarande södra korsarmen tär anses ha ofrånkomligt bevisvärde. Det torde därför fä anses vara säkert, att södra korsarmen i Clemens Il verkligen existerat. 30. Lundberg a a, s 430. Ekhoffs tredje Clemenskyrka, vilken som ovan nämnts aldrig existerat, skulle ha bestått av ett stort absidkor, ett tvåskeppigt långhus samt ett kraftigt västtom av ungefär samma planstorlek som det nu ståen­ de tornet. Absidkoret har emellertid, som nedan närmare skall beskrivas, i själva verket varit rektangulärt och ut­ gör en föregångare till det nu befintliga koret. Södra lång­ husmuren till Ekhoffs tredje Clemenskyrka ansågs av honom sammanfalla med sydmuren till det nuvarande långhuset, västmuren och tornet med den nu stående kyrkans västmur och tom. På grund av den nu aktuella norra murens tunnhet antog Ekhoff att långhuset i hans tredje kyrka måste ha varit täckt med plant innertak av trä. Det stora breddmåttet på långhuset gjorde att Ekhoff förutsatt att två mittstöd av trä borde ha funnits. Vid företagen grävning påträffade han också några flisor som han ansåg vara lagda soin grundval för en träpelare, när­ mare bestämt den västra av de bägge pelare han förutsat­ 180 S Clemens te. (På den plats där den östra pelaren borde ha funnits anträffades en grav. Ekhoff ansåg att pelarfundamentet bortschaktats, då graven anlades.) De av Ekhoff anträf­ fade flisorna, som ännu finns kvar, saknar emellertid dju­ pare fundament - under dem finns endast smärre stenar - och kan ej gärna ha fungerat som grundval för en pelare (tig 220). Vilket ändamål de kan ha tjänat, är nu­ mera svårt att säga. Ekhoff, s 83. Se vidare ovan s 150 ang den påbörjade tomtrappan. 31. Ekhoff anser sig här ha iakttagit en stor och djup absid. Någon absid har emellertid aldrig funnits. Orsaken till Ekhoffs misstag torde vara att han inte fört ned grävning­ en tillräckligt djupt utan stannat vid de övre skiften i muren. Några av stenarna här är snett lagda och kan mycket väl tolkas som början till en absidial rundning. Djupare ned är muren dock rak. På sydsidan är muren alltigenom rak. Ekhoff. s 81. 32. J W Hamner och H Wideen, a a, s 56. Källor och litteratur OTRYCKTA KÄLLOR. S NI COLA US. Stockholm RA: ED:s konseljakter 1883 12/10 (1315), 1885 12/l (1854:83), 1908 13/l (2381:7); ÖIÄ skr 1801 , 1810-12 (hand­ lingar ang konservering av ruinerna i Visby). KB: Kyrkorna i Visby (avb). Nescher 82, s 261. H Spegel, Gottlands goodhet, eller Kort beskrifning om then öön ... 1683, kap 11 (handskr). ATA: J Gardell m fl, Ödmiuk Rapport; J W Gerss, Beskriv­ ning 1807; N J Ekdahl, Reseberättelse 1826; PA Säve, Be­ skrivning av teckning (interiör mot väster) 1850; Hospitalsdi­ rektionen i Visby, skrivelse till VHAA 1869 och 1880; E V Langlet, utlåtande (No 6) rörande St Nikolaus ruin (i Visby); E Ekhoff, Anteckningar vid utgrävning av kyrkoruinen 1912-15; Hand! rörande ras av valvrester 1926; Besiktning av Bst 1928; E Bohm, Rapport om utgrävning i kyrkan 1934-35; A Edle, Berättelse om undersökning av hällgrav 1942; G Svahnström, Redogörelse för verkställda konserveringsåt­ gärdcr 1958; Uppmätningsritningar och fotografier. Raä, K-byråns arkiv: 7 bl ritningar av J W Gerss 1807. Uppsala UUB: PA Säve, Gotland 1864 1-111; dens, Ritningar, Aqva­ rellskitzer och handskrifna utkast om Gottländska fornföre­ mål. Visby G F:s arkiv: Teckningar, uppmätningsritningar, fotografier samt handlingar rörande kyrkoruinens skötsel. OTRYCKTA KÄLLOR. S CLEMENS. Stockholm RA: ED:s konseljakter 1883 12/10 (1315), 1885 12/1 33. Häri skiljer sig S Clemens kyrka från landsbygdens kyr­ kor av samma typ, som i de flesta fall har relativt låg triumfbåge. S Clemens följer här Mariakyrkan. 34. Ekhoff(s 105 ft) anser sig kunna påvisa en invändig skarv i murverket strax öster om trappan i korsarmens östvägg och har härigenom kommit att dra den slutsatsen att kors­ armen ej tillhör det ursprungliga korbygget utan tillkom­ mit först sedan detta kommit ett stycke på väg. Vid den i detta sammanhang företagna rivningen av västra delen av korets sydvägg skulle de ojämnheter i murverket ha upp­ stått, vilka av honom tolkas som en skarv. De påtalade ojämnheterna torde bero på sättningar i muren. 35. J Roosval, Den kyrkliga konsten under medeltiden, s 293. 36. V Raam, Die Domkirche zu Tallinn und ihre bauge­ schichtliche Bedeutung, i: Konsthistorisk Tidskrift 1%7, s 77. 37. G Lindström, Anteckningar om Gotlands medeltid Il, s 391. (1854:83), 1908 13/l (2381:7); ÖIÄ:s skr 1801, 1810-12 (hand­ lingar ang konservering av ruinerna i Visby). KB: H Spegel, Gottlands goodhet, eller i Kort beskrifning om then öön ... 1683, kap 11; Kyrkorna i Visby (avb). Nescher 82, s 261. ATA: J Gardell m fl, Ödmiuk Rapport 1736; J W Gerss, St Clemens kyrka, 1808; N J Ekdahl, Reseberättelse 1826; PA Säve, Teckningar från Gotland 1850-56, (interiör mot väster); PA Säve, Förklaringar till planscherna 1850-56 (No 22); Hospitalsdirektionen i Visby till VHAA, sammanträdesprot 1871-72; E V Langlet, Utlåtande (no 4) rörande St Klemens ruiner (i Visby), 1883; E Ekhoff, Anteckningar från gräv­ ningsundersökning 1907; E Lundmark, Rapport, 1914; S Brandel, Förslag till renovering av kyrkoruinen 1925; Hand­ lingar rörande reparationsarbeten 1939-40; H Gustavson, Rapport om fynd av runristad gravhäll; Uppmätningsritning­ ar, teckningar och fotografier. Raä, K-byråns arkiv: 3 bl ritningar av J W Gerss 1807. Uppsala UUB: PA Säve, Gotland 1864 1-111; dens, Ritningar, Aqva­ rellskitzer och handskrifna utkast om Gottländska fornföre­ mål. Visby G F:s arkiv: Teckningar, uppmätningsritningar, fotografier samt handlingar rörande kyrkoruinens skötsel. TRYCKTA KÄLLOR OCH LITTERATUR S Nicolaus och S Clemens Andersson, A., Corpus vitrearum medii aevi Skandinavien. Die Glasmalereien des mittelalters in Skandinavien. Sthlm 1964. Källor och litteratur 181 Areen, E E, Gustavianska konstnärsbref, C F Sundvall till A U Wertmilller. Sthlm 1916. Bergman, C J, Visby. Korta anteckningar om stadens topo­ grafi, historia, statistik, fornlemningar och nejder. Visby 1913. Bohman, L, Stadsbilden, i: 1800-talets Visby. En bilderbok utgiven med anledning av Sällskapet D.B. V:s 150-äriga tillvaro. Sthlm 1964. Brilioth, Y, Medeltiden, i: Handbok i Svensk kyrkohistoria l. Sthlm 1948. Brunius, C G, Gotlands konsthistoria 1. Lund 1864. Ekhoff, E, S:t Clemens kyrka i Visby. Sthlm 1912. Gallen, J , La province de Dacie de l'ordre des freres preche­ urs. Helsingfors 1946. Gotland, red Noreen, SE, Holmström R och Svensson, S A. Malmö 1959. Hamner, J W och Wideen, H, Die Grabsteine der Ruinenkir­ chen in Wisby (Gotlands gravstenar Il), VHAA, Sthlm 1940. Hildebrand, H, Sveriges medeltid 111. Sthlm 1898-1903. ­ Densamme, Wisby och dess minnesmärken. Sthlm 1893. Karling, S, Gotland och Estlands medeltida byggnadskonst, i: Rig 1939. Klingwall, J G, Fornlemningar i Wisby. Sthlm 1823. Lagerlöf, E och Svahnström, G, Gotlands kyrkor. Uddevalla 1966 och 1973. Lindqvist, S, Gotlands Bildsteine Il. Sthlm 1942. Lindström, G, Anteckningar om Gotlands medeltid Il. Sthlm 1895. Linnerhielm, J C, Brefunder nya resor i Sverige. Sthlm 1806. Lundberg, E, Byggnadskonsten i Sverige under medeltiden 1000-1400. Sthlm 1940. - Densamme, Andersson, I och Nihten , J , Visbybilder. Sthlm 1939. Raam, V, Die Domkirche zu Tallin und ihre Baugeschicht­ liche Bedeutung, i: Konsthistorisk tidskrift 1967. Roosval, J, Den gotländske ciceronen. Sthlm 1926. - Den­ samme, Den kyrkliga konsten under medeltiden, i: Boken om Gotland I. Sthlm 1945. - Densamme, Die Kirchen Gotlands. Sthlm 1911. Schmid, T, Om klosterkult och klosterliv på Gotland, i: Bo­ ken om Gotland I. Sthlm 1945. Svahnström, G, Kyrkorna i Visby. Sv Fornminnespl 22. Uppsala 1971. Thiimmler, H, S:t Nicolai in Visby, eine Hallenkirche mit Stiitzenwechsel nach westfålischem Vorbild, i: Geden­ kenschrift Ernst Gall. Miinchen Berlin 1965. Tidmark, N P, Romantik och vetenskap i S:t Nikolaus och S:ta Katarina i Visby. Visby 1943. - Densamme, S:t Nikolai och S:ta' Katarina predikarekyrkor i Visby. Visby 1942. Westlund, P 0, Byggnadsminnen, i: Ad patriam illustrandam. Hyllningsskrift till Sigurd Curman 30 april 1947. Uppsala 1946. Tidningsartiklar S Nicolaus: Go 16/9 1911 (utgrävn), Upsala Nya Tidning 20/9 1911 (utgrävn), GA 3/8 1911 (utgrävn), SvD 3/11 1911 (utgrävn), DN 20/1 1917 ("En pietetslös hedersplatta"). S Clemens: GA 13/7 1907 "Undersökning i S:t Clemens" av E Ekhoff, Gotlands Posten 25/9 1911 (utgrävn), DN 17/9 1911 "Märkliga minnen från forna tiders Visby" , Dagen 20/9 1911 (utgrävn) , GA 19/11 1914 "Bortrefs sten i S:t Klemens" av E Lundmark. 182 S Clemens Förkortningar ATA Antikvariskt-topografiska arkivet VHAA, Stock­ holm. Bst K Byggnadsstyrelsen, Stockholm. GA Gotlands Allehanda. G Arkiv Gotländskt Arkiv, Meddelanden från Föreningen Gotlands Fomvänner, Visby. GF Gotlands Fornsal, Visby . G Folkbl Gotlands Folkblad. Go Gotlänningen. HW Hamner - Wideen, Die Grabsteine der Ruinenkir­ chen in Wisby, Sthlm 1940. KB Kungliga Biblioteket, Stockholm. RA Riksarkivet, Stockholm. RAGU Riksantikvarieämbetets Gotlandsundersökningar, Visby. Raä Riksantikvarieämbetet, Stockholm. SHM Statens Historiska Museum, Stockholm. SvK Sveriges Kyrkor, Konsthistoriskt inventarium utg på uppdrag av VHAA, Stockholm 1912-. UUB Uppsala universitetsbibliotek. VHAA K Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien , Stockholm. ViLA Visby tandsarkiv. ÖIÄ Överintendents Ämbetet (efter 1918 Bst), Stockholm. Planutveckling (fig 232 1-111) I. Clemens I. Den äldsta kyrkan bestod av kor med absid, långhus och tom. Sockel med kälad skråkant, portal på långhusets sydsida, små rundbågiga fönster. 1100-talets mitt. Invändigt plant trätak eller öppen takstol. 2. Clemens Il. Koret rivs och ersätts med ett större även det med absid. Norr och söder om koret fanns tillbyggnader, bildande ett tvär­ skepp. Den norra tillbyggnaden fungerade troligen som sak­ ristia. Sockel som Clemens I. Absiden försedd med lisener. Invändigt plant trätak eller öppen takstol. Omkring år 1200. ­ På norra sidan av långhuset tillfogades en långsträckt förva­ ringsbod. 3. Clemens III. Clemens Il rivs praktiskt taget helt och ersätts med den nu stående anläggningen. Man började med ett rakslutet kor, vars grunder återfinns inom det nuvarande, uppför därefter långhuset omkring 1200-talets mitt, river så det nya koret och ersätter detta inom kort med det nuvarande och dess korsarm och sakristia samt tillfogar slutligen under 1200-talets tredje fjärdedel, ett tom vars övre delar rivs under medeltidens slutskede, då också ett vapenhus uppförs utanför långhusets sydportal. Clemens III var helt välvd . LANDSKAPSNAMNENS FÖRKORTNINGAR Bl Blekinge Nä Närke Bo Bohuslän Sk Skåne Dr Dalarna Sm Småland Ds Dalsland Sö Södermanland Go Gotland Up Uppland Gä Gästrikland Vb Västerbotten Ha Halland Vg Västergötland Hr Härjedalen Vr VäI;mland Hs Hälsingland Vs Västmaland Jä Jämtland Ån Ångermanland La Lappland Ög Östergötland Me Medelpad Öl Öland Nb Norrbotten ;-'°-"'----, t_ _____ _____ _.: t_ _____ ______ J [] ·-···--·-····-·; m Fig 232. Kyrkans planutveckling. Skala l: 1000. Efter sam­ manställning av E Bohm. Development ofplan ofchurch. Summary Situation and churchyard The church is situated in the middle of a block in the northern part of central Visby (tig 136), on the site of a Stone Age settlement extending southwards to Stora torget. There was once a churchyard round the church, enclosed in powerful limestone walls (tig 137). A number of gravestones, most of them dating from the time of the oldest church, were used as building material in the present church (tig 138). A so-called "picture stone" has been found, too. Description of building The church consists of a chancel, nave and tower, wit~ a transept south of the chancel, a porch on the south side of the church (tigs 139, 140), anda vestry, now mostly in ruin, north of the chancel. The tower has had galleries on three sides (tigs 143, 144 and 156). The church is built of dressed or slightly tooled limestone (tigs 145, 146). In plinths, quoins, portals, window surrounds, pilasters and so on, is tooled stone. None of the externa! plaster is preserved. The profiles of the plinths are shown in tigures 148 and 149. All the windows are tall and narrow, and round-headed (tigs 150, 154), the south window of the transept excepted; this window has Gothic limestone tracery (tig 155), and was pre­ ceded by a round one. There was also a round window in the west wall ofthe tower (tig 156). The porch had windows with wooden frames (tig 147). There were portals in the south wall of the nave inside the porch (tigs 157-163), in the south wall ofthe transept (tigs 142, 165 and 166), in the north wall of the nave (tig 164), and the west wall of the tower (tig 156). All these portals are original in the walls and are equipped with holes for bars. The chancel had a saddle-back roof, the angle of which can be seen on the east gable (tig 141). The transept, too, had a saddle-back roof, but the angle of this cannot be determined. The vestry, if built in two floors, had a saddle-back roof, otherwise probably a lean-to roof. Emil Ekhoff has claimed that the church roof had two pitches, separated by a vertical wooden wall, one on each side (observe the !arge holes for beams on the east side of the tower, tigs 143, 151. Most likely, however, the roofhad only one uninterrupted pitch on each side. Grooves and beam holes in the tower walls show clearly where the roofs of the galleries were situated (tigs 143, 144 and 156). We have no knowledge of what the tower spire looked like-horizontal wall copings or gables. • The porch had a saddle-back roof. By means of the !arge chancel and tower arches, the parts of the interior-the chancel, nave and tower room-were combined to make a uniform, rather grand, interior (tigs 167-171). Summary 183 The church had a nave and two aisles, covered with nine vaults, supported by columns with capitals decorated with carved leaves (tigs 172 and 173). The chancel had two vaults and the transept and tower room one each. The chancel arch, the tower arch and the arch leading to the transept are slightly pointed, while the wall arches of the vaults are almost round-headed. The chancel arch is richly moulded with semi-columns and right-angled offsets. The vault in the east bay of the chancel (tigs 178 and 179) and that in the tower (tig 181) may be described as pyramidal vaults. In the vault of the transept the courses of chips form a four-pointed star (tig 180). There are several wall niches, some close to the si tes of the altars. Neither altars nor foundations of altars have been found, however. A !arge niche in the east wall of the church north of the chancel arch and a small window in the rear wall (tig 183) may be the remains of a vestry belonging to St Clement's Il. There have been wall staircases in the walls in two places. One led from an entrance in the south wall of the chancel into the east and south walls ofthe transept up to the attic, and the other from an entrance in the south wall of the tower through the west and north walls to the upper parts ofthe tower. In the west wall of the church is the beginning of a staircase which became useless when the tower was built. In the interior are · considerable remains of yellowish-white plaster. It is said that there was once a painting of St Clement on the north wall of the church. During excavations inside the ruin, fragments of stained glass were found, which indicates that the church had stained-glass windows. Holes for beams show that there were galleries in the south-west corner of the church and the bottom floor of the tower. There was probably a gallery in the transept, too. The vestry was connected to the nave and the chancel by openings in the walls. It had, or was intended to have, two floors, the lower one with a barrel vault and the upper with a cross vault. The staircase to the upper floor went in the north wall. The upper floor communicated with the chancel by two !arge, round-headed openings, which, as far as can bejudged, were blocked up at an early stage. The tower was built later than the rest of the church, but was planned at the same time. Ofthe upper floors ofthe tower the first and the lower parts of the second still exist. It cannot be determined now how high the tower was. In the south and north walls of the ground floor of the tower are !arge niches. The staircases to the upper parts of the tower have been mentioned earlier. Doorways lead from the first floor of the tower to the gallery. This floor opened to the garret of nave by way of a !arge relieving arch (tig 143). The room had a wooden ceiling resting on beams running fro.m south to north. On the second floor of the tower were !arge sound-holes in the south, west and north, two on each side. The tower was demolished down 184 S Clemens to about 1.5 m above the bottoms of the holes, which were then blocked up. The tower was lowered intentionally to its · present leve!, probably during late medieval times. The porch is bonded into a storage building in the south, a half-timbered building dating from 1729. The masonry of the porch is heavier and coarser than that of the rest of the church. In the south is a pointed-headed doorway, blocked up since the Middle Ages. The chips in the vault form almost horizontal rings. In the east wall is a !arge, round-headed niche, in which there is a now blocked-up opening, visible on the outside wall. Walls and vaults are plastered. Originally the !arge portal in the south was open, and access to the church was by way of the porch and the south portal of the church. After the south portal had been blocked up and the floor lowered, the room was made into a mezzanine and a new entrance was made in the east wall. Finally, the mezzanine was demolished, the east entrance was closed and the floor raised to its original leve!. The measures described must have been intended to make the porch into a storehouse. Building history During the years 1907-1909, Emil Ekhoff made a comprehen­ sive study and excavation of now demolished parts of the church. The study resulted in a !arge work, S:t Clemens kyrka i Visby, Stockholm 1912. New excavations were made in 1971 and later under the supervision of the present author P 0 Westlund (fig 192). The oldest church, St Clement's I (fig 193), whose well-preserved foundations remain under the floor of the pre­ sent church, consisted ofa chancel with an apse, a rectangular nave and a tower. The masonry was of tooled or dressed blocks of limestone in courses 15-20 cm thick. Traces of plaster were found. Parts of the plinth are preserved. It had a concave bevelled edge (fig 207), and the comer joints were primitive ones. The outer side ofthe wall was in line with the edge of the plinth. The condition of the foundations is shown in the photo­ graphs in figures 195-206, and the scale drawing in figure 192. During Ekhoff's study the remains of a south portal were found, which made the reconstructions in figures 208 and 209 possible. The windows were undoubtedly small, narrow and round-headed, with the top pieces cut out of single blocks of stone. Inside, the church probably had a flat wooden ceiling or open roof-trusses. The apse was vaulted. The floor consisted of a layer of mortar a few centimetres thick. This church was probably built-in the mid-eleventh centu­ ry at the earliest-by some association of foreign merchants, judging by the name, possibly Danish, as a chapel for their trading centre. The first extension and rebuilding, which followed a few decades later, resulted in a new, larger chancel, also with an apse (fig 210). The walls and the apse ofthe new chancel were immediately outside those ofthe old chancel (figs 195-199 and 202). At the north and south walls of the new chancel were square erections, forming a transept-like construction. The northem extension, judging by a small window preserved in the east wall of the present church (fig 225) was used as a vestry. The new chancel was built of limestone, and had a weakly moulded plinth ofthe same type as that ofthe older church. In any case, the apse was decorated with pilaster-strips (fig 212). There are foundations between the chancel and the transept arms. An arched opening, of which no traces remain, how­ ever, must have existed, at any rate on the south side. A foundation wall between the north wall of St Clement's I and the north wall of the present building (figs 192 and 214) was interpreted by Ekhoff as the foundation of the north wall of a church he assumed to have existed, called St Clement's 111 in his system. This church has never existed, however. The foundation probably belonged to a building erected north of St Clement's I, after the building of St Clement's Il, and used as a storehouse for merchandise. It seems likely that the new chancel was influenced by the chancel of St Mary's at Visby, built towards the end of the twelfth century, probably around 1200. Shortly before the middle of the thirteenth century a start was made to replace almost the whole of the church by a new one, St Clement's 111, the present one. In this the longitudinal axis of the church was shifted northwards. First a rectangular straight-ended chancel was erected in the east; the foundations are preserved within the north and south walls ofthe present chancel (figs 192, 221and222). This chancel had two bays, the eastem one narrower and only half as long as the western one. The next building phase was the nave, which was influen­ ced in its details by the style of St Mary's Church, dating from around the middle of the thirteenth century. The type of church, however, is an innovation by the builder of St Cle­ ment's Church, who, by introducing tall columns into the church, created a type of church that has influenced several other churches on the island. After the first straight-ended chancel had been demolished, a new, somewhat larger one was built, the present one, with a transept to the south and a vestry to the north. The !arge west tower was also erected, probably somewhat later than the chancel. The first straight-ended chancel was demolished probably because it was too low to be incorporated in the new grand plans, with three monumental spaces connected by tall, wide arches. With the erection of the tower, St Clement's Church was finished. The masonry ofthe tower is somewhat rougher than that of the rest of the church, and the building seems to have been done hastily. For liturgical reasons, the chancel must have been needed urgently, and was therefore probably built before the tower. The transept portal has been ascribed to the so-called "Mas­ ter of Maria-Nicolai", who also made the north portal of St Nicholas' Church. If so, the chancel and transept may be dated to the middle of the thirteenth century. The tower was probably erected during the third quarter of the same century. Among later alterations mention must be made ofthe repla­ cement of the original window in the front of the transept first by a round one and later-in the fourteenth century-by a pointed-headed window with limestone tracery. The !arge pointed-headed arch between the nave and the transept, which became necessary when the south portal of the church could not be used, due to the conversion of the porch into a storehouse, must be mentioned. This was probably made towards the end of medieval times. Summary 185 Like the other church ruins in Visby, much work of conser­ vation was performed on St Clement's during the years 1884 and 1885 under the supervision of V Langlet, architect. In the 1970's, the outhouses that had been built on the south side were demolished, and in 1974 repairs were made, including pointing the wall joints, treatment of the crowns of the walls and cleaning and strengthening the vaults. Fortsättning frtm omslagets andra sida Klinte, band 111, volym 54 Kräklingbo, band IV:4, volym 84 Källunge, band 11, volym 42 Lau, band Vl:7, volym 165 Lokrume, band 1:3, volym 31 Lummelunda, band I: I, volym 3 Lye, band V:I, volym 105 Lärbro, band Il, volym 42 Martebo, band I: I, volym 3 Mästerby, band 111, volym 54 Norrlanda, band IV:l, volym 61 Othem, band 11, volym 42 Roma sockenkyrka, band 1:5, volym 35 Rone, band Vl:5, volym 150 Rute, band 11, volym 42 Sanda, band 111, volym 54 S Olofsholms kap, band 11, volym 42 S Äulas kap, band Il, volym 42 Sjonhem, band IV:3, volym 68; tillägg i band IV:6, volym 101 Stenkumla, band 111, volym 54 Stenkyrka, band I: I, volym 3 Stånga, band Vl:2, volym 125 Tingstäde, band 1:2, volym 21 Tofta, band 111, volym 54 Träkumla, band 111, volym 54 Vall, band 111, volym 54 Vallstena, band Il, volym 42 Viklau, band IV:3, volym 68 Visby, S Clemens, volym 169 Visby, S Nicolaus, volym 169 Vänge, band IV:3, volym 68; tillägg i band IV:6, volym 101 Västergam, band 111, volym 54 Västerhejde, 1'and 111, volym 54 Västkinde, band 1:3; volym 31 Väte, band 111, volym 54 Östergam, band IV:5, volym 97 UNDER UTARBETNING: Eksta, Fardhem, Linde, Lojsta, När samt Domkyrkan och S Göran i Visby. KONSTHISTORISKT INVENTARIUMSveriges Kyrkor VOLYM 169 GOTLAND ' ~ Visby +~vll· ~ )årök pell+Hall RUTE TING FOR.!f.A +Fleringe - d · ,/'.,,~~---~. \ ~,_,,,,..,-+ Bun ~n BR0 /"'~''' . Hangvar, .~/..f:R~te 1 ,.?" \ + Ehnghem [ ,,,,. \ Stenkr,r..ka+ \ Gann+ ; / '-,, ~ Lummelun (J~ LUMME- \. Lärb.ro;,+ Hellvi+ ' , ('t / LUNDA~ -i' TING Vlårtebo+ TING _ • ._,.,,,,,./l ~TTEOSETTINGSETTIJl{G-~·vl:~gxdt" Othe;t \. ,,..._; ---a•lk)" e+ VISBY ,. V ~S'i , v.:;;./ ""' E • y-- kj d BRO'f•''i_ ~ "°\ Slite) Q S:t Olofsholm +o /ume \ :.1 !,r;>,:t-' TINGr........._+f-!!!i"-~'·B'Oge 11 J:/, __..,. fole+ .I f!t:ILS NDRl'.'i ·•.....~/,P+Bäl 5 by+ ~ai~f;·· TING ! ndre+TING\9 +"-+Valpten7.' VäslerheJ Follr e... "ek b + /' llara e Y -~ + ·v Gothem , l;råkumla+\DEDG/ +Bq_rlingbo W i+ \4 " 1:ENKUMLA '[/N_-.._ _,,..,, +. / + orsne .f Q rll\umla+Ak~bä~k+ ~R-9.ma OqlhemLINA Tll'f.G, HEJ{>EG iT'?ftd~ Vall'to"- ) Rorrr~loster+Ganthemli<.RA'KLINGE :I- nrsvar s +.TING +. ~.r+. I ' " . -7.­ '\ kap. ',__ Ho iän-~J,Qrke Hall_a ! +Norrlantfa B~NDA+Eskelheln 1-+Atl ingbcr'lf'JJ?LnLheA~{~\ SEITING '" + >--t--,. ~ +v·1klau" \-'nga l CA T.lf.GMästerby ~ rv?te '1.t u..\,--'-KRÄ.KLING~ IJ ~Västergarn/ ...i 'iVang\ ·+ v Sanda+ ~Hejde ,+Guldr~pe ·""Aj'" Kräklingbo Kaltha~arsvik . l 1 • , + , l TING 1 i: a ösf> ·, --' HEJ ,. 'Bultleff- ,1 {;ammelgarn+ _vs17rgarn Klintehamr , +l ~1NG t S11f~1 . +Rone' SE JNG .Tll'f.,6, ' V Alva ',, "? H blrngbö+ ,' + 1 ,+Eke \. '""\. f\HEMSE TI G lJill. Köping HOBURtiS ~ + Kyrka, kapell ~avdHfm + Ödekyrka, kyrkoruin ~ötlipgbg+ ~Större väg .. ,P:+.öTL1lftiE - Setlingsgräns ...-- Tingsgräns 4'...Fide O lOkmSETTING 1---:-> 10 '-~~~-'-~~~..... ~·+ÖJbBurg vik ]HOBURGS amra KARTOGRAFISKA INSTITUTET Vamlinfbo+ + TING +Sundre Almqvist & Wiksell International ISBN 91-7402-013-7