Under 2024 har en tematisk undersökning med fokus på museerna kulturmiljöarbete genomförts. Undersökningen följer en fastställd arbetsprocess inom kultursamverkansmodellen. Fakta från befintliga källor som Kulturdatabasen, Myndigheten för kulturanalys, Boverket med flera har sammanställts i ett underlag för dialog som även innehåller en samtalsguide. Inbjudan till dialog och underlag har sänts till landets regionala kulturchefer och till de museer som ingår i kultursamverkansmodellen. Dialoger genomfördes i september 2024 och en sammanfattning av dialogerna finns i rapporten.
Rapporten beskriver övergripande systemet för kulturmiljöarbete, det vill säga lagstiftning, olika aktörer och deras roller, samt hur systemet förändrats under de senaste 50 åren. Fokus är på de regionala kulturhistoriska museernas långsiktiga och omfattande arbete med kulturmiljö och hur det förändrats i takt med att kulturmiljöarbetet blivit ett allmänintresse för alla delar av samhället. Museerna i gruppen länsmuseer har haft uppdrag av staten via bidragsförordning att bistå olika parter med kulturminnesvårdande uppgifter men det uppdraget har avvecklats och är sedan kultursamverkansmodellens införande helt borttaget. Regionernas kulturmiljöarbete är idag regionernas ansvar. En funktion som regionantikvarie skulle komplettera kommun- och stadsantikvarier och ge en sammanhållen struktur för främjandet av kulturmiljöns värden i regionala samhällsbyggnadsfrågor och i arbetet för regional utveckling.
I kulturplanerna bör det göras tydligt att de regionala kulturhistoriska museernas verksamhet både främjar de nationella kulturpolitiska målen och målen för kulturmiljöarbetet. Museerna har sedan länge en viktig samhällsfunktion med att bygga upp och förmedla kunskap om respektive regions kulturmiljö. De har även ett kostnadskrävande förvaltningsansvar för samlingar, arkiv och fastigheter. Fastigheternas vård kan även medföra så kallade antikvariska överkostnader genom att specifika material och hantverkstekniker ska användas. Förutsättningarna för att dela upp kultursamverkansmedlen i lokal- och fastighetskostnader samt verksamhetsbidrag bör därför undersökas.
Rapportens avslutande diskussion leder fram till sex slutsatser av betydelse för kultursamverkansmodellens ingående parter att arbeta vidare med. Dessa är:
• Kultursamverkansmodellen ger regional variation och stödjer en decentraliserad samhällsförvaltning.
• Regionala kulturhistoriska museer har stor betydelse för kulturmiljön.
• Kultursamverkansmodellen främjar de kulturpolitiska målens uppfyllelse, men de kompletterande målen för kulturmiljöarbete bör göras mer synliga.
• Länsstyrelserna har uppgifter för kulturmiljö och ska samverka för att nationella mål får genomslag i respektive län.
• Museerna i kultursamverkansmodellen har inget formellt ansvar för kulturmiljö enligt lag eller förordning.
• Samhällsbyggnadsinriktat kulturmiljöarbete utgör volymmässigt en mindre del av verksamheten vid länsmuseerna.