Riksantikvarieämbetet

The aim of the project: This report on the situation of urban archaeology in Gävle is written as part of the project The Medieval Town: Implications of Early Urbanization for Modern Planning, under the auspices of Riksantikvarieämbetet and Statens historiska museer. The aim of the project is to make a detailed survey and documentation of the situation of urban archaeology and its implications for physical planning and make a scholarly evaluation of the uncovered material. The project deals mainly with those places which obtained town rights in the formal legal sense during the Middle Ages.

The arrangement of the report: Chapters 1 and 2 give an account of a number of data which in various ways are important for the early development of the town. The information is collected from available literature (mainly as regards documentary material) as well as from primary material in the archives (archaeological data, records from borings). In the firstmentioned case no attempt has been made to correct possible faults through independent research. As regards the archaeological material, the aim has been to include all archaeological observations, even if for different reasons this has not always been possible.

One important aim during work on the report has been to appraise and evaluate the archaeological material and to what extent it throws light on essential problems concerning urban history. The basic idea is that archaeological material can provide information about chronology, function, social structure and economic basis. The material has been arranged on the assumption that the form of settlement which took place and is reflected in the archaeological material is the result of a functional adaption to certain decisive prerequisites such as topography, communications, and economical-geographical conditions.

The data have been chosen and structured on this basis. The selection gives both a general view of the available material concerning the development of the medieval town and a basis for further work on this material. This in turn will provide a foundation for the antiquarian evaluation in relation to future work.

The English summary gives a broad outline of the contents, mainly based on the maps of the report. [...]

I höstas hölls ett internationellt symposium i Kungälv, anordnat av riksantikvarieämbetet som en slutpunkt för projektet Medeltidsstaden.

Hur avgör Regeringsrätten, vår högsta förvaltningsdomstol, i oli­ka tvistefrågor om vad som är till­låtet eller inte tillåtet på en bygg­nad? - Domarna ger ett intryck av att domstolen är benägen att ta stor hänsyn till bevarandevärden som kommit till uttryck i förväg, t ex i en riksintressebeskrivning, i en kommunal inventering eller översiktsplan, skriver Thomas Adlercreutz i sin granskning av några Regeringsrättsdomar. 

Trots mot domstolsbeslut i en rad kyrkoärenden har föranlett Riksantikvarieämbetet att göra regeringen uppmärksam på uppenbara brister i lagstiftningen. Starkare regler behövs för att markera att även församlingarnas verksamhet står under lagarna.

Rapport från Riksantikvarieämbetet 2004:9. Rapporten beskriver 2003 års uppföljningsinventering av lantbruksbebyggelsen i tio av de s.k. LiM:s referensområden (församlingar spridda över landet). De insamlade uppgifterna möjliggör tillstånds- och förändringsanalyser under drygt tio år (den första inventeringen genomfördes 1992). I rapporten redovisas funktionsförändringar hos byggnadsbeståndet liksom rivningar, om- och tillbyggnader, överlopps- och underhållsstatus samt nybyggnader. Resultatet visar att skilda kategorier av byggnader förändras i varierande omfattning och att förändringarna också är olika omfattande i olika delar av landet och bl.a. beroende av företagens produktionsinriktning.

Beslutet om omorganisationen av statens fastighetsförvaltning innebär bl a att FortF upphör sista juni 1994 och ersätts av Fortifikationsverket (FortV), som fortsättningsvis skall äga och förvalta försvarsfastigheterna. F n pågår arbete med att upprätta förslag till en ”nationalarvslista” över de byggnader som skall hållas i statlig ägo, varav de som inte används av försvaret förs över till Statens fastighetsverk.

Det vore hög tid för en ny studie av den nordiska trästaden, inte minst för att utvärdera vilken be­tydelse det tidigare trästadspro­jekt haft för utvecklingen i stä­derna under de gångna 20 åren. Idag behövs dessutom bättre de­finitioner och avgränsningar av begreppet trästad. Att vidga per­spektivet genom att spegla den nordiska regionen mot andra de­lar av världen kunde ge intres­santa tankeställare när exempel­vis Världsarvslistan förs på tal. 

Det finns en medvetenhet om vikten av den historiska dimensionen i Docklands förnyelse. Men utbyggnaden har uppkommit i otakt och mycket sker på exploatörernas villkor, skriver Nils Ahlberg som besökte Docklands redan för åtta år sedan och jämför här sina intryck.

Bombningarna av London under andra världskriget blev förödande för dess hamnom­råden och strukturrationalise­ringen inom sjöfarten tjugo år senare satte definitivt stopp för verksamheten vid dockorna. Men detta hör till vår tids historiebeskrivning. Docklands historia börjar längre tillbaka i tiden än så: Det var romarna som under första århundradet efter Kris­ti födelse byggde den första bron över Themsen. 

För de gamla fängelsebyggnaderna och deras bevarande finns ett stort allmänt intresse, som bl a kommit i dagen genom de lokala debatter som uppstår vid nedläggning och rivningshot. Riksantikvarieämbetets inventering av äldre kriminalvårds­anstalter, påbörjad vintern 1984/85, har uppmärksammats i massmedia: i riksradions "Vetandets värld", lokalradio och dagspress; tidskriften Byggnadskultur nr 1/87 är ett tema­nummer om fängelser. Inom kriminalvårdsorganisationen finns ett uttalat intresse för de historiska aspekterna på äm­net. Om arbetet med inventering av denna speciella kategori byggnader skriver här Nils Ahlberg, byggnadsinventerare vid byggnadsavdelningen. 

Gatunät och tomtstruktur bildar det skelett kring vilket staden successivt har byggts. För plane­rare är det viktigt att kunna för­stå denna byggandets grammatik när man idag bygger inom sam­ma system. En årsring som är tydligt utskiljbar är det sena 1800-talet då många av våra stä­der förvandlades till stenstäder efter europeisk modell. 

Artikelförfattaren Nils Ahlberg är forskningsassistent vid den konstvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. 1979 erhöll han British Councils forskningsstipendium för att studera kyrkorestaurering och kulturminnesvård i Storbritannien och har sedan dess nära följt utvecklingen på dessa områden.

Som kulturlandskap betraktat är staden ett koncentrat av långvarig mänsklig verksamhet som vi nu kan se spåren av. Dessa är ibland gåtfulla och komplexa avtryck av maktrelationer, ekonomiska överväganden och förväntningar. Olika stadsdelar och byggnader blir i denna mening kvarlevor från skilda tidsepoker. Staden blir en läsbar och sammansatt enhet där olika historiska stilar lever sida vid sida och bildar den totala stadsbilden. Husens utformning och placering kan ses som medvetna eller omedvetna symboler, inte sällan sådana som uttrycker status och makt. Ofta uppstår strider kring miljöns utformning. Speciellt tydligt blir engagemanget när det gäller stadskärnan, dvs. det rum som är stadens ansikte utåt och inåt.

Genom att låta bli att bredda vägen eller räta kurvorna och genom att sänka hastigheten och anpassa körningen till väglaget har man på Gotland lyckats med att rusta upp öns statliga grusvägar till mindre kostnad och på kortare tid än beräknat. Upprustningen har dessutom inneburit större varsamhet mot natur- och kulturmiljön och färre markintrång då byggnader, stenmurar, träd och alléer fått vara kvar.

Bakgrund: ett följeprojekt

Tre svenska museiorganisationer - Malmö museer, Göteborgs stadsmuseum och Tekniska museet - ingick 2018 en överenskommelse om att under tre år dela erfarenheter och lära av varandra i sitt utforskande av Tingens metod. Riksantikvarieämbetet följde deras arbete som ett särskilt projekt under det första året. Tanken var att samla mer kunskap om Tingens metod genom att ta del av de tre museernas erfarenheter och reflektioner för att sedan eventuellt sprida information om metoden vidare. Det som intresserade mig och andra kollegor som arbetar med museifrågor på Riksantikvarieämbetet var kombinationen av öppenhet och inkludering i relation till museernas kärnverksamheter forskning, bevarande och förmedling. I Riksantikvarieämbetets uppdrag ingår uppgiften att främja utveckling och samarbete på museiområdet. Kunde tingens metod vara ett stöd i en tid då museernas roll som kunskapsinstitutioner förändras och ifrågasätts? [...]

Militära symbolvärden, så ge­nomsyrade av tradition och iden­tifikation, verkar idag ha spelat ut sin roll. Ombyggnader och förändringar av ädre etablisse­ment leder ofta till en arkitekto­nisk förvanskning av tidigare hel­gjutna militära miljöer. Vår tids anläggningar uppförs utan hän­syn till äldre ideal och med allt mer civil prägel, skriver Mats Ahnlund, fil dr och universitets­lektor i konstvetenskap vid Umeå universitet. 

I bevarandet av historiska träd­gårdar och parker baseras teori och praktik alltför sällan på de restaureringsideologiska resone­mang och vårdprinciper som ge­nerellt tillämpas inom kulturmil­jövården. Det är därför viktigt att höja kunskapsnivån och få tillstånd en fördjupad diskussion kring vården av det trädgårdshis­toriska arvet. 

I bevarandet av historiska träd­gårdar och parker baseras teori och praktik alltför sällan på de restaureringsideologiska resone­mang och vårdprinciper som ge­nerellt tillämpas inom kulturmil­jövården. Det är därför viktigt att höja kunskapsnivån och få tillstånd en fördjupad diskussion kring vården av det trädgårdshis­toriska arvet. 

Industrialismens genombrott innebar en av de största förändringarna i samhället någonsin. Människors liv förändrades i grunden och deras tid kom att indelas i arbete, fritid och vila. De offentliga parkernas betydelse för stadsborna betonades ofta under 1800-talet. Frågan är vilken roll parker och trädgårdar fick vid fabrikerna.

Under 1988-89 pågick den senaste restaurering­en av Vreta klosterkyrka. Här mötte arkitekterna ett av den svenska res­taurerings konstens flaggskepp. Målsättning­en var att inte rubba den harmoni och den känsla av historisk autenticitet i interiören som Curman skapat 70 år tidigare.